Cocotte

Det har ekat tomt härinne på bloggen rätt länge nu.

Jag tittar in ibland. Tänker att jag kanske borde skriva något. Men ju längre tiden går desto svårare blir det. Det är som med människor man tappar kontakten med. Ju mer tid som går, desto svårare är det att ta sig för att ta upp den igen. Kontakten alltså. Trots att det egentligen inte är så svårt. Det räcker med att slå ett nummer, eller kanske bara skicka ett mejl.

Ungefär så är det med bloggen. Eftersom det har gått så långt tid sedan jag skrev sist känns det som att jag nu måste komma med något storlaget. Eller åtminstone något bortförklarande. Om varför jag inte skrivit något. Varför jag inte hållit kontakten.

Fast jag har inget storslaget att skriva. Och inte heller har jag några tjusiga bortförklaringar. Möjligen då att jag i veckorna jobbar mest hela tiden. Kommer hem sent på kvällarna och då känns det inte speciellt lockande att sätta på datorn eftersom jag suttit framför en på jobbet hela dagen.

Två helger har jag haft besök från Frankrike. Några helger har jag åkt hem till familjen i Västerås. Idag skulle jag egentligen vara ute och äta på restaurangen Matkultur med några kompisar men jag har gått och blivit alldeles förkyld och lät förnuftet bestämma och stannade hemma istället. Har fortfarande inte riktigt vant mig vid det faktum att jag bor i Stockholm nu för tiden. Kanske för att jag inte riktigt bor här på riktigt än. På riktigt med egen lägenhet och eget liv. Jag stannar ett tag till i tillfälligheten.