Ny blogg

Det blev aldrig något mer inlägg efter adventsljusstaken.
Ljusstaken har plockats bort och plockats fram och bort igen sedan dess.

Men nu testar jag igen, med en ny blogg som finns här:

www.saradrien.com/sara

Cheese dating

Läste i Marie Claire att det senaste inom det franska dejtingområdet är cheese-dating. Det var en ostförsäljare som själv var singel som tyckte att olika dejtingsidor, kontaktannonser och speed-dating inte räckte till för att stilla hungern hos de sökande singlarna. Därför kom på han på idén med cheese-dating, eller soirées cheesing som det i äkta franglais-anda kallas.

Konceptet är enkelt. En massa singlar, en massa ost, vin och mingel. Att träffas runt ett tema, dela intressen och dålig andedräkt. Låter kanske inte jätterevolutionerande, men känns ändå nytt och modernt. Nästa soirée cheesing går av stapeln i Lille den 28 juni på restaurangen Au bout des doigts om det är någon som känner sig manad.

Franglais förresten är en blandning mellan franska och engelska, français och anglais. Som svengelska eller spanglish. Just ord som slutar på -ing tycks fransmännen tycka vara extra roliga att hitta på. Som cheesing. Andra exempel är dressing som betyder det som på engelska kallas walk-in closet (hittar inget ord på svenska, klädkammare kanske), footing som betyder jogging, medan ordet jogging snarare används för en joggingoverall. Un pressing är en kemtvätt, un parking en parkeringsplats och un re-looking en make-over.

När jag ändå är inne på -ingord, och om inte cheesing skulle locka kan jag också tipsa om något som heter
Le Fooding. Le Fooding är en rörelse som startades år 2000 med syfta att föryngra och marknadsföra den franska gastromin och konsten att uppskatta god mat, vin i en trevlig och avslappnad miljö. Ordet fooding är en blandning mellan de engelska orden food och feeling. Le fooding ordnar kvällar med gratis mat och vin runt om i Paris, och även i andra städer. Gratis är gott, men självklart får man köa. På deras hemsida kan man läsa om nästkommande evenmang och där publiceras också, ungefär en vecka i förväg, det lösenord som behövs för att få komma in. Fast skulle man glömma bort lösenordet är det inte hela världen, man kan alltid fråga någon i kön. Avslappnat var ju temat.

Cheesing 
Upplagt för en cheesing auvergnat med Cantal, Saint-Nectaire och Bleu d'Auvergne.

La frite c'est la fête !

Igår kväll var vi på en liten tur och hälsade på Damien i Arras. Åt den traditionella fritten. Nordöstra Frankrike är liksom Belgien fyllt av "friterier", ställen som säljer pommes frites. Oftast är det bara ett litet skjul eller en släpvagn, une baraque à frites,  som luktar frityrolja på flera kilometers avstånd.

La Friterie du Beffroi 
La Friterie du Beffroi - en "baraque à frites" i Arras

Friterierna är rätt långt ifrån den franska gourmettraditionen och stjärnkrogar, men billigt, praktiskt och "genuint". Pommes friten är flottiga till tusen fast till skillnad från McDonalds behandlade små pinnar är det riktiga potatisbitar som friteras. Det finns en rad olika kaloribomber att välja mellan. En liten pommes frites kostar till exempel 2,10 euro och är allt annat än liten.

Såsigt 
Pommes frites-såser

Den vanligaste pommes frites-såsen är inte ketchup utan majonnäs. Låter kanske konstigt för en oinvigd, men det är rätt gott. Dessutom är det en bra uppvärmning inför stundande bikinsäsong. Feta pommes frites med fet majonnäs leder automatiskt till platt mage. Tror jag i alla fall. Eller har jag blivit lurad nu igen? Det finns även en rad andra mer eller mindre suspekta såser att välja mellan. Vad sägs om Burgy Burger-sås eller sås Extra Américaine?

När man i pommes frites-sammanhang pratar om en amerikan, un américain, har det ingenting att göra med varken Georges Bush eller Harrison Ford. En américain är en halv baguette fylld med pommes frites och valfritt tillbehör, till exempel en merguez-korv eller en hamburgerbiff. Inget för dem som fruktar kolhydrater direkt...

FritesAméricain Merguez...mmm? 
Américain merguez...mmm?

Efter vår överdos av pommes frites gick vi mätta och glada till en pub och kollade på Frankrikes sista uppladdningsmatch inför VM. Zidanes sista match med landslaget på hemmaplan. Vi kom precis lagom till att se Cissé bryta benet. Usch vad det såg läskigt ut. Man såg verkligen att benen gick av. Hu. Frankrike höll på att spela oavgjort mot Kina. Men i slutminuterna kom både ett kinesiskt självmål och ett mål av Thierry Henry. Det slutade 3-1. Jag hoppas på Frankrike mot Sverige i VM-final. Hoppas kan man väl alltid få göra?

Middagsprat

Igår när jag funderade på vad jag skulle laga för middag till födelsedagsbarnet surfade jag in på Annettes fina matblogg I mitt franska kök. När jag läste hennes senaste inlägg blev jag väldigt sugen på tajine och tänkte nästan ge mig på att laga det. Men varken tid, ingredienser eller min personliga motivation räckte till så det får bli en annan gång.

Tajine är en sorts nordafrikansk gryta. Det finns en massa olika varianter, ofta med lamm eller kyckling. Massa varianter och framförallt massa smak. God smak dessutom. Ett tips till Paris-resenärer är att gå ut och äta på en nordafrikansk restaurang. De har ofta goda tajinegrytor och couscous av olika slag. En personlig favorit är restaurangen Zack i elfte arrondissemanget, nära där jag bodde när jag var i Paris. God mat och trevlig service. Sist vi var där lovade servitören att han skulle bjuda den som klarade av att äta upp en hel couscous royal på en digestif. (Finns det något ord för digestif på svenska? Apéritif är alkohol som intas före maten, och digestif efter.) Jag tror inte att de herrar i sällskapet som beställde den kungliga couscousen lyckades äta upp allt, men vi blev ändå bjudna på en vodka à la menthe (mintvodka) efter maten. Själv åt jag en jättegod tajine med kyckling, citron och oliver.

En annan marockansk restaurang i samma område som ska vara bra, men där jag aldrig har varit är L'homme bleu.

Till födelsedagsmiddagen igår blev det istället roquefortgratinerad tournedos, efter ett tips av en viss M här på bloggen. Och så tårta förstås.

Födelsedagstårta med 27 ljus

Egentligen hade jag tänkt dekorera hela tårtan med jordgubbar, men efter att alla 27 ljusen kommit på plats fanns det liksom inte så mycket plats kvar. Fast jordgubbarna funkade bra som förrätt till bubbelvinet också...

Jordgubbar 17 maj 

Fyra timmar

Typiskt mig att inte läsa ända till slutet av receptet innan jag sätter igång och lagar någonting.

På receptets allra sista rad har någon av ren ondska skrivit dit:

"Låt tårtan stå kallt minst 4 timmar innan servering."

Fyra timmar? Men tjena. Där sprack den tidsplaneringen. Tur att den inte var så precis. Min tidsplanering alltså. Och det går säkert bra att äta halvmjuk tårta också.

Snurrigt

Jag funderar fortfaranden på gårdagens revolutionerande upptäckt angående vinet och färgerna på vindruvorna. I natt låg jag och vred mina hjärnceller en efter en för att få klarhet i detta färgmysterium.

Jag kan förstå att man kan göra vitt vin av röda eller blåa vindruvor så länge det bara är skalet som är blått och druvans fruktkött är någorlunda färglöst.

Men kan man verkligen göra rött vin av gröna druvor? Var kommer den röda färgen från i sådana fall? Kommer inte det röda vinets färg från druvornas skal? Jag får det inte att gå ihop. Har jag blivit lurad?

Och rosévin, hur funkar det? I rosa champagne tillsätter man lite rödvin till champagne för färgen, men så gör man tydligen inte med vanligt rosévin. Då borde man väl ha röda druvor till rosévin? Eller rosa åtminstone...

Nu är jag alldeles snurrig. Tror jag ska ta och läsa på lite om viner någon dag. 

Aha

Jag gillar vindruvor. I affären kan man köpa gröna och blå druvor.

Jag gillar vin också. I affären kan man köpa rött vin, vitt vin och rosévin.

Vin görs av vindruvor.

Utifrån dessa påstående har jag dragit följande slutsatser:
1. Rött vin görs av blåa druvor.
2. Vitt vin görs av gröna druvor.
3. Rosévin görs av en blandning av blåa och gröna druvor.

Det låter väl logiskt?

Men idag har min världsbild rasat samman. Det går att göra vitt vin av röda druor. Och rött vin av vita druvor. Och champagne är en blandning av tre sorters druvor varav två är blå och en grön.

Det tog mig 26 år, tre guidade rundturer i olika champagnekällare och flera besök på vingårdar för att förstå detta. Kors, nu måste jag tänka om. Ibland är jag nog lite väl insnöad i mina egna idéer.

 Idé
Aha!

Flösledasmidda

Mmm, nyss hemkommen från en mycket god födelsedagsmiddag på restaurangen Villa d'Isle. All god mat har fått mig att helt glömma mina rabattkortssorger. Däremot kan jag knappt knäppa byxorna längre. Olivoljedränkt carpaccio med parmesan, gräddpocherad fisk, smörigt potatismos och en jättebägare med chokladmousse sätter sina spår. Men gott var det.

Födelsedagscarpaccio 
Födelsedagscarpaccio

Vi åt ute, på terassen på bakgården. I tunn kofta. Det är värmebölja här. Var en bra bit över 20 grader idag på dagen och majkvällen var ljummen.

Det var mitt första besök på Villa d'Isle. Det är en fin restaurang med påkostad inredning. Ett sådant där ställe där hovmästaren skakar hand med en när man kommer in och där restaurangchefen kommer ut någon gång under måltiden för att skaka hand och fråga om allt är som det ska. Lite fin-i-kanten-varning på vissa men servitrisen var jättetrevlig och maten, i alla fall det jag tog, med beröm godkänd.

Klicka här om ni vill se menyn som vi åt av.

Nu ska jag lägga mig och svälla lite. Imorgon åker jag till Lille. Mer om det någon annan gång.

Godismonstret

Jag har ätit mjölkchoklad och smågodis till frukost och nu mår jag som jag förtjänar. Blurp.

Fick för mig att jag skulle passa på att köpa med mig lite svensk godis tillbaka till Frankrike för att spara och ha till något framtida tillfälle när jag längtar efter lite svensk sötma.

Spara ja. Det gick ju som det gick. Blurp.

Sverige är en godisvärld fyllt av godisland. Karamellkungar, godispalats och godisberg. Kan verkligen alla dessa godisbutiker vara lönsamma? Borde inte någon folkhälsoperson komma och vifta med fingret och stänga igen alla dessa syndens nästen? Skona oss från sockerfrestelsen. Jag är svag. Ge mig styrka att stå emot.

Godisvärld 
Den svenska synden

När man talar om trollen

Pollys blogg gör mig ofta sugen på Polly. Tur för mig att inte Polly finns i Frankrike (godisarna alltså, inte bloggerskan hon får gärna komma hit och prata lite bonjour bonjour och träffa franskmän), annars skulle jag säkert sätta i mig mer än vad som vore nyttigt.

Men idag dök helt oväntat en direktimporterad påse med massor av pollykulor upp. De ska med glädje få fylla cocottekulan så att den blir rund och gla' - pollychokla'.

Pollykulor för att bygga ut Cocottekulan 
Frukt eller Polly, frukt eller Polly? Polly, polly, polly.

Tjing tjong sushistång

Här har jag gått och beklagat mig över att det finns 78 kinesrestauranger i den här staden men inte en enda japan. (Ja, 78 var en överdrift, men det finns minst 8 stycken och det är rätt mycket för en stad med en sisådär 60 000 invånare.) Men så häromdagen upptäckte jag att en av alla kineser, Palais de Chine, faktiskt var en japan. Eller både och i alla fall. (Nej inte dra i ögonen och säga "mamma är kines, pappa är japan, stackars lilla barn" jag menar att de hade både en japansk och en kinesisk menu.)

Så jag fick till slut min sushi. Massa små, söta och goda makisar. J'adore...Dior...nej Maki...j'adore makis.

Sushi