Cocotte

"Vi såg på varann då vi närmade oss land
när vi möttes mellan Dover Calais"

Varje gång jag ser en vägskylt där det står Calais börjar jag sjunga på den sången. Jag bor i norra Frankrike så det händer rätt ofta att det står Calais på en vägskylt, alltså blir det en hel del skrålande. Fransmannen har ännu inte förstått låtens storhet, men kanske är det min version som inte gör den rättvisa.

Calais ligger i nordöstra Frankrike. I landskapet Nord-Pas de Calais vid kusten som kallas för Opalkusten, Côte d'Opale. När man pratar om den franska kusten tänker man ofta på Medelhavet och franska rivieran. Sedan kanske på charmiga hus och landstigningar i Normandie eller surfing vid Atlantkustens Biarritz. Att turista i Nord-Pas de Calais är oftast inte förstahandsalternativet.

Men det är fint på Côte d'Opale. Vacker natur med långa sandstränder där Engelska kanalen höjer och sänker sig efter tidvattnets ritualer. När det är lågvatten och lågsäsong känns det lite som att vandra runt i ett månlandskap. Öde och buckligt. (Jag har aldrig varit på månen, men jag tänker mig ett månlandskap som öde och buckligt, och sedan är det ett fint ord som jag gärna ville skriva - månlandskap.)


Här finns möjlighet både till historiskt turistande, i form av otaliga krigsminnen, museer och kvarlämningar efter ockupationen, och till klassisk badortssemester. Den mest kända badorten är kanske  Le Touquet-Paris-Plage som fått sitt namn efter den relativa närheten till huvudstaden och som på helger och i semestertider fylls av frisk-lufttörstande parisare. Det är ett rätt chict ställe med dyra butiker och hus till salu i mångmiljonersklassen.

Sedan finns badorten Berck med drakfestivalen som jag skrev om häromdagen samt hamn- och fiskestaden Boulogne-sur-Mer vars medeltida stadskärna skyddas av en ringmur man kan promenera på.

Mellan Calais och Boulogne ligger de två klippiga naturskyddsområdena Cap Blanc Nez och Cap Gris Nez. Vid Cap Gris Nez är man så nära England man kan komma i Frankrike. 34 kilometer. Så nära att man vid klart väder ser Dovers vita klippor och att min mobiltelefon snappade upp engelska vågor och hälsade mig Welcome to England.

-----
Cap Blanc Nez nerifrån och uppifrån

När mina föräldrar var på besök i helgen tog vi in på Hôtel de la Plage i den lilla staden Wissant som ligger mellan de två kapen. Rätt charmigt, men inget speciellt.


Vi hade hyfsad tur med vädret. Soligt men kallt. Och blåsigt. Vid Cap Blanc Nez tycks det alltid blåsa. I alla fall det gjort det alla två gångerna som jag har varit där. Men så är det väl med havet...