Till Auvergne
Min pojkvän är från landet. Jag är från stan. Eller ja, jag är från ett villaområden i utkanten av Västerås. Kanske inte så himla mycket stad jämfört med Paris eller Shanghai, men jämfört med där han kommer ifrån är det city.
Han kommer från en så där typisk liten pittoresk fransk by. Som ser ut ungefär så som jag alltid tänkt mig att franska små byar ska se ut. När vi träffades, i Kanada, visade han en bild på utsikten från sitt sovrumsfönster i föräldrahemmet och sa att han brukade titta på den då och då när han längtade hem. Jag trodde inte riktigt på honom först. Trodde att han bara hade skrivit "pittoresk fransk by" på Google och sedan klickat på bildsökning. Men utsikten från sovrumsfönstret visades sig faktiskt vara på riktigt.
Så här ser det ut i november. Efter helgen får ni kort på hur det ser ut i juni. Nu åker vi.
Pratade precis med mina föräldrar. De var i Albertville. De sa att folk parkerade hur som helst i Albertville. Det kändes synnerligen trevligt att säga "vi ses i morgon" innan vi la på.
Men alltså, jag kan inte tyska
Alltså, eh, pappersmanualen till GPS:en är på tyska. Manualen på cd-skiva är på tyska eller spanska. Jo, jag har läst tyska i skolan. Men nej, jag fattar ingenting. Dessutom är jag inte det minsta tekniskt begåvad. Jag behöver bruksanvisningar. Till och med till Kinderägg. En vanlig vägatlas är kanske inte så dumt trots allt...
Bedienungsanleitung. Jaha, ja tack. Om du säger det så.
Bedienungsanleitung. Jaha, ja tack. Om du säger det så.
Hej det är GPS
Det kom precis en GPS och ringde på dörren. Den hade åkt ändå från Tyskland hem till mig. Nu kommer fransmannen bli avis. Han kanske kan få leka lite med den i helgen om han är snäll. Sedan beger jag mig ut på de franska vägarna. Tyvärr måste jag skicka tillbaka den när jag är färdig. Synd. Jag tror att den hade gjort sig bra i Gamla Clio. Den hade kunnat visat mig vägen till mataffären här bredvid. Eller till bagaren. Kanske till och med till tågstationen. Så mycket längre än så åker vi oftast inte, jag och Gamla Clio.
Hej och välkommen
Jag har fått en tysk guide till fotbolls-vm också. Det var ju kul...
Fotboll, fotboll överallt
Jag gillar fotboll. I måttliga mängder och när det är något lag jag gillar som spelar. Men jag undrar över en sak. Hur överlever de som inte gillar fotboll i dessa tider? De som är fotbollskräksjuka, bollenallergiska, lagsportshatare och allt vad det heter.
Idag såg jag på lunchnyheterna igen. Inte på ettan den här gången utan på tvåan. De 22 första minuterna av nyhetssändningen handlade bara om fotboll. Jag behövde inte ta tid. De har en klocka i bild. 13.22 lämnade man fotbollen och gick över till de belgiska flickorna. I 22 minuter visades det jublande fransmän på Champs-Elysées, jublande fransmän i Marseille som hyllade sin Zizou, jublande fransmän i Boulogne-sur-Mer som hyllade sin Ribéry, besvikna spanjorer i Madrid, besvikna spanjorer och jublande fransmän i städer vid spanskfranska gränsen och på spanska restauranger. Och så vidare. Ni fattar grejen.
Sedan var det vanliga nyheter en liten stund och sedan sa nyhetsankaret att nu var det minsann dags för dagens vm-nyheter. Alltså fotboll ur ett mer sportsligt perspektiv. Som att alla jublande fransmän inte skulle räcka.
Chirac pratade i tv häromdagen. Självklart fick han frågan om han tittade på fotboll och självklart svarade Chirac att han stödde det franska laget och att han hoppades få se det i vm-final. Mot Brasilien.
För att Frankrike ska kunna möta Brasilien i vm-finalen måste Chirac använda alla de skumraskmetoder och kontakter han har på lager. Och lite till. Frankrike och Brasilien möts i kvartsfinalen. På lördag. Någon vinner, någon försvinner. Vi kommer att vara i Auvergne då. De svenska föräldrarna ska träffa de franska föräldrarna för första gången. Det kommer bli språksvårigheter. Men förhoppningsvis trevligt.
Om Chiracs politik, hans trovärdighet och ärlighet kan man tycka mycket. Pratar fint gör han i alla fall. Han har en mjuk röst. Jag skulle kunna tänka mig att ha honom som godnattsageläsare. Fast på avstånd. Kanske kan han stå utanför mitt fönster och läsa saga?
Idag såg jag på lunchnyheterna igen. Inte på ettan den här gången utan på tvåan. De 22 första minuterna av nyhetssändningen handlade bara om fotboll. Jag behövde inte ta tid. De har en klocka i bild. 13.22 lämnade man fotbollen och gick över till de belgiska flickorna. I 22 minuter visades det jublande fransmän på Champs-Elysées, jublande fransmän i Marseille som hyllade sin Zizou, jublande fransmän i Boulogne-sur-Mer som hyllade sin Ribéry, besvikna spanjorer i Madrid, besvikna spanjorer och jublande fransmän i städer vid spanskfranska gränsen och på spanska restauranger. Och så vidare. Ni fattar grejen.
Sedan var det vanliga nyheter en liten stund och sedan sa nyhetsankaret att nu var det minsann dags för dagens vm-nyheter. Alltså fotboll ur ett mer sportsligt perspektiv. Som att alla jublande fransmän inte skulle räcka.
Chirac pratade i tv häromdagen. Självklart fick han frågan om han tittade på fotboll och självklart svarade Chirac att han stödde det franska laget och att han hoppades få se det i vm-final. Mot Brasilien.
För att Frankrike ska kunna möta Brasilien i vm-finalen måste Chirac använda alla de skumraskmetoder och kontakter han har på lager. Och lite till. Frankrike och Brasilien möts i kvartsfinalen. På lördag. Någon vinner, någon försvinner. Vi kommer att vara i Auvergne då. De svenska föräldrarna ska träffa de franska föräldrarna för första gången. Det kommer bli språksvårigheter. Men förhoppningsvis trevligt.
Om Chiracs politik, hans trovärdighet och ärlighet kan man tycka mycket. Pratar fint gör han i alla fall. Han har en mjuk röst. Jag skulle kunna tänka mig att ha honom som godnattsageläsare. Fast på avstånd. Kanske kan han stå utanför mitt fönster och läsa saga?
Smittan
Nej. Någon blogginspiration vill inte infinna sig. Dessutom verkar det som om vi fått virus. Jag och min dator alltså. Förhoppningsvis ska vi vara botade nu. Men det var jobbigt att vara smittad. Jobbigt för oss båda.
Jag har varit berövad på min copy/paste-funktion i flera dagar. Det är fruktansvärt. Har upptäckt att jag har ett starkt kåppipejstberoende. När det inte har funkat har jag nästan gått och blivit knäpp. Jag drömmer om ctrl+c och ctrl+v. Högerklickar i fantasin. Sjukt är vad det är. Smittat.
Stackars datorn har säkert inte haft det lätt den heller. Den har fått utstå alla möjliga tryck och frustrationer. Jag till och med slet loss Print screen-knappen, eftersom datorn bara klistrade in print screen istället för det jag kopierat. Det hjälpte inte det heller. Jag är inte säker på att vi är friska än. Men vi mår lite bättre. Avhållsamhet är nyttigt ibland.
Tvättsvampsbob tröstar alltid.
Jag har varit berövad på min copy/paste-funktion i flera dagar. Det är fruktansvärt. Har upptäckt att jag har ett starkt kåppipejstberoende. När det inte har funkat har jag nästan gått och blivit knäpp. Jag drömmer om ctrl+c och ctrl+v. Högerklickar i fantasin. Sjukt är vad det är. Smittat.
Stackars datorn har säkert inte haft det lätt den heller. Den har fått utstå alla möjliga tryck och frustrationer. Jag till och med slet loss Print screen-knappen, eftersom datorn bara klistrade in print screen istället för det jag kopierat. Det hjälpte inte det heller. Jag är inte säker på att vi är friska än. Men vi mår lite bättre. Avhållsamhet är nyttigt ibland.
Tvättsvampsbob tröstar alltid.
Bob l'Eponge carré, Bob l'éponge carré, Bob l'Eponge carréééé
Ouiii
Allez les Bleus !
Allez les Bleus !
Allez les Bleus !
3-1
3-1
3-1
Zidane är kanske inte för gammal trots allt...
Allez les Bleus !
Allez les Bleus !
3-1
3-1
3-1
Zidane är kanske inte för gammal trots allt...
Zidanes inspark
När Zinedine Zidane blev utbytt i slutminuterna av Frankrikes match mot Sydkorea blev han förbannad.
Varför han var förbannad vet jag inte riktigt. Kanske var han förbannad på den franske tränaren Domenech för att han blev utbytt och inte fick spela som han ville, kanske var han förbannad på domaren som gett honom ett gult kort som innebar att han inte skulle få spela i nästkommande match mot Togo eller kanske var han förbannad på sig själv för att han inte gjort några mål eller spelat så bra som han ville i en match som skulle kunna vara hans sista på de stora arenorna. Kanske var han förbannade på alltihop på en gång. Förbannad var han i alla fall. Det syntes mycket väl på bilderna vi fick se i tv. Han kastade sitt svettband med en arg gest, gick förbi Domenech utan en blick och utan ett ord, rakt ner i omklädningsrummet.
Väl nere i omklädningsrummet var han tydligen fortfarande förbannad. Så förbannad att han sparkade sönder en dörr. Med tanke på hans kontrakt med Real Madrid och på all den reklam som han är med i hela tiden borde det i och för sig inte vara några problem för Zidane att ersätta kostnaden för en insparkad dörr. Men han slapp betala. Den ansvariga för Leipzigs stadium tyckte tydligen att det var lite kul att få en dörr insparkad av en så pass känd lirare som Zidane. Istället för att begära ersättning tänker han sätta en liten skylt på dörren där det står något i stil med ”Insparkad av Zidane”.
Det var i alla fall vad de sa på tv-nyheterna idag. Jag vet inte om det är helt sant. Om någon har vägarna förbi Leipzigs fotbollsarenas omklädningsrum kanske ni kan se efter?
Varför han var förbannad vet jag inte riktigt. Kanske var han förbannad på den franske tränaren Domenech för att han blev utbytt och inte fick spela som han ville, kanske var han förbannad på domaren som gett honom ett gult kort som innebar att han inte skulle få spela i nästkommande match mot Togo eller kanske var han förbannad på sig själv för att han inte gjort några mål eller spelat så bra som han ville i en match som skulle kunna vara hans sista på de stora arenorna. Kanske var han förbannade på alltihop på en gång. Förbannad var han i alla fall. Det syntes mycket väl på bilderna vi fick se i tv. Han kastade sitt svettband med en arg gest, gick förbi Domenech utan en blick och utan ett ord, rakt ner i omklädningsrummet.
Väl nere i omklädningsrummet var han tydligen fortfarande förbannad. Så förbannad att han sparkade sönder en dörr. Med tanke på hans kontrakt med Real Madrid och på all den reklam som han är med i hela tiden borde det i och för sig inte vara några problem för Zidane att ersätta kostnaden för en insparkad dörr. Men han slapp betala. Den ansvariga för Leipzigs stadium tyckte tydligen att det var lite kul att få en dörr insparkad av en så pass känd lirare som Zidane. Istället för att begära ersättning tänker han sätta en liten skylt på dörren där det står något i stil med ”Insparkad av Zidane”.
Det var i alla fall vad de sa på tv-nyheterna idag. Jag vet inte om det är helt sant. Om någon har vägarna förbi Leipzigs fotbollsarenas omklädningsrum kanske ni kan se efter?
Midsommarhelg i Aisne
Så var midsommarhelgen till ända. Vi har haft besök i helgen. Därav inget bloggande.
Det blev ett ganska lugnt midsommarfirande för vår del. Var visserligen bjuden till ett svenskt midsommarfirande i en park i Paris, men bestämde mig för att stanna här. På midsommarafton fikade jag med en svensk tjej som bor i Amiens och hennes svenska franska bulldogg Olle. Vi fann varandra på ett svenskt-franskt forum. Två svenskor i Picardie. Hur hamnade vi här?
Hon frågade mig om det här var den tråkigaste regionen i hela Frankrike. Vad svarar man på det? Tidningen Le Nouvel Observateur har i en undersökning rankat de olika franska departementen utifrån en rad olika kriterier. Aspekter som levnadskostnad, miljö, hälsa, ekonomisk dynamism, kulturellt utbud, vårdutbud, utbildningsnivå, väderförhållanden och så vidare tas upp. I den slutliga, totala rangordningen hamnar departement jag bor i, Aisne, på plats 96 av 96. Sist. Sämst. Dessutom är landskapet platt och erbjuder i princip bara åkrar. Inga berg, inget hav, nästan inga sjöar. Så ja, vad svarar man?
Amiens ligger visserligen i departementet Somme, och de hamnade "bara" på 87:e plats.
I övrigt blev det ingen typisk midsommarmat till slut. Trots att det går att hitta både sill och knäckebröd i affären.
Vas-y, Wasa
Jordgubbar blev det i alla fall. Framför fotbollen. Frankrike mötte Togo. Jag tänkte skriva något fyndigt om att jordgubbarna var lika vattniga som det franska spelet men jag låter bli. Jordgubbarna var vattniga, de smakade ingenting. Kanske är det slut på jordgubbssäsongen här. Frankrike slog Togo. Fattas bara annat. Många av spelarna i Togos lag spelar i Frankrike. Ofta i division 2 eller ännu lägre. Därmed är det inte slut på den franska insatsen i VM. Än så länge.
Tyskland blev för svårt för svenskarna. Ingen överraskning, men trist ändå.
Igår hade vi tänkt bjuda ut våra gäster på en picknick i parken. Då spöregnade det hela dagen. Istället blev det picknick på vardagsrumsgolvet. Aisne hamnade inte på plats 88 av 96 i väderrankingen av en slump.
Alternativ picknick
Det blev ett ganska lugnt midsommarfirande för vår del. Var visserligen bjuden till ett svenskt midsommarfirande i en park i Paris, men bestämde mig för att stanna här. På midsommarafton fikade jag med en svensk tjej som bor i Amiens och hennes svenska franska bulldogg Olle. Vi fann varandra på ett svenskt-franskt forum. Två svenskor i Picardie. Hur hamnade vi här?
Hon frågade mig om det här var den tråkigaste regionen i hela Frankrike. Vad svarar man på det? Tidningen Le Nouvel Observateur har i en undersökning rankat de olika franska departementen utifrån en rad olika kriterier. Aspekter som levnadskostnad, miljö, hälsa, ekonomisk dynamism, kulturellt utbud, vårdutbud, utbildningsnivå, väderförhållanden och så vidare tas upp. I den slutliga, totala rangordningen hamnar departement jag bor i, Aisne, på plats 96 av 96. Sist. Sämst. Dessutom är landskapet platt och erbjuder i princip bara åkrar. Inga berg, inget hav, nästan inga sjöar. Så ja, vad svarar man?
Amiens ligger visserligen i departementet Somme, och de hamnade "bara" på 87:e plats.
I övrigt blev det ingen typisk midsommarmat till slut. Trots att det går att hitta både sill och knäckebröd i affären.
Vas-y, Wasa
Jordgubbar blev det i alla fall. Framför fotbollen. Frankrike mötte Togo. Jag tänkte skriva något fyndigt om att jordgubbarna var lika vattniga som det franska spelet men jag låter bli. Jordgubbarna var vattniga, de smakade ingenting. Kanske är det slut på jordgubbssäsongen här. Frankrike slog Togo. Fattas bara annat. Många av spelarna i Togos lag spelar i Frankrike. Ofta i division 2 eller ännu lägre. Därmed är det inte slut på den franska insatsen i VM. Än så länge.
Tyskland blev för svårt för svenskarna. Ingen överraskning, men trist ändå.
Igår hade vi tänkt bjuda ut våra gäster på en picknick i parken. Då spöregnade det hela dagen. Istället blev det picknick på vardagsrumsgolvet. Aisne hamnade inte på plats 88 av 96 i väderrankingen av en slump.
Alternativ picknick
Om cyklar och cyklister
De har klippt till cyklister i häcken på vägen som leder hem till oss. En förberedelse inför den 5 juli. Då står nämligen Saint-Quentin för målgången i en av etapperna i Tour de France.
Det kostar kommunen en förmögenhet att vara etappstad i Tour de France. Men det kan det väl vara värt. För stadens marknadsförare betyder det exponering och för dess befolkning betyder det folkfest. För cyklisterna antar jag att det betyder ont i rumpan och mjölksyra i benen, även om det platta landskapet mellan Belgien och norra Frankrike knappast bjuder på den hårdaste etappen.
..
Häckande cyklister
Synen på cykeln skiljer sig åt mellan Frankrike och Sverige tycker jag. Jag har alltid sett cykeln som ett transportmedel. Som ett sätt att ta sig från en punkt till en annan. Jag har alltid cyklat mycket. Till skolan, till stallet, till vänner. Här är däremot cykeln som transportmedel inte alls speciellt vanlig. Jag ser i och för sig ofta cyklister när jag promenerar längs med kanalen på helgerna men då är det nästan alltid personer iförda cykelbyxor, med avancerade vattenflaskor, smala däck och en hel massa växlar. De cyklar för att sporta. Inte för att transportera sig. Det är Tour de France eller inget liksom.
Jag bor till exempel bredvid ett högstadium och där har jag nog nästan aldrig sett någon cykel. Moppar däremot finns det några stycken, men inte överdrivet många. Istället kommer det sju stora bussar och hämtar barnen klockan fem när skoldagen är slut. En hel del bilar med föräldrar eller far- och morföräldrar trängs också på parkeringen utanför. Men inga cyklar.
Staden är heller inte gjord för att cykla. Det finns inga cykelbanor, vägarna är smala och det är mycket bilar överallt. Folk kör fort. Och cykelställ. Vad är det liksom? Mina franska kompisar tog kort på cykelställ i Sverige för att de tyckte att det var exotiskt och annorlunda.
Cykelställ. Inte i Sverige utan i Köpenhamn visserligen...
Det kostar kommunen en förmögenhet att vara etappstad i Tour de France. Men det kan det väl vara värt. För stadens marknadsförare betyder det exponering och för dess befolkning betyder det folkfest. För cyklisterna antar jag att det betyder ont i rumpan och mjölksyra i benen, även om det platta landskapet mellan Belgien och norra Frankrike knappast bjuder på den hårdaste etappen.
..Häckande cyklister
Synen på cykeln skiljer sig åt mellan Frankrike och Sverige tycker jag. Jag har alltid sett cykeln som ett transportmedel. Som ett sätt att ta sig från en punkt till en annan. Jag har alltid cyklat mycket. Till skolan, till stallet, till vänner. Här är däremot cykeln som transportmedel inte alls speciellt vanlig. Jag ser i och för sig ofta cyklister när jag promenerar längs med kanalen på helgerna men då är det nästan alltid personer iförda cykelbyxor, med avancerade vattenflaskor, smala däck och en hel massa växlar. De cyklar för att sporta. Inte för att transportera sig. Det är Tour de France eller inget liksom.
Jag bor till exempel bredvid ett högstadium och där har jag nog nästan aldrig sett någon cykel. Moppar däremot finns det några stycken, men inte överdrivet många. Istället kommer det sju stora bussar och hämtar barnen klockan fem när skoldagen är slut. En hel del bilar med föräldrar eller far- och morföräldrar trängs också på parkeringen utanför. Men inga cyklar.
Staden är heller inte gjord för att cykla. Det finns inga cykelbanor, vägarna är smala och det är mycket bilar överallt. Folk kör fort. Och cykelställ. Vad är det liksom? Mina franska kompisar tog kort på cykelställ i Sverige för att de tyckte att det var exotiskt och annorlunda.
Cykelställ. Inte i Sverige utan i Köpenhamn visserligen...
Det är lite samma sak med universiteten. Jag tänkte på det när jag var i Montpellier för ett tag sedan. Det är jättemånga studenter som har bil. Universitetet har flera stora parkeringar och alla var fulla. Under mina år som student har jag nästan aldrig haft någon kompis med bil. Trots att vi svenskar i allmänhet är förhållandevis förmögna studenter. Vi får ju faktiskt betalt för att studera, och det får man inte i många andra länder i Europa. Här är det föräldrarna som betalar. Men ett svenskt studiemedel räcker väl knappast till att köpa bil. Å andra sidan behöver man oftast ingen bil för lokaltrafiken är bra och man kan cykla.
I Paris och säkert i andra städer också satsas det i och för sig en del på att utveckla cyklismen. Det finns rätt mycket cykelbanor i Paris och vissa av stadens kvarter stängs av för biltrafik under helgerna inom projektet Paris Respire (Paris andas) för att ge plats åt fotgängare, cyklister och inlinesåkare. Det ordnas cykeldagar – Tous à vélo och lite annat smått och gott. Vi får väl se när, eller om, det når oss i småstäderna.
I Paris och säkert i andra städer också satsas det i och för sig en del på att utveckla cyklismen. Det finns rätt mycket cykelbanor i Paris och vissa av stadens kvarter stängs av för biltrafik under helgerna inom projektet Paris Respire (Paris andas) för att ge plats åt fotgängare, cyklister och inlinesåkare. Det ordnas cykeldagar – Tous à vélo och lite annat smått och gott. Vi får väl se när, eller om, det når oss i småstäderna.
Fête de la musique
Gårdagens Fête de la musique firade vi i Arras. Kvällen började inte speciellt lovande när regnet föll på Gamla Clio medan vi susade fram på landsvägen mellan sockerbetsfält och krigskyrkogårdar. Men väl framme i Arras klarnade det upp och det blev en klar, om än något kylig, kväll bland musikanterna.
Fête de la musique firade sin 25:e upplaga igår. Det var en idé som drevs igenom av den franske kulturpersonligheten och dåvarande kulturministern Jack Lang i början av 80-talet. Namnet, Fête de la musique, är väl uttänkt. Ordet fête betyder fest men också fira. I sammanhanget blir det dessutom en ordlek eftersom fête uttalas på samma sätt som faites, som är presens av verbet göra. Så fête de la musique skapades som en musikfest, en hyllning till musiken men också som en uppmaning. Gör musik! Musicera! Alla musiker, amatörer som professionella, uppmanades att gå ut och spela på gatorna.
Fête de la musique blev en succé redan från början och firas idag inte bara runt om i Frankrike utan lite här och där runt om i hela världen. Ingen svensk tycks ha nappat på konceptet dock. Kanske räcker det med Små grodorna i musikväg för oss så här i midsommartider.
Rockstjärnedrömmen lever, på en trottoar i Arras.
Merguezmannen
Fête de la musique firade sin 25:e upplaga igår. Det var en idé som drevs igenom av den franske kulturpersonligheten och dåvarande kulturministern Jack Lang i början av 80-talet. Namnet, Fête de la musique, är väl uttänkt. Ordet fête betyder fest men också fira. I sammanhanget blir det dessutom en ordlek eftersom fête uttalas på samma sätt som faites, som är presens av verbet göra. Så fête de la musique skapades som en musikfest, en hyllning till musiken men också som en uppmaning. Gör musik! Musicera! Alla musiker, amatörer som professionella, uppmanades att gå ut och spela på gatorna.
Fête de la musique blev en succé redan från början och firas idag inte bara runt om i Frankrike utan lite här och där runt om i hela världen. Ingen svensk tycks ha nappat på konceptet dock. Kanske räcker det med Små grodorna i musikväg för oss så här i midsommartider.
Rockstjärnedrömmen lever, på en trottoar i Arras.
Det fina med Fête de la musique är att alla får vara med. Som sossarnas devis – alla ska med. Fast på riktigt. För alla är med på Fête de la musique. Publiken är lika blandad som de som spelar. Det är trångt och musikutbudet är brett. Man hittar allt från söta fransmän som spelar hemmagjord rock på franska till damerna i kyrkokören. Från cannabistung reggeamusik till barnkören med den sexåriga solisten Léa. Från gymnasiepunkbandet via hobby-dj:n till bartrubaduren och jazzgubbarna. Alla får spela. Och alla får lyssna.
Alla åldrar är ute. Barn, pensionärer, tonåringar och så alla vi som är någonstans mittemellan. Stämningen igår var hög trots kylslagna vindar och det var svårt att låta bli att le när en liten tant med Chanelväska lät sig ryckas med och började sjunga Antisocial ihop med alla andra.
Vissa spelar på en scen. Andra direkt på gatan.
Alla åldrar är ute. Barn, pensionärer, tonåringar och så alla vi som är någonstans mittemellan. Stämningen igår var hög trots kylslagna vindar och det var svårt att låta bli att le när en liten tant med Chanelväska lät sig ryckas med och började sjunga Antisocial ihop med alla andra.
Vissa spelar på en scen. Andra direkt på gatan.
Det är förstås i Paris som det händer mest. Men det är inte nödvändigtvis där det är bäst. Man får vara beredd på att trängas och hålla hårt i handväskan sa en kompis om musikfirandet i Paris.
Arras är rätt litet. Men igår var det levande. Vi köpte varsin grillad merguez och öl i plastglas för 2 euro styck och vandrade runt i musiken.
Arras är rätt litet. Men igår var det levande. Vi köpte varsin grillad merguez och öl i plastglas för 2 euro styck och vandrade runt i musiken.
Merguezmannen
Musikfest
Idag är det årets längsta dag. Det firar man i Frankrike med en musikfest. Fête de la musique. Musik överallt. På gatorna. I själen.
Dagen till ära har vädret slagit om och blivit fult. Efter att ha varit fint hur länge som helst. Så kan det gå. Nu ska jag inte sitta framför skärmen längre utan bege mig ut i musiken.
Dagen till ära har vädret slagit om och blivit fult. Efter att ha varit fint hur länge som helst. Så kan det gå. Nu ska jag inte sitta framför skärmen längre utan bege mig ut i musiken.
Lunchberget
Ja, jag vet att jag inte borde klaga på de franska kommentatorernas uttal av de svenska efternamnen. Det är förstås fullkomligt omöjligt att veta hur man uttalar Källström om man aldrig har lärt sig svenska. Det finns bara en kommentator som brukar kunna uttala hyfsat rätt och som dessutom brukar briljera med lite svenska utrop som "Kom igen Anja!" och "Heja Sverige". Det är Gérard Holtz. Hans hemlighet? Han är tydligen gift med en svenska.
Igår i alla fall hade TF1 två kommentatorer. Varav den ena var Arsène Wenger. Arsenals tränare. Ljungbergs tränare. Han uttalade Ljungberg ungefär som man ska. Den andra filuren däremot han sa Lunchberg. Med ett tonande ch-ljud, som i manger. Wenger brydde sig inte om att korrigera honom. Vem bryr sig egentligen? Förutom jag alltså. Jag är säker på att de svenska sportnissarna uttalar de franska namnen rätt taffligt de med. Jag tyckte bara att det var så gulligt med Lunchberg. Såg liksom framför mig ett berg med lunch springa omkring. Aptitligt. Precis som Ljungberg.
Igår i alla fall hade TF1 två kommentatorer. Varav den ena var Arsène Wenger. Arsenals tränare. Ljungbergs tränare. Han uttalade Ljungberg ungefär som man ska. Den andra filuren däremot han sa Lunchberg. Med ett tonande ch-ljud, som i manger. Wenger brydde sig inte om att korrigera honom. Vem bryr sig egentligen? Förutom jag alltså. Jag är säker på att de svenska sportnissarna uttalar de franska namnen rätt taffligt de med. Jag tyckte bara att det var så gulligt med Lunchberg. Såg liksom framför mig ett berg med lunch springa omkring. Aptitligt. Precis som Ljungberg.
Papa Pingouin version 2006
Jag har tidigare skrivit om låten Papa Pingouin som var Luxemburgs bidrag i Schlagerfestivalen 1980. En sådan fantastisk låt är förstås ständigt aktuell men faktum är att i år är den till och med lite mer aktuell än vanlig. Det har nämligen kommit ut en ny version av Papa Pingouin. Det är inte Sophie et Magaly och deras körande pingviner som har dammat scenkostymerna. Tyvärr inte. Istället är det en grupp som kallar sig Pigloo som har gjort Papa Pingouin i en mycket barnvänlig och modern tappning. Inte lika bra som originalet tycker jag. Framförallt saknar jag pingvinkören. Men Papa Pingouin är ju pappa pingvin och han blir aldrig dålig.
Lyssna på pappa pingvin och se söt pingvinvideo här!
När jag ändå var inne på pingvintemat passade jag för övrigt på att adoptera pingvinen nedan. Jag tyckte att han var söt...
Lyssna på pappa pingvin och se söt pingvinvideo här!
När jag ändå var inne på pingvintemat passade jag för övrigt på att adoptera pingvinen nedan. Jag tyckte att han var söt...
Språka, språkade, språkat
Att lära sig ett nytt språk är aldrig lätt. Det är visserligen olika svårt för olika personer, och alla lär sig inte på samma sätt, men lätt är det aldrig. Jag har läst franska längre än jag oftast vågar erkänna. Högstadiet, gymnasiet, språkkurser i Frankrike och universitetspoäng i Sverige i form av Franska för ekonomer 1 och 2 som ingick i min utbildning. Jag har pluggat i den franskspråkiga delen av Kanada, jobbat i Paris och bott lite här och där. Egentligen borde jag prata franska minst lika bra som Jacques Chirac. Men det gör jag inte.
Jag tycker att det är kul med språk. Jag gillar grammatik och språkuppbyggnad. Jag har alltid varit duktig i skolan i språkämnena. Möjligen med ett undantag. Att jag inte pratade tillräckligt mycket på lektionerna. Jag var bra skriftligt, sämre muntligt. Vissa är tvärtom, de var duktiga på att prata men hade dåligt resultat på grammatikproven. Vissa är bra på båda. Vissa är bra på allt.
Att prata ett främmande språk handlar mycket om att våga. Våga prata. Våga spela en roll. Våga göra fel. Kanske är det där mitt största problem alltid legat. I rädslan för att göra fel. Jag tycker inte om att göra fel. Jag vill alltid göra rätt.
I rädslan för att göra fel vilar osäkerheten. Tankarna och tvekan. Om jag gör så här vad händer då, kan jag verkligen göra så här nu, vad ska jag säga, säger jag så tycker de väl att jag är knäpp. Funderingar fram och tillbaka istället för att bara göra. Bara kasta sig in i det okända och våga prata och agera.
I rädslan för att göra fel bygger jag upp hinder och spärrar. Hinder som egentligen inte existerar. Onödigt. Ja, jag vet. Och jag vet att det är helt upp till mig att riva mina hinder. Ingen annan kommer att göra det åt mig.
Misstolka mig rätt, jag pratar franska varje dag och funderar oftast inte så mycket över det. Just nu pratar jag mycket mer än jag skriver, och känner mig nog mer osäker skriftligt än muntligt. Och även om hindren finns där runt omkring mig har jag inte helt byggt in mig i ett hörn.
När jag var sämre på franska fick jag ofta kommentarer i stil med ”vilken bra franska du talar” och liknande. Det får jag inte lika ofta längre. Jag tar det som en komplimang. Som ett tecken på att jag nu pratar så pass bra franska att folk tar det för givet att jag pratar franska. Trots att jag fortfarande säger fel. Och trots att det hörs att jag inte är fransk. För även om jag skulle bo i Frankrike i resten av livet skulle det väl höras att jag inte är fransk. Precis som det hörs att drottning Silvia inte är svensk. Men det är ju faktiskt inte hela världen.
Parlez-vous français ?
Jag tycker att det är kul med språk. Jag gillar grammatik och språkuppbyggnad. Jag har alltid varit duktig i skolan i språkämnena. Möjligen med ett undantag. Att jag inte pratade tillräckligt mycket på lektionerna. Jag var bra skriftligt, sämre muntligt. Vissa är tvärtom, de var duktiga på att prata men hade dåligt resultat på grammatikproven. Vissa är bra på båda. Vissa är bra på allt.
Att prata ett främmande språk handlar mycket om att våga. Våga prata. Våga spela en roll. Våga göra fel. Kanske är det där mitt största problem alltid legat. I rädslan för att göra fel. Jag tycker inte om att göra fel. Jag vill alltid göra rätt.
I rädslan för att göra fel vilar osäkerheten. Tankarna och tvekan. Om jag gör så här vad händer då, kan jag verkligen göra så här nu, vad ska jag säga, säger jag så tycker de väl att jag är knäpp. Funderingar fram och tillbaka istället för att bara göra. Bara kasta sig in i det okända och våga prata och agera.
I rädslan för att göra fel bygger jag upp hinder och spärrar. Hinder som egentligen inte existerar. Onödigt. Ja, jag vet. Och jag vet att det är helt upp till mig att riva mina hinder. Ingen annan kommer att göra det åt mig.
Misstolka mig rätt, jag pratar franska varje dag och funderar oftast inte så mycket över det. Just nu pratar jag mycket mer än jag skriver, och känner mig nog mer osäker skriftligt än muntligt. Och även om hindren finns där runt omkring mig har jag inte helt byggt in mig i ett hörn.
När jag var sämre på franska fick jag ofta kommentarer i stil med ”vilken bra franska du talar” och liknande. Det får jag inte lika ofta längre. Jag tar det som en komplimang. Som ett tecken på att jag nu pratar så pass bra franska att folk tar det för givet att jag pratar franska. Trots att jag fortfarande säger fel. Och trots att det hörs att jag inte är fransk. För även om jag skulle bo i Frankrike i resten av livet skulle det väl höras att jag inte är fransk. Precis som det hörs att drottning Silvia inte är svensk. Men det är ju faktiskt inte hela världen.
Parlez-vous français ?
Var kommer du ifrån?
När folk frågar var jag kommer ifrån brukar jag säga gissa. Folk gissar väldigt ofta på Sverige. Konstigt ofta faktiskt. De finns ju så många länder i världen. Varför gissar de alltid på Sverige?
Att de inte gissar på att jag är amerikan eller brittisk beror nog på hur jag pratar. De hör att jag har en germansk accent. De hör också att jag inte är tysk. Men holländsk skulle jag väl kunna vara? Eller norsk? Dansk? Finsk? Finska är i och för sig inget germanskt språk men det vet de flesta fransmän inget om.
Sedan är det väl det där med att jag är lång, blond och blåögd också. Det spelar in. Jag lever upp till myten. Dessutom är jag rätt kraftigt byggd. Som en viking. Jag är stark. Jag kan bära tunga resväskor och en och annan italienare på ryggen. Men det kan väl holländskor också? Och norskor?
---
Uppvärmning inför VM-grenen Kast med halvstor italienare, Kanada 2002
Att de inte gissar på att jag är amerikan eller brittisk beror nog på hur jag pratar. De hör att jag har en germansk accent. De hör också att jag inte är tysk. Men holländsk skulle jag väl kunna vara? Eller norsk? Dansk? Finsk? Finska är i och för sig inget germanskt språk men det vet de flesta fransmän inget om.
Sedan är det väl det där med att jag är lång, blond och blåögd också. Det spelar in. Jag lever upp till myten. Dessutom är jag rätt kraftigt byggd. Som en viking. Jag är stark. Jag kan bära tunga resväskor och en och annan italienare på ryggen. Men det kan väl holländskor också? Och norskor?
--- Uppvärmning inför VM-grenen Kast med halvstor italienare, Kanada 2002
Och de ständiga vikingparellellerna är jag lite trött på. "Ni vikingar klarar väl av lite kyla?" "Ta lite mer vodka, du är väl en riktig viking?" "Dina förfäder högg ju huvudet av folk och drack deras blod med sugrör, jag hoppas att du inte tänker göra detsamma med mig." Typ. Pojkvännen får ofta mejl från kompisar där de frågar hur "hans viking" mår. Och nej, jag har aldrig utgett mig för att vara en viking. Det behövs liksom inte. Sverige - Norden - Viking, den slutsatsen verkar komma naturligt för de flesta. Men det är klart, hade jag varit liten och nätt hade jag säkert inte fått höra det lika ofta.
Om vi svenskar är vikingar, vad kan man kalla fransmännen för då? Jag behöver lite motvikt.
Om vi svenskar är vikingar, vad kan man kalla fransmännen för då? Jag behöver lite motvikt.
Match nul
Match nul. Så heter oavgjord match på franska. Nul betyder oavgjord men det kan också betyda usel eller värdelös. Det här var en match nul i båda bemärkelserna. Frankrike - Sydkorea 1-1. Kanske är det slutet för Frankrike i det här VM:et.
- Il faut arrêter de se prendre pour des stars quand on ne l'est pas, sa pojkvännen buttert och gick och la sig.
Vi måste sluta tro att vi är de stjärnor som vi inte längre är.
När man ser spelarnas och det franska landslagets tränare Domenechs ansikten efter matchen står det klarare än någonsin att fotboll inte är någon lek. Det är allvar. Kanske inte blodigt allvar, men allvarligt är det. Jaja, koreanerna borde vara rätt glada i alla fall.
- Il faut arrêter de se prendre pour des stars quand on ne l'est pas, sa pojkvännen buttert och gick och la sig.
Vi måste sluta tro att vi är de stjärnor som vi inte längre är.
När man ser spelarnas och det franska landslagets tränare Domenechs ansikten efter matchen står det klarare än någonsin att fotboll inte är någon lek. Det är allvar. Kanske inte blodigt allvar, men allvarligt är det. Jaja, koreanerna borde vara rätt glada i alla fall.
Kära Word
Det har varit lite dåligt med bloggandet nu ett tag. Jag har rätt många halvfärdiga inlägg. Med halvfärdigt menar jag att inlägget är färdigt i huvudet men inte nedskrivet. De allra flesta halvfärdiga inlägg blir förstås aldrig helfärdiga. Och de flesta helfärdiga inlägg har aldrig varit halvfärdiga. Men vem bryr sig egentligen.
Jag skriver på något annat. I Word. Färgglada Word. Jag har lust att stänga av Words stavningskontroll. Gång på gång markeras mina meningar gröna. Jag högerklickar. Word säger: ”fragment consider revising”. Word säger att mina meningar inte är riktiga meningar utan fragment. Fragment. Delar. Men bästa Word. Mina meningar är inga fragment. Det är så jag skriver. Kort. Hackigt. Tvekande. Osäkert. Och det tänker jag fortsätta med. Just nu i alla fall. Varför måste varje mening ha ett verb? Ett subjekt och ett predikat? Det går ju så bra ändå. Eller hur?
Undrar om det kanske är dags att gå och lägga sig när det har gått så långt att man börjat prata med Word.
När jag sluter ögonen ser jag vågiga gröna understrykningar.
Jag skriver på något annat. I Word. Färgglada Word. Jag har lust att stänga av Words stavningskontroll. Gång på gång markeras mina meningar gröna. Jag högerklickar. Word säger: ”fragment consider revising”. Word säger att mina meningar inte är riktiga meningar utan fragment. Fragment. Delar. Men bästa Word. Mina meningar är inga fragment. Det är så jag skriver. Kort. Hackigt. Tvekande. Osäkert. Och det tänker jag fortsätta med. Just nu i alla fall. Varför måste varje mening ha ett verb? Ett subjekt och ett predikat? Det går ju så bra ändå. Eller hur?
Undrar om det kanske är dags att gå och lägga sig när det har gått så långt att man börjat prata med Word.
När jag sluter ögonen ser jag vågiga gröna understrykningar.
Snedsteg
Jag skulle ut och springa.
Istället har jag bakat kladdkaka.
Vad var det som gick snett?
Istället har jag bakat kladdkaka.
Vad var det som gick snett?
89, åttionio, quatre-vingt-neuf
89 minuter. Åttionio. Åtta nio. Quatre-vingt-neuf.
Så länge fick vi vänta på målet. Ljungberg. Mål. Jaaa!
Pappa skrek rakt ut, ensam inför öppen dörr ut mot försommarnatten. Det var nästan så att det hördes ända till Place de l'Hôtel de Ville i Saint-Quentin och Café Albert dit vi hastigt och lustigt fick åka när det visade sig att matchen bara visades på Canal+.
Pojkvännen sa:
- Ton papa doit être fou maintenant. (Din pappa måste vara galen nu. Galen som i galet glad och upphetsad.)
- Hör du inte hur han skriker, sa jag.
Jag hade med mig en svensk flagga i handväskan. I åttionionde minuten vågade jag veckla ut den och vifta lite. Bortsett från min flagga och kompisens gulblåa solglasögon inköpta i Gamla Stan av en försäljare från Mauretanien som pratade lika bra franska som han själv, var det synbara intresset för matchen lika svalt som sommarkvällen i Picardie.
Det var tur att ingen fick för sig att spela biljard i åttionionde minuten
De franska kommentatorerna kan förstås inte säga Källström. De säger Kallschtrom. Och de säger aldrig Zlatan eller Henke. Bara Ibrahimovic och Larsson. Fast det hörde inte vi i vilket fall som helst. Vi kollade på tv utan ljud. I baren spelades Lene Marlin och franska åttiotalshits.
I fransk press beskrivs matchen som en match mellan två lag som mest av allt inte ville förlora. Första halvlek beskrivs som så tråkig att det enda vackra som hindrade åskådarna från att somna var det stora antalet svenska, kvinnliga supporters på läktarna. Sedan står det lite om Ibrahimovic som byttes ut, om omtalade bråk inom laget och om Ljungberg och målet. Artikeln avslutas med att nu väntar England för la mystérieuse équipe suédoise. Det mystiska svenska laget. Vad ska de göra härnäst?
Så länge fick vi vänta på målet. Ljungberg. Mål. Jaaa!
Pappa skrek rakt ut, ensam inför öppen dörr ut mot försommarnatten. Det var nästan så att det hördes ända till Place de l'Hôtel de Ville i Saint-Quentin och Café Albert dit vi hastigt och lustigt fick åka när det visade sig att matchen bara visades på Canal+.
Pojkvännen sa:
- Ton papa doit être fou maintenant. (Din pappa måste vara galen nu. Galen som i galet glad och upphetsad.)
- Hör du inte hur han skriker, sa jag.
Jag hade med mig en svensk flagga i handväskan. I åttionionde minuten vågade jag veckla ut den och vifta lite. Bortsett från min flagga och kompisens gulblåa solglasögon inköpta i Gamla Stan av en försäljare från Mauretanien som pratade lika bra franska som han själv, var det synbara intresset för matchen lika svalt som sommarkvällen i Picardie.
Det var tur att ingen fick för sig att spela biljard i åttionionde minuten
De franska kommentatorerna kan förstås inte säga Källström. De säger Kallschtrom. Och de säger aldrig Zlatan eller Henke. Bara Ibrahimovic och Larsson. Fast det hörde inte vi i vilket fall som helst. Vi kollade på tv utan ljud. I baren spelades Lene Marlin och franska åttiotalshits.
I fransk press beskrivs matchen som en match mellan två lag som mest av allt inte ville förlora. Första halvlek beskrivs som så tråkig att det enda vackra som hindrade åskådarna från att somna var det stora antalet svenska, kvinnliga supporters på läktarna. Sedan står det lite om Ibrahimovic som byttes ut, om omtalade bråk inom laget och om Ljungberg och målet. Artikeln avslutas med att nu väntar England för la mystérieuse équipe suédoise. Det mystiska svenska laget. Vad ska de göra härnäst?
En bön inför kvällens match
Jag fick ett mejl med en bön inför kvällens matchen. Jag antar att det är det enda som återstår nu. Att be. Åtminstone om det ska bli någon vm-final mellan Sverige och Frankrike. Just nu ligger vi i alla fall lika i måltabellen. Noll noll, noll noll.
Forward vår som är i anfallet
Henke varde ditt namn
Zlatan din like
Se dina inlägg,
såsom i himmelen så ock på marken
Vårt dagliga mål ge oss idag och markera deras mittfält,
såsom ock vi markerar att vi stöttar de gulbå
och inled oss inte i underläge,
utan fräls oss ifrån Roque Santa Cruz.
Ty bollen är din och Mellberg och målvakten i evighet.
Allbäck.
Forward vår som är i anfallet
Henke varde ditt namn
Zlatan din like
Se dina inlägg,
såsom i himmelen så ock på marken
Vårt dagliga mål ge oss idag och markera deras mittfält,
såsom ock vi markerar att vi stöttar de gulbå
och inled oss inte i underläge,
utan fräls oss ifrån Roque Santa Cruz.
Ty bollen är din och Mellberg och målvakten i evighet.
Allbäck.
Cheese dating
Läste i Marie Claire att det senaste inom det franska dejtingområdet är cheese-dating. Det var en ostförsäljare som själv var singel som tyckte att olika dejtingsidor, kontaktannonser och speed-dating inte räckte till för att stilla hungern hos de sökande singlarna. Därför kom på han på idén med cheese-dating, eller soirées cheesing som det i äkta franglais-anda kallas.
Konceptet är enkelt. En massa singlar, en massa ost, vin och mingel. Att träffas runt ett tema, dela intressen och dålig andedräkt. Låter kanske inte jätterevolutionerande, men känns ändå nytt och modernt. Nästa soirée cheesing går av stapeln i Lille den 28 juni på restaurangen Au bout des doigts om det är någon som känner sig manad.
Franglais förresten är en blandning mellan franska och engelska, français och anglais. Som svengelska eller spanglish. Just ord som slutar på -ing tycks fransmännen tycka vara extra roliga att hitta på. Som cheesing. Andra exempel är dressing som betyder det som på engelska kallas walk-in closet (hittar inget ord på svenska, klädkammare kanske), footing som betyder jogging, medan ordet jogging snarare används för en joggingoverall. Un pressing är en kemtvätt, un parking en parkeringsplats och un re-looking en make-over.
När jag ändå är inne på -ingord, och om inte cheesing skulle locka kan jag också tipsa om något som heter Le Fooding. Le Fooding är en rörelse som startades år 2000 med syfta att föryngra och marknadsföra den franska gastromin och konsten att uppskatta god mat, vin i en trevlig och avslappnad miljö. Ordet fooding är en blandning mellan de engelska orden food och feeling. Le fooding ordnar kvällar med gratis mat och vin runt om i Paris, och även i andra städer. Gratis är gott, men självklart får man köa. På deras hemsida kan man läsa om nästkommande evenmang och där publiceras också, ungefär en vecka i förväg, det lösenord som behövs för att få komma in. Fast skulle man glömma bort lösenordet är det inte hela världen, man kan alltid fråga någon i kön. Avslappnat var ju temat.
Upplagt för en cheesing auvergnat med Cantal, Saint-Nectaire och Bleu d'Auvergne.
Konceptet är enkelt. En massa singlar, en massa ost, vin och mingel. Att träffas runt ett tema, dela intressen och dålig andedräkt. Låter kanske inte jätterevolutionerande, men känns ändå nytt och modernt. Nästa soirée cheesing går av stapeln i Lille den 28 juni på restaurangen Au bout des doigts om det är någon som känner sig manad.
Franglais förresten är en blandning mellan franska och engelska, français och anglais. Som svengelska eller spanglish. Just ord som slutar på -ing tycks fransmännen tycka vara extra roliga att hitta på. Som cheesing. Andra exempel är dressing som betyder det som på engelska kallas walk-in closet (hittar inget ord på svenska, klädkammare kanske), footing som betyder jogging, medan ordet jogging snarare används för en joggingoverall. Un pressing är en kemtvätt, un parking en parkeringsplats och un re-looking en make-over.
När jag ändå är inne på -ingord, och om inte cheesing skulle locka kan jag också tipsa om något som heter Le Fooding. Le Fooding är en rörelse som startades år 2000 med syfta att föryngra och marknadsföra den franska gastromin och konsten att uppskatta god mat, vin i en trevlig och avslappnad miljö. Ordet fooding är en blandning mellan de engelska orden food och feeling. Le fooding ordnar kvällar med gratis mat och vin runt om i Paris, och även i andra städer. Gratis är gott, men självklart får man köa. På deras hemsida kan man läsa om nästkommande evenmang och där publiceras också, ungefär en vecka i förväg, det lösenord som behövs för att få komma in. Fast skulle man glömma bort lösenordet är det inte hela världen, man kan alltid fråga någon i kön. Avslappnat var ju temat.
Upplagt för en cheesing auvergnat med Cantal, Saint-Nectaire och Bleu d'Auvergne.
Christophe är La Nouvelle Star
Jag har tidigare avslöjat att jag kollar på La Nouvelle Star, den franska versionen av Idol, Pop Idol, American Idol och allt vad det heter. Jag vet, det är lite pinsamt, men jag kollar ändå. Bortsett från att programmen är alldeles för långa (tror att det håller på dryga två timmar varje gång, franska tv-shower är i allmänhet långa) tycker jag att det är rätt kul.
Nu är det i alla fall slut för i år. Finalen var förra veckan och det var min favorit Christophe som vann. Det kom inte som någon överraskning. Christophe har bara fått bra betyg av juryn, och det har nästan stått klart redan från början att det var den magre, lite timide studenten med dålig hållning och feminia rörelser som skulle vinna. Sköldpaddan kallar de honom. Han har i de olika programmen mest sjungit sjuttiotalsdisco och smöriga ballader, inget jag skulle lyssna på i vanliga fall, men det är något med Christophe som jag gillar. Kanske är det glasögonen. Kanske är det hans lite puckliga rygg och det faktum att han säger sig hata sport. Eller kanske är det helt enkelt för att han sjunger bra, är musikalisk och verkar trevlig.
Är ni nyfikna på Christophe kan ni här se honom sjunga Whitney Houston med lite French Touch ("I will sink of you..."). Här sjunger han franske Michel Polnareffs Goodbye Marylou. Här sjunger han någon annan fransk låt och här lite Jacques Brel.
Undrar vad som händer med Christophe nu. Risken finns väl att de har för bråttom med att få ut hans skiva. Det gäller att smida medan järnet är hett men det är inte alltid det som blir bäst. Ofta har de Nouvelle Star-deltagare som lyckats bäst efter att programmet tagit slut har inte varit de som vunnit. Amel Bent till exempel kom trea.
Nej, nu ska jag sluta svamla och gå och dricka te. Mintte. På återseende.
Nu är det i alla fall slut för i år. Finalen var förra veckan och det var min favorit Christophe som vann. Det kom inte som någon överraskning. Christophe har bara fått bra betyg av juryn, och det har nästan stått klart redan från början att det var den magre, lite timide studenten med dålig hållning och feminia rörelser som skulle vinna. Sköldpaddan kallar de honom. Han har i de olika programmen mest sjungit sjuttiotalsdisco och smöriga ballader, inget jag skulle lyssna på i vanliga fall, men det är något med Christophe som jag gillar. Kanske är det glasögonen. Kanske är det hans lite puckliga rygg och det faktum att han säger sig hata sport. Eller kanske är det helt enkelt för att han sjunger bra, är musikalisk och verkar trevlig.
Är ni nyfikna på Christophe kan ni här se honom sjunga Whitney Houston med lite French Touch ("I will sink of you..."). Här sjunger han franske Michel Polnareffs Goodbye Marylou. Här sjunger han någon annan fransk låt och här lite Jacques Brel.
Undrar vad som händer med Christophe nu. Risken finns väl att de har för bråttom med att få ut hans skiva. Det gäller att smida medan järnet är hett men det är inte alltid det som blir bäst. Ofta har de Nouvelle Star-deltagare som lyckats bäst efter att programmet tagit slut har inte varit de som vunnit. Amel Bent till exempel kom trea.
Nej, nu ska jag sluta svamla och gå och dricka te. Mintte. På återseende.
Barbapapa
Läste en artikel i Le Monde om kineserna i Belleville i Paris. Tänkte att jag skulle skriva något om det, delvis eftersom jag bodde i de kvarteren när jag var i Paris. Men orkade inte riktigt. En annan gång kanske. Dessutom hittar jag inte de bilder jag ville visa.
Istället hittade jag en rad olika bilder på diverse Barbapapaprylar. Jag ser Barbapapa överallt. Jag tror att det hela började ungefär i samma veva som den här msn-konversationen jag hade med min käre bror. Det gör i och för sig ingenting. Att jag ser Barbapapa vart jag än går menar jag. Jag gillar Barbapapa.
Barbashoppingbag
Istället hittade jag en rad olika bilder på diverse Barbapapaprylar. Jag ser Barbapapa överallt. Jag tror att det hela började ungefär i samma veva som den här msn-konversationen jag hade med min käre bror. Det gör i och för sig ingenting. Att jag ser Barbapapa vart jag än går menar jag. Jag gillar Barbapapa.
Barbashoppingbag
Jag har alltid trott att Barbapapa var fransk. Men så läste jag att han var japan. Kan verkligen en rosa pappa med ett så franskt namn som Barbapapa vara japan tänkte jag. Det krävde närmare efterforskning.
Barbalampa
När jag skriver att Barbapapa är ett franskt namn betyder inte det att det finns en massa fransmän som heter Barbapapa, utan att ordet Barbapapa syftar på orden barbe à papa som betyder pappas skägg men som också är det franska namnet på sockervadd. Sockervadd ser ju ut som en pappas skägg. Inte min pappas dock. Han har inget skägg. Säger man barbe à papa fort blir det barbapapa. I Frankrike är dessutom sockervadd oftast rosa, och då ser det ut som Barbapapa. Eller Barbapapa ser ut som sockervadd.
Barbe à papa, barbapapa, sockervadd
Barbapapa är sockervadd. Sockervadd är barbapapa. Men är Barbapapa fransman eller är han japan?
Barbatröjor
Barbalampa
Barbe à papa, barbapapa, sockervadd
Barbapapa är sockervadd. Sockervadd är barbapapa. Men är Barbapapa fransman eller är han japan?
Barbatröjor
Jag kollade in Barbapapas hemsida och hos min vän Wikipedia och upptäckte att böckerna om Barpapapa skrevs i Paris, men de tecknade filmerna gjordes i Japan. Alltså är han lite av båda. Kanske har han dubbelt pass. Eller kanske kommer han från Barbaland och har ett barbapass Jag tror inte Barbapapa behöver någon nationalitet för att veta sin identitet. Han kan ju i vilket fall som helst förvandla sig till vad han vill och smälta in lite överallt.
Barbaväska och barbaplånböcker
Barbaväska och barbaplånböcker
Här finns en bra barbasida där man bland annat kan läsa barbaböcker, lära sig mer om barbabarnen och möta personerna bakom Barbapapa.
Ha en bra barbakväll allihop, nu ska jag laga lasagne. Barbalasagne blir det nog.
Ha en bra barbakväll allihop, nu ska jag laga lasagne. Barbalasagne blir det nog.
Lostbabbel
Min bror skriver i VLT om Lost. Jag tycker att det är intressant, men samtidigt inte förvånande, att Lost har ett så pass utbrett liv på Internet vid sidan av själva tv-serien. Måste erkänna att det kliar lite i fingrarna av lust att surfa in på programmets hemsida, på Lostpedia eller något Lost-forum någonstans för att snoka runt men jag måste hejda mig. Jag vill inte få reda på något om avsnitten jag inte sett.
Vi fick låna dvd-boxen med första säsongen av Lost från Elliotts föräldrar (kolla förresten in de senaste bilderna för att se hur stor han har blivit). Vi fastnade direkt och slukade ganska snabbt alla 24 avsnitten plus allt extramaterial och precis som jag hade förutspått fick man långt ifrån svar på alla mysterier. Istället väcktes nya frågor. Hela tiden dessa frågetecken som gör att man måste kolla vidare. Efter att den sista dvd:n var färdigtittad, tittade vi på varandra och suckade. - Jaha, nu får vi sitta här som två stora frågetecken och vänta på säsong två.
Den andra säsongen har redan visats i sin helhet i USA tror jag. Här har i Frankrike har den inte ens börjat. Inte vad jag har sett i alla fall. Men å andra sidan har jag ingen lust att se den på tv här. Att övergå till den dubbade versionen när man börjat se originalversionen är extra irriterande. Väntar nog hellre på nästa dvd-box i så fall. Och låter bli att skriva "Lost Season 2" på Google trots att det kliar.
Lite Lost-störd har jag faktiskt blivit. När jag flög sist kunde jag inte låta bli att snegla lite på mina medpassagerare. Hur skulle det vara att tillbringa sitt liv på en öde ö med dem? Vilka hemligheter satt de och tryckte på? Vilka gåtor och mysterier? Tankarna avbröts rätt snabbt när piloten talade om att det var tolv grader i Göteborg och att de räknade med att hålla den beräknade ankomsttiden. Antalet mystiska öar av Lost-karaktär mellan Beauvais och Landvetter är väl kanske inte så stort trots allt.
Vad döljer personen framför?
Vi fick låna dvd-boxen med första säsongen av Lost från Elliotts föräldrar (kolla förresten in de senaste bilderna för att se hur stor han har blivit). Vi fastnade direkt och slukade ganska snabbt alla 24 avsnitten plus allt extramaterial och precis som jag hade förutspått fick man långt ifrån svar på alla mysterier. Istället väcktes nya frågor. Hela tiden dessa frågetecken som gör att man måste kolla vidare. Efter att den sista dvd:n var färdigtittad, tittade vi på varandra och suckade. - Jaha, nu får vi sitta här som två stora frågetecken och vänta på säsong två.
Den andra säsongen har redan visats i sin helhet i USA tror jag. Här har i Frankrike har den inte ens börjat. Inte vad jag har sett i alla fall. Men å andra sidan har jag ingen lust att se den på tv här. Att övergå till den dubbade versionen när man börjat se originalversionen är extra irriterande. Väntar nog hellre på nästa dvd-box i så fall. Och låter bli att skriva "Lost Season 2" på Google trots att det kliar.
Lite Lost-störd har jag faktiskt blivit. När jag flög sist kunde jag inte låta bli att snegla lite på mina medpassagerare. Hur skulle det vara att tillbringa sitt liv på en öde ö med dem? Vilka hemligheter satt de och tryckte på? Vilka gåtor och mysterier? Tankarna avbröts rätt snabbt när piloten talade om att det var tolv grader i Göteborg och att de räknade med att hålla den beräknade ankomsttiden. Antalet mystiska öar av Lost-karaktär mellan Beauvais och Landvetter är väl kanske inte så stort trots allt.
Vad döljer personen framför?
Allez les Bleus !
På tv spelas Marseillaisen. Snart smäller det. Folk har gått hem tidigare från jobbet, gatorna töms på folk, landet håller andan.
Det är snart avspark för Frankrikes första match i fotbolls-VM.
Hur ska det gå? Är Zidane för gammal? Ska unge Franck Ribéry hålla måttet?
Nu börjar det. Och här sitter jag och tittar på fel skärm. Sådan är jag.
Av någon anledning tittade jag på TF1:s (en tv-kanal) lunchnyheter idag. Jag vet inte varför, deras lunchnyheter gör mig alltid irriterad. Man får liksom aldrig några nyheter. Idag inledde de som alltid med vädret. Sedan var det dryga 20 minuter inför Frankrikes match. 20 minuter. Visst var det kul att se franska fans klätt i blått ända in till kalsongerna och som med tuppar på huvudet sjöng "On va manger les petits suisses". (Det betyder "Vi ska äta upp de små schweizarna", men på franska får det en dubbel innebörd eftersom en petit suisse inte bara är en liten schweizare utan också en sorts yoghurt.) Men inte i 20 minuter. Därefter fortsatte "nyheterna" i bästa Landet runt-anda, med reportage om gamla som har de varmt på sina ålderdomshem, kyrkor som behöver renoveras och byar där lastbilarna kör för fort. Efter en dryg halvtimme var jag less och då hade jag fortfarande inte fått några "riktiga" nyheter.
Nej, om man skulle kolla lite på den där matchen i alla fall. Det franskalandskapet landslaget kallas för Les Bleus - de blåa. Därav inläggets titel och dagens tre viktigaste ord: Allez les bleus !
Det är snart avspark för Frankrikes första match i fotbolls-VM.
Hur ska det gå? Är Zidane för gammal? Ska unge Franck Ribéry hålla måttet?
Nu börjar det. Och här sitter jag och tittar på fel skärm. Sådan är jag.
Av någon anledning tittade jag på TF1:s (en tv-kanal) lunchnyheter idag. Jag vet inte varför, deras lunchnyheter gör mig alltid irriterad. Man får liksom aldrig några nyheter. Idag inledde de som alltid med vädret. Sedan var det dryga 20 minuter inför Frankrikes match. 20 minuter. Visst var det kul att se franska fans klätt i blått ända in till kalsongerna och som med tuppar på huvudet sjöng "On va manger les petits suisses". (Det betyder "Vi ska äta upp de små schweizarna", men på franska får det en dubbel innebörd eftersom en petit suisse inte bara är en liten schweizare utan också en sorts yoghurt.) Men inte i 20 minuter. Därefter fortsatte "nyheterna" i bästa Landet runt-anda, med reportage om gamla som har de varmt på sina ålderdomshem, kyrkor som behöver renoveras och byar där lastbilarna kör för fort. Efter en dryg halvtimme var jag less och då hade jag fortfarande inte fått några "riktiga" nyheter.
Nej, om man skulle kolla lite på den där matchen i alla fall. Det franska
Solidaritetsbloggen
Jag kom på att jag glömt bort att länka till Soldiaritetsbloggen. I alla fall till den senaste insamlingsomgången. Den här gången går pengarna till Plan Sverige och till deras insamling för de jordbävningsdrabbade i Pakistan. Är du inte redan med kan du klicka här och läsa hur du ska göra. Ju fler desto bättre.
Frankrikebloggar
Att jag bor i Frankrike är ju ingen hemlighet. Jag tycks skriva Frankrike i varenda inlägg jag gör. Frankrike. Frankrike. Frankrike. La France, Monsieur, la France! Det var aldrig meningen att Cocotte skulle bli en utpräglad frankrikeblogg. Eller var det det kanske? Den kanske borde bli det? Jag söker fortfarande efter meningen bakom den här bloggen. Jag vet bara att jag gillar att skriva, och eftersom jag är i Frankrike kan jag ju skriva om det. Ibland.
Enligt bloggkartan.se finns förutom Cocotte tre till svenska bloggar i Frankrike, nämligen:
* Med barnen i Paris
* Krokofanten i Frankrike
* Karin Stensdotter
Förutom dem finns även Bodil Malmstens blogg Finistère, Sofia och Roberts Frankrikeliv samt Annettes matblogg I mitt franska kök som alltid får det att vattnas i munnen.
Finns det fler svenska bloggar skrivna från Frankrike? Jag är nyfiken.
Sedan vet jag två fina bloggar skrivna av fransyskor i Sverige. Det är ju ungefär samma sak. Fast tvärtom. Och på franska.
* Lugnet och Fred
* Hibiscus
Sedan måste jag förstås passa på att nämna barajagjohanna och Thérèse, som visserligen inte bor i Frankrike men som gillar landet skarpt:)
Kollar man på min personprofil på blogg.se däremot står det inte att jag bor i Frankrike utan i Västerås. Man kunde inte välja att bo i utlandet, åtminstone inte när jag registrerade mig. Jag är född och uppvuxen i Västerås, och "Mälarstaden" som kommunens marknadsförare gärna vill kalla den kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Och vill man så kan man säkert skönja min västmanländska även när jag pratar franska.
Ett torg i, ja just precis, Frankrike. Närmare bestämt Saint-Quentin.
Enligt bloggkartan.se finns förutom Cocotte tre till svenska bloggar i Frankrike, nämligen:
* Med barnen i Paris
* Krokofanten i Frankrike
* Karin Stensdotter
Förutom dem finns även Bodil Malmstens blogg Finistère, Sofia och Roberts Frankrikeliv samt Annettes matblogg I mitt franska kök som alltid får det att vattnas i munnen.
Finns det fler svenska bloggar skrivna från Frankrike? Jag är nyfiken.
Sedan vet jag två fina bloggar skrivna av fransyskor i Sverige. Det är ju ungefär samma sak. Fast tvärtom. Och på franska.
* Lugnet och Fred
* Hibiscus
Sedan måste jag förstås passa på att nämna barajagjohanna och Thérèse, som visserligen inte bor i Frankrike men som gillar landet skarpt:)
Kollar man på min personprofil på blogg.se däremot står det inte att jag bor i Frankrike utan i Västerås. Man kunde inte välja att bo i utlandet, åtminstone inte när jag registrerade mig. Jag är född och uppvuxen i Västerås, och "Mälarstaden" som kommunens marknadsförare gärna vill kalla den kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Och vill man så kan man säkert skönja min västmanländska även när jag pratar franska.
Ett torg i, ja just precis, Frankrike. Närmare bestämt Saint-Quentin.
Jag vill ut och resa
Jag har rest en hel del. I Europa. Och i en liten del av Nordamerika. Men jag har nästan hela världen kvar.
Skapa din egen karta över de länder du har besökt här
Skapa din egen karta över de länder du har besökt här
Who's da man - Zlatan
Okej, jag vet att jag är lite sen. Jag får skylla på att jag bor utomlands. Och jag vet också att tajmingen inte är den bästa, eftersom hans insats mot Trinidad och Tobago, åtminstone enligt de franska tidningarna, inte var så mycket att hurra för.
Jag hörde den i alla fall för första gången igår. Och för andra gången. Och för trettiotredje gången.
Jag vet inte hur man gör för att länka in ett videoklipp direkt i blogginlägget, eller om det ens är möjligt med blogg.se, men här är i alla fall en länk till en sida där man kan lyssna på låten och se fina Zlatanklipp. (Om det skulle vara någon mer än jag som lyckats missa Elias feat. Frans med Who's da man - Zlatan.)
No one kicks the football like the one: Zlatan, jag säger Zlatan... Med tanke på hur mycket jag sjöng igår borde det ha störtregnat idag. Men det är strålande sol och 30 grader varmt.
Z verkar för övrigt vara en bra bokstav om man vill fotbollsproffs. Zlatan, Zidane, Zico. Hade jag hetat Zara istället för Sara hade jag säkert varit fotbollsproffs nu. Säkert.
Jag hörde den i alla fall för första gången igår. Och för andra gången. Och för trettiotredje gången.
Jag vet inte hur man gör för att länka in ett videoklipp direkt i blogginlägget, eller om det ens är möjligt med blogg.se, men här är i alla fall en länk till en sida där man kan lyssna på låten och se fina Zlatanklipp. (Om det skulle vara någon mer än jag som lyckats missa Elias feat. Frans med Who's da man - Zlatan.)
No one kicks the football like the one: Zlatan, jag säger Zlatan... Med tanke på hur mycket jag sjöng igår borde det ha störtregnat idag. Men det är strålande sol och 30 grader varmt.
Z verkar för övrigt vara en bra bokstav om man vill fotbollsproffs. Zlatan, Zidane, Zico. Hade jag hetat Zara istället för Sara hade jag säkert varit fotbollsproffs nu. Säkert.
Cocotte
Ur Nordisk Familjebok från 1905 (länk):
Tja, det låter ju som jag i ett nötskal. Eller inte. Ärligt talat visste jag faktiskt inte att ordet cocotte användes, eller har använts kanske snarare, i den betydelsen i svenskan. Namnet på bloggen var, som jag nämnt tidigare, inget speciellt uttänkt val men nu får det helt nya dimensioner.
Tja, det låter ju som jag i ett nötskal. Eller inte. Ärligt talat visste jag faktiskt inte att ordet cocotte användes, eller har använts kanske snarare, i den betydelsen i svenskan. Namnet på bloggen var, som jag nämnt tidigare, inget speciellt uttänkt val men nu får det helt nya dimensioner.
La plage
Gårdagen tillbringades vid havet. Närmare bestämt på Fort-Mahon-Plage. En ny bekantskap, men Picardies och Nord-Pas-de-Calais olika badorter är sig rätt lika med sitt tidvatten och sina vita sandstränder som aldrig tar slut. Vi spelade strandpingis, badade i en Engelsk kanal som inte alls var så kall som jag trodde att den skulle vara, läste bok och tittade på folk. Jag smorde in mig ordentilgt flera gånger och idag är jag bara lite rosaflammig vilket får räknas som ett okej resultat efter en dag i solen för en blekfis som jag.
Temperaturen var strax under trettio grader. Sanden var varm men vattnet var enligt en skylt bara tretton grader. Tror inte att det stämde. Jag har badat i vatten som varit tretton grader och gårdagens vatten var betydligt varmare. Kanske var det tack vare solen, långgrundheten och tidvattnet.
Jag såg inte matchen. Vi kollade in på några av strandpromenadens pubar för att se om någon visade den. Alla visade finalen i franska rugbyligan där Biarritz vann över Toulouse. Kanske var det lika bra det. 0-0 mot Trinidad och Tobago var väl antagligen inget att se. Ganska pinsamt för Sverige som den franske radiokommentatorn uttryckte det i bilen på vägen hem.
Temperaturen var strax under trettio grader. Sanden var varm men vattnet var enligt en skylt bara tretton grader. Tror inte att det stämde. Jag har badat i vatten som varit tretton grader och gårdagens vatten var betydligt varmare. Kanske var det tack vare solen, långgrundheten och tidvattnet.
Jag såg inte matchen. Vi kollade in på några av strandpromenadens pubar för att se om någon visade den. Alla visade finalen i franska rugbyligan där Biarritz vann över Toulouse. Kanske var det lika bra det. 0-0 mot Trinidad och Tobago var väl antagligen inget att se. Ganska pinsamt för Sverige som den franske radiokommentatorn uttryckte det i bilen på vägen hem.
Crazy
Vi har varit och sett den franskkanadensiska (eller hur säger man québecois på svenska?) filmen C.R.A.Z.Y på bio ikväll. Riktigt bra tycker jag. Jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig men det var en fin historia med bra skådespelare och coola sjuttiotalskläder. Kul att få höra den kanadensiska franskan, le québecois, också. Jag har ju trots allt bott nästan ett år i Montréal. Ett fantastiskt år, québec-franskan får mig att rysa och längta tillbaka.
Efter filmen satte vi oss på en uteserveringen på torget och åt en glass. Jag kan inte längre klaga på någon köldknäpp, som Japanese Viking vänligt upplyste mig om att det heter. Nu är det värmebölja som gäller och kvällen var ljummen och behaglig och staden ovanligt full av människor. I morgon beger vi oss nog till havet. Trots att det är långt.
Efter filmen satte vi oss på en uteserveringen på torget och åt en glass. Jag kan inte längre klaga på någon köldknäpp, som Japanese Viking vänligt upplyste mig om att det heter. Nu är det värmebölja som gäller och kvällen var ljummen och behaglig och staden ovanligt full av människor. I morgon beger vi oss nog till havet. Trots att det är långt.
Le grand nord
Pojkvännens morbror och moster samt två av deras vänner är ute på en långresa. Från Saint-Julien-de-Coppel i Auvergne till Nordkap och så hem igen. I husbil. Över tusen mil tror jag att de ska åka. Ungefär en månad ska de vara ute, och enligt senaste rapporten är de just nu i Bergen. En annan familjemedlem har skapat en reseblogg till dem där man kan följa deras resa, Auvernord.
Resrutt Saint-Julien-de-Coppel - Nordkap
---
Norge är vackert. Två bilder från förra sommarens resa. Norgefjord och norgenatt.
Resrutt Saint-Julien-de-Coppel - Nordkap
Jag har aldrig varit så långt norrut som Nordkap. I somras var jag för första gången norr om polcirkeln när jag var ute på en road trip med fem franska kompisar. För fransmännen var det en viktigt del av resan att vi skulle passera polcirkeln. Själv hade jag aldrig tänkt tanken på att åka norr om polcirkeln just för att åka norr om polcirkeln. Däremot hade jag länge velat åka norrut och upptäcka norra Sverige och Norge. Oftast blir det ju så att man åker söderut istället för norrut trots att det säkert finns massor se i norr. När jag pluggade i Göteborg kände jag en hel del Erasmusstudenter. De åkte nästa alla till Kiruna och tyckte det var konstigt att jag aldrig varit i Lappland, jag som var svensk och allt. Och det är kanske lite konstigt, men det är ju så himla långt. Nästan så att det är närmare till Frankrike...
För pojkvännens morbror har just Nordkap länge varit en dröm. Efter att vi pratat om och visat bilder från vår resa bestämde han sig till slut för att göra drömmen till verklighet. I ett år har de hållit på och planerat varje detalj av resan. Jag har försökt hjälpa till så gott jag kunnat, men de är mest intresserade av Norge, Sverige ser de mest som en genomfartsled för att nå den norska kusten och Nordkap. Jag förstår dem för Norge är verkligen vackert, men jag kan väl erkänna att jag är lite besviken över att de inte ens vill stanna till i Stockholm. Vår vackra hufvudstad.
För pojkvännens morbror har just Nordkap länge varit en dröm. Efter att vi pratat om och visat bilder från vår resa bestämde han sig till slut för att göra drömmen till verklighet. I ett år har de hållit på och planerat varje detalj av resan. Jag har försökt hjälpa till så gott jag kunnat, men de är mest intresserade av Norge, Sverige ser de mest som en genomfartsled för att nå den norska kusten och Nordkap. Jag förstår dem för Norge är verkligen vackert, men jag kan väl erkänna att jag är lite besviken över att de inte ens vill stanna till i Stockholm. Vår vackra hufvudstad.
--- Norge är vackert. Två bilder från förra sommarens resa. Norgefjord och norgenatt.
La frite c'est la fête !
Igår kväll var vi på en liten tur och hälsade på Damien i Arras. Åt den traditionella fritten. Nordöstra Frankrike är liksom Belgien fyllt av "friterier", ställen som säljer pommes frites. Oftast är det bara ett litet skjul eller en släpvagn, une baraque à frites, som luktar frityrolja på flera kilometers avstånd.
La Friterie du Beffroi - en "baraque à frites" i Arras
La Friterie du Beffroi - en "baraque à frites" i Arras
Friterierna är rätt långt ifrån den franska gourmettraditionen och stjärnkrogar, men billigt, praktiskt och "genuint". Pommes friten är flottiga till tusen fast till skillnad från McDonalds behandlade små pinnar är det riktiga potatisbitar som friteras. Det finns en rad olika kaloribomber att välja mellan. En liten pommes frites kostar till exempel 2,10 euro och är allt annat än liten.
Pommes frites-såser
Pommes frites-såser
Den vanligaste pommes frites-såsen är inte ketchup utan majonnäs. Låter kanske konstigt för en oinvigd, men det är rätt gott. Dessutom är det en bra uppvärmning inför stundande bikinsäsong. Feta pommes frites med fet majonnäs leder automatiskt till platt mage. Tror jag i alla fall. Eller har jag blivit lurad nu igen? Det finns även en rad andra mer eller mindre suspekta såser att välja mellan. Vad sägs om Burgy Burger-sås eller sås Extra Américaine?
När man i pommes frites-sammanhang pratar om en amerikan, un américain, har det ingenting att göra med varken Georges Bush eller Harrison Ford. En américain är en halv baguette fylld med pommes frites och valfritt tillbehör, till exempel en merguez-korv eller en hamburgerbiff. Inget för dem som fruktar kolhydrater direkt...
Américain merguez...mmm?
Efter vår överdos av pommes frites gick vi mätta och glada till en pub och kollade på Frankrikes sista uppladdningsmatch inför VM. Zidanes sista match med landslaget på hemmaplan. Vi kom precis lagom till att se Cissé bryta benet. Usch vad det såg läskigt ut. Man såg verkligen att benen gick av. Hu. Frankrike höll på att spela oavgjort mot Kina. Men i slutminuterna kom både ett kinesiskt självmål och ett mål av Thierry Henry. Det slutade 3-1. Jag hoppas på Frankrike mot Sverige i VM-final. Hoppas kan man väl alltid få göra?
När man i pommes frites-sammanhang pratar om en amerikan, un américain, har det ingenting att göra med varken Georges Bush eller Harrison Ford. En américain är en halv baguette fylld med pommes frites och valfritt tillbehör, till exempel en merguez-korv eller en hamburgerbiff. Inget för dem som fruktar kolhydrater direkt...
Américain merguez...mmm?
Efter vår överdos av pommes frites gick vi mätta och glada till en pub och kollade på Frankrikes sista uppladdningsmatch inför VM. Zidanes sista match med landslaget på hemmaplan. Vi kom precis lagom till att se Cissé bryta benet. Usch vad det såg läskigt ut. Man såg verkligen att benen gick av. Hu. Frankrike höll på att spela oavgjort mot Kina. Men i slutminuterna kom både ett kinesiskt självmål och ett mål av Thierry Henry. Det slutade 3-1. Jag hoppas på Frankrike mot Sverige i VM-final. Hoppas kan man väl alltid få göra?
Montmartres heliga hjärta
Vi övernattade som sagt i Montmartre i helgen. Högst uppe på butten. För den heter så. Kullen Sacré-Coeur tronar upp sig på. La Butte Montmartre.
Sacré-Coeur
Sacré-Coeur är till skillnad från Nôtre-Dame inte en speciellt gammal kyrka. Den påbörjades på 1870-talet och invigdes först efter första världskriget slut. Precis som Eiffeltornet och Centre Pompidou, uppfördes Sacré-Coeur efter ritningarna i det vinnande bidraget i en arkitekttävling. Den vinnande arkitekten hette Paul Abadie. Tyvärr fick han själv aldrig se sin storslagna kyrka stå färdig, han dog redan i byggets inledningsfas.
Sacré-Coeur, det heliga hjärtat, uppfördes delvis som ett avstamp för den tredje republiken och som ett monument över de döda i det fransk-preussiska kriget. Platsen, högst uppe på Butte Montmartre, var omdiskuterad och kritiserad. I Montmartre utspelades många blodiga scener under händelserna i samband med Pariskommunen 1871. Det heliga hjärtat skulle stå för försoning och markera början på en ny epok.
Det heliga hjärtat i vintertid
Sacré-Coeur är alltså inte speciellt gammal, men likväl full av historia. Pampig är den i alla fall och berömd har den blivit. Sacré-Coeur och Montmartres charmiga gator lockar varje år till sig miljontals turister. Lägenheten jag bodde i ligger snett bakom kyrkan, på vägen mot Place du Tertre, konstnärstorget. I området ligger det i princip bara affärer som säljer vykort, nyckelringar med Eiffeltorn och J’aime Paris-tröjor. Servitörerna på restaurangerna är klädda i baskrar och randiga tröjor, och porträttmålarna som sitter på rad ropar på dig att komma och bli avmålad av just dem. De är så turistiskt att det blir charmigt. Fransmännen suckar över trängseln och undrar om turisterna verkligen tror att det är det ”riktiga Paris” de får se när de trängs bland de blinkande Eiffeltornen, porträttmålarna och servitörerna med sina påtvingade baskrar.
En porträttmålare utanför vardagsrumsfönstret
Uppe i Montmartre spelas det på klichéer i högsta grad men det är också lite det som är charmen. Frankrike är världens populäraste turistdestination och Paris är resmålet nummer ett. Turisterna är en del av Paris, liksom klichéerna. Montmartre fyllt av turister är lika mycket ”det riktiga Paris” som en kvartersbistro i elfte, Tuilerierna eller en väskhandlare i Barbès. För det är de olika delarna som gör helheten och helheten som gör staden. Någon gång ska jag kanske slå mig ner på en stol på Place du Tertre och låta en av alla konstnärerna måla av mig och göra mig så där lite snyggare än vad jag i verkligheten är. Så där som bara porträttmålare kan.
På Place du Tertre sitter konstnärerna på rad
Sacré-Coeur
Sacré-Coeur är till skillnad från Nôtre-Dame inte en speciellt gammal kyrka. Den påbörjades på 1870-talet och invigdes först efter första världskriget slut. Precis som Eiffeltornet och Centre Pompidou, uppfördes Sacré-Coeur efter ritningarna i det vinnande bidraget i en arkitekttävling. Den vinnande arkitekten hette Paul Abadie. Tyvärr fick han själv aldrig se sin storslagna kyrka stå färdig, han dog redan i byggets inledningsfas.
Sacré-Coeur, det heliga hjärtat, uppfördes delvis som ett avstamp för den tredje republiken och som ett monument över de döda i det fransk-preussiska kriget. Platsen, högst uppe på Butte Montmartre, var omdiskuterad och kritiserad. I Montmartre utspelades många blodiga scener under händelserna i samband med Pariskommunen 1871. Det heliga hjärtat skulle stå för försoning och markera början på en ny epok.
Det heliga hjärtat i vintertid
Sacré-Coeur är alltså inte speciellt gammal, men likväl full av historia. Pampig är den i alla fall och berömd har den blivit. Sacré-Coeur och Montmartres charmiga gator lockar varje år till sig miljontals turister. Lägenheten jag bodde i ligger snett bakom kyrkan, på vägen mot Place du Tertre, konstnärstorget. I området ligger det i princip bara affärer som säljer vykort, nyckelringar med Eiffeltorn och J’aime Paris-tröjor. Servitörerna på restaurangerna är klädda i baskrar och randiga tröjor, och porträttmålarna som sitter på rad ropar på dig att komma och bli avmålad av just dem. De är så turistiskt att det blir charmigt. Fransmännen suckar över trängseln och undrar om turisterna verkligen tror att det är det ”riktiga Paris” de får se när de trängs bland de blinkande Eiffeltornen, porträttmålarna och servitörerna med sina påtvingade baskrar.
En porträttmålare utanför vardagsrumsfönstret
Uppe i Montmartre spelas det på klichéer i högsta grad men det är också lite det som är charmen. Frankrike är världens populäraste turistdestination och Paris är resmålet nummer ett. Turisterna är en del av Paris, liksom klichéerna. Montmartre fyllt av turister är lika mycket ”det riktiga Paris” som en kvartersbistro i elfte, Tuilerierna eller en väskhandlare i Barbès. För det är de olika delarna som gör helheten och helheten som gör staden. Någon gång ska jag kanske slå mig ner på en stol på Place du Tertre och låta en av alla konstnärerna måla av mig och göra mig så där lite snyggare än vad jag i verkligheten är. Så där som bara porträttmålare kan.
På Place du Tertre sitter konstnärerna på rad
Leve kungen och det indiska köket
Idag är det Sveriges nationaldag. Det hade jag i likhet med de flesta andra svenskar, möjligen bortsett från kungen, inte tänkt fira.
Förra året firade jag nationaldagen på en indisk restaurang i norra Paris. Det var inget uttänkt firande utan mer något av en slump att vi kom på att det var Sveriges nationaldag någon gång under själva middagen. Kanske beställde vi in ett extra naan-bröd för att fira den svenska flaggan. Jag kommer inte ihåg. Antagligen inte.
Om man vill äta indiskt i Paris finns det gott om restauranger i området precis söder om metrostationen La Chapelle samt på Passage Brady, en smal liten gränd nära metro Strasbourg-Saint-Denis och Chateau d’Eau som är proppfull av indiska restauranger. Alla erbjuder traditionella rätter och menyer till överkomliga priser och eftersom restaurangerna ligger på rad finns där inkastare som gör allt för att få dig att välja just deras curry. Är man kille och inte så kräsen kan man dessutom passa på att klippa sig på Passage Brady. Sex euro tror jag det brukar kosta, men man får inte ha allt för stora förhoppningar, alla brukar komma ut med ungefär samma frisyr.
Förra året firade jag nationaldagen på en indisk restaurang i norra Paris. Det var inget uttänkt firande utan mer något av en slump att vi kom på att det var Sveriges nationaldag någon gång under själva middagen. Kanske beställde vi in ett extra naan-bröd för att fira den svenska flaggan. Jag kommer inte ihåg. Antagligen inte.
Om man vill äta indiskt i Paris finns det gott om restauranger i området precis söder om metrostationen La Chapelle samt på Passage Brady, en smal liten gränd nära metro Strasbourg-Saint-Denis och Chateau d’Eau som är proppfull av indiska restauranger. Alla erbjuder traditionella rätter och menyer till överkomliga priser och eftersom restaurangerna ligger på rad finns där inkastare som gör allt för att få dig att välja just deras curry. Är man kille och inte så kräsen kan man dessutom passa på att klippa sig på Passage Brady. Sex euro tror jag det brukar kosta, men man får inte ha allt för stora förhoppningar, alla brukar komma ut med ungefär samma frisyr.
Annandag pingst – to be or not be
Det har inte blivit så mycket bloggande de sista dagarna. Dels för att jag varit i Paris och utom räckhåll för allt som har med internetuppkoppling att göra trots att stadens luft nästan dallrar av wifi-vågor. Dels för att vår uppkoppling här hemma har varit lite ur form och för att jag helt enkelt inte har haft speciellt mycket att skriva om.
Igår var det i alla fall annandag pingst eller Lundi de Pentecôte som det heter här. Fram till år 2004 var annandag pingst en helgdag i Frankrike. Men landets förre, och annars rätt osynlige, premiärminister Jean-Pierre Raffarin tog beslutet att sudda ut den röda färgen på annandag pingst i almanackan och ersätta helgdagen med en slags solidaritetsdag där delar av företagens inkomster skulle gå till de gamla och utsatta i samhället. Beslutet togs till följd av den värmebölja som Frankrike drabbades av 2003 och som direkt eller indirekt ledde till att 15.000 personer, mest äldre, omkom.
Det är ett rätt krångligt system det här med hur mycket företagen ska avsätta till solidaritet gentemot äldre på annandag pingst, och det är lite osäkert om det verkligen har fått den effekt som det var tänkt. Dessutom är det inte så okomplicerat att man bara kan plocka bort en helgdag ur fransmännens kalendrar hur som helst. Det må officiellt vara en vanlig arbetsdag, men bara ungefär varannan fransman behagar arbeta, många skolor är stängda, tågen rullar som under helgtrafik och brevbäraren ligger hemma och pillar sig i naveln. Transportarbetarna arbetar, men inga transporter får rulla. En helgdag är en helgdag, den suddas inte bara ut utan protester. I Sverige tog vi i och för sig också bort den i ungefär samma veva, men vi fick ju en annan helgdag som kompensation, nationaldagen. Leve konungen.
Annandag pingst har blivit lite som en helgdag som inte är röd och som inte är helgdag för alla.. De flesta av mina kompisar jobbade trots allt. Pojkvännen var ledig däremot. Vi var ute och sprang i parken.
Igår var det i alla fall annandag pingst eller Lundi de Pentecôte som det heter här. Fram till år 2004 var annandag pingst en helgdag i Frankrike. Men landets förre, och annars rätt osynlige, premiärminister Jean-Pierre Raffarin tog beslutet att sudda ut den röda färgen på annandag pingst i almanackan och ersätta helgdagen med en slags solidaritetsdag där delar av företagens inkomster skulle gå till de gamla och utsatta i samhället. Beslutet togs till följd av den värmebölja som Frankrike drabbades av 2003 och som direkt eller indirekt ledde till att 15.000 personer, mest äldre, omkom.
Det är ett rätt krångligt system det här med hur mycket företagen ska avsätta till solidaritet gentemot äldre på annandag pingst, och det är lite osäkert om det verkligen har fått den effekt som det var tänkt. Dessutom är det inte så okomplicerat att man bara kan plocka bort en helgdag ur fransmännens kalendrar hur som helst. Det må officiellt vara en vanlig arbetsdag, men bara ungefär varannan fransman behagar arbeta, många skolor är stängda, tågen rullar som under helgtrafik och brevbäraren ligger hemma och pillar sig i naveln. Transportarbetarna arbetar, men inga transporter får rulla. En helgdag är en helgdag, den suddas inte bara ut utan protester. I Sverige tog vi i och för sig också bort den i ungefär samma veva, men vi fick ju en annan helgdag som kompensation, nationaldagen. Leve konungen.
Annandag pingst har blivit lite som en helgdag som inte är röd och som inte är helgdag för alla.. De flesta av mina kompisar jobbade trots allt. Pojkvännen var ledig däremot. Vi var ute och sprang i parken.
Vilket håll?
Det finns så många vägar att gå. Så många skyltar att följa. Ibland vet man inte riktigt vart man ska ta vägen. Vad är fram och vad är bak? Vad är rätt och vad är fel? Och åt vilket jävla håll ligger Cap Gris Nez?
Fram och tillbaka
Vi tänkte åka till Paris i helgen. Har en gymnasiekompis från Västerås som är på besök i storstaden. Jag tror att senaste gången vi sågs var precis innan jag åkte iväg som utbytesstudent till Montréal. Jag kom ihåg att jag berättade för honom att en av mina kompisar hade sagt till mig att om jag åkte till Montréal skulle jag aldrig komma tillbaka. Jag skulle bli fast.
Men så blev det inte. Jag kom tillbaka. En termin senare än beräknat visserligen och med en nyfunnen kärlek i form av en viss fransman som nu beklagar sig över att jag inte går ut med återvinningssoporna när jag säger att jag ska gå ut med återvinningssoporna. Men tillbaka kom jag. Sedan åkte jag igen. Till Paris, till Saint-Quentin, till jag-vet-inte-vart-det-bär-av-nästa-gång. Men jag kommer alltid att komma tillbaka. I alla fall till det som är värt att komma tillbaka till.
Vi hade förresten tänkt bo hos en kompis i Paris i helgen. Skickade ett mejl till honom och fick tillbaka ett svar som var allt annat än det vi räknade med att få. Vi kunde inte bo hos honom för hans flickvän skulle vara där i helgen. Hans flickvän? Den evige singeln har blivit med flickvän! För den sakens skull avstår vi gärna hans bäddsoffa men som det nyfikna gamla paret vi har blivit till vill vi förstå se denna flickvän. Jag är till och med beredd att gå på pub och kolla på rugby enbart för detta ändamål. Nyfiken i en strut, tut tut.
Trots att den mystiska flickvännen har snuvat oss på övernattningsmöjligheter i Malakoff behöver vi inte sova under någon av Seines broar den här gången heller. Vi får sova i Montmartre. Hos kompisen i prästhuset bredvid Sacré-Coeur.
Korten är tagna från köksfönstret i kompisen lägenhet i Montmartre.
Det är kul att sitta i hans vardagsrum och kolla på turisterna,
porträttmålarna och folklivet kring Sacré-Coeur.
Men så blev det inte. Jag kom tillbaka. En termin senare än beräknat visserligen och med en nyfunnen kärlek i form av en viss fransman som nu beklagar sig över att jag inte går ut med återvinningssoporna när jag säger att jag ska gå ut med återvinningssoporna. Men tillbaka kom jag. Sedan åkte jag igen. Till Paris, till Saint-Quentin, till jag-vet-inte-vart-det-bär-av-nästa-gång. Men jag kommer alltid att komma tillbaka. I alla fall till det som är värt att komma tillbaka till.
Vi hade förresten tänkt bo hos en kompis i Paris i helgen. Skickade ett mejl till honom och fick tillbaka ett svar som var allt annat än det vi räknade med att få. Vi kunde inte bo hos honom för hans flickvän skulle vara där i helgen. Hans flickvän? Den evige singeln har blivit med flickvän! För den sakens skull avstår vi gärna hans bäddsoffa men som det nyfikna gamla paret vi har blivit till vill vi förstå se denna flickvän. Jag är till och med beredd att gå på pub och kolla på rugby enbart för detta ändamål. Nyfiken i en strut, tut tut.
Trots att den mystiska flickvännen har snuvat oss på övernattningsmöjligheter i Malakoff behöver vi inte sova under någon av Seines broar den här gången heller. Vi får sova i Montmartre. Hos kompisen i prästhuset bredvid Sacré-Coeur.
Korten är tagna från köksfönstret i kompisen lägenhet i Montmartre.
Det är kul att sitta i hans vardagsrum och kolla på turisterna,
porträttmålarna och folklivet kring Sacré-Coeur.
Hemsk motståndare
Har precis sett den franska filmen Motståndaren, L’Adversaire, med Daniel Auteuil på tv. Det är film som bygger på en bok, och boken i sin tur bygger på en sann historia. Jag har läst både boken och sett filmen innan så jag visste redan hur hemsk den är och hur dåligt den får mig att må. Ändå såg jag om den. Dumt av mig. Nu har jag ont i magen och kommer att drömma om filmen hela natten.
När jag skriver att filmen är hemsk, menar jag inte att den är hemsk som dålig, utan hemsk för att den har en fruktansvärd historia. En sann historia dessutom, det är det som gör det extra hemskt. Filmen är bra och Daniel Auteuil är en bra skådis. Men historien är liksom för hemskt. Det går bara inte. Och ändå har det hänt.
Det var en av de första filmer jag såg med Daniel Auteuil. Såg den på bio i Göteborg. Ensam. Slank bara in på Svea på väg hem från skolan en kväll i uppsatstider. Helt oplanerat. Bara för att det var en de första filmerna jag såg honom i har hans ansikte i filmen präntats sig fast hos mig. Varje gång jag ser Daniel Auteuil ser jag det tomma, sorgsna ansiktet han har när han spelar Jean-Claude Romand eller Jean-Marc Faure som han heter i filmen. Oavsett om han spelar komedi, thriller eller är sig själv i ett pratprogram i tv ser jag bara det. Jag är störd.
Mitt i filmen ringde min bror. Elliott väger fem kilo nu. Värsta bjässen!
Vardagsromantik
Gatan som suger
Jag gick på en gata häromdagen. Den sög. Precis som vädret ute och telefonen som inte ringer.
