Adventsljusstake
Jag köpte min elljusstake på mellandagsrean så jag har precis satt upp den. Installerat den höll jag på att skriva, men det var ju faktiskt bara att röja upp lite i fönstret och trycka i kontakten. Installation eller inte, jag vill i alla fall inte ta bort den redan.
Får jag ha kvar den hela mörka vintern? Eller blir jag någon sort traditionssyndare som grannarna tittar snett på då?
Jag tror jag syndar och behåller den åtminstone till februari. Kan ju alltid skylla på att jag har bott utomlands och inte vet bättre.
Till slut har vi jul, även här i mitt hus, hoppfallerallanla
Bonne année !
Så gott nytt år och god fortsättning! Och tous mes meilleurs voeux pour l'année 2007 och massa bonheur och happiness och allt vad det heter.
i alla fall när man blåser tuta.
Nytt år betyder förstås nytt liv och nya goda vanor. Jag har inte avgett några nyårslöften alls men det finns en hel del löften som jag förstås borde ha. Som till exempel:
- Gå upp tidigare på mornarna.
- Äta frukost varje dag.
- Komma tidigare till jobbet.
- Gå hem tidigare från jobbet.
- Motionera mera.
- Äta nyttigare.
- Aktivera mig mera.
- Blogga mera.
- Bestiga Mount Everest.
Ja och allt sådant där annat som jag ändå inte kan hålla. Lika bra att inget lova. I alla fall inte som nyårslöfte.
Hur gör man förresten för att komma upp i tid på morgonen? Jag är en riktig snoozer queen. Det är ju så skönt att få somna om. Och om. Och om. Och j**lar nu missar jag tåget... Jaja det kommer ju alltid ett senare tåg. Och ett senare...
Kanske borde börja det där nya livet imorgon trots allt. Men jag väntar nog lite med Mount Everest.
I ett regnigt Frankrike
Saint-Quentin är sig i alla fall likt. På torget är det julmarknad med skridskobana precis som förra året.
Julmarknad på torget
I morse sov jag till klockan ett. Det var inte alls meningen. Kanske var jag trött. Men inte så trött. Jag har väl inte åkt hela vägen till Frankrike bara för att sova.
I morgon är det nyårsafton. Då jag ska jag dricka champagne och äta lax.
Annandag jul
Sedan tryckte jag på fel knapp och allting försvann. Klantig. Som en ovan.
Och nu är klockan för mycket för att skriva något nytt. Annandagen har tagit slut. Precis som julen. För Elliott var det den allra första. För många av oss andra var det en i raden. Nu får vi vänta ett år till nästa. Jag ser fram emot det. Jag gillar julen.
Imorgon, eller idag beroende på hur man ser det, är det vardag igen. Med tunnelbana, Roslagsbana och jobb, jobb, jobb. Fransmannen åkte tillbaka till sitt land idag på eftermiddagen. Nästa helg är det min tur att ge mig ut i luften. Lågprisflygen är distansförhållandenas bästa vän och det var inte utan anledning jag fick en resväska i julklapp den här julen också.
Tomtefin Elliott brås på sin faster och läser den franska ordboken med stort intresse
Om tomheten
Det har ekat tomt härinne på bloggen rätt länge nu.
Jag tittar in ibland. Tänker att jag kanske borde skriva något. Men ju längre tiden går desto svårare blir det. Det är som med människor man tappar kontakten med. Ju mer tid som går, desto svårare är det att ta sig för att ta upp den igen. Kontakten alltså. Trots att det egentligen inte är så svårt. Det räcker med att slå ett nummer, eller kanske bara skicka ett mejl.
Ungefär så är det med bloggen. Eftersom det har gått så långt tid sedan jag skrev sist känns det som att jag nu måste komma med något storlaget. Eller åtminstone något bortförklarande. Om varför jag inte skrivit något. Varför jag inte hållit kontakten.
Fast jag har inget storslaget att skriva. Och inte heller har jag några tjusiga bortförklaringar. Möjligen då att jag i veckorna jobbar mest hela tiden. Kommer hem sent på kvällarna och då känns det inte speciellt lockande att sätta på datorn eftersom jag suttit framför en på jobbet hela dagen.
Två helger har jag haft besök från Frankrike. Några helger har jag åkt hem till familjen i Västerås. Idag skulle jag egentligen vara ute och äta på restaurangen Matkultur med några kompisar men jag har gått och blivit alldeles förkyld och lät förnuftet bestämma och stannade hemma istället. Har fortfarande inte riktigt vant mig vid det faktum att jag bor i Stockholm nu för tiden. Kanske för att jag inte riktigt bor här på riktigt än. På riktigt med egen lägenhet och eget liv. Jag stannar ett tag till i tillfälligheten.
I den kungliga huvudstaden
Om möten och att mötas
Igår stod jag vid busscentralen och väntade på att flygbussen från Skavsta skulle rulla in. Den hade fastnat någonstans i Stockholms trafikmyller som visserligen inte känns speciellt myllrigt jämföt med Paris. Under tiden jag väntade kom flera andra bussar och jag var inte ensam där för att möta någon. Det är rätt roligt att titta på folk som möts. Kärlekspar, familjemedlemmar, goda vänner och ytligt bekanta. Vissa kramas, andra skakar hand. Vissa säger bara hej och andra grovhånglar. Ett par var så glada att ses att de höll på att äta upp varandra. Sedan frågade han, som var den som mötte upp:
- Hur har du haft det?
- Jättebra! Jag har köpt nya skor.
Alla resor har olika höjdpunkter.
Ryanair säljer just nu biljetter tur och retur till Paris för 180 kronor. Inklusive skatter. Det är billigare än att åka till Västerås...
En vanlig dag i livet
Mitt liv är ospännande. En vanlig dag ser ut ungefär så här:
6:20 Väckarklockan på mobilen ringer
6:30 Väckarklockan ringer igen eftersom jag tryckt på snooze
6:35 Den andra väckarklockan börjar ringa
6:40 Väckarklockan på mobilen är fortfarande på snooze och ringer igen
6:50 Det ringer igen och jag inser att klockan är 6:50 blir sur på mig själv för att jag sovit så länge och går upp och går på toa
6:55 Jag duschar och borstar tänderna i duschen för att spara tid
7:02 Jag hittar inget att sätta på mig och kastar kläder omkring mig i ren förvirring
7:08 Jag stoppar hårborste, strumpor, mascara och lite annat i väskan och tänker att det där kan jag fixa på jobbet
7:10 Jag letar efter nycklarna i handväskan
7:12 Jag springer hela vägen till tunnelbanan
7:16 Jag är framme vid tunnelbanan. En minut för sent.
7:17 Det kommer en tunnelbana men den går till Ropsten och jag vill ha Mörby centrum
7:33 Jag intar startposition vid tunnelbanedörren
7:34 Jag är framme vid Tekniska högskolan, springer uppför rulltrapporna och tacklar Metrotidningsutdelarna som försöker hindra mig i min framfart.
7:36 Jag är framme vid Roslagsbanans perrong. En minut för sent.
7:40 Jag tar ett annat tåg, som inte går hela vägen dit jag vill.
8:05 Jag tar en buss som är långsam och på grund av den minuten som jag missade tåget med kommer jag nästan en halvtimme senare än vad jag hade gjort om jag hade tryckt på snooze en gång mindre. Jag lär mig inte min läxa.
Sedan jobbar jag hela dagen. Jag lägger in ordrar, parlerar français i telefon, får alldeles för många mejl, vänder papper, glömmer bort att använda hårborsten som jag packat ner i väskan i morgonstressen, dricker kaffe och gör allt sådant där som man gör på ett jobb.
Och sedan är det kväll. Och det är mörkt. Och jag tänker att värre ska det bli.
Det är tur för mig att jag har flextid i alla fall. Men jag måste sluta missa tåget. Jag tror inte att mina morgonsprångmarscher är vad folk brukar kalla en harmonisk start på dagen.
Uppkopplad igen
Nu är bara frågan. Ska jag fortsätta att blogga här, på den här bloggen som heter Blandat kackel från Frankrike, eller ska jag starta en ny blogg. Eller ska jag kanske skaffa mig en annan hobby?
Blogg från Bromma
Jag är hos mina morföräldrar i Bromma. Igår hälsade jag på min morbror och min lille kusin Elias. Han är två år och fyra månader och ett riktigt charmtroll. Han pratar massor och gillar bokstaven P i Fem myror är fler än fyra elefanter. I morgon åker jag nog till familjen i Västerås och hoppas få träffa brorsonen Elliott som snart blir sex månader. Det har helt klart sina fördelar att inte bo i ett främmande land, lång bort från allt och alla.
Jag har fortfarande inte lyckats koppla upp mig på nätet i lägenheten där jag bor. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det... Jag vill ha Messenger. Och bloggtillgång.
Annars är det fullt ös hela tiden. Det verkar inte vara ett jobb där man har tid med fika- eller bloggpauser. På kvällarna träffar jag folk som jag inte har sett på länge. Eller så sover jag. Det är visserligen ingen tidsskillnad mellan Stockholm och Frankrike men jag känner mig ändå jetlaggaad.
Nu ska jag dricka kaffe och äta mormors sockerkaka.
Uppdatering från Stockholm
Jag är i Stockholm. Jag jobbar på dagarna och sover på nätterna, som de flesta.
Däremot kan jag inte blogga. På jobbet har jag inte direkt tid och jag har inte lyckats koppla upp mig på internet där jag bor, trots att det står att det finns ett tillgängligt, oskyddat trådlöst nätverk och att signalstyrkan är stark. Det är tråkigt. Jag har varken internet eller telefon. Bara mobil, med kontantkort som alltid är slut när jag behöver det. Tror jag ska skaffa mig mitt livs första mobilabonnemang...
Tidsoptimist
Vaddå?
Borde jag ha gjort det?
En väska. Ett liv. En himla massa grejer. Vad ska man packa ner?
Åka karusell och äta karamell
En bra sak med Parc Asterix, som ligger norr om Paris, inte så långt från Charles de Gaulle-flygplatsen, är att det är gratis inträde med Lisebergskortet. Vi var på Liseberg i somras och köpte oss varsitt kort. Det kostar 150 kronor har jag för mig. Inträdet till Parc Asterix ligger på 34 euro. Så vi går dit med en känsla av att ha fyndat. Och den känslan gillar jag, snål som jag är.
Med Lisebergskortet är det även gratis inträde till Europa Park, som ligger i tyska Rust precis invid franska gränsen, nära Strasbourg och Mulhouse. Där var vi för något år sedan. Vi hade visserligen Lisebergskort då också, men vi behövde aldrig visa upp det. Det räckte med att vara jultomte för att få komma in gratis.
Varje år, när vintersäsongen invigs, anordnas det nämlingen en stor tomteträff i Europa Park. Alla tomtar kommer in gratis och sedan är det bara att klappa sig på magen och hålla i skägget i karusellerna. I år är tomteträffen den 2 december. Dit rekommenderar jag alla med tomtesinnet i behåll att åka.
Papas Noël au Paparc
Rösta i förtid
Jag var och röstade på biblioteket i det lilla stadsdelscentrum som ligger närmast där mina föräldrar bor. Jag har nämligen varit skriven hos dem under hela tiden jag har bott i Frankrike. Lova att inte skvallra till Folkbokföringen. Jag har inte medvetet brutit mot folkbokföringslagen, bara tvekat lite över var jag egentligen ska bo.
På biblioteket fanns det valsedlar, röstskynken och inte mindre än två personer som tog emot mina tre kuvert. Det gick fort. Sedan cyklade jag hem och kände mig som en god medborgare.
Det var mitt tredje val. Jag börjar bli gammal. Första gången, var jag 18, gick på gymnasiet och bodde fortfarande hemma. Andra gången var jag 22 och röstade på svenska konsulatet i Montréal. Och nu är jag 26 och förtidsröstade på ett litet lokalbibliotek i Västerås. Jag kan inte låta bli att undra var jag kommer att rösta någonstans år 2010.
Anställningsintervju på IKEA
Anställningsintervju på IKEA.
- Ta en stol och slå dig ner.
Om att ge upp eller att söka nya vägar
Jag har sökt jobb i Frankrike ett tag. Kanske längre än jag egentligen vill erkänna. Jag har skickat en miljon ansökningsbrev och varit på sjuttioåttatusen anställningsintervjuer. Men ingen vill ha mig. Jag ville jobba i Frankrike men Frankrike ville inte jag skulle jobba här. Jag har inte vad som krävs. Inte just nu i alla fall.
Under sommaren var det okej. Jag hade sommarjobb och sedan var vi ute och reste. Det var när vi kom tillbaka och allting fortfarande stod stilla som jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. Jag skickade några ansökningar till jobb i Sverige. De ringde tillbaka. Jag bokade flygbiljett. Åkte på intervju. På flygbussen hem, eller flygbussen tillbaka ska jag kanske skriva, ringde de och sa att jag kunde börja på måndag. Så nu har jag bokat en ny biljett. En enkelbiljett till Stockholm på söndag kväll.
Inte speciellt dramatiskt egentligen. Jag ska jobba mot den franska marknaden så jag ger inte upp baguettenationen helt och hållet. Och jag behåller min franskman. Även om han blir kvar. Åtminstone till att börja med. Kanske kommer han efter. Kanske flyttar jag tillbaka sedan. Senare. Fanns det klippkort på Ryanair skulle jag köpa. Men det gör det inte.
Jag måste hitta någonstans att bo i Stockholm bara. Hur gör man det?
Leavin' on a jetplane
don't know when I'll be back again
Släpper en knappnål med en duns
Ändå tittar jag in nästan varje dag. Tittar om det hänt något. Som om inläggen skulle skriva sig själva. Det gör de inte. Det händer inget. Mer än att jag börjar jobba i Stockholm på måndag. Den lilla detaljen.
Sverigehelg
Igår var jag på en trevlig indisk restaurang på Söder med några kompisar. Och på anställningsintervju. Kanske flyttar jag till Stockholm. Kanske inte. Snart ska jag i alla fall träffa Elliott som växer så det knakar. Han väger över sju kilo nu. Jag väger mer.
Jag checkade inte in på nätet innan jag begav mig till Bryssels Ryanair-flygplats, Charleroi. Tänkte att det kanske var riskabelt utifall att bilen skulle gå sönder eller något annat oväntat. Men inget oväntat hände och jag kom alldeles för tidigt till flygplatsen. Det gjorde inte så mycket för jag hade Arnes kiosk som sällskap. Läs den. Och författaren Karin Stensdotters blogg också.
Nörd
För er som är oinsatta så är Betapet Scrabble eller Alfapet på nätet. En rullning är när man lägger ut alla sina sju bökstäver på en gång, i ett ord.
I Frankrike är det rätt vanligt att pensionärsföreningar ordnar Scrabbleturneringar. Jag kanske borde ansluta. Till de andra tanterna. Fast jag tror i och för sig att jag skulle vara rätt rutten på Alfapet på franska. Tanterna, och gubbarna, skulle spöa mig hårt.
Ännu vanligare bland pensionärerna är det med kortspelsturneringar. Åtminstone bland de pensionärer jag träffar mest, det vill säga pojkvännens far- och morföräldrar. Hans farmor är en riktig fena på det spel som på franska heter belote. Jag vet inte om det finns någon motsvarighet till det på svenska. Jag har i alla fall blivit så illa tvungen att lära mig det för att smälta in i svärfamiljen. Lite knepigt i början men nu börjar jag bli riktigt bra. Man spelar i lag, två mot två, och sist spelade jag ihop med den franske morfarn och vi vann stort över det andra laget som bestod av mormorn och farmorn. Snart kanske det är dags för en turnering? Man kan vinna finfina priser. Farmorn har bland annat vunnit en tv, ett gäng vinflaskor, en get, några hönor och en halv gris.
Historien om grisen är ganska söt. De bor ju på landet. Jag tror knappast att man vinner getter och höns på kortspelsturneringar i Paris. En gång vann i alla fall farmorn och väninnan hon spelade tillsammans med en gris. En slaktad alltså. Delad i två delar eftersom de var två i laget. Grisen var så tung att de inte lyckades få in den i bilen. Som tur var kom två brandmän och hjälpte dem. Sedan åkte de. Fyra små tanter och en itudelad gris i en Renault Clio. Det hade jag velat ta kort på...
La braderie de Lille
Appropå musslor och loppmarknaderna jag skrev om nedan så är det i helgen dags för årets upplaga av La Braderie de Lille, Lilles största folkfest. En helg om året, oftast första helgen i september, förvandlas nästan hela Lille till en enda jättestor loppmarknad. Stadens invånare gör trottoaren till sin och säljer det de har att sälja. Braderiet pågår från lördag eftermiddag till söndag midnatt, utan uppehåll. Staden fylls av folk, två miljoner besökare brukar det pratas om, det är trångt och det finns mycket att titta på.
Braderie de Lille 2005
En sak som hör till La Braderie de Lille är att äta just moules frites. Och att dricka öl. Helst öl från norra Frankrike, som Ch'ti, men egentligen går det bra med vilken öl som helst. En lite annorlunda tradition är att efter det att man har ätit upp sina musslor kastar servitören musselskalen på en hög på gatan. När braderiet har hållt på ett tag är staden full av enorma musselskalsberg. Den restaurang som har störst musselhög vinner. Det är en rätt kul tradition, men musselbergen luktar sådär gott i braderiets slutfas.
---
Ett av musselbergen, efter bara några timmars braderie.
Ordet braderie kommer tydligen ursprungligen från flamländskans braaden som betyder ungefär steka. Det var tidigare vanligt att folk sålde stekt fisk och kött på gatan under braderiet. Och gillar man inte musslor finns det fortfarande en hel del annat man kan äta också. Ofta i stort format.
Jättedos bacon till en jättetartiflette
Jag var på La braderie de Lille förra året. Det är roligt att ha sett det. Vi tog sista tåget hem och kunde inte uppleva hela braderienatten, men under tiden vi var där var det på vissa ställen nästan hysteriskt mycket folk. Det gick inte att komma fram. Den bästa delen av braderiet får man oftast uppleva när man kommer bort en liten bit från själva centrum. Mitt inne i centrum är det nämligen mest professionella marknadsförsäljare med det vanliga krimskramset, men när man kommer i från dem och tagit sig förbi de dyra antikvitetsförsäljarna, kommer man till kvarter där invånarna har tömt sina vindar och säljer allt de inte behöver och lite till direkt på gatan.
Dagen efter braderiet är tradionellt sett en dag då man inte jobbar. Det gäller långt ifrån alla företag, men här i Saint-Quentin är många lediga på måndag. Då har nämligen Saint-Quentin sitt eget braderie. La braderie de Saint-Quentin. Fast det är egentligen inte ens jämförbart med Lilles version.
Ryanairs online-incheckning
Man slipper stå i kö till incheckningen antar jag. Fast den kön brukar ändå vara kortare än kön till säkerhetskontrollen och den måste man väl köa till i vilket fall som helst? Och om man skulle komma för sent och missa planet? Är det då någon skillnad om man redan har checkat in eller inte? Det är kanske lika kört i båda fallen?
Kanske borde testa. Onlineincheckningen. Jag ska flyga från Bryssel / Charleroi i morgon. Jag får se till att inte missa planet helt enkelt. Än så länge har jag faktiskt aldrig missat något plan (*tar i trä*). Även om det har varit på håret några gånger. Jag är en obotlig tidsoptimist men just när det gäller flyg brukar jag vara ute i god tid. Oftast för god tid. Annat är det med tåg. Hur många gånger har jag inte stått på femmans metro i Paris och räknat sekunderna tills dörrarna öppnas, för att sedan tokspringa uppför rulltrapporna och genom Gare du nords folkfyllda ankomsthall. Ett tåg har jag missat. Det är nog allt. Men gångerna jag hoppat på i samma stund som konduktören visslat klart för avfärd är alldeles för många. Varför är jag alltid sen? Jag hatar att vara sen.
Incheckade och klara