Vi fryser
Frankrike har drabbats av…vad heter det nu igen…motsatsen till värmebölja. Ja, det är svinkallt helt enkelt. Temperaturer under tio grader trots att vi nästan är inne i juni. Fransmännen har aldrig sett på maken. De beklagar sig, fryser och hackar tänder. I vår lägenhet är värmen avstängd sedan länge och nu går jag här i mina en-euros-uggs och min fleecefilt. Och jag fryser.
Igår på en pendeltågsstation i en förort till Paris mötte jag lokalpressen. En ung journalist med en mindre ung fotograf. De frågade lokalbefolkningen vad de tyckte om vädret, om kylan gjorde dem deprimerade. Tur att de inte frågade mig. Jag hade säkert släppt ur mig något i stil med att jag som svensk var van vid mycket värre, att dagens väder motsvarade en vanlig högsommardag i Sverige, och därmed spätt på myten jag egentligen vill avliva. Myten som säger att svenskar är vikingar som är vana vid kylan, och som rent av tycker om den. Men så är det ju inte. Svenskar fryser och klagar på vädret. Minst lika mycket som fransmännen. Sedan är förstås allting relativt. Vi har kallare och längre vinter med mer snö. Men det betyder inte automatiskt att man gillar kylan och man vant sig vid den. Man vänjer sig inte. Inte jag i alla fall. Jag fryser.
Une suédoise dans l'Aisne
Nu när jag ändå är inne på det självömkande spåret tänkte jag publicera en text jag skrev på ett tåg för någon vecka sedan. Ta den med en nypa salt:
"Mais qu'est que fait une suédoise à Saint-Quentin dans l'Aisne ?"
Hur många gånger har jag inte svarat på den frågan. Vad sjutton gör en svenska i Saint-Quentin.
Jag brukar först svara skämtsamt. Något i stil med "j'adore les betteraves". Att jag bor i Picardie för att jag fullkomligt älskar sockerbetor.
Picardie. Jordbruksland. Sockerbetsland. Men förr eller senare brukar det komma fram att det inte är sockerbetorna som drar utan kärleken.
Jag tog en risk. Jag lämnade Sverige och flyttade in hos min fransman mitt i sockerbetsland med hopp om att hitta ett jobb någonstans i Frankrike. Ett jobb och min plats i världen.
Med en internationell civilekonomexamen, stipendium från svenska handelskammaren i Frankrike, sex månaders praktik på Tetra Pak i Paris och flera somrar fyllda med hyfsat kvalificerade jobb i bagaget trodde jag nog inte att det skulle vara så omöjligt. Jag trodde inte att jag fortfarande skulle sitta i sockerbetsland nu när det är maj, nästan juni. Det var aldrig tanken.
Jag tog en risk. Kanske gjorde jag fel. En universitetsexamen är en färskvara. Som en tomat eller en liter mjölk i kylskåpet. Ett hål på cv:n är något alla rekryterare säger att man ska fly för livet.
Jag är en duktig student. Jag är duktig på att skriva ansökningsbrev. Men jag är hopplöst dålig på anställningsintervjuer. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra. Vad jag är bra på. Vad jag vill bli. Det blir till en sorts osäkerhet som lyser igenom. Arbetsgivarna ser det och skickar sedan ett brev på posten. Tack, men nej tack.
Borde jag tänka om? Göra något annat? Bli någon annan? Lämna sockerbetsland? För visst kan man leva på kärlek. Men inte bara. Jag är en duktig flicka. Jag måste göra rätt för mig. Och utan jobb och sysselsättning är jag inte hel.
På väg till, eller kanske från, sockerbetsland
"Mais qu'est que fait une suédoise à Saint-Quentin dans l'Aisne ?"
Hur många gånger har jag inte svarat på den frågan. Vad sjutton gör en svenska i Saint-Quentin.
Jag brukar först svara skämtsamt. Något i stil med "j'adore les betteraves". Att jag bor i Picardie för att jag fullkomligt älskar sockerbetor.
Picardie. Jordbruksland. Sockerbetsland. Men förr eller senare brukar det komma fram att det inte är sockerbetorna som drar utan kärleken.
Jag tog en risk. Jag lämnade Sverige och flyttade in hos min fransman mitt i sockerbetsland med hopp om att hitta ett jobb någonstans i Frankrike. Ett jobb och min plats i världen.
Med en internationell civilekonomexamen, stipendium från svenska handelskammaren i Frankrike, sex månaders praktik på Tetra Pak i Paris och flera somrar fyllda med hyfsat kvalificerade jobb i bagaget trodde jag nog inte att det skulle vara så omöjligt. Jag trodde inte att jag fortfarande skulle sitta i sockerbetsland nu när det är maj, nästan juni. Det var aldrig tanken.
Jag tog en risk. Kanske gjorde jag fel. En universitetsexamen är en färskvara. Som en tomat eller en liter mjölk i kylskåpet. Ett hål på cv:n är något alla rekryterare säger att man ska fly för livet.
Jag är en duktig student. Jag är duktig på att skriva ansökningsbrev. Men jag är hopplöst dålig på anställningsintervjuer. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra. Vad jag är bra på. Vad jag vill bli. Det blir till en sorts osäkerhet som lyser igenom. Arbetsgivarna ser det och skickar sedan ett brev på posten. Tack, men nej tack.
Borde jag tänka om? Göra något annat? Bli någon annan? Lämna sockerbetsland? För visst kan man leva på kärlek. Men inte bara. Jag är en duktig flicka. Jag måste göra rätt för mig. Och utan jobb och sysselsättning är jag inte hel.
På väg till, eller kanske från, sockerbetsland
Intervjuångest
Tack för alla lycka-till-önskningar i inlägget nedan.
Trots dem gick det inte speciellt bra på intervjun. Eller den första telefonintervjun på morgonen gick väl hyfsat, men det var bara första steg, en liten intervju, till ett annat jobb. På eftermiddagen gick det sämre och det är enbart mitt fel. Jag blev nervös, fick tunghäfta och tankeblackout. Jag är inte dum egentligen men framstod säkert som det, och trots att jag egentligen hade massa att säga fick jag liksom inte fram det. Är irriterad på mig själv för att antagligen ha sumpat den chansen. Egentligen vet jag att jag skulle kunna göra ett bra jobb men jag tror inte att jag lyckades övertyga någon annan om det.
Jag börjar nästan få fobi för anställningsintervjuer. Jag har misslyckats så många nu. Varför kan jag inte bara gå dit och vara lagom avslappnad och självsäker? Ha svar på frågor och veta vad jag vill. Istället för att bli osäker och fundera mer på vad jag borde svara på frågorna än vad jag egentligen vill svara. Äh, jag vet inte. Nu är jag självömkande igen. Jag är kanske inte skapt för de jobb jag söker. Jag har kanske inte vad som krävs för att vara "business". Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på.
De hade i alla fall in många på intervju i första omgången, nu är vi "bara" fem kvar. Det är fortfarande fyra för mycket.
Trots dem gick det inte speciellt bra på intervjun. Eller den första telefonintervjun på morgonen gick väl hyfsat, men det var bara första steg, en liten intervju, till ett annat jobb. På eftermiddagen gick det sämre och det är enbart mitt fel. Jag blev nervös, fick tunghäfta och tankeblackout. Jag är inte dum egentligen men framstod säkert som det, och trots att jag egentligen hade massa att säga fick jag liksom inte fram det. Är irriterad på mig själv för att antagligen ha sumpat den chansen. Egentligen vet jag att jag skulle kunna göra ett bra jobb men jag tror inte att jag lyckades övertyga någon annan om det.
Jag börjar nästan få fobi för anställningsintervjuer. Jag har misslyckats så många nu. Varför kan jag inte bara gå dit och vara lagom avslappnad och självsäker? Ha svar på frågor och veta vad jag vill. Istället för att bli osäker och fundera mer på vad jag borde svara på frågorna än vad jag egentligen vill svara. Äh, jag vet inte. Nu är jag självömkande igen. Jag är kanske inte skapt för de jobb jag söker. Jag har kanske inte vad som krävs för att vara "business". Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på.
De hade i alla fall in många på intervju i första omgången, nu är vi "bara" fem kvar. Det är fortfarande fyra för mycket.
Stenarna faller, precis som regnet
Åh puh, dagens första sten har fallit. Har precis klarat av en telefonintervju. På svenska faktiskt. Hur det gick vet jag inte, det visar sig.
Nu ska jag springa iväg till tåget för att åka till Paris och dagens andra intervju. På franska. Samma företag som jag var på den där dagen då jag köpte en klänning och gick till Centre Pompidou.
Man kan ju tycka att jag borde vara ett proffs på anställningsintervjuer vid det här laget. Efter alla grillningar jag gått i genom. Men det är jag inte. Jag är hopplöst dålig på att "sälja mig själv" och jag blir nervös. Och så har jag ju inget jobb heller. Hm, undrar om det finns en koppling där...
Men just nu får jag sopa bort alla "men-åh-stackars-mig-jag-är-så-hopplös-tankar" och sopa fram mitt leende jag som är fyllt av idéer och en jäkel på marknadsföring och e-handel. Håll tummarna.
Nu ska jag springa iväg till tåget för att åka till Paris och dagens andra intervju. På franska. Samma företag som jag var på den där dagen då jag köpte en klänning och gick till Centre Pompidou.
Man kan ju tycka att jag borde vara ett proffs på anställningsintervjuer vid det här laget. Efter alla grillningar jag gått i genom. Men det är jag inte. Jag är hopplöst dålig på att "sälja mig själv" och jag blir nervös. Och så har jag ju inget jobb heller. Hm, undrar om det finns en koppling där...
Men just nu får jag sopa bort alla "men-åh-stackars-mig-jag-är-så-hopplös-tankar" och sopa fram mitt leende jag som är fyllt av idéer och en jäkel på marknadsföring och e-handel. Håll tummarna.
Om att resa tillbaka
Är tillbaka i sockerbetsland efter en trevlig helg i Göteborg. Flög med Fly Me för första gången. Helt okej, fast knöliga tider. Kom fram mitt i natten och åkte mitt på morgonen. Kändes ändå lite lyxigt för en ständig RyanAir-resenär som jag själv att få både en bestämd sittplats och dagens GP inne i planet.
Efter tre kvällar på rad med vin, kackel och utgång samt lägenhetsstädning och vindsrensning var det inte en Cocotte i toppform som inledde den långa resan tillbaka till Frankrike igår morse efter knappa tre timmars sömn. Själva flygresan är rätt snabb egentligen. Det är allt resande runt omkring som är det jobbiga.
Efter att ha åkte buss från Masthugget till Centralstationen, från busstationen till Landvetter och flygit från Landvetter till Beauvais återstod fortfarande flera etapper innan jag skulle komma fram. Buss från Beauvais in till Paris, tunnelbana med byte från Porte Maillot till Gare du Nord, tåg från Gare du Nord till Saint-Quentin och sedan bilen som stod och väntade på stationen i Saint-Quentin till lägenheten i Harly.
Helt inställd på mina krångliga resor och med tankarna långt borta höll jag på att ramla omkull av förvåning när jag ser min allra käraste favoritfransman stå inne i Beauvais minimala ankomsthall med en korg jordgubbar. Han hade åkt från sina föräldra i Auvergne klockan sex på morgonen för att kunna komma och möta mig på Beauvais, som inte alls ligger på vägen. Dessutom hade han lurat mig genom att skicka ett sms efter vägen där han sa att han satt och åt frukost på föräldrarnas terrass. Luring. Gullgris.
Jag blev i alla fall jätteglad över att han var där och över att få åka lyxgolf full av nyplockade jordgubbar, istället för flygplatsbuss full av gapiga parisresenärer.
Auvergnska gubbar
Efter tre kvällar på rad med vin, kackel och utgång samt lägenhetsstädning och vindsrensning var det inte en Cocotte i toppform som inledde den långa resan tillbaka till Frankrike igår morse efter knappa tre timmars sömn. Själva flygresan är rätt snabb egentligen. Det är allt resande runt omkring som är det jobbiga.
Efter att ha åkte buss från Masthugget till Centralstationen, från busstationen till Landvetter och flygit från Landvetter till Beauvais återstod fortfarande flera etapper innan jag skulle komma fram. Buss från Beauvais in till Paris, tunnelbana med byte från Porte Maillot till Gare du Nord, tåg från Gare du Nord till Saint-Quentin och sedan bilen som stod och väntade på stationen i Saint-Quentin till lägenheten i Harly.
Helt inställd på mina krångliga resor och med tankarna långt borta höll jag på att ramla omkull av förvåning när jag ser min allra käraste favoritfransman stå inne i Beauvais minimala ankomsthall med en korg jordgubbar. Han hade åkt från sina föräldra i Auvergne klockan sex på morgonen för att kunna komma och möta mig på Beauvais, som inte alls ligger på vägen. Dessutom hade han lurat mig genom att skicka ett sms efter vägen där han sa att han satt och åt frukost på föräldrarnas terrass. Luring. Gullgris.
Jag blev i alla fall jätteglad över att han var där och över att få åka lyxgolf full av nyplockade jordgubbar, istället för flygplatsbuss full av gapiga parisresenärer.
Auvergnska gubbar
Pom, pompidou
Efter att ha trängts bland galgar och cityshorts på H&M i Hallarna hade jag fortfarande några timmar att slå ihjäl innan jag skulle träffa min kompis. Jag beslöt mig för att utnyttja min status som arbetslös och möjligheten att gå in gratis på museer.
Hit gick jag:
Centre Georges Pompidou. Ett kulturcentrum och modern konstmuseum mitt i Paris i en byggnad som skiljer sig från mängden. Precis som Eiffeltornet byggdes Centre Pompidou, eller Centre Beaubourg som det också kallas, efter en arkitekturtävling. Initiativtagare var dåvarande presidenten Georges Pompidou. Tyvärr hann han aldrig se slutresultatet av sitt centrum eftersom han avled 1974 och Centre Pompidou blev klart först 1977.
Byggnaden skiljer sig mycket från övriga, typiskt parisiska byggnader i området. Vissa tycker att det är ett stilbrott och att byggnaden ser ut en halvfärdig fabrik. Jag tycker att den är kul. Det är lite tivoli över det hela. Färgglatt och annorlunda med rören på utsidan. Blåa rör för luftkonditionering, gröna för vattenledningar, gula för elektriciteten och hissarna är röda.
Hit gick jag:
Centre Georges Pompidou. Ett kulturcentrum och modern konstmuseum mitt i Paris i en byggnad som skiljer sig från mängden. Precis som Eiffeltornet byggdes Centre Pompidou, eller Centre Beaubourg som det också kallas, efter en arkitekturtävling. Initiativtagare var dåvarande presidenten Georges Pompidou. Tyvärr hann han aldrig se slutresultatet av sitt centrum eftersom han avled 1974 och Centre Pompidou blev klart först 1977.
Byggnaden skiljer sig mycket från övriga, typiskt parisiska byggnader i området. Vissa tycker att det är ett stilbrott och att byggnaden ser ut en halvfärdig fabrik. Jag tycker att den är kul. Det är lite tivoli över det hela. Färgglatt och annorlunda med rören på utsidan. Blåa rör för luftkonditionering, gröna för vattenledningar, gula för elektriciteten och hissarna är röda.
Oavsett vad man tycker om modern konst kan Centre Pompidou vara värt ett besök. Om inte annat för att åka rulltrapporna högt över Paris takåsar.
---
--- Inne i museet finns mycket att titta på. Både en permanent och ett antal tillfälliga utställningar. Vad som visas just nu kan ni läsa här.
En utställning fick man gå på. Det var ett stort glasgolv där utställningen befann sig under ens fötter. Men innan man ger sig ut på utställningsglaset måste man sätta på sig ett par konsttofflor. Annars kommer ordningsvakterna upprört att ropa Madame! Jag vet för jag har testat.
---
Utanför Centre Pompidou finns för övrigt min favoritfontän. Men mer om den och om elefanterna kommer någon annan gång. Nu ska jag åka till Paris för en bestämd träff på Grand Hôtel och i kväll flyger jag till Göteborg. Trevlig långhelg!
En utställning fick man gå på. Det var ett stort glasgolv där utställningen befann sig under ens fötter. Men innan man ger sig ut på utställningsglaset måste man sätta på sig ett par konsttofflor. Annars kommer ordningsvakterna upprört att ropa Madame! Jag vet för jag har testat.
--- Utanför Centre Pompidou finns för övrigt min favoritfontän. Men mer om den och om elefanterna kommer någon annan gång. Nu ska jag åka till Paris för en bestämd träff på Grand Hôtel och i kväll flyger jag till Göteborg. Trevlig långhelg!
Asch-e-m
I fredags när jag var i Paris hade jag rätt många timmar att slå ihjäl mellan min intervju och tiden då jag bestämt träff med en kompis. Jag gick en sväng i Les Halles, Hallarna. Hallarna är ett stort shoppingcentrum mitt i Paris som till största delen ligger under jord. Det är absolut inte Paris charmigaste shopping, men rätt praktiskt.
Jag var en sväng på H&M. Jag gillar H&M. Ibland i alla fall. Det finns inget H&M i staden där jag bor så jag är inte där tillräckligt ofta för att hinna tröttna på det. På H&M i Paris, eller asch e m som det uttalas på franska, är det alltid mycket folk. Trängsel och långa köer. Jag samlade mod, excusez-moade mig fram bland galgar och cityshorts, och köade länge både till provrum och kassa.
Jag provade några klänningar inför sommarens bröllop. Är ingen klänningsmänniska, och i de flesta klänningar såg jag alldeles tokig ut. Dessutom verkar H&M:s storlekar bli större och större. Jag skulle gärna säga att det var jag som blir mindre och mindre, men så är det tyvärr inte. Franska storlekar är i allmänhet mindre än svenska. En fransk 38:a motsvarar en svensk storlek 36. H&M kör på samma storlekar i Sverige som i Frankrike. Därför finns det storleksguider att använda sig av för vilsna fransyskor. Jag skulle säga att en H&M-38:a motsvarar en fransk 42:a.
Kanske är det ett marknadsföringsknep att göra storlekarna större. För visst är det smickrande för en storvuxen person som jag själv att ha marginal i midjan när jag provar en kjol i storlek 38. Men det är inte något marknadsföringsknep som håller i längden. Åtminstone inte för dem som har små storlekar på riktigt.
Jag köpte i alla fall en klänning till slut. Eftersom bröllopet är i Sverige tyckte jag att det var bäst att köpa klänning på H&M för att vara säker på att inte vara ensam om den.
Den borde man väl kunna ha på ett bröllop på landet där klädkoden är "sommarfin"?
Pojkvännens kommentar var: "Du ser inte tjock ut i den." Jag tror att det var en komplimang. Romantik nästan i klass med hushållsvågen.
Jag var en sväng på H&M. Jag gillar H&M. Ibland i alla fall. Det finns inget H&M i staden där jag bor så jag är inte där tillräckligt ofta för att hinna tröttna på det. På H&M i Paris, eller asch e m som det uttalas på franska, är det alltid mycket folk. Trängsel och långa köer. Jag samlade mod, excusez-moade mig fram bland galgar och cityshorts, och köade länge både till provrum och kassa.
Jag provade några klänningar inför sommarens bröllop. Är ingen klänningsmänniska, och i de flesta klänningar såg jag alldeles tokig ut. Dessutom verkar H&M:s storlekar bli större och större. Jag skulle gärna säga att det var jag som blir mindre och mindre, men så är det tyvärr inte. Franska storlekar är i allmänhet mindre än svenska. En fransk 38:a motsvarar en svensk storlek 36. H&M kör på samma storlekar i Sverige som i Frankrike. Därför finns det storleksguider att använda sig av för vilsna fransyskor. Jag skulle säga att en H&M-38:a motsvarar en fransk 42:a.
Kanske är det ett marknadsföringsknep att göra storlekarna större. För visst är det smickrande för en storvuxen person som jag själv att ha marginal i midjan när jag provar en kjol i storlek 38. Men det är inte något marknadsföringsknep som håller i längden. Åtminstone inte för dem som har små storlekar på riktigt.
Jag köpte i alla fall en klänning till slut. Eftersom bröllopet är i Sverige tyckte jag att det var bäst att köpa klänning på H&M för att vara säker på att inte vara ensam om den.
Den borde man väl kunna ha på ett bröllop på landet där klädkoden är "sommarfin"?
Massmord i parken
De klippte gräset i parken idag. Motorgräsklippare. Brum, brum. Tusentals sköna tusenskönor avrättade. Halshuggna.
Jag tittade anklagade på mannen på motorgräsklipparen. Famlade fram kameran ur handväskan och knäppte fumligt ett par kort för att en sista gång föreviga det vita täcket som nu rakades bort. Korten blev dåliga. Motorgräsklipparen spottade tusenskönor åt alla håll.
En äldre herre gick förbi. Han log och sa:
- Ne vous inquiétez pas, mademoiselle. Elles repousseront.
Oroa er inte. De kommer att växa upp igen.
Jag tittade anklagade på mannen på motorgräsklipparen. Famlade fram kameran ur handväskan och knäppte fumligt ett par kort för att en sista gång föreviga det vita täcket som nu rakades bort. Korten blev dåliga. Motorgräsklipparen spottade tusenskönor åt alla håll.
En äldre herre gick förbi. Han log och sa:
- Ne vous inquiétez pas, mademoiselle. Elles repousseront.
Oroa er inte. De kommer att växa upp igen.
Bloggtorka
Har lite bloggtorka. Dessutom har blogg.se fungerat dåligt ett tag. Jag har haft problem att logga in och flera inlägg jag har skrivit har försvunnit eftersom det blivit något fel vid publiceringen. Borde förstås skriva nläggen i Word eller något annat ordbehandlingsprogram och spara dem innan jag lägger in dem på bloggen. Eller borde åtminstone markera allt och trycka ctrl+c innan jag trycker på publicera. Det är mycket man borde.
Och här är en annan Parisbild. Även den från i fredags.
Paris är fullt av skotrar. Livsfarliga är de visserligen. Fast charmiga. Om jag hade en skoter skulle jag gärna ha en fin röd som den på bilden. Men med tanke på att jag tycker att det är läskigt att köra moped i Möklinta är väl chansen att jag någonsin skulle våga köra skoter i Paris rätt liten.
Här är i alla fall en bild på en man jag träffade på en gata i Paris i fredags.
Och här är en annan Parisbild. Även den från i fredags.
Paris är fullt av skotrar. Livsfarliga är de visserligen. Fast charmiga. Om jag hade en skoter skulle jag gärna ha en fin röd som den på bilden. Men med tanke på att jag tycker att det är läskigt att köra moped i Möklinta är väl chansen att jag någonsin skulle våga köra skoter i Paris rätt liten.
Da Vinci-koden
Vi var förresten och såg Da Vinci-koden i torsdags. Jag höll på att somna flera gånger. Kanske var det för att filmen var dubbad. Dubbade filmer brukar ha en sövande inverkan på mig. Kanske var det för att vi var på den sena visningen och jag inte hade sovit speciellt mycket på natten. Eller kanske var det helt enkelt för att filmen inte var spännande. Den var nästan tråkig. Dessutom visste jag ju vad som skulle hända...
Det var i alla fall Audrey Tautou som dubbade Audrey Tautou. Och Jean Reno som dubbade Jean Reno. Alltid något.
Det var i alla fall Audrey Tautou som dubbade Audrey Tautou. Och Jean Reno som dubbade Jean Reno. Alltid något.
Kö utanför bion i Saint-Quentin. Det är verkligen inte varje dag...
Eurovision Song Contest
Finland vann. Hurra för Finland. Det var roligt. De såg roliga ut. Finland är kul. Frankrike kom i princip sist. Det var ingen överraskning. Jag slipper äta upp mina skor.
Jag kan inte direkt uttala mig om den finska låten. Första gången var det lite svårt att lyssna. Jag blev så att säga distraherad av monsterdräkterna. Och andra gången när det fick spela igen på slutet efter att ha vunnit fick vi inte lyssna för de franska kommentatorerna slutade inte prata. De pratade ända fram till den sista eftertextraden rullat förbi och sändningen bröts. Typiskt fransmän att aldrig sluta prata.
De franska kommentatorerna var rätt roliga. Eller snarare, de var så tråkiga att de blev roliga. Eurovisionsfestivalen är ju som sagt inte någon stor grej här. Folk struntar fullkomligt i den. Men fransk tv hade i alla fall skickat ner två gubbar som fick sitta och prata lite till omröstningen och mellan bidragen. Under omröstningen sa de till ungefär varje juryperson: "sluta prata och ge poäng till La France nu". När det var klart att Finland vunnit var de dåliga förlorare och sa att de berodde på kostymerna och på att Frankrike inte hade tillräckligt många grannländer som kunde rösta på dem. De sa också saker i stil med att nu är de väl glada i Finland i alla fall men några skivor kommer knappast att sälja, de där monstren, och låten kommer inte att gå hem här i Frankrike i alla fall.
De tyckte synd om den franska sångerskan Viriginie som sjöng så fint. Viriginie röstades fram vid en sorts tv-uttagning. Problemet var bara att låten hade bestämts innan uttagningen. Oavsett hur fint Virginie än hade sjungit hade det inte spelat någon roll eftersom låten var platt, trist och melodilös.
Den franske pojkvännen, som såg sin första Eurovision Song Contest (även om vi inte såg hela), tyckte att kommentatorena var pinsamma. Dessutom tyckte han att Carola var snygg. Hu, han skulle bara veta.
Jag kan inte direkt uttala mig om den finska låten. Första gången var det lite svårt att lyssna. Jag blev så att säga distraherad av monsterdräkterna. Och andra gången när det fick spela igen på slutet efter att ha vunnit fick vi inte lyssna för de franska kommentatorerna slutade inte prata. De pratade ända fram till den sista eftertextraden rullat förbi och sändningen bröts. Typiskt fransmän att aldrig sluta prata.
De franska kommentatorerna var rätt roliga. Eller snarare, de var så tråkiga att de blev roliga. Eurovisionsfestivalen är ju som sagt inte någon stor grej här. Folk struntar fullkomligt i den. Men fransk tv hade i alla fall skickat ner två gubbar som fick sitta och prata lite till omröstningen och mellan bidragen. Under omröstningen sa de till ungefär varje juryperson: "sluta prata och ge poäng till La France nu". När det var klart att Finland vunnit var de dåliga förlorare och sa att de berodde på kostymerna och på att Frankrike inte hade tillräckligt många grannländer som kunde rösta på dem. De sa också saker i stil med att nu är de väl glada i Finland i alla fall men några skivor kommer knappast att sälja, de där monstren, och låten kommer inte att gå hem här i Frankrike i alla fall.
De tyckte synd om den franska sångerskan Viriginie som sjöng så fint. Viriginie röstades fram vid en sorts tv-uttagning. Problemet var bara att låten hade bestämts innan uttagningen. Oavsett hur fint Virginie än hade sjungit hade det inte spelat någon roll eftersom låten var platt, trist och melodilös.
Den franske pojkvännen, som såg sin första Eurovision Song Contest (även om vi inte såg hela), tyckte att kommentatorena var pinsamma. Dessutom tyckte han att Carola var snygg. Hu, han skulle bara veta.
Middagsprat
Igår när jag funderade på vad jag skulle laga för middag till födelsedagsbarnet surfade jag in på Annettes fina matblogg I mitt franska kök. När jag läste hennes senaste inlägg blev jag väldigt sugen på tajine och tänkte nästan ge mig på att laga det. Men varken tid, ingredienser eller min personliga motivation räckte till så det får bli en annan gång.
Tajine är en sorts nordafrikansk gryta. Det finns en massa olika varianter, ofta med lamm eller kyckling. Massa varianter och framförallt massa smak. God smak dessutom. Ett tips till Paris-resenärer är att gå ut och äta på en nordafrikansk restaurang. De har ofta goda tajinegrytor och couscous av olika slag. En personlig favorit är restaurangen Zack i elfte arrondissemanget, nära där jag bodde när jag var i Paris. God mat och trevlig service. Sist vi var där lovade servitören att han skulle bjuda den som klarade av att äta upp en hel couscous royal på en digestif. (Finns det något ord för digestif på svenska? Apéritif är alkohol som intas före maten, och digestif efter.) Jag tror inte att de herrar i sällskapet som beställde den kungliga couscousen lyckades äta upp allt, men vi blev ändå bjudna på en vodka à la menthe (mintvodka) efter maten. Själv åt jag en jättegod tajine med kyckling, citron och oliver.
En annan marockansk restaurang i samma område som ska vara bra, men där jag aldrig har varit är L'homme bleu.
Till födelsedagsmiddagen igår blev det istället roquefortgratinerad tournedos, efter ett tips av en viss M här på bloggen. Och så tårta förstås.
Tajine är en sorts nordafrikansk gryta. Det finns en massa olika varianter, ofta med lamm eller kyckling. Massa varianter och framförallt massa smak. God smak dessutom. Ett tips till Paris-resenärer är att gå ut och äta på en nordafrikansk restaurang. De har ofta goda tajinegrytor och couscous av olika slag. En personlig favorit är restaurangen Zack i elfte arrondissemanget, nära där jag bodde när jag var i Paris. God mat och trevlig service. Sist vi var där lovade servitören att han skulle bjuda den som klarade av att äta upp en hel couscous royal på en digestif. (Finns det något ord för digestif på svenska? Apéritif är alkohol som intas före maten, och digestif efter.) Jag tror inte att de herrar i sällskapet som beställde den kungliga couscousen lyckades äta upp allt, men vi blev ändå bjudna på en vodka à la menthe (mintvodka) efter maten. Själv åt jag en jättegod tajine med kyckling, citron och oliver.
En annan marockansk restaurang i samma område som ska vara bra, men där jag aldrig har varit är L'homme bleu.
Till födelsedagsmiddagen igår blev det istället roquefortgratinerad tournedos, efter ett tips av en viss M här på bloggen. Och så tårta förstås.
Egentligen hade jag tänkt dekorera hela tårtan med jordgubbar, men efter att alla 27 ljusen kommit på plats fanns det liksom inte så mycket plats kvar. Fast jordgubbarna funkade bra som förrätt till bubbelvinet också...
Någon som har varit i Aix-en-Provence?
Barajagjohanna är sugen på att åka till Frankrike för att läsa franska. Hon funderar på Aix-en-Provence och frågar mig i en kommentar om jag vet något om den staden.
Eftersom jag aldrig har varit i Aix lyfter jag fram kommentaren här och hoppas att någon annan som läser kanske har varit där och har några tips att komma med. Alternativ har tips om någon annan stad där det kan vara trevligt att tillbringa en termin med franskastudier.
Kommentarer
Postat av: barajagjohanna
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Cocotte
Jag tror aldrig att jag har varit i Aix så kan inte uttala mig alltför mycket. Det är en rätt liten stad. En studentstad, men också en rätt chic stad där det är dyrt att leva. Är intrycket jag fått i alla fall. Men som sagt har aldrig varit där. Provence är jättevackert och Aix är säkert fint och mysigt. Tror att det finns mycket utländska språkstudenter där.
Jag har själv läst franska i både Grenoble och Montpellier. Kan rekommendera båda, med en viss preferens för Grenoble framförallt om man gillar att åka skidor. När jag var i Montpellier var där fullt av svenskar vilket inte nödvändigtvis är bra om man vill lära sig franska.
Toulouse tror jag annars kan vara kul. En studentstad "où ça bouge", men inte översvämmat av svenskar.
2006-maj-17 @ 18:17:53
Eftersom jag aldrig har varit i Aix lyfter jag fram kommentaren här och hoppas att någon annan som läser kanske har varit där och har några tips att komma med. Alternativ har tips om någon annan stad där det kan vara trevligt att tillbringa en termin med franskastudier.
Kommentarer
Postat av: barajagjohanna
Tänkte kolla med dig, du som bor där borta... Är så sugen på att åka till Frankrike i höst, plugga lite mer franska till att börja med en termin och sen se vad som händer. Och så funderar jag på att kanske dra till en annan stad än Paris. Har sett en skola i Aix-en-Provence som är intressant. Men det jag tänkte fråga dig är, är det är trevlig stad (om du har varit där) eller har du någon annan rekommendation på en trevlig stad??
2006-maj-17 @ 16:47:59URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Cocotte
Jag tror aldrig att jag har varit i Aix så kan inte uttala mig alltför mycket. Det är en rätt liten stad. En studentstad, men också en rätt chic stad där det är dyrt att leva. Är intrycket jag fått i alla fall. Men som sagt har aldrig varit där. Provence är jättevackert och Aix är säkert fint och mysigt. Tror att det finns mycket utländska språkstudenter där.
Jag har själv läst franska i både Grenoble och Montpellier. Kan rekommendera båda, med en viss preferens för Grenoble framförallt om man gillar att åka skidor. När jag var i Montpellier var där fullt av svenskar vilket inte nödvändigtvis är bra om man vill lära sig franska.
Toulouse tror jag annars kan vara kul. En studentstad "où ça bouge", men inte översvämmat av svenskar.
2006-maj-17 @ 18:17:53
The Da Vinci Code, eller inte
Det blir nog inte Da vinci koden ikväll. Inte bara för att tårtan är fyra timmar försenad. Inte heller för att filmen blev utbuad och visslad åt under pressvisningen under festivalen i Cannes igår. Och inte för att Champions League-finalen spelas i Paris på Stade de France ikväll eller för att Christophe sjunger i Nouvelle Star.
Nej, snarare för att filmen visas på lite knöliga tider och för att en bioutgång ikväll innebär att någon av oss måste avstå från vin till födelsedagsmiddagen för att kunna köra ner på stan. Dessutom skulle jag helst vilja se filmen odubbad. Framför allt eftersom det utspelar sig i Frankrike och det är en hel del franska skådespelare med. I den dubbade versionen kommer det inte framgå om de pratar engelska med fransk accent eller lägger in franska ord i dialogen. Det är en av nackdelarna med att bo i en liten stad. Här finns ingen bio som visar odubbade filmer, som det gör i Paris och alla andra större städer.
Men det finns en hel del trevliga saker med småstäder också. Här är det till exempel marknad på onsdag förmiddagarna.
En vanlig onsdagsförmiddag i Saint-Quentin
Nej, snarare för att filmen visas på lite knöliga tider och för att en bioutgång ikväll innebär att någon av oss måste avstå från vin till födelsedagsmiddagen för att kunna köra ner på stan. Dessutom skulle jag helst vilja se filmen odubbad. Framför allt eftersom det utspelar sig i Frankrike och det är en hel del franska skådespelare med. I den dubbade versionen kommer det inte framgå om de pratar engelska med fransk accent eller lägger in franska ord i dialogen. Det är en av nackdelarna med att bo i en liten stad. Här finns ingen bio som visar odubbade filmer, som det gör i Paris och alla andra större städer.
Men det finns en hel del trevliga saker med småstäder också. Här är det till exempel marknad på onsdag förmiddagarna.
En vanlig onsdagsförmiddag i Saint-Quentin
Fyra timmar
Typiskt mig att inte läsa ända till slutet av receptet innan jag sätter igång och lagar någonting.
På receptets allra sista rad har någon av ren ondska skrivit dit:
"Låt tårtan stå kallt minst 4 timmar innan servering."
Fyra timmar? Men tjena. Där sprack den tidsplaneringen. Tur att den inte var så precis. Min tidsplanering alltså. Och det går säkert bra att äta halvmjuk tårta också.
På receptets allra sista rad har någon av ren ondska skrivit dit:
"Låt tårtan stå kallt minst 4 timmar innan servering."
Fyra timmar? Men tjena. Där sprack den tidsplaneringen. Tur att den inte var så precis. Min tidsplanering alltså. Och det går säkert bra att äta halvmjuk tårta också.
Lost i Lost
När vi var i Västerås över valborg fick vi låna dvd-boxen med hela första säsongen av Lost av Elliotts föräldrar.
Jag har missat det helt när det har gått på tv, men nu är jag helt fast. Vi kollar på två avsnitt nästan varje kväll och det är så spännande. Nästan jobbigt spännande. Hela tiden dyker nya frågetecken upp men man får aldrig riktigt svar på tidigare mysterier. Dessutom vet jag ju att det finns en säsong två, vilket betyder att vi fortfarande kommer att sitta som två frågetecken även efter att ha kollat klart på alla avnitten i boxen. Men det kan det vara värt.
Jag tror inte att andra säsongen har börjat på tv här i Frankrike än. De håller väl på att dubba den för fullt antagligen. Hurra för dvd-filmer där man kan få originalspråket, textat på franska.
Jag köpte förresten en dvd-spelare i present till dagens födelsedagsbarn. Nästa Lost-avsnitt kommer därför avnjutas på teven och inte på datorn på soffbordet.
Jag har missat det helt när det har gått på tv, men nu är jag helt fast. Vi kollar på två avsnitt nästan varje kväll och det är så spännande. Nästan jobbigt spännande. Hela tiden dyker nya frågetecken upp men man får aldrig riktigt svar på tidigare mysterier. Dessutom vet jag ju att det finns en säsong två, vilket betyder att vi fortfarande kommer att sitta som två frågetecken även efter att ha kollat klart på alla avnitten i boxen. Men det kan det vara värt.
Jag tror inte att andra säsongen har börjat på tv här i Frankrike än. De håller väl på att dubba den för fullt antagligen. Hurra för dvd-filmer där man kan få originalspråket, textat på franska.
Jag köpte förresten en dvd-spelare i present till dagens födelsedagsbarn. Nästa Lost-avsnitt kommer därför avnjutas på teven och inte på datorn på soffbordet.
Bröllop
Idag damp mitt livs allra första bröllopsinbjudan ner i brevlådan. Hurra! Den 5 augusti ska vi på bröllop på Orust. Har i och för sig vetat om det ganska länge men nu när det fina inbjudningskortet dykt upp är det på riktigt.
Jag har aldrig varit på bröllop. Eller jo, jag har varit på ett bröllop. Men inte som inbjuden utan som serveringspersonal och vän till brudens syster. Under själva ceremonin, som hölls utomhus i vackert midsommarssverige, hade jag fullt upp med att vakta brudnäbben, en fyraårig vilde som envisade med att klättra på en klippa i hala små lackskor.
Jag har börjat fundera på om jag måste gå och gifta mig själv för att få komma på ett bröllop. Så långt behövde jag inte gå. Nu har jag min inbjudan.
Någon klänning har jag inte däremot.
Jag har aldrig varit på bröllop. Eller jo, jag har varit på ett bröllop. Men inte som inbjuden utan som serveringspersonal och vän till brudens syster. Under själva ceremonin, som hölls utomhus i vackert midsommarssverige, hade jag fullt upp med att vakta brudnäbben, en fyraårig vilde som envisade med att klättra på en klippa i hala små lackskor.
Jag har börjat fundera på om jag måste gå och gifta mig själv för att få komma på ett bröllop. Så långt behövde jag inte gå. Nu har jag min inbjudan.
Någon klänning har jag inte däremot.
Morgondagen
Min allra käraste fransos blir ett år äldre imorgon. Jag vet inte riktigt vad han ska få.
Jag tänkte kanske laga en god middag och sedan ta med honom för att se den där filmen ni vet, som har premiär i morgon. Den som bygger på en amerikansk bästsäljarbok och som utspelas i Paris. Jag kan inte riktigt skriva ut titeln utifall att han tittar in här. Vi har båda läst boken, och det känns lite som att man måste gå och se filmen. Hela boken är ju skriven som om en film. Författaren må ha hittat på och snott från andra, men han visste i alla fall hur man skriver en bok att tjäna pengar på.
Fast en liten present vore ju trevligt att ha också. Jag gillar att köpa presenter men just nu har jag inga som helst idéer...
Och jag vet inte vad jag ska laga för mat heller. Något fint, gott och inte alltför krångligt... Någon som har ett tips?
Jag tänkte kanske laga en god middag och sedan ta med honom för att se den där filmen ni vet, som har premiär i morgon. Den som bygger på en amerikansk bästsäljarbok och som utspelas i Paris. Jag kan inte riktigt skriva ut titeln utifall att han tittar in här. Vi har båda läst boken, och det känns lite som att man måste gå och se filmen. Hela boken är ju skriven som om en film. Författaren må ha hittat på och snott från andra, men han visste i alla fall hur man skriver en bok att tjäna pengar på.
Fast en liten present vore ju trevligt att ha också. Jag gillar att köpa presenter men just nu har jag inga som helst idéer...
Och jag vet inte vad jag ska laga för mat heller. Något fint, gott och inte alltför krångligt... Någon som har ett tips?
Champagne och geografin
En fransk tjänsteman sa en gång till mig att den franska administrationen är fyrkantig. Jag är benägen att hålla med. Den är i alla fall inte rund och inte heller är den formbar och flexibel som en barbapapa.
När man tittar på Frankrike på en karta däremot är det inte fyrkantigt. Snarare sexkantigt. Frankrike kallas ibland för L'Hexagone, hexagonen, sexhörningen. En fyrkantig adminstration i ett sexkantigt land leder till en hel massa hörn och kanter.
Till exempel finns det hela 36.500 kommuner i Frankrike. Varje kommun, utom de allra minsta, har sin egen borgmästare, maire. Det blir en hel massa borgmästare. Om man satte alla borgmästare på ett ställe skulle det bli trångt.
Kommunerna är sedan uppdelade i 100 departement. Varje departement har ett nummer. Numren följer en bokstavsordning. Det börjar med Ain (01) och slutar med Yveslines (78). Det kan ju tyckas lite konstigt att det slutar med nummer 78 när det finns 100 departement, men det är bara för att numren i slutet tappar bokstavsordningen lite. Eller helt hållet. Det är framför allt alla departement runt Paris och de utomeuropeiska departementen som ställer till det hela. Men fram till någonstans i slutet är de i alla fall nästan i bokstavsordning, departementen.
Det är lite roligt att kunna de olika departementens nummer eftersom man då kan tala var olika bilar kommer ifrån. De två sista siffrorna på bilnumret motsvarare nämligen departementskoden. Ja, sådant tycker jag är kul. Det krävs inte mycket för att roa mig.
Sedan är departementen i sin tur indelade i 26 regioner varav 22 i själva Hexagonen och resten de så kallade DOM-TOM-länderna. Utöver det är landet indelat i kantoner, agglomerationer och arrondissement också, och en rad mindre officiella distrikt och områden, men det tänker jag inte skriva om nu. Det var inte meningen att det här inlägget skulle bli en geografilektion. Det bara blev så.
Jag bor i alla fall i kommunen Harly, i agglomerationen Saint-Quentin, i departementet Aisne (02), i regionen Picardie. Den angränsande regionen i söder är Champagne-Ardennes. Där var jag igår. Och drack (surprise, surprise) champagne.
Blomma i champagnedistriktet, mellan Reims (uttalas typ Rää(n)s) och Epernay.
Bakom blomman nere i dalen ligger vinodlingarna.
När man tittar på Frankrike på en karta däremot är det inte fyrkantigt. Snarare sexkantigt. Frankrike kallas ibland för L'Hexagone, hexagonen, sexhörningen. En fyrkantig adminstration i ett sexkantigt land leder till en hel massa hörn och kanter.
Till exempel finns det hela 36.500 kommuner i Frankrike. Varje kommun, utom de allra minsta, har sin egen borgmästare, maire. Det blir en hel massa borgmästare. Om man satte alla borgmästare på ett ställe skulle det bli trångt.
Kommunerna är sedan uppdelade i 100 departement. Varje departement har ett nummer. Numren följer en bokstavsordning. Det börjar med Ain (01) och slutar med Yveslines (78). Det kan ju tyckas lite konstigt att det slutar med nummer 78 när det finns 100 departement, men det är bara för att numren i slutet tappar bokstavsordningen lite. Eller helt hållet. Det är framför allt alla departement runt Paris och de utomeuropeiska departementen som ställer till det hela. Men fram till någonstans i slutet är de i alla fall nästan i bokstavsordning, departementen.
Det är lite roligt att kunna de olika departementens nummer eftersom man då kan tala var olika bilar kommer ifrån. De två sista siffrorna på bilnumret motsvarare nämligen departementskoden. Ja, sådant tycker jag är kul. Det krävs inte mycket för att roa mig.
Sedan är departementen i sin tur indelade i 26 regioner varav 22 i själva Hexagonen och resten de så kallade DOM-TOM-länderna. Utöver det är landet indelat i kantoner, agglomerationer och arrondissement också, och en rad mindre officiella distrikt och områden, men det tänker jag inte skriva om nu. Det var inte meningen att det här inlägget skulle bli en geografilektion. Det bara blev så.
Jag bor i alla fall i kommunen Harly, i agglomerationen Saint-Quentin, i departementet Aisne (02), i regionen Picardie. Den angränsande regionen i söder är Champagne-Ardennes. Där var jag igår. Och drack (surprise, surprise) champagne.
Blomma i champagnedistriktet, mellan Reims (uttalas typ Rää(n)s) och Epernay.
Bakom blomman nere i dalen ligger vinodlingarna.
Sitt fint
Via Polly hittade jag ett Vilken-hund-är-du-test. Var förstås tvungen att testa. Och svaret kom inte som någon överraskning.
Jag är en engelsk bulldog. Det är väl det jag alltid har anat. Känns skönt att äntligen få till komma klarhet angående min hundidentitet.
Motiveringen lyder som följer:
"Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion."
Ja, jag erkänner, jag har ingen koll på vilket skrämmande intryck jag göra på så väl människor som andra hundar. Ibland har jag anat knän som darrar på stan när jag knatar förbi, men har aldrig kopplat ihop det med mitt tuffa utseende. Att jag är lättskött stämmer rätt bra och alltför mycket motion behöver jag nog inte heller även om jag skulle behöva lite mer än vad jag får i dagsläget. Och visst är det kul att åka bil, tåg, båt eller flyg. Inte så mycket för åkandet skull som för att komma någonstans. Voff.
Testa själv vilken hund du är.
Jag är en engelsk bulldog. Det är väl det jag alltid har anat. Känns skönt att äntligen få till komma klarhet angående min hundidentitet.
Motiveringen lyder som följer:
"Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion."
Ja, jag erkänner, jag har ingen koll på vilket skrämmande intryck jag göra på så väl människor som andra hundar. Ibland har jag anat knän som darrar på stan när jag knatar förbi, men har aldrig kopplat ihop det med mitt tuffa utseende. Att jag är lättskött stämmer rätt bra och alltför mycket motion behöver jag nog inte heller även om jag skulle behöva lite mer än vad jag får i dagsläget. Och visst är det kul att åka bil, tåg, båt eller flyg. Inte så mycket för åkandet skull som för att komma någonstans. Voff.
Testa själv vilken hund du är.
Karriärbyte
Är det kanske dags att börja fundera på att byta jobb och satsa på en helt ny karriär?
Världens är full av oväntade karriärmöjligheter och lustiga jobb. Ett jobb av det litet mer annorlunda slaget upptäckte jag igår under ett besök i Moët & Chandons champagnekällare i Epernay i Frankrike.
Under ett av de sista stegen i tillverkningsprocessen för champagne står champagneflaskorna lutade fråmåt i ställningarna som ser ut så här:
Anledningen till att man lutar flaskorna är för att bottensatsen som bildats under fermenteringen ska hamna framme vid kapsylen och lätt kunnas tas bort i nästa steg. Men för att all bottensats ska komma bort måste man vrida på flaskorna. Helst en gång om dagen ska de vridas. Därav det lustiga yrket:
Flasksnurrare hos Moët & Chandon.
Viktiga egenskaper hos en flasksnurrare är tålamod och god kondition. En flasksnurrare vrider under en arbetsdag mellan 50 och 70.000 flaskor. Ofta krävs långa promenader för att utföra yrket eftersom Moët & Chandons vinkällare sträcker sig över 28 kilometer.
Arbetsmarknaden för flasksnurrare är tyvärr ganska begränsad. Dels är den begränsad geografiskt till en viss region, nämligen champagneregionen och då främst städerna Epernay och Reims. Dels begränsas den mer och mer av det faktum att champagnehusen numera använder maskiner för att snurra flaskorna. Men helt död är den inte än. Moët & Chandon har idag fem heltidsanställda flasksnurrare. Trots att de vrider och snurrar för allt vad de har motsvarar deras arbete ändå bara en tiondel av det totala flasksnurreriet. Resten sköts av maskinerna.
Löneläget för flasksnurrare framgick inte under gårdagens guidade rundtur. Antagligen är den inte speciellt hög. Men kanske får man personalrabatt på de färdigsnurrade flaskorna?
Världens är full av oväntade karriärmöjligheter och lustiga jobb. Ett jobb av det litet mer annorlunda slaget upptäckte jag igår under ett besök i Moët & Chandons champagnekällare i Epernay i Frankrike.
Under ett av de sista stegen i tillverkningsprocessen för champagne står champagneflaskorna lutade fråmåt i ställningarna som ser ut så här:
Anledningen till att man lutar flaskorna är för att bottensatsen som bildats under fermenteringen ska hamna framme vid kapsylen och lätt kunnas tas bort i nästa steg. Men för att all bottensats ska komma bort måste man vrida på flaskorna. Helst en gång om dagen ska de vridas. Därav det lustiga yrket:
Flasksnurrare hos Moët & Chandon.
Viktiga egenskaper hos en flasksnurrare är tålamod och god kondition. En flasksnurrare vrider under en arbetsdag mellan 50 och 70.000 flaskor. Ofta krävs långa promenader för att utföra yrket eftersom Moët & Chandons vinkällare sträcker sig över 28 kilometer.
Arbetsmarknaden för flasksnurrare är tyvärr ganska begränsad. Dels är den begränsad geografiskt till en viss region, nämligen champagneregionen och då främst städerna Epernay och Reims. Dels begränsas den mer och mer av det faktum att champagnehusen numera använder maskiner för att snurra flaskorna. Men helt död är den inte än. Moët & Chandon har idag fem heltidsanställda flasksnurrare. Trots att de vrider och snurrar för allt vad de har motsvarar deras arbete ändå bara en tiondel av det totala flasksnurreriet. Resten sköts av maskinerna.
Löneläget för flasksnurrare framgick inte under gårdagens guidade rundtur. Antagligen är den inte speciellt hög. Men kanske får man personalrabatt på de färdigsnurrade flaskorna?
Snurrigt
Jag funderar fortfaranden på gårdagens revolutionerande upptäckt angående vinet och färgerna på vindruvorna. I natt låg jag och vred mina hjärnceller en efter en för att få klarhet i detta färgmysterium.
Jag kan förstå att man kan göra vitt vin av röda eller blåa vindruvor så länge det bara är skalet som är blått och druvans fruktkött är någorlunda färglöst.
Men kan man verkligen göra rött vin av gröna druvor? Var kommer den röda färgen från i sådana fall? Kommer inte det röda vinets färg från druvornas skal? Jag får det inte att gå ihop. Har jag blivit lurad?
Och rosévin, hur funkar det? I rosa champagne tillsätter man lite rödvin till champagne för färgen, men så gör man tydligen inte med vanligt rosévin. Då borde man väl ha röda druvor till rosévin? Eller rosa åtminstone...
Nu är jag alldeles snurrig. Tror jag ska ta och läsa på lite om viner någon dag.
Jag kan förstå att man kan göra vitt vin av röda eller blåa vindruvor så länge det bara är skalet som är blått och druvans fruktkött är någorlunda färglöst.
Men kan man verkligen göra rött vin av gröna druvor? Var kommer den röda färgen från i sådana fall? Kommer inte det röda vinets färg från druvornas skal? Jag får det inte att gå ihop. Har jag blivit lurad?
Och rosévin, hur funkar det? I rosa champagne tillsätter man lite rödvin till champagne för färgen, men så gör man tydligen inte med vanligt rosévin. Då borde man väl ha röda druvor till rosévin? Eller rosa åtminstone...
Nu är jag alldeles snurrig. Tror jag ska ta och läsa på lite om viner någon dag.
Aha
Jag gillar vindruvor. I affären kan man köpa gröna och blå druvor.
Jag gillar vin också. I affären kan man köpa rött vin, vitt vin och rosévin.
Vin görs av vindruvor.
Utifrån dessa påstående har jag dragit följande slutsatser:
1. Rött vin görs av blåa druvor.
2. Vitt vin görs av gröna druvor.
3. Rosévin görs av en blandning av blåa och gröna druvor.
Det låter väl logiskt?
Men idag har min världsbild rasat samman. Det går att göra vitt vin av röda druor. Och rött vin av vita druvor. Och champagne är en blandning av tre sorters druvor varav två är blå och en grön.
Det tog mig 26 år, tre guidade rundturer i olika champagnekällare och flera besök på vingårdar för att förstå detta. Kors, nu måste jag tänka om. Ibland är jag nog lite väl insnöad i mina egna idéer.
Aha!
Jag gillar vin också. I affären kan man köpa rött vin, vitt vin och rosévin.
Vin görs av vindruvor.
Utifrån dessa påstående har jag dragit följande slutsatser:
1. Rött vin görs av blåa druvor.
2. Vitt vin görs av gröna druvor.
3. Rosévin görs av en blandning av blåa och gröna druvor.
Det låter väl logiskt?
Men idag har min världsbild rasat samman. Det går att göra vitt vin av röda druor. Och rött vin av vita druvor. Och champagne är en blandning av tre sorters druvor varav två är blå och en grön.
Det tog mig 26 år, tre guidade rundturer i olika champagnekällare och flera besök på vingårdar för att förstå detta. Kors, nu måste jag tänka om. Ibland är jag nog lite väl insnöad i mina egna idéer.
Aha!
Om jag hade en trädgård
Jag kan egentligen ingenting om trädgårdar och trädgårdsskötsel, men om jag en gång skaffar mig en trädgård skulle jag vilja jag ha syrener i den. Så långt har jag bestämt. Och rabarber. Och helst skulle jag vilja ha gräsmattan vit av tusenskönor som i parken härintill. Men då skulle det bli sorgligt att klippa gräset. Kapa huvudet av tusenskönorna. Det går inte. Jag skulle låta gräsmattan bli vildvuxen och grannarna skulle klaga. Så inga tusenskönor. Men syrener. Syrener kan jag väl få ha? Och rabarber.
Fast än så länge nöjer jag mig med min persiljeplanta på balkongen. Den växer. Jag tycker inte om persilja men den växer och det är det som räknas.
Korten är från igår, i Parc d'Isle, Saint-Quentin.
Fast än så länge nöjer jag mig med min persiljeplanta på balkongen. Den växer. Jag tycker inte om persilja men den växer och det är det som räknas.
Korten är från igår, i Parc d'Isle, Saint-Quentin.
Åh eau
Therese skriver i sin blogg om svenskar som tror att allt vatten söder om Trelleborg är förpestat och bör undvikas till varje pris.
För mig låter det väldigt stenålder att det skulle stå i guideböcker att vattnet i Sydeuropa inte går att dricka. Att det inte smakar som i Sverige däremot, det kan jag förstå. Sverige är helt fantastiskt på den punkten. Där är vattnet i kranen alltid kallt och alltid gott. Så är det långt ifrån överallt.
I Frankrike är kranvattnet helt okej. Trots det köper genomsnittsfransmannen 150 liter vatten i flaska per år. Antagligen för smaken. Eller av gammal vana från tiden då vattnet inte var så nyttigt att dricka.
Hos oss är det bara en av medlemmarna i hushållet som dricker köpevatten. Det är ångstrykjärnet.
Vattnet här i Saint-Quentin är väldigt kalkrikt. Använder man inte antikalkmedel i tvättmaskinen och flaskvatten till strykjärnet riskerar de att kalka ihop och gå sönder. Kalk är jobbigt. Det blir avlagringar överallt. Dessutom smakar det inte toppen. Man måste låta vattnet rinna ett tag för att det ska sluta vara vitt och ljummet.
Bästa knepet är att ha en flaska vatten i kylskåpet. Då är det kallt och när vattnet stått ett tag smakar det mindre. Eller kanske inbillar jag mig bara. Man vänjer sig rätt snabbt vid smaken av vattnet.
Sedan varierar smaken och kvaliteten rätt mycket mellan olika städer och regioner. I Paris är vattnet helt okej, det smakar inte som i Sverige men det är godare än här, hos pojkvännens föräldrar på landet i Auvergne är vattnet minst lika gott som i Sverige.
Kalkvattenscoctail i Saint-Quentin
För mig låter det väldigt stenålder att det skulle stå i guideböcker att vattnet i Sydeuropa inte går att dricka. Att det inte smakar som i Sverige däremot, det kan jag förstå. Sverige är helt fantastiskt på den punkten. Där är vattnet i kranen alltid kallt och alltid gott. Så är det långt ifrån överallt.
I Frankrike är kranvattnet helt okej. Trots det köper genomsnittsfransmannen 150 liter vatten i flaska per år. Antagligen för smaken. Eller av gammal vana från tiden då vattnet inte var så nyttigt att dricka.
Hos oss är det bara en av medlemmarna i hushållet som dricker köpevatten. Det är ångstrykjärnet.
Vattnet här i Saint-Quentin är väldigt kalkrikt. Använder man inte antikalkmedel i tvättmaskinen och flaskvatten till strykjärnet riskerar de att kalka ihop och gå sönder. Kalk är jobbigt. Det blir avlagringar överallt. Dessutom smakar det inte toppen. Man måste låta vattnet rinna ett tag för att det ska sluta vara vitt och ljummet.
Bästa knepet är att ha en flaska vatten i kylskåpet. Då är det kallt och när vattnet stått ett tag smakar det mindre. Eller kanske inbillar jag mig bara. Man vänjer sig rätt snabbt vid smaken av vattnet.
Sedan varierar smaken och kvaliteten rätt mycket mellan olika städer och regioner. I Paris är vattnet helt okej, det smakar inte som i Sverige men det är godare än här, hos pojkvännens föräldrar på landet i Auvergne är vattnet minst lika gott som i Sverige.
Kalkvattenscoctail i Saint-Quentin
En lista mot skrivkramp
Jag har noll skriva-blogg-inspiration så jag kopierar en lista från någonstans och fyller i. Så kul är jag idag.
Tio första:
Första bästa kompis: Caroline som bodde på min gata när jag var liten. Vi har ingen kontakt alls idag.
Första bil: Gamla Clio är i och för sig inte min på riktigt, men nästan.
Första kärlek: Hemlis.
Första husdjur: Är uppvuxen bland pälsdjursallergiker, men jag hade en burk med vattensniglar ett tag på lågstadiet.
Första semester: Kan det ha varit Åland? Jag kommer inte ihåg. Hjälp mig.
Första jobb: Sommarjobb som växeltelefonist på stadens kommunala bostadsbolag. Mimer godmorgon.
Första köpta skiva: Dr Alban tror jag. Fast jag köpte den nog inte själv när jag tänker efter.
Första riktiga kärlek: A är den ende som räknas.
Första piercing: Jag har ingen. Inte ens hål i snibbarna.
Första konsert: Troll på Högfjällshotellet i Sälen när jag var en sisådär nio-tio år. Oh oh oh Jimmy Dean.
Tio första:
Första bästa kompis: Caroline som bodde på min gata när jag var liten. Vi har ingen kontakt alls idag.
Första bil: Gamla Clio är i och för sig inte min på riktigt, men nästan.
Första kärlek: Hemlis.
Första husdjur: Är uppvuxen bland pälsdjursallergiker, men jag hade en burk med vattensniglar ett tag på lågstadiet.
Första semester: Kan det ha varit Åland? Jag kommer inte ihåg. Hjälp mig.
Första jobb: Sommarjobb som växeltelefonist på stadens kommunala bostadsbolag. Mimer godmorgon.
Första köpta skiva: Dr Alban tror jag. Fast jag köpte den nog inte själv när jag tänker efter.
Första riktiga kärlek: A är den ende som räknas.
Första piercing: Jag har ingen. Inte ens hål i snibbarna.
Första konsert: Troll på Högfjällshotellet i Sälen när jag var en sisådär nio-tio år. Oh oh oh Jimmy Dean.
Nio sista:
Sista alkoholdrycken: Ja det var en kir på torget i Arras igår kväll. Inspirerad av Therese:)
Sista bilfärd: Alldeles nyss från affären.
Sista filmen du såg: Såg en fransk James Bond-parodi som heter OSS 117. Lite kul, men inte så väldigt.
Sista ringda telefonsamtal: Till tjejen som hyr min lägenhet i Göteborg och som flyttar ut i veckan. Krångligt att fixa med sådant när man är så långt bort.
Sista bubbelbadet: Det kan man ju undra. Ingen aning.
Sista spelade cd: I cd-spelaren ligger Håkan Hellströms första. Hade lust att sjunga loss lite. Varning för regn i morgon.
Sista kyss: Jaha det var med fransmannen, surprise, surprise.
Sista gången du grät: Jag grät nog lite på min födelsedag av ren ilska för att ingenting gick i min väg. Men inte så mycket och inte framför SNCF-personalen. Men det är kanske det jag borde ha gjort.
Sista måltiden: Alltså hrm, vi åt faktiskt fiskpinnar till lunch. Äter i princip aldrig det men vi hade inte så mycket annat hemma. Det är konstigt med fiskpinnar. Det smakar inte alls fisk...
Sista alkoholdrycken: Ja det var en kir på torget i Arras igår kväll. Inspirerad av Therese:)
Sista bilfärd: Alldeles nyss från affären.
Sista filmen du såg: Såg en fransk James Bond-parodi som heter OSS 117. Lite kul, men inte så väldigt.
Sista ringda telefonsamtal: Till tjejen som hyr min lägenhet i Göteborg och som flyttar ut i veckan. Krångligt att fixa med sådant när man är så långt bort.
Sista bubbelbadet: Det kan man ju undra. Ingen aning.
Sista spelade cd: I cd-spelaren ligger Håkan Hellströms första. Hade lust att sjunga loss lite. Varning för regn i morgon.
Sista kyss: Jaha det var med fransmannen, surprise, surprise.
Sista gången du grät: Jag grät nog lite på min födelsedag av ren ilska för att ingenting gick i min väg. Men inte så mycket och inte framför SNCF-personalen. Men det är kanske det jag borde ha gjort.
Sista måltiden: Alltså hrm, vi åt faktiskt fiskpinnar till lunch. Äter i princip aldrig det men vi hade inte så mycket annat hemma. Det är konstigt med fiskpinnar. Det smakar inte alls fisk...
Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej. Inte dejtat.
Blivit arresterad? Nej. Jag är skötsam.
Blivit kär vid första ögonkastet? Inte kär kanske men första gången jag såg A tänkte jag att honom skulle jag vilja ha. Och så blev det också, men det tog ett tag.
Varit på tv? Ja, lite, i bakgrunden eller så. Bland annat på SM-finalen i Bandy i Västerås 1990 när alla springer ut över isen efter att VSK vunnit. Wow va?
Fått ditt hjärta krossat? Nej. Inte krossat.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Nej, nej, jag älskar er alla. Peace and love.
Haft ett one night stand? Hemlis.
Busringt till nån? Ja det är klart. Jag är busig.
Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej. Inte dejtat.
Blivit arresterad? Nej. Jag är skötsam.
Blivit kär vid första ögonkastet? Inte kär kanske men första gången jag såg A tänkte jag att honom skulle jag vilja ha. Och så blev det också, men det tog ett tag.
Varit på tv? Ja, lite, i bakgrunden eller så. Bland annat på SM-finalen i Bandy i Västerås 1990 när alla springer ut över isen efter att VSK vunnit. Wow va?
Fått ditt hjärta krossat? Nej. Inte krossat.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Nej, nej, jag älskar er alla. Peace and love.
Haft ett one night stand? Hemlis.
Busringt till nån? Ja det är klart. Jag är busig.
Sju saker du har på dig:
1. Svarta manchesterbyxor. Jag vet inte alls varför för det är riktigt varmt ute och jag har svettats hela dagen.
2. En svartvitrandig t-shirt.
3. Barbès-tofflor.
4. Ööh, underkläder.
5. Ja det var väl allt va?
6. Linser också. Annars är jag blindare än blindbocken.
7. Jaha en till, lite kroppsbehåring kanske?
1. Svarta manchesterbyxor. Jag vet inte alls varför för det är riktigt varmt ute och jag har svettats hela dagen.
2. En svartvitrandig t-shirt.
3. Barbès-tofflor.
4. Ööh, underkläder.
5. Ja det var väl allt va?
6. Linser också. Annars är jag blindare än blindbocken.
7. Jaha en till, lite kroppsbehåring kanske?
Sex saker du gjort idag:
1. Jag har precis varit ute och "hjälpt" Adrien att laga bromsarna på gamla Clio (det vill säga jag trampade på bromspedalen när han sa till, ungefär så mycket klarar jag av att hjälpa till när det gäller bilreparationer). Hon gick inte igenom bilbesiktningen nämligen. Gamla Clio. Ett hål på någonting, flexible de frein, inte vet jag vad det är på svenska. Bromsvajer?
2. Den här listan, men nu är jag trött på den så jag lägger av. Tjing.
1. Jag har precis varit ute och "hjälpt" Adrien att laga bromsarna på gamla Clio (det vill säga jag trampade på bromspedalen när han sa till, ungefär så mycket klarar jag av att hjälpa till när det gäller bilreparationer). Hon gick inte igenom bilbesiktningen nämligen. Gamla Clio. Ett hål på någonting, flexible de frein, inte vet jag vad det är på svenska. Bromsvajer?
2. Den här listan, men nu är jag trött på den så jag lägger av. Tjing.
Grönt är skönt
Grönt är skönt och våren luktar gott.
Här bor jag
Franska gula sidorna, Pages Jaunes, har nu inte bara kartor och fasadbilder från storstäderna. De har satellitbilder också. Från hela landet.
Så här mina vänner, här bor jag:
Eller ja, nu satte de krysset mitt på parkeringen och inte på huset. Man måste gå över gatan och fram till huset med de rosa balkongerna för att hamna hos mig på riktigt. Bakom ligger en kyrkogård och snett mittemot ett högstadium med tillhörande idrottshall. Spännande va?
När jag bodde i Paris bodde jag här:
Snäppet mer tätbefolkat. Eller snarare en hel massa snäpp mer tätbefolkat. Kanske bodde det fler personer bara på min gata i Paris (avenue Parmentier) än vad det gör i hela kommunen där jag bor idag (Harly).
Satellitbilder är jättekul. Hitta.se har en liknande tjänst för svenska adresser. Och så finns ju Google Earth förstås.
Bilder från pagesjaunes.fr
Så här mina vänner, här bor jag:
Eller ja, nu satte de krysset mitt på parkeringen och inte på huset. Man måste gå över gatan och fram till huset med de rosa balkongerna för att hamna hos mig på riktigt. Bakom ligger en kyrkogård och snett mittemot ett högstadium med tillhörande idrottshall. Spännande va?
När jag bodde i Paris bodde jag här:
Snäppet mer tätbefolkat. Eller snarare en hel massa snäpp mer tätbefolkat. Kanske bodde det fler personer bara på min gata i Paris (avenue Parmentier) än vad det gör i hela kommunen där jag bor idag (Harly).
Satellitbilder är jättekul. Hitta.se har en liknande tjänst för svenska adresser. Och så finns ju Google Earth förstås.
Bilder från pagesjaunes.fr
Upphittad möbel
I helgen hittade jag en ny möbel nere i soprummet. Eller ny är kanske fel ord, den är rätt sliten och luktar unken tantparfym. Därför får den stå ute på balkongen och fungera som hem för min för tillfället rätt sparsamma kryddträdgård.
Upphittad möbel
Det är roligt att hitta möbler tycker jag. Vi har redan en bokhylla och en hallmöbel som plockats in från parkeringen här utanför.
Att ställa ut möbler och andra övergivna grejer på gatan är inget ovanligt här. En tisdag i månaden är det den stora ställ-ut-möbler-och-annat-gammalt-skräp-på-gatan-dagen. På onsdagmorgonen kommer nämligen sopbilen som samlar in stora sopor. Men innan sopbilen kommer saksamlarna. De består dels av sådana som jag som plockar med sig en eller annan sak som kan tänkas komma till användning och dels av mer professionella sakletare som åker runt med lastbilar och plockar upp allt som kan tänkas gå att reparera och sälja.
Flera små lastbilar cirkulerar runt runt i kvarteret under tisdagen för att spana in utbudet av övergivna saker.
En gång såg jag två sakletare som upptäckte samma sak samtidigt. En tvättmaskin. Då blev det slagsmål. Åtminstone ett verbalt sådant. Jag gick förbi på andra sidan vägen och såg aldrig vem som segrande gick ur tvättmaskinskampen.
Här utanför står just nu en halv bäddsoffa och en trasig tvättmaskin. Bäddsoffan kommer nog få stå kvar, men någonting säger mig att tvättmaskinen snart kommer att vara borta.
Uppdatering: Ha, nu kom precis en liten farbror på en flakmoppe och plockade med sig tvättmaskinen. Jag visste väl det. Trasiga tvättmaskiner har ett högt sakletarvärde.
Upphittad möbel
Att ställa ut möbler och andra övergivna grejer på gatan är inget ovanligt här. En tisdag i månaden är det den stora ställ-ut-möbler-och-annat-gammalt-skräp-på-gatan-dagen. På onsdagmorgonen kommer nämligen sopbilen som samlar in stora sopor. Men innan sopbilen kommer saksamlarna. De består dels av sådana som jag som plockar med sig en eller annan sak som kan tänkas komma till användning och dels av mer professionella sakletare som åker runt med lastbilar och plockar upp allt som kan tänkas gå att reparera och sälja.
Flera små lastbilar cirkulerar runt runt i kvarteret under tisdagen för att spana in utbudet av övergivna saker.
En gång såg jag två sakletare som upptäckte samma sak samtidigt. En tvättmaskin. Då blev det slagsmål. Åtminstone ett verbalt sådant. Jag gick förbi på andra sidan vägen och såg aldrig vem som segrande gick ur tvättmaskinskampen.
Här utanför står just nu en halv bäddsoffa och en trasig tvättmaskin. Bäddsoffan kommer nog få stå kvar, men någonting säger mig att tvättmaskinen snart kommer att vara borta.
Uppdatering: Ha, nu kom precis en liten farbror på en flakmoppe och plockade med sig tvättmaskinen. Jag visste väl det. Trasiga tvättmaskiner har ett högt sakletarvärde.
Regn och deklarationer
Helgdag och regn idag. Då kan det ju vara en idé att passa på att deklarera. Fransmännen har för första gången fått förifyllda deklarationsblanketter i år. En omställning som vi väl hade i Sverige för några år sedan. Underlättar för de flesta, men vissa är misstänksamma. Och misstänksam ska man vara, för även om de flesta blanketter är korrekta finns det också åtskilliga tusen med fel på. Förstås. Nobody is perfect, inte ens den franska skattemyndigheten.
Dessutom kan man deklarera på Internet. Då "tjänar" man 20 euro tror jag att det var. De dra av de när skatteinbetalninglappen kommer. Så modernt så. Det artar sig.
Dessutom kan man deklarera på Internet. Då "tjänar" man 20 euro tror jag att det var. De dra av de när skatteinbetalninglappen kommer. Så modernt så. Det artar sig.
8 maj
Det är helgdag i Frankrike idag. 8 maj är en minnesdag för krigsslutet 1945. President Chirac har traditionsenligt varit och lagt blommor på Den okände soldatens grav under Triumfbågen. Den okände soldaten stupade under första världskriget, under slaget vid Verdun, men han har kommit att bli en symbol för alla soldater som stupat i krig.
Under Triumfbågen brinner ett ljus vid den okända soldatens grav
Här i Saint Quentin i landskapet Picardie har borgmästaren lagt en krans vid det lite mindre pampiga monumentet intill stationen. Monumentet, som är fult och slitet, är täckt av namn på personer som omkom under de två världskrigen.
Krigsmonument i Saint Quentin
Under Triumfbågen brinner ett ljus vid den okända soldatens grav
Här i Saint Quentin i landskapet Picardie har borgmästaren lagt en krans vid det lite mindre pampiga monumentet intill stationen. Monumentet, som är fult och slitet, är täckt av namn på personer som omkom under de två världskrigen.
Krigsmonument i Saint Quentin
11 november är också en helgdag. L'armistice, vapenstilleståndsdagen 1918.
När man färdas genom Picardies platta jordbrukslandskap möts man ofta av stora krigskyrkogårdar. Rader av kors. Minnen från stupade soldater. Under slaget vid Somme 1916 stupade 100 000 soldater redan första dagen. 100 000. Redan första dagen. Det är ofattbart.
Slaget fortsatte i fyra månader. Båda sidor led stora förluster. De officella siffrorna säger att omkring en miljon soldater miste sina liv på Sommes slätter. Picardies åkrar är fulla av historia.
När man färdas genom Picardies platta jordbrukslandskap möts man ofta av stora krigskyrkogårdar. Rader av kors. Minnen från stupade soldater. Under slaget vid Somme 1916 stupade 100 000 soldater redan första dagen. 100 000. Redan första dagen. Det är ofattbart.
Slaget fortsatte i fyra månader. Båda sidor led stora förluster. De officella siffrorna säger att omkring en miljon soldater miste sina liv på Sommes slätter. Picardies åkrar är fulla av historia.
Vårblommor
Vårblommor måste vara något av det vackraste som finns. Framför allt i Sverige. Tussilago, snödroppar, krokusar och vitsippor. Man har väntat så länge på att de ska dyka upp och så plötsligt en dag är de bara där. Sedan blir det vår och grönt överallt och det är också vackert. Men just de där första vårblommorna som vågar sig upp där snön legat tung är så hoppfulla på något sätt.
Valborgsblommor från cykeltur i Västerås
Vägrenar som lyser gula av tussilago har jag inte sett här i Frankrike. Skogar fulla av vitsippor däremot. Och parken här intill är vit av tusenskönor. Tusenskönor är fina tycker jag. Och vilket vacker namn de fick. Tusensköna. På franska heter de pâquerettes. Undrar om det har något att göra med att de börjar blomma ungefär till påsk, Pâques? Ingen aning, men söta är de.
- 
Tusenskönor i massor i parken
Valborgsblommor från cykeltur i Västerås
- Tusenskönor i massor i parken
Parisblogg
Via en kommentar från Tolken som har bloggen Med barnen i Paris upptäckte jag att min blogg finns med på en lista över Paris-tips på Radio P4:s hemsida. Kul att bli uppmärksammad, även om det kanske är lite missvisande att placera Cocotte på en lista med nyttiga parislänkar. Jag bor inte ens i Paris (just nu i alla fall), skriver i och för sig om Paris ibland men inte speciellt tipsigt. Men jag kanske kan börja...
Bara för det kommer här en bild på Eiffeltornet!
Bara för det kommer här en bild på Eiffeltornet!
La Tour Eiffel, detta speciella torn som kommit att bli en symbol för Paris, och kanske för hela Frankrike har förresten en ganska intressant historia. Det hela började med att ingenjören Gustave Eiffel uppmanade den franske affärs- och industriministern att utlysa en tävling öppen för alla Frankrikes arkitekter och ingenjörer där uppdraget skulle vara att konstruera ett 300 meter högt torn som skulle stå klart i samband världsutställningen i Paris 1889.
Dryga 700 bidrag kom in till tävlingen men vann gjorde initiativtagaren Gustave Eiffel och hans medarbetare, och på dryga två år byggdes det 312 meter höga och 7300 ton tunga Eiffeltornet.
Men det var inte en helt problemfri historia. Eiffeltornet har inte alltid betraktats som en symbol och en stolhet. Många var de parisare som kritiserade det fula järntornet som ändrade Paris stadsbild. Flera kända konstnärer och författare skrev på protestlistor mot bygget. Tornet ansågs oestetiskt. Det var rent av en förolämning mot Paris skönhet. Eiffel däremot ansåg att hans torn var ett bevis på de stora framsteg ingenjörskonsten gjort under århundradet som gått.
Från början var det tänkt att Eiffeltornet skulle få stå 20 år för att sedan rivas. Den kanske främsta anledningen till att tornet står kvar än idag är första världskriget. Tornet användes bland annat som radiomast och den franska militären bestämde 1914 att tornet skulle få stanna. Till många turisters glädje idag, men till vissas förtret. Det sägs bland annat att författaren Guy de Maupassant ofta gick och åt i Eiffeltornets restaurang eftersom det var det enda stället i Paris där han slapp se den hemska järnskapelsen.
Fint eller fult, en sak är i alla fall säker. Gustave Eiffel har gjort sitt namn världsberömt och satt en oförglömig, personlig stämpel på Paris. Eiffel deltog för övrigt i uppförandet av en annan mycket känd byggnad, eller staty snarare. Det var en gåva från Frankrike till USA i slutet av 1800-talet. Den stora varianten finns i New York. En lite mindre finns att skåda på en ö i floden Seine i Paris.
Statue de la Liberté på île des Cygnes i Paris
Kortet är taget under samma Bateau-mouche-tur som Eiffeltornet ovan
Dryga 700 bidrag kom in till tävlingen men vann gjorde initiativtagaren Gustave Eiffel och hans medarbetare, och på dryga två år byggdes det 312 meter höga och 7300 ton tunga Eiffeltornet.
Men det var inte en helt problemfri historia. Eiffeltornet har inte alltid betraktats som en symbol och en stolhet. Många var de parisare som kritiserade det fula järntornet som ändrade Paris stadsbild. Flera kända konstnärer och författare skrev på protestlistor mot bygget. Tornet ansågs oestetiskt. Det var rent av en förolämning mot Paris skönhet. Eiffel däremot ansåg att hans torn var ett bevis på de stora framsteg ingenjörskonsten gjort under århundradet som gått.
Från början var det tänkt att Eiffeltornet skulle få stå 20 år för att sedan rivas. Den kanske främsta anledningen till att tornet står kvar än idag är första världskriget. Tornet användes bland annat som radiomast och den franska militären bestämde 1914 att tornet skulle få stanna. Till många turisters glädje idag, men till vissas förtret. Det sägs bland annat att författaren Guy de Maupassant ofta gick och åt i Eiffeltornets restaurang eftersom det var det enda stället i Paris där han slapp se den hemska järnskapelsen.
Fint eller fult, en sak är i alla fall säker. Gustave Eiffel har gjort sitt namn världsberömt och satt en oförglömig, personlig stämpel på Paris. Eiffel deltog för övrigt i uppförandet av en annan mycket känd byggnad, eller staty snarare. Det var en gåva från Frankrike till USA i slutet av 1800-talet. Den stora varianten finns i New York. En lite mindre finns att skåda på en ö i floden Seine i Paris.
Statue de la Liberté på île des Cygnes i Paris
Kortet är taget under samma Bateau-mouche-tur som Eiffeltornet ovan
Populärt inlägg
Av alla inlägg jag har skrivit är det ett som har lockat till sig väldigt många kommentarer. Det jag skrev om den vackra Côte d'Opale.
Jag har där en massa intresserade läsare som vill rekommendera olika internetsidor. Till exempel vill George rekommendera "sedu flat irons" och Stan "pussy cat dolls". Väldigt intressant...
21 kommentarer spam.
Hur har de hamnat under just Côte d'Opale-inlägget? Och finns det något jag kan göra för att få de att sluta? Jag är ungefär lika intresserad av "exotic sport cars" som de är av min blogg.
Jag har där en massa intresserade läsare som vill rekommendera olika internetsidor. Till exempel vill George rekommendera "sedu flat irons" och Stan "pussy cat dolls". Väldigt intressant...
21 kommentarer spam.
Hur har de hamnat under just Côte d'Opale-inlägget? Och finns det något jag kan göra för att få de att sluta? Jag är ungefär lika intresserad av "exotic sport cars" som de är av min blogg.
Litet finger och stort
Nu har jag lagt upp lite bilder på Bilddagboken. Har inte bilddagbokat på över en månad upptäckte jag när jag klickade tillbaka i arkiven. Får se hur länge det håller den här gången.
Här är i alla fall en bild från min första träff med brorsonen Elliott. Vi hälsade och skakade hand på bästa bebissätt.
Litet finger och stort
Han är så söt lille Elliott. Absolut den sötaste bebisen på jorden just nu.
Här är i alla fall en bild från min första träff med brorsonen Elliott. Vi hälsade och skakade hand på bästa bebissätt.
Litet finger och stort
Solidaritetsblogg
Solidaritetsbloggen har påbörjat en ny insamlingsrunda. Denna gång är det Läkare utan gränser som är målet för insamlingen.
Haka på du också. Gå in här och läs instruktionerna.
Haka på du också. Gå in här och läs instruktionerna.
Flösledasmidda
Mmm, nyss hemkommen från en mycket god födelsedagsmiddag på restaurangen Villa d'Isle. All god mat har fått mig att helt glömma mina rabattkortssorger. Däremot kan jag knappt knäppa byxorna längre. Olivoljedränkt carpaccio med parmesan, gräddpocherad fisk, smörigt potatismos och en jättebägare med chokladmousse sätter sina spår. Men gott var det.
Födelsedagscarpaccio
Födelsedagscarpaccio
Vi åt ute, på terassen på bakgården. I tunn kofta. Det är värmebölja här. Var en bra bit över 20 grader idag på dagen och majkvällen var ljummen.
Det var mitt första besök på Villa d'Isle. Det är en fin restaurang med påkostad inredning. Ett sådant där ställe där hovmästaren skakar hand med en när man kommer in och där restaurangchefen kommer ut någon gång under måltiden för att skaka hand och fråga om allt är som det ska. Lite fin-i-kanten-varning på vissa men servitrisen var jättetrevlig och maten, i alla fall det jag tog, med beröm godkänd.
Klicka här om ni vill se menyn som vi åt av.
Nu ska jag lägga mig och svälla lite. Imorgon åker jag till Lille. Mer om det någon annan gång.
Det var mitt första besök på Villa d'Isle. Det är en fin restaurang med påkostad inredning. Ett sådant där ställe där hovmästaren skakar hand med en när man kommer in och där restaurangchefen kommer ut någon gång under måltiden för att skaka hand och fråga om allt är som det ska. Lite fin-i-kanten-varning på vissa men servitrisen var jättetrevlig och maten, i alla fall det jag tog, med beröm godkänd.
Klicka här om ni vill se menyn som vi åt av.
Nu ska jag lägga mig och svälla lite. Imorgon åker jag till Lille. Mer om det någon annan gång.
Godismonstret
Jag har ätit mjölkchoklad och smågodis till frukost och nu mår jag som jag förtjänar. Blurp.
Fick för mig att jag skulle passa på att köpa med mig lite svensk godis tillbaka till Frankrike för att spara och ha till något framtida tillfälle när jag längtar efter lite svensk sötma.
Spara ja. Det gick ju som det gick. Blurp.
Sverige är en godisvärld fyllt av godisland. Karamellkungar, godispalats och godisberg. Kan verkligen alla dessa godisbutiker vara lönsamma? Borde inte någon folkhälsoperson komma och vifta med fingret och stänga igen alla dessa syndens nästen? Skona oss från sockerfrestelsen. Jag är svag. Ge mig styrka att stå emot.
Den svenska synden
Fick för mig att jag skulle passa på att köpa med mig lite svensk godis tillbaka till Frankrike för att spara och ha till något framtida tillfälle när jag längtar efter lite svensk sötma.
Spara ja. Det gick ju som det gick. Blurp.
Sverige är en godisvärld fyllt av godisland. Karamellkungar, godispalats och godisberg. Kan verkligen alla dessa godisbutiker vara lönsamma? Borde inte någon folkhälsoperson komma och vifta med fingret och stänga igen alla dessa syndens nästen? Skona oss från sockerfrestelsen. Jag är svag. Ge mig styrka att stå emot.
Den svenska synden
Klantrumpa strumpa klantklantklant
Åh jag är världens största klant. Världens största klantigaste klantfot. Klantigare än klanten Klant som klantat sig ända långt ner i klaveret.
I Frankrike finns något som heter Carte 12/25. Det är ett rabattkort på tåget för de som är 12 till 25 år. Det ger halva priset på lågtrafikresor och 25 procent på andra resor. Det kortet har sparat mig många europengar under min tid i Frankrike. Det bästa med Carte 12/25 är att det gäller även när man är 26. Såvida man införskaffar kortet senast dagen innan man fyller 26 år. Sedan är kortet giltigt ett helt år till.
Idag, eller igår egentligen eftersom klockan är över midnatt var dagen innan jag fyllde 26 år. Och har jag skaffat mig något Carte 12/25? Nej för h*lv*t*s j*vl* sk*t det har jag inte. Klantklantklantklanteknopp, superklant, megaflopp, klantrumpa storlek xxl.
Jag har tänkt göra det flera gånger. Men har hela tiden tänkt att det ju är så himla lång tid kvar till den dagen då jag blir så gammal som 26. Så idag när jag satt och fikade på balkongen hos mormor och morfar i Bromma slog det mig plötsligt att den långa tiden som var kvar till denna dag plötsligt inte var så lång längre. Jag försökte att köpa ett nytt kort på Internet. Det ska gå egentligen, men det gick förstås inte idag. Det enda jag fick var error erreur.
Hela jag är ett stort himla error.
Vi landade på Paris Beauvais klockan 20.30. Gjorde ett försök att åka in till stationen i Beauvais. Var där strax efter 21. Då hade förstås alla biljettluckor stängt. Vi stannade på stationen i Amiens också. Där var alla luckor minst lika stängda som i Beauvais och den enda personen i sikte var mannen som körde golvskurningsmaskinen. Han hade inget Carte 12/25 att sälja.
Imorgon ska jag gå till stationen här med min allra finaste svenska accent och försöka mig på en snyfthistoria. Har svårt att tro att det kommer att gå. Rätt ska vara rätt. Och imorgon har jag gått över gränsen. Från ung till gammal. Från billigt tåg till dyrt. Från klantig till klantigast.
I Frankrike finns något som heter Carte 12/25. Det är ett rabattkort på tåget för de som är 12 till 25 år. Det ger halva priset på lågtrafikresor och 25 procent på andra resor. Det kortet har sparat mig många europengar under min tid i Frankrike. Det bästa med Carte 12/25 är att det gäller även när man är 26. Såvida man införskaffar kortet senast dagen innan man fyller 26 år. Sedan är kortet giltigt ett helt år till.
Idag, eller igår egentligen eftersom klockan är över midnatt var dagen innan jag fyllde 26 år. Och har jag skaffat mig något Carte 12/25? Nej för h*lv*t*s j*vl* sk*t det har jag inte. Klantklantklantklanteknopp, superklant, megaflopp, klantrumpa storlek xxl.
Jag har tänkt göra det flera gånger. Men har hela tiden tänkt att det ju är så himla lång tid kvar till den dagen då jag blir så gammal som 26. Så idag när jag satt och fikade på balkongen hos mormor och morfar i Bromma slog det mig plötsligt att den långa tiden som var kvar till denna dag plötsligt inte var så lång längre. Jag försökte att köpa ett nytt kort på Internet. Det ska gå egentligen, men det gick förstås inte idag. Det enda jag fick var error erreur.
Hela jag är ett stort himla error.
Vi landade på Paris Beauvais klockan 20.30. Gjorde ett försök att åka in till stationen i Beauvais. Var där strax efter 21. Då hade förstås alla biljettluckor stängt. Vi stannade på stationen i Amiens också. Där var alla luckor minst lika stängda som i Beauvais och den enda personen i sikte var mannen som körde golvskurningsmaskinen. Han hade inget Carte 12/25 att sälja.
Imorgon ska jag gå till stationen här med min allra finaste svenska accent och försöka mig på en snyfthistoria. Har svårt att tro att det kommer att gå. Rätt ska vara rätt. Och imorgon har jag gått över gränsen. Från ung till gammal. Från billigt tåg till dyrt. Från klantig till klantigast.