Den dagliga promenaden
Promenad i parken med solen i ögonen och vinden i ryggen. Jag knäpper upp jackan. Det tunna islager som täckt delar av kanalen har spruckit upp i tusentals solglittrande bitar. Jag möter rätt mycket folk. Är jag den enda som valt att ha vinden i ryggen? Alla tycks ha hundar. Små fåniga hundar med skotskrutiga tröjor och stora långhåriga med munkorg. Jag märker att jag anpassar både tempo och gångstil efter musiken jag lyssnar på. Sätter den snabbaste låten på repeat och går förbi alla hundägare.
Jag tittar efter hägern men ser honom inte. Däremot tycks djurparken ha köpt in en ny ponny. En fläckig.
Jag möter en stilig herre med hatt. Han har en smal hund utan päls som matchar sin husse med skinnjacka och pälskrage. Pälskrage på en hund utan päls. Jag kan inte låta bli att le. Den stilige herren ler också och säger bonjour. Sedan ropar han på sin hund som heter något konstigt som jag glömmer lika fort som jag hör det.
Alla hälsar på alla i parken när solen skiner och isen på kanalen spricker i tusentals bitar.
Jag tittar efter hägern men ser honom inte. Däremot tycks djurparken ha köpt in en ny ponny. En fläckig.
Jag möter en stilig herre med hatt. Han har en smal hund utan päls som matchar sin husse med skinnjacka och pälskrage. Pälskrage på en hund utan päls. Jag kan inte låta bli att le. Den stilige herren ler också och säger bonjour. Sedan ropar han på sin hund som heter något konstigt som jag glömmer lika fort som jag hör det.
Alla hälsar på alla i parken när solen skiner och isen på kanalen spricker i tusentals bitar.
En bandyblogg och en kofta
I min familj har alla bloggar utom mamma. Men hon skriver både ledare och krönikor och gör så mycket annat så hon är ursäktad. Tack vare bloggarna kan jag läsa lite om vad som händer hemma i Västerås och andra kan läsa lite om vad som händer här. Jag får reda på att pappa ska vara reseledare i Kina och att han har blivit med bandyblogg på vlt.se. När vi pratar i telefon kommer ofta tillägget "men det har du kanske redan läst om på bloggen". Fast det är klart, allt som händer hamnar inte ute på nätet, vissa historier transporteras fortfarande via telefon, andra transporteras inte alls. De stannar här. Eller i Västerås.
Bandy-vm pågår. Idag vann Sverige över Vitryssland med 13-1. Det kan inte ha varit en speciellt spännande match att kolla på. Alldeles för mycket utklassning för att det ska vara roligt.
Fransmannen fick äntligen gå på bandy i julas. Denna ädla sport som han har hört så mycket talas om. Det var inte heller någon spännande match. VSK vann med 10-0 över Derby i en oviktig seriematch. Men det var inte så mycket resultatet som räknades. Det handlade mer om att upptäcka bandyvärlden, glögg i julklappstermos, bandykorv och hur det låter när en publik med vantar klappar händerna. Fransmannen hävdar att han inte hade några som helst problem med att följa med i spelet och att han såg var bollen var hela tiden. Själv ser jag sällan bollen. Oftast ser jag den först när den ligger i målet och alla klappar händerna. Med vantar.
Om vad som händer här har jag nog inga historier att berätta idag. Mer än att jag har köpt en kofta på rea. Har pillat på den förut, så idag när det var rea på reapriset fick den följa med hem. I övrigt har jag inte varit ute och sprungit men jag har lagat lasagne.
Min nya kofta
Bandy-vm pågår. Idag vann Sverige över Vitryssland med 13-1. Det kan inte ha varit en speciellt spännande match att kolla på. Alldeles för mycket utklassning för att det ska vara roligt.
Fransmannen fick äntligen gå på bandy i julas. Denna ädla sport som han har hört så mycket talas om. Det var inte heller någon spännande match. VSK vann med 10-0 över Derby i en oviktig seriematch. Men det var inte så mycket resultatet som räknades. Det handlade mer om att upptäcka bandyvärlden, glögg i julklappstermos, bandykorv och hur det låter när en publik med vantar klappar händerna. Fransmannen hävdar att han inte hade några som helst problem med att följa med i spelet och att han såg var bollen var hela tiden. Själv ser jag sällan bollen. Oftast ser jag den först när den ligger i målet och alla klappar händerna. Med vantar.
Om vad som händer här har jag nog inga historier att berätta idag. Mer än att jag har köpt en kofta på rea. Har pillat på den förut, så idag när det var rea på reapriset fick den följa med hem. I övrigt har jag inte varit ute och sprungit men jag har lagat lasagne.
Min nya kofta
Nästan tussilago
Idag såg jag en maskros. Det måste väl betyda att det är vår nu?
Dags att plocka fram vårkläderna.
Tur att jag inte har kommit mig för att hänga undan dem än.
Dags att plocka fram vårkläderna.
Tur att jag inte har kommit mig för att hänga undan dem än.
En till lista
1. Grab the book nearest to you, turn to page 18, and find line 4.
"Jag tror att varken Julie eller jag skulle ha bytt vår mor mot en annan mor om vi hade fått chansen." (Innan du somnar av Linn Ullman)
2. Stretch your left arm out as far as you can.
Armen är i luften och A frågar vad jag håller på med.
3. What is the last thing you watched on TV?
Döda poeters sällskap, men kom på att jag sett den så många gånger redan att jag gav upp.
4. Without looking, guess what time it is.
22.50
5. Now look at the clock. What is the actual time?
22.57 (ha, jag chansade faktiskt rätt vilt)
6. With the exception of the computer, what can you hear?
Teven. A tittar på ett program om folk som fuskar med bidrag och försäkringar och sådant. Ja, riktiga fuskisar är de, de där fransmännen;)
7. When did you last step outside? What were you doing?
Vi var ute och gick ett par timmar idag på eftermiddagen. Längs med kanalen, på en åker och längs med en gammal järnväg. Här finns bildbevis.
8. Before you started this survey, what did you look at?
Jag var på Pollys blogg och snodde den här listan.
9. What are you wearing?
Svarta tajts eller långkalsonger kanske det är, mörkblåa pyjamasbyxor med små vita stjärnor, svart t-shirt, röd munktröja, eneurosuggs. Jag är hot. (Så att hot att jag tror att det är dags att ta av sig långkalsongerna, jag svettas.)
10. Did you dream last night?
Ja, tror att jag kom ihåg vad det var i morse men inte nu längre.
11. When did you last laugh?
Alldeles nyss när vi gick igenom en del gamla kort på A:s dator.
12. What is on the walls of the room you are in?
Fula gula tapeter med mönster och blommiga bårder. En världskarta. En Québec-flagga. En hatt från Disneyland. Två plastmasker hänger på en krok. Det är inte fint här.
13. Seen anything weird lately?
Idag har jag bland annat sett en liten kanin som sprang över vägen, en gubbe med en rolig hatt och en rätt annorlunda rondell. Inte så weird kanske, men det var det jag kom på.
14. What do you think of this quiz?
Bättre än Döda poeters sällskap när man har sett den en massa gånger.
15. What is the last film you saw?
Igår såg jag en fransk film som heter Narco och som handlar om en kille som somnar hela tiden och gör en serietidning av sina drömmar. Jag tyckte inte att den var speciellt bra.
16. If you became a multi-millionaire overnight, what would you buy?
En resa. En lång.
17. Tell me something about you that I don't know.
Jag kan vifta på lilltån.
18. If you could change one thing about the world, regardless of guilt or politics?
Ja, eh, skrota alla vapen kanske?
19. Do you like to dance?
Nej.
20. George Bush?
Nej.
21. Imagine your first child is a girl, what do you call her?
Jag vet faktiskt inte. Betyder det inte otur att spekulera om sådant så här?
22. Imagine your first child is a boy, what do you call him?
Vet inte det heller.
23. Would you ever consider living abroad?
Med tanke på att jag inte bor i Sverige så måste jag säga: javisst självklart.
24. What do you want God to say to you when you reach the pearly gates?
Han kanske kan sjunga "Jag ska öppnat pärleporten så att du kan komma in..." i äkta frälsis-anda, det skulle vara lite kul.
25. 4 people who must also do this meme in THEIR journal:
Måste och måste. Jag tvingar ingen men välkomna att sno.
"Jag tror att varken Julie eller jag skulle ha bytt vår mor mot en annan mor om vi hade fått chansen." (Innan du somnar av Linn Ullman)
2. Stretch your left arm out as far as you can.
Armen är i luften och A frågar vad jag håller på med.
3. What is the last thing you watched on TV?
Döda poeters sällskap, men kom på att jag sett den så många gånger redan att jag gav upp.
4. Without looking, guess what time it is.
22.50
5. Now look at the clock. What is the actual time?
22.57 (ha, jag chansade faktiskt rätt vilt)
6. With the exception of the computer, what can you hear?
Teven. A tittar på ett program om folk som fuskar med bidrag och försäkringar och sådant. Ja, riktiga fuskisar är de, de där fransmännen;)
7. When did you last step outside? What were you doing?
Vi var ute och gick ett par timmar idag på eftermiddagen. Längs med kanalen, på en åker och längs med en gammal järnväg. Här finns bildbevis.
8. Before you started this survey, what did you look at?
Jag var på Pollys blogg och snodde den här listan.
9. What are you wearing?
Svarta tajts eller långkalsonger kanske det är, mörkblåa pyjamasbyxor med små vita stjärnor, svart t-shirt, röd munktröja, eneurosuggs. Jag är hot. (Så att hot att jag tror att det är dags att ta av sig långkalsongerna, jag svettas.)
10. Did you dream last night?
Ja, tror att jag kom ihåg vad det var i morse men inte nu längre.
11. When did you last laugh?
Alldeles nyss när vi gick igenom en del gamla kort på A:s dator.
12. What is on the walls of the room you are in?
Fula gula tapeter med mönster och blommiga bårder. En världskarta. En Québec-flagga. En hatt från Disneyland. Två plastmasker hänger på en krok. Det är inte fint här.
13. Seen anything weird lately?
Idag har jag bland annat sett en liten kanin som sprang över vägen, en gubbe med en rolig hatt och en rätt annorlunda rondell. Inte så weird kanske, men det var det jag kom på.
14. What do you think of this quiz?
Bättre än Döda poeters sällskap när man har sett den en massa gånger.
15. What is the last film you saw?
Igår såg jag en fransk film som heter Narco och som handlar om en kille som somnar hela tiden och gör en serietidning av sina drömmar. Jag tyckte inte att den var speciellt bra.
16. If you became a multi-millionaire overnight, what would you buy?
En resa. En lång.
17. Tell me something about you that I don't know.
Jag kan vifta på lilltån.
18. If you could change one thing about the world, regardless of guilt or politics?
Ja, eh, skrota alla vapen kanske?
19. Do you like to dance?
Nej.
20. George Bush?
Nej.
21. Imagine your first child is a girl, what do you call her?
Jag vet faktiskt inte. Betyder det inte otur att spekulera om sådant så här?
22. Imagine your first child is a boy, what do you call him?
Vet inte det heller.
23. Would you ever consider living abroad?
Med tanke på att jag inte bor i Sverige så måste jag säga: javisst självklart.
24. What do you want God to say to you when you reach the pearly gates?
Han kanske kan sjunga "Jag ska öppnat pärleporten så att du kan komma in..." i äkta frälsis-anda, det skulle vara lite kul.
25. 4 people who must also do this meme in THEIR journal:
Måste och måste. Jag tvingar ingen men välkomna att sno.
Från Paris till Tokyo
Såg ett reportage om en fransman som heter Serge Girard. Hans specialitet är att han springer. Långt. Över kontinenter. Han har sprungit från Los Angeles till New York, från Perth till Sydney, från Lima till Rio de Janeiro, från Dakar till Kairo. Och nu är han på väg från Paris till Tokyo. 19 300 kilometer. Han springer varje dag. Inga vilodagar. Sträckorna ligger runt 70 kilometer per dag. På hans hemsida kan man läsa mer om hans utmaning, världsrekordförsök, galenskap eller vad man nu vill kalla det.
Serge Girard började springa när han var 30 år. Så än är det inte för sent att bli en senig maratondam. Det enda som saknas är nog motivationen. Jag har aldrig varit speciellt bra på att springa långt. Men det är väl en vanesak. Det sägs att man blir bättre av att träna. Fast jag vill helst vara bra på en gång. Annars är det inget kul. Det var länge sedan jag sprang nu. Kanske ska göra ett försök i morgon. Men bara om jag är bra. Annars går jag nog hellre.
Man ska aldrig säga aldrig, men jag gör det ändå. Jag kommer aldrig att springa från Paris till Tokyo. Så nu var det sagt.
Serge Girard började springa när han var 30 år. Så än är det inte för sent att bli en senig maratondam. Det enda som saknas är nog motivationen. Jag har aldrig varit speciellt bra på att springa långt. Men det är väl en vanesak. Det sägs att man blir bättre av att träna. Fast jag vill helst vara bra på en gång. Annars är det inget kul. Det var länge sedan jag sprang nu. Kanske ska göra ett försök i morgon. Men bara om jag är bra. Annars går jag nog hellre.
Man ska aldrig säga aldrig, men jag gör det ändå. Jag kommer aldrig att springa från Paris till Tokyo. Så nu var det sagt.
Bli rikare än rik
183 miljoner euro kan man vinna på Euromillions på fredag. Det är 1 675 072 200 kronor enligt Forex. En och halv miljard. Och lite till. Det kan inte var nyttigt att vinna så mycket pengar. Fast det är klart, lite kul skulle det ju vara.
Euromillions slogan är Devenez plus riche que riche - Bli rikare än rik. En miljard sexhundrasjuttiofem miljoner sjuttiotvåtusentvåhundra. Ja, nej det kan ju inte vara nyttigt...
Euromillions slogan är Devenez plus riche que riche - Bli rikare än rik. En miljard sexhundrasjuttiofem miljoner sjuttiotvåtusentvåhundra. Ja, nej det kan ju inte vara nyttigt...
Vinter
Det är härligt vinterväder ute. Några minusgrader och sol. Fast ingen snö, men det gör inget. Det är lättare att gå utan snö. Har varit ute och gått på en lång långpromenad. Såg hägern igen. Försökte mig på att ta kort på den. Fast innan jag hade hunnit plocka fram kameran och ta bort håret från ögonen hade hägern hunnit veckla ut sina långa vingar och flygit iväg. Typiskt. Tog kort på ett gäng änder istället. De ställde snällt upp på en posering.
Vi spelade på lotto igår igen. Jag vet hur man gör nu. Det var inte så svårt som jag trodde. Fast det hjälpte inte. Inte en siffra rätt den här gången heller. Å andra sidan var det ingen annan som hade alla rätt heller så potten stiger. Nästa fredag kan man vinna 183 miljoner euro. Det skulle jag vilja.
Vi spelade på lotto igår igen. Jag vet hur man gör nu. Det var inte så svårt som jag trodde. Fast det hjälpte inte. Inte en siffra rätt den här gången heller. Å andra sidan var det ingen annan som hade alla rätt heller så potten stiger. Nästa fredag kan man vinna 183 miljoner euro. Det skulle jag vilja.
Inget ajajpartaj
Vi skulle egentligen till Paris för en kombinerade inflyttnings- och 25-årsfest idag. Men det blir inget för en av oss är förkyld (det är inte jag). Lite synd. Tror att det kommer bli en bra fest. Massa folk. Och alla har gått ihop för att köpa ett fallskärmshopp i födelsedagspresent.
Fast samtidigt visste vi inte riktigt var vi skulle sova om vi åkte till Paris. J skulle någon annanstans, A och M är i Alperna, L är i Sverige och hos T är det så många andra som redan har bokat sovplats så det är nog bara badkaret som är ledigt, om ens det. Att sova hos någon som inte ska på festen känns sådär i och med att det antagligen skulle bli väldigt sent. Eller tidigt. Beror på hur man ser det. Sedan finns alternativet att ta första tåget tillbaka på morgonen. Det har vi gjort förut, men någonting säger mig att det inte är det allra bästa botemedel mot förkylningssympton att komma hem klockan nio på morgonen efter en festnatt.
Så det blir inget helt enkelt.
En annan gång. Jag får ta hand om min sjukling istället.
Fast samtidigt visste vi inte riktigt var vi skulle sova om vi åkte till Paris. J skulle någon annanstans, A och M är i Alperna, L är i Sverige och hos T är det så många andra som redan har bokat sovplats så det är nog bara badkaret som är ledigt, om ens det. Att sova hos någon som inte ska på festen känns sådär i och med att det antagligen skulle bli väldigt sent. Eller tidigt. Beror på hur man ser det. Sedan finns alternativet att ta första tåget tillbaka på morgonen. Det har vi gjort förut, men någonting säger mig att det inte är det allra bästa botemedel mot förkylningssympton att komma hem klockan nio på morgonen efter en festnatt.
Så det blir inget helt enkelt.
En annan gång. Jag får ta hand om min sjukling istället.
Där skon klämmer
Såg precis en kortfilm på TV5 som hette Fetischisten. Den handlade om en tjej som hade typ tusen skor och en kille som jobbade i en skoaffär och tyckte att tjejens fötter var värsta läckra. Ungefär så. Själv är jag inte fotfetischist. Snarare tvärtom. I alla fall när det handlar om mina egna fötter.
Eftersom mina stövlar gick sönder var jag ute på jakt efter nya skor idag. Rean håller fortfarande på och det borde egentligen inte vara ett omöjligt projekt. Men det gick inget vidare. Varför? Därför att jag inte är någon Carrie i Sex and the city som kan hoppa in i första bästa skoaffär och rycka åt sig ett par Manolo Blahnik som glider Askungeperfekt på foten. Och det är inte bara på grund av begränsad budget och det faktum att det inte finns några Manolo Blahnik i St Quentin.
Nej istället har jag lite av en hatkärlek till just skor. Jag älskar att kolla på skor. Men jag hatar att prova.
Idag var jag på jakt efter ersättare till stövlarna, alltså vinterskor. Därför gick alla lågskor, pumps och sådant bort. Sedan går alla skor med klackar som är högre än en sisådär fyra-fem centimeter bort, för att jag känner mig för lång och dessutom kan jag inte gå ordentligt i dem. Sedan var det en del skor som gick bort för att de helt enkelt inte var snygga eller för att de hade pompom-bollar på sig eller något annat flufffluff. Därefter var det förstås en hel rad som gick bort för att de inte fanns i min storlek. Där har jag i och för sig en liten fördel. För är det så att skohandlaren har brytt sig om att ta hem storlek 41 (vilket de långt ifrån alltid gör här) så brukar de finnas kvar ända in till sista reaprismärkningen. Det är ont om storfotade damer i Frankrike.
I några fall kom jag i alla fall ända fram till storleksetappen. Då är det dags att prova. Ständigt med dessa "hjälpsamma" butiksförsäljare som flåsar en i nacken. Idag provade jag tre par stövlar. Det första paret fick jag inte på foten för att min fot var för hög. Det andra paren fick jag efter en kraftansträngning på foten men sedan kunde jag inte stänga blixtlåset ens i början för att foten var för bred. Det tredje paret kunde jag bara stänga blixtlåset halvvägs för att vaden var för kraftig. Sedan fick jag nog. Och skotjejen som säkert inte var ond egentligen framstod som ett monster i mina ögon när hon log och sa att det problemet hade hon aldrig sett förut och så svassade hon iväg med sina stövlar i storlek 36 där jeansen var instoppade och där det ändå liksom fanns plats för luft mellan vaden och stöveln.
Jag tittade ner på mina slitna jympadojor och tänkte att så här framtiden ut.
Men egentligen vet jag ju att det inte är omöjligt. Jag har hittat skor förut så jag ska väl lyckas igen. Det är bara att jag blir så komplexfylld bredvid de småfotade butiksbiträdena. Jag vill kämpa med blixtlåset i lugn och ro.
Olycklig och klumpfotad som jag kände mig slog till på ett par lyxtofflor för 6 euro på ICA på hemvägen som tröst. ICA heter i och för sig inte ICA här utan E. Lerclec, men det är ungefär same same. Trösttofflorna är trevliga (något för smala men det låtsas vi inte om) fast inte aktuella för utomhusvistelser i dagsläget.
Trösttofflor
Eftersom mina stövlar gick sönder var jag ute på jakt efter nya skor idag. Rean håller fortfarande på och det borde egentligen inte vara ett omöjligt projekt. Men det gick inget vidare. Varför? Därför att jag inte är någon Carrie i Sex and the city som kan hoppa in i första bästa skoaffär och rycka åt sig ett par Manolo Blahnik som glider Askungeperfekt på foten. Och det är inte bara på grund av begränsad budget och det faktum att det inte finns några Manolo Blahnik i St Quentin.
Nej istället har jag lite av en hatkärlek till just skor. Jag älskar att kolla på skor. Men jag hatar att prova.
Idag var jag på jakt efter ersättare till stövlarna, alltså vinterskor. Därför gick alla lågskor, pumps och sådant bort. Sedan går alla skor med klackar som är högre än en sisådär fyra-fem centimeter bort, för att jag känner mig för lång och dessutom kan jag inte gå ordentligt i dem. Sedan var det en del skor som gick bort för att de helt enkelt inte var snygga eller för att de hade pompom-bollar på sig eller något annat flufffluff. Därefter var det förstås en hel rad som gick bort för att de inte fanns i min storlek. Där har jag i och för sig en liten fördel. För är det så att skohandlaren har brytt sig om att ta hem storlek 41 (vilket de långt ifrån alltid gör här) så brukar de finnas kvar ända in till sista reaprismärkningen. Det är ont om storfotade damer i Frankrike.
I några fall kom jag i alla fall ända fram till storleksetappen. Då är det dags att prova. Ständigt med dessa "hjälpsamma" butiksförsäljare som flåsar en i nacken. Idag provade jag tre par stövlar. Det första paret fick jag inte på foten för att min fot var för hög. Det andra paren fick jag efter en kraftansträngning på foten men sedan kunde jag inte stänga blixtlåset ens i början för att foten var för bred. Det tredje paret kunde jag bara stänga blixtlåset halvvägs för att vaden var för kraftig. Sedan fick jag nog. Och skotjejen som säkert inte var ond egentligen framstod som ett monster i mina ögon när hon log och sa att det problemet hade hon aldrig sett förut och så svassade hon iväg med sina stövlar i storlek 36 där jeansen var instoppade och där det ändå liksom fanns plats för luft mellan vaden och stöveln.
Jag tittade ner på mina slitna jympadojor och tänkte att så här framtiden ut.
Men egentligen vet jag ju att det inte är omöjligt. Jag har hittat skor förut så jag ska väl lyckas igen. Det är bara att jag blir så komplexfylld bredvid de småfotade butiksbiträdena. Jag vill kämpa med blixtlåset i lugn och ro.
Olycklig och klumpfotad som jag kände mig slog till på ett par lyxtofflor för 6 euro på ICA på hemvägen som tröst. ICA heter i och för sig inte ICA här utan E. Lerclec, men det är ungefär same same. Trösttofflorna är trevliga (något för smala men det låtsas vi inte om) fast inte aktuella för utomhusvistelser i dagsläget.
Trösttofflor
Språkligt trassel
Men hallå, är inte skiftnyckeln en svensk uppfinning?
Varför heter det då clef anglaise (engelsk nyckel) på franska? Jag tror att det har gått snett någonstans. Ska skriva ett brev till franska akademien och säga att de minsann får ta och döpa om den till clef suédoise.
Och vet ni en till sak. Efterrätten som på svenska kallas Glace au four (glass i ugn) heter på franska Omelette norvegienne (norsk omelett) det är ju inte heller logiskt. Varför har vi ett franskt namn på något som fransmännen kallar norskt? Och vad konstiga omeletter de har i Norge.
Varför heter det då clef anglaise (engelsk nyckel) på franska? Jag tror att det har gått snett någonstans. Ska skriva ett brev till franska akademien och säga att de minsann får ta och döpa om den till clef suédoise.
Och vet ni en till sak. Efterrätten som på svenska kallas Glace au four (glass i ugn) heter på franska Omelette norvegienne (norsk omelett) det är ju inte heller logiskt. Varför har vi ett franskt namn på något som fransmännen kallar norskt? Och vad konstiga omeletter de har i Norge.
Många trolösa
Ha, jag fick rätt, A hade fel. Det var faktiskt ovanligt mycket folk på bion igår. Kanske 30-40 personer. Så många tror jag aldrig det har varit i salongen någon gång när jag varit på bio i Saint Quentin. Det var bioklubbsfolket. Alla tycktes känna varandra, skakade hand och pussades på kinderna. Innan filmen började pratade bioklubbskillen. Han sa att han skulle fatta sig kort eftersom filmen var lång. Sedan pratade han jättelänge om hur han träffat Liv Ullman, att de bioklubbsmedlemmar som alltid önskar Ingmar Bergman inte var där ikväll och hur glad han var att så många trotsat kylan för 2,5 timmars svenskt otrohetsdrama.
Filmen Trolösa var ingen munter historia. Men jag tyckte den att den var bra. Gripande och bra skådespelare. Fast ibland kändes deras dialog lite väl teater, men så spelade ju skådespelarna skådespelare så då blir det kanske så. Jag var i alla fall aldrig ens nära att somna trots att filmen började sent och var rätt stillsam med en massa prat och närbilder på ansikten.
Filmen Trolösa var ingen munter historia. Men jag tyckte den att den var bra. Gripande och bra skådespelare. Fast ibland kändes deras dialog lite väl teater, men så spelade ju skådespelarna skådespelare så då blir det kanske så. Jag var i alla fall aldrig ens nära att somna trots att filmen började sent och var rätt stillsam med en massa prat och närbilder på ansikten.
En tisdagkväll
Nu ska vi äta en rätt så oglamrös middag innan det bär av på bio. På svenska. A tror att vi kommer att vara ensamma i salongen. Kanske. Med tanke på att vi är princip ensamma redan när vi går på franska storfilmer som nyss haft premiär så finns det väl en viss risk. Men några cineaster kanske trotsar kylan (tror att det är någon minusgrad nu, brrr).
Ögondoktorn
Igår var jag hos ögondoktorn och räknade med att gå därifrån med recept på glasögon och linser som jag sedan slipper betala tack vara att jag är officiell sambo och kan alldeles gratis ta del av min fransmans prima fina sjukförsäkring som hans jobb betalar. Så här dags idag hade jag räknat med att sitta framför datorn i nya glasisar. Men så blev det inte. Istället måste jag vänta ända till den 14 februari då jag har fått en ny träff hos madame ögondoktor. Hon tyckte att jag såg så illa att hon ville att jag skulle komma en gång till, utan linser. Åh suck, jag är så blind. Fast det var ju ingen nyhet. Och det tror jag det att hon vill att jag ska komma en gång för varje litet besök går på 27 euro. Nu behöver ju jag visserligen bara betala 1 av dessa 27 euro, resten ersätts av franska försäkringskassan (70 procent tror jag att det är) och av vår privata sjukförsäkring. Men madame doktor med privat mottagning kammar in stålar till boet.
För att få en träff hos en ophtalmologist som ögondoktorn så fint heter på franska måste man vara ute i god tid. Några månader innan är ingen underdrift. Igår hade jag tid klockan 18.15 men insåg när jag kom till ett fullt väntrum att det skulle dröja. Någon gång efter sju fick jag gå in till en halvsur madame, som pratade fort för att hon snabbt skulle kunna gå vidare och ta sig an nästa kund.
Hon irriterades över att jag inte visste vad starr heter på franska och gav mig ett recept på ögondroppar för hon tyckte jag såg lite allergisk ut. Jag kände mig inte speciellt allergisk. Kanske var det bara en kompensation för att jag inte kunde få min nya linser nu. Franska doktorer verkar gilla att skriva ut recept. Här tycks många gå till doktorn för minsta lilla snuva för att få diverse dunderkurer utskrivna till sig. (Ja, jag har nog fördomar.) Medicinerna kostar också gratis, såvida man har en hyfsat bra mutuelle, en privat sjukförsäkring.
I övrigt så hade den franska sjukförsäkringskassan ett litet nätt underskott på 11,6 miljarder euro år 2004. Fast det hör kanske inte hit just nu.
För att få en träff hos en ophtalmologist som ögondoktorn så fint heter på franska måste man vara ute i god tid. Några månader innan är ingen underdrift. Igår hade jag tid klockan 18.15 men insåg när jag kom till ett fullt väntrum att det skulle dröja. Någon gång efter sju fick jag gå in till en halvsur madame, som pratade fort för att hon snabbt skulle kunna gå vidare och ta sig an nästa kund.
Hon irriterades över att jag inte visste vad starr heter på franska och gav mig ett recept på ögondroppar för hon tyckte jag såg lite allergisk ut. Jag kände mig inte speciellt allergisk. Kanske var det bara en kompensation för att jag inte kunde få min nya linser nu. Franska doktorer verkar gilla att skriva ut recept. Här tycks många gå till doktorn för minsta lilla snuva för att få diverse dunderkurer utskrivna till sig. (Ja, jag har nog fördomar.) Medicinerna kostar också gratis, såvida man har en hyfsat bra mutuelle, en privat sjukförsäkring.
I övrigt så hade den franska sjukförsäkringskassan ett litet nätt underskott på 11,6 miljarder euro år 2004. Fast det hör kanske inte hit just nu.
En fyrfaldig lista
Hittade en lista hos Hedgehog in a storm och kopierade friskt.
Four jobs you have had in your life:
1. Biljettförsäljare på Paddan
2. Stagaire marketing på Tetra Pak i Paris
3. Sommarvikarie på VLT
4. Lite av varje på Endorsia.com
Four movies you could watch over and over:
1. Amélie från Montmartre
2. Dumbo
3. Fyra bröllop och en begravning
4. Den spanska lägenheten
Four places you have lived:
1. Rodergatan, Västerås
2. Gamla Masthugget, Göteborg
3. I en billig lägenhet i Montpellier där toan låg i köket, avskild med ett draperi
4. På Boulevard Edouard-Montpetit i Montréal tillsammans med en mexikanska och en fransyska
Four TV shows you love to watch:
1. Sex and the city
2. Star Academy:)
3. Nyheterna (eh, tv show you love to watch, kanske inte, men i Frankrike håller de på så länge så det får räknas)
4. Är alldeles för avtevetiserad, kommer inte på ett enda program
Four places you have been on vacation:
1. Kuba
2. Auvergne
3. Många bilsemestrar runt om i Europa, ingen plats nämnd, ingen plats glömd
4. Norge
Four websites you visit daily:
1. Hotmail
2 Aftonbladet
3. Blogg.se
4. Le Monde
Four of your favorite foods:
1. Sushi
2. Lasagne
3. Tacos och allt sånt
4. Grillat ute på sommaren
Four places you would rather be right now:
1. På ett jobb
2. I Kina
3. I Paris med trevligt sällskap och massa pengar att göra av med
4. På middag hos M & P
Four bloggers you are tagging:
Pappa
Johan
Jonas
Polly
Voilà.
Four jobs you have had in your life:
1. Biljettförsäljare på Paddan
2. Stagaire marketing på Tetra Pak i Paris
3. Sommarvikarie på VLT
4. Lite av varje på Endorsia.com
Four movies you could watch over and over:
1. Amélie från Montmartre
2. Dumbo
3. Fyra bröllop och en begravning
4. Den spanska lägenheten
Four places you have lived:
1. Rodergatan, Västerås
2. Gamla Masthugget, Göteborg
3. I en billig lägenhet i Montpellier där toan låg i köket, avskild med ett draperi
4. På Boulevard Edouard-Montpetit i Montréal tillsammans med en mexikanska och en fransyska
Four TV shows you love to watch:
1. Sex and the city
2. Star Academy:)
3. Nyheterna (eh, tv show you love to watch, kanske inte, men i Frankrike håller de på så länge så det får räknas)
4. Är alldeles för avtevetiserad, kommer inte på ett enda program
Four places you have been on vacation:
1. Kuba
2. Auvergne
3. Många bilsemestrar runt om i Europa, ingen plats nämnd, ingen plats glömd
4. Norge
Four websites you visit daily:
1. Hotmail
2 Aftonbladet
3. Blogg.se
4. Le Monde
Four of your favorite foods:
1. Sushi
2. Lasagne
3. Tacos och allt sånt
4. Grillat ute på sommaren
Four places you would rather be right now:
1. På ett jobb
2. I Kina
3. I Paris med trevligt sällskap och massa pengar att göra av med
4. På middag hos M & P
Four bloggers you are tagging:
Pappa
Johan
Jonas
Polly
Voilà.
Infidèle
Är Liv Ullmans film Trolösa bra? Det är en Ingmar Bergman-historia med Lena Endre, Krister Henriksson och Erland Josephson.
Den går nämligen på bio här i Saint Quentin i morgon. I odubbad version dessutom. Inte varje dag det går svenska filmer i den här lilla stan så funderar på att gå. Bara för att liksom. Och för att uppmuntra dem som ordnar filmklubben som visar lite annorlunda och odubbade filmer.
Den går nämligen på bio här i Saint Quentin i morgon. I odubbad version dessutom. Inte varje dag det går svenska filmer i den här lilla stan så funderar på att gå. Bara för att liksom. Och för att uppmuntra dem som ordnar filmklubben som visar lite annorlunda och odubbade filmer.
En stövels död kan komma plötsligt
När man köper stövlar för 10 euro räknar man nog inte med att de ska hålla hela livet. Men en säsong borde de väl klara tycker man. Eller två månader är väl i alla fall inte för mycket begärt?
Jag har på senare tid upptäckt att jag ofta blir väldigt blöt om vänster fot när jag är ute och går. Har inte direkt funderat på varför, för det är väl så att man blir lite blöt om foten när det är blött på marken. Men så häromdagen lyfte jag på min stövel och kollade på sulan för att upptäcka att den var helt sprucken. Klart att strumporna dricker vatten om det är hål i sulan. Ett mysterium var uppklarat. Försökte att sätta lite superlim i sprickan och satte rätt mycket superlim på fingrarna och det var verkligen super. Satt som sten. På fingrarna. Sprickan i sulan gick förstås upp så fort jag började gå.
I lördags kväll satt vi i festens slutskede samlade runt den öppna spisen och diskuterade livet, mobiltelefoner, äppeltobak och annat väsentligt. Då hittade jag en plastgrej på golvet. Titta, det ser ut som en del av en sula sa jag och så la jag den på ett bord så att den som tappat den skulle hitta den. När vi gick från festen inledde vi en jakt efter en taxi. Vi var rätt vilsna i ett bostadsområde i Saint-Cloud, en stillsam parisförort, och var tvungna att gå långt och länge innan vi till slut hittade en taxi som kunde ta oss till Malakoff. Jag tyckte att mina skor gjorde ett konstigt ljud men tänkte inte så mycket på det. Sedan frågade någon vad det var som lät ihåligt. Det är jag, sa jag på skoj och knackade mig i huvudet. Och det var ju jag också. Fast inte huvudet, utan klacken. Plastgrejen jag hittat på golvet på festen var förstås sulan till min klack. Nu var klacken bara ihålig och i hårdplast.
Det var trots allt rätt kul att gå och låta ihålig ända långt in i Boulogne-Billancourt. Men kände mig ändå rätt sliten och halt när vi kom hem någon gång då det skulle ha varit gryning om det nu inte vore januari.
Igår slängde jag stövlarna och spräckte mina gråa jeans. Fast jeansen har levt ända sedan Montréal, så de får räknas som uttjänade. Stövlarna blev två månader gamla. Må de vila i frid.
Jag har på senare tid upptäckt att jag ofta blir väldigt blöt om vänster fot när jag är ute och går. Har inte direkt funderat på varför, för det är väl så att man blir lite blöt om foten när det är blött på marken. Men så häromdagen lyfte jag på min stövel och kollade på sulan för att upptäcka att den var helt sprucken. Klart att strumporna dricker vatten om det är hål i sulan. Ett mysterium var uppklarat. Försökte att sätta lite superlim i sprickan och satte rätt mycket superlim på fingrarna och det var verkligen super. Satt som sten. På fingrarna. Sprickan i sulan gick förstås upp så fort jag började gå.
I lördags kväll satt vi i festens slutskede samlade runt den öppna spisen och diskuterade livet, mobiltelefoner, äppeltobak och annat väsentligt. Då hittade jag en plastgrej på golvet. Titta, det ser ut som en del av en sula sa jag och så la jag den på ett bord så att den som tappat den skulle hitta den. När vi gick från festen inledde vi en jakt efter en taxi. Vi var rätt vilsna i ett bostadsområde i Saint-Cloud, en stillsam parisförort, och var tvungna att gå långt och länge innan vi till slut hittade en taxi som kunde ta oss till Malakoff. Jag tyckte att mina skor gjorde ett konstigt ljud men tänkte inte så mycket på det. Sedan frågade någon vad det var som lät ihåligt. Det är jag, sa jag på skoj och knackade mig i huvudet. Och det var ju jag också. Fast inte huvudet, utan klacken. Plastgrejen jag hittat på golvet på festen var förstås sulan till min klack. Nu var klacken bara ihålig och i hårdplast.
Det var trots allt rätt kul att gå och låta ihålig ända långt in i Boulogne-Billancourt. Men kände mig ändå rätt sliten och halt när vi kom hem någon gång då det skulle ha varit gryning om det nu inte vore januari.
Igår slängde jag stövlarna och spräckte mina gråa jeans. Fast jeansen har levt ända sedan Montréal, så de får räknas som uttjänade. Stövlarna blev två månader gamla. Må de vila i frid.
Lite sliten
Igår var jag på fest i den största lägenheten jag någonsin sett. Och då såg jag inte ens hela lägenheten. Vi höll till uppe på taket. I ett stort inglasat rum med utsikt över Paris och blinkande Eiffeltorn. Fluffiga soffor framför den öppna spisen och en liten trädgård utanför. På taket alltså. På festen dracks det billig sprit i plastglas och röktes vattenpipa. Men skriver jag det så låter det genast mindre glamoröst. Det var en avskedsfest för en kille som ska åka iväg till Elfenbenskusten och jobba som logistiker för Läkare utan gränser. Hans grands-parents (franskan är som engelskan, man vet inte om det är farföräldrar eller morföräldrar och jag glömde fråga) var så snälla och lånade ut en våning av sin lägenhet till oss så att vi kunde ha fest. Schyrre-byrre.
Nu ska jag sova.
Nu ska jag sova.
Shoppinggator jag vandrat på
På aftonbladet.se kan man läsa en artikel om lyxshopping på Avenue Montaigne i Paris. Chanel, Dior, Vuitton och allt sådant där som de flesta vanliga dödliga inte köper. Jag brukade vandra längs med Avenue Montaigne ibland när jag bodde i Paris. Titta i fönsterna. Förfasas över små minihandväskor i 2000-eurosklassen, som för den saken skull inte nödvändigtvis är fina. Smycken för miljoner och kläder som jag aldrig skulle komma i om jag nu hade vågat mig in i butiken. Titta på folket som faktiskt köper. De smakfulla, och de smaklösa.
En annan lyxshoppinggata är Via Montenapoleone i Milano. Där vandrade jag en gång med två hyfsat modeintresserade italienare. På en tvärgata gick vi in i en utförsäljningsbutik där italienarna världsvant grävde runt bland sidenslipsar och halvskumma designerskjortor. Jag tittade på de små italienska storlekarna och kom med en snabb överslagsräkning fram till att även om priset var nedsatt med 70 procent var det fortfarande alldeles för dyrt för en student som föredrar att köpa flygbiljetter framför märkesvaror.
Tillbaka på Via Montenapoleone möts vi av fyra stora svarta bilar med tonade rutor. De fyra bilarna stannar framför Valentinos flådiga boutique. Folk stannar upp för att kolla vem det är som ska shoppa. Någon ropar att det är Berlusconi. Vi stannar också. Berlusconi som shoppar Valentino vill jag absolut inte missa när jag nu ändå är i Italien. Säkerhetsvakterna hoppar ut. Valentinopersonalen håller upp dörrarna. Ut ur den tredje svarta bilen kommer inte Berlusconi. Utan en liten tjej. Det är Shakira. Folk ropar: Ciao Shakira, bella, bella, och sådant där som italienare brukar ropa. Vi går vidare. Utan att ha sett Berlusconi.
En annan lyxshoppinggata är Via Montenapoleone i Milano. Där vandrade jag en gång med två hyfsat modeintresserade italienare. På en tvärgata gick vi in i en utförsäljningsbutik där italienarna världsvant grävde runt bland sidenslipsar och halvskumma designerskjortor. Jag tittade på de små italienska storlekarna och kom med en snabb överslagsräkning fram till att även om priset var nedsatt med 70 procent var det fortfarande alldeles för dyrt för en student som föredrar att köpa flygbiljetter framför märkesvaror.
Tillbaka på Via Montenapoleone möts vi av fyra stora svarta bilar med tonade rutor. De fyra bilarna stannar framför Valentinos flådiga boutique. Folk stannar upp för att kolla vem det är som ska shoppa. Någon ropar att det är Berlusconi. Vi stannar också. Berlusconi som shoppar Valentino vill jag absolut inte missa när jag nu ändå är i Italien. Säkerhetsvakterna hoppar ut. Valentinopersonalen håller upp dörrarna. Ut ur den tredje svarta bilen kommer inte Berlusconi. Utan en liten tjej. Det är Shakira. Folk ropar: Ciao Shakira, bella, bella, och sådant där som italienare brukar ropa. Vi går vidare. Utan att ha sett Berlusconi.
Språkfundering
Att lära sig html, är det som att lära sig kinesiska ungefär?
Jag är hyfsat språkbegåvad men har inte gett mig på något av dessa språk. Än så länge. Kinesiska är nog svårare att uttala i alla fall.
Jag är hyfsat språkbegåvad men har inte gett mig på något av dessa språk. Än så länge. Kinesiska är nog svårare att uttala i alla fall.
Norge är fint
Nu sitter jag och sorterar foton så att ögonen blir alldeles trötta. Jag fick min digitalkamera i julklapp förra julen. Den har fått vara med om mycket redan. Och mer ska det bli hade jag tänkt. Förutom mina egna kort har jag dessutom en massa kort som jag samlat på mig från andra. Alltid är det ju någon som har kamera. Allting dokumenteras. Hela tiden. Bra för de glömska men himla många kort blir det.
I somras när jag var på en liten (eller snarare ganska stor) rundresa i Sverige och Norge med fem franska kompisar var det fyra av oss som hade digitalkameror. Alla knäppte vi hyfsat friskt. När resan var slut hade vi jag vet inte hur många kort. Väldigt många. Efter flera rensningar har jag fortfarande 648 kort kvar. Kan skylla på att det är vackert i Norge, att resan var lång och att vi hade väldigt kul. Men 648 kort blir liiite mycket om man ska göra ett fotoalbum. Ingen kommer någonsin att vilja kolla på 648 kort på fjordar, renar och sex glada personer inpackade i en Chevrolet Trans Sport. Hur vackert det än är i Norge.
Snö eller inte
Vad långt borta Sverige känns när jag läser om minusgrader och snöoväder.
Här är det väl en sisådär tio plusgrader och lite dimmigt. Och då är jag ändå i norra Frankrike.
Jag gillar vintern de där dagarna då det är ett par minusgrader, snö, sol och blå himmel. Men de dagarna är inte speciellt många. Mest är det bara jobbigt med vinter. Det är halt, slaskigt och kallt. Kanske är ändå tio plusgrader och dimma att föredra. Fast det vore ju kul om det kom lite snö någon gång. Lite snö som ligger kvar längre än ett dygn. Eller inte kanske. Snö är rätt jobbigt och man blir blöt om fötterna när den smälter.
Och varje gång det snöar i Frankrike, åtminstone i Paris och i andra områden där det inte snöar så ofta, tycks det bli kaos. En liten snöflinga och det är genast tvärstopp på vägarna. Så för allas bästa är det kanske att föredra att det inte snöar. Det finns ju alltid Alperna för dem som suktar.
Här är det väl en sisådär tio plusgrader och lite dimmigt. Och då är jag ändå i norra Frankrike.
Jag gillar vintern de där dagarna då det är ett par minusgrader, snö, sol och blå himmel. Men de dagarna är inte speciellt många. Mest är det bara jobbigt med vinter. Det är halt, slaskigt och kallt. Kanske är ändå tio plusgrader och dimma att föredra. Fast det vore ju kul om det kom lite snö någon gång. Lite snö som ligger kvar längre än ett dygn. Eller inte kanske. Snö är rätt jobbigt och man blir blöt om fötterna när den smälter.
Och varje gång det snöar i Frankrike, åtminstone i Paris och i andra områden där det inte snöar så ofta, tycks det bli kaos. En liten snöflinga och det är genast tvärstopp på vägarna. Så för allas bästa är det kanske att föredra att det inte snöar. Det finns ju alltid Alperna för dem som suktar.
Vår dagliga promenad giv oss idag
Den dagliga promenaden har varit lite mindre daglig de senast dagarna. Jag skyller på regn och idrottsskador (alltså jag hade faktiskt lite ont i armen efter bowlingen). Min egen lathet och brist på självdisciplin skyller jag inte på. Det känns inte lika kul.
Nu är det dags att ge sig ut och knata längs med kanalen. Jag tar med mig Håkan Hellström.
Nu är det dags att ge sig ut och knata längs med kanalen. Jag tar med mig Håkan Hellström.
Projekt fotoalbum
Jag har köpt ett fotoalbum. Nu saknas det bara foton att sätta in i albumet. Riktiga foton. På papper. Jag har en massa tusen kort i datorn och tänkte nu sätta igång någon slags urvalsprocess där jag väljer vilka kort som jag ska framkalla. Sedan måste jag hitta någon som vill framkalla mina kort. Och helst vill jag ju hitta den som gör det till lägst pris. Söker man på "tirage photos" på Google får man massa träffar. Vilken ska jag välja? Det är djungel med olika priser beroende på hur många kort man framkallar, vilken erbjudandekod man använder, olika avgifter för hantering och porto och så vidare, och så vidare. Verkar tröttsamt.
Fast först måste jag välja vilka kort jag ska framkalla. Har en känsla av att det kommer att ta lite tid. Varje kort har ju sin historia och förtjänar på sitt sätt en plats i albumet. Jag får beslutsångest innan jag ens har börjat välja.
Sedan när korten är valda och framkallade måste jag klistra in dem i albumet. Innan jag kan göra det måste jag köpa klister.
Projekt fotoalbum beräknas vara klart senast oktober 2009. Kan behöva lite marginaler.
Fast först måste jag välja vilka kort jag ska framkalla. Har en känsla av att det kommer att ta lite tid. Varje kort har ju sin historia och förtjänar på sitt sätt en plats i albumet. Jag får beslutsångest innan jag ens har börjat välja.
Sedan när korten är valda och framkallade måste jag klistra in dem i albumet. Innan jag kan göra det måste jag köpa klister.
Projekt fotoalbum beräknas vara klart senast oktober 2009. Kan behöva lite marginaler.
Sju sorters kakor
Jag fick boken Sju sorters kakor av mamma i julas. Så nu ska det bakas. Jag bakade kokoskakor häromdagen och lyckades faktiskt med konsten att inte bränna dem i gasugnen. Duktigt av mig.
Fast det jobbiga med att baka kakor är att jag äter upp dem efteråt. Jag är inte så bra på att spara och på att frysa in för att ta fram vid tillfälle, utan det blir snarare att det åker ner en liten kaka varje gång jag liksom råkar gå förbi kakfatet. Därför är det bäst att låta bli att baka kakor. Jag måste ju tänka på min linje som man säger på franska.
Sju sorters kakor är förresten Sveriges mest sålda bok. Den är inne på åttiosjunde upplagan med nästan 3,5 miljoner sålda exemplar. Inte illa för en bok som trots sitt namn innehåller recept på fler än sju sorters kakor.
Kaffe och kakor. Det måste väl ändå vara något ganska svenskt. Även om traditionen med sju sorters kakor kanske håller på att försvinna lite till fördel för GI-index och take away-latte. Men på besök hos min mormor och morfar är kakfatet alltid fullt.
När vi är i pojkvännens hemby på den franska landsbygden och går laget runt (mormor, morfar, farmor, mostrar, morbröder och kusiner, alla bor i princip samlade i samma by) bjuds vi snarare på en apéritif, ett glas hemgjord valnötsvin, en muscat, eller vad man nu kan tänkas vilja ha, snarare än kaffe och kakor. Fast ibland bjuds det på kaffe också. Kanske med en chokladbit. Eller en sorts kakor. Aldrig sju. Jag har å andra sidan heller aldrig bjudit på kaffe med sju sorters kakor. Men någon gång ska väl vara den första. Och nu har jag ju boken som gör det möjligt.
Fast det jobbiga med att baka kakor är att jag äter upp dem efteråt. Jag är inte så bra på att spara och på att frysa in för att ta fram vid tillfälle, utan det blir snarare att det åker ner en liten kaka varje gång jag liksom råkar gå förbi kakfatet. Därför är det bäst att låta bli att baka kakor. Jag måste ju tänka på min linje som man säger på franska.
Sju sorters kakor är förresten Sveriges mest sålda bok. Den är inne på åttiosjunde upplagan med nästan 3,5 miljoner sålda exemplar. Inte illa för en bok som trots sitt namn innehåller recept på fler än sju sorters kakor.
Kaffe och kakor. Det måste väl ändå vara något ganska svenskt. Även om traditionen med sju sorters kakor kanske håller på att försvinna lite till fördel för GI-index och take away-latte. Men på besök hos min mormor och morfar är kakfatet alltid fullt.
När vi är i pojkvännens hemby på den franska landsbygden och går laget runt (mormor, morfar, farmor, mostrar, morbröder och kusiner, alla bor i princip samlade i samma by) bjuds vi snarare på en apéritif, ett glas hemgjord valnötsvin, en muscat, eller vad man nu kan tänkas vilja ha, snarare än kaffe och kakor. Fast ibland bjuds det på kaffe också. Kanske med en chokladbit. Eller en sorts kakor. Aldrig sju. Jag har å andra sidan heller aldrig bjudit på kaffe med sju sorters kakor. Men någon gång ska väl vara den första. Och nu har jag ju boken som gör det möjligt.
Lite blogg men lite bilder
Jag har inte bloggat så mycket på sista tiden. Har lagt upp lite bilder från i helgen på min bilddagbok nu i alla fall.
Bowling dans le Ch'Nord
Idag har jag bowlat. I Douai. Vi spelade tre partier. Jag kom sist alla gånger utom en. Då kom jag jättemycket sist. Jag är så sopig. Kommer alltid sist i bowling. Är usel på minigolf. Lyckas aldrig slå iväg bollen eller ta lyra på brännboll. Gör knappast mål i fotboll. Kan inte ens åka skridskor baklänges. Kan man inte bara avskaffa alla sällskapssporter? Så sådana som jag slipper skämmas.
Alltså jag är en dålig förlorare. Men har ändå tillräckligt med självdistans för att kunna skratta åt hur kass jag är på bowling. Och jag kastade faktiskt två strike! Eller vänta, man säger nog inte kasta strike. Lika lite som man säger hoppa häck eller kasta kula. Slå strike? Göra en strike? Strajka? Strejka gör de i alla fall mycket i Frankrike.
Tar tillbaka det där med att avskaffa alla sällskapssporter. När jag vinner tycker jag att det är rätt kul. Och annars också får jag väl erkänna. Idag var en rolig dag och dessutom hade jag snygga bowlingskor.
Alltså jag är en dålig förlorare. Men har ändå tillräckligt med självdistans för att kunna skratta åt hur kass jag är på bowling. Och jag kastade faktiskt två strike! Eller vänta, man säger nog inte kasta strike. Lika lite som man säger hoppa häck eller kasta kula. Slå strike? Göra en strike? Strajka? Strejka gör de i alla fall mycket i Frankrike.
Tar tillbaka det där med att avskaffa alla sällskapssporter. När jag vinner tycker jag att det är rätt kul. Och annars också får jag väl erkänna. Idag var en rolig dag och dessutom hade jag snygga bowlingskor.
Sol men inga miljoner
Sol. Blå himmel. Promenad i parken med uppknäppt jacka. Eller i naturreservatet, som stadens borgmästare vill att vi ska kalla det. Vi såg en stor fågel. Tror att det var en sådan här. En héron cendré. Kan det vara häger på svenska?
Vi vann inga 103 miljoner euro igår. Men å andra sidan var det ingen annan som vann dem heller så nästa vecka kan man vinna 125 miljoner. Undrar vad man skulle göra med så många miljoner. Jag lyckades i alla fall inte pricka in en enda siffra. Men, men, en del har tur i spel...
Vi vann inga 103 miljoner euro igår. Men å andra sidan var det ingen annan som vann dem heller så nästa vecka kan man vinna 125 miljoner. Undrar vad man skulle göra med så många miljoner. Jag lyckades i alla fall inte pricka in en enda siffra. Men, men, en del har tur i spel...
Fredagen den trettonde
Idag är det fredagen den trettonde. Idag kan man vinna 103 miljoner euro på Euro Millions. Jag har aldrig spelat på lotto. Jag vet inte hur man gör. Men för 103 miljoner euro är jag beredd att lära mig.
Kungafeber
Fransmännen är inte direkt kända för att vara några rojalister. Snarare tvärtom. Det hände ju en hel del grejer här i slutet av 1700-talet som ledde till att de antagligen aldrig kommer ha någon prinsessan Madeleine som shoppar Gucciskor.
Så om kungar och drottingar tycker man inget vidare i Frankrike. Med undantag för en period om året. Dagarna runt trettondagen. Då vill plötsligt alla vara kung, eller drottning, och man tuggar med spänning för att få reda på vem den lyckliga är.
Är jag oklar? Jag pratar om tradtionen att äta "la galette des rois", konungakakan. Det är en stor rund platt smördegskaka med mandelmassefyllning. Någonstans inne i mandelmassan ligger en "fève" eller en böna gömd. Fast det är ingen riktig böna utan en liten porslinsfigur av diverse slag. Kakan skärs upp och bitarna fördelas slumpmässigt (hur denna slump ska gå till finns det flera teorier om). Sedan äter man. Försiktigt. Och förväntansfullt. För man vet ju inte var "bönan" ligger gömd.
Den som hittar "bönan" blir utsedd till kung, eller drottning om man föredrar det, och får en tjusig krona i guldpapp som alltid följer med i påsen när man köper en kungakaka.
Jag har hunnit äta en del galetter de tre senaste jularna. Men jag har aldrig blivit den lyckliga som hittar bönan och får sätta på sig den gyllene pappkronan. Fram till igår! Vi var i Arras och hälsade på Damien och hade tagit med oss en galette des rois. Efter en omständig uppskärning tuggade vi andlöst oss i genom våra kakbitar, ständigt uppmärksamma på de andras tuggande. Vem skulle bita i bönan?
Jag kände det som en stor seger när jag satte tänderna i en liten porslinsfigur som föreställde en oxe och en groda, och anspelade på en fabel av Jean de la Fontaine. Sedan fick jag sätta på mig pappkronan och sedan var det inget mer med det. Det var kul så länge det varade i alla fall. Jag kallar mig fortfarande för drottning men pojkvännen säger att man faktikst inte blir drottning på riktigt och för alltid bara för att man biter i bönan. Jag vet inte jag. Jag tyckte mig ana blått blod i ådrorna i morse.
Bilden har jag snott från Krokofanten som också skriver om galettetraditionen. Hon i sin tur har snott bilden från någon annan osv.
Så om kungar och drottingar tycker man inget vidare i Frankrike. Med undantag för en period om året. Dagarna runt trettondagen. Då vill plötsligt alla vara kung, eller drottning, och man tuggar med spänning för att få reda på vem den lyckliga är.
Är jag oklar? Jag pratar om tradtionen att äta "la galette des rois", konungakakan. Det är en stor rund platt smördegskaka med mandelmassefyllning. Någonstans inne i mandelmassan ligger en "fève" eller en böna gömd. Fast det är ingen riktig böna utan en liten porslinsfigur av diverse slag. Kakan skärs upp och bitarna fördelas slumpmässigt (hur denna slump ska gå till finns det flera teorier om). Sedan äter man. Försiktigt. Och förväntansfullt. För man vet ju inte var "bönan" ligger gömd.
Den som hittar "bönan" blir utsedd till kung, eller drottning om man föredrar det, och får en tjusig krona i guldpapp som alltid följer med i påsen när man köper en kungakaka.
Jag har hunnit äta en del galetter de tre senaste jularna. Men jag har aldrig blivit den lyckliga som hittar bönan och får sätta på sig den gyllene pappkronan. Fram till igår! Vi var i Arras och hälsade på Damien och hade tagit med oss en galette des rois. Efter en omständig uppskärning tuggade vi andlöst oss i genom våra kakbitar, ständigt uppmärksamma på de andras tuggande. Vem skulle bita i bönan?
Jag kände det som en stor seger när jag satte tänderna i en liten porslinsfigur som föreställde en oxe och en groda, och anspelade på en fabel av Jean de la Fontaine. Sedan fick jag sätta på mig pappkronan och sedan var det inget mer med det. Det var kul så länge det varade i alla fall. Jag kallar mig fortfarande för drottning men pojkvännen säger att man faktikst inte blir drottning på riktigt och för alltid bara för att man biter i bönan. Jag vet inte jag. Jag tyckte mig ana blått blod i ådrorna i morse.
Bilden har jag snott från Krokofanten som också skriver om galettetraditionen. Hon i sin tur har snott bilden från någon annan osv.
Ut och flyg!
Ett nytt lågprisflyg mellan Göteborg och Paris startar den 30 mars. Det var på tiden. De flyger till Beauvais norr om Paris precis som RyanAir. Fast från Landvetter, inte från Säve. Under tusenlappen tur och retur kan man komma undan med om man har tur (och retur).
Så alla ni i Västsverige som känner er sugna på lite baguette och voulez-vous, nu är det bara att boka.
Så alla ni i Västsverige som känner er sugna på lite baguette och voulez-vous, nu är det bara att boka.
Reautvärdering
Nu har jag varit på rean. Det var regnigt. Och trångt, även fast jag bor i en rätt liten stad. Jag skrev ju igår att jag mest skulle dit för att andas realuft, inte för att handla. Och så blev det också. Nästan i alla fall.
Jag slog till på stort och köpt ett par fejk-Uggs för det lättsamma priset av en euro. 1 €. Knappt tio kronor. Det känns helt okej, ungefär vad jag är beredd att betala för ett par fejkuggs. Jag skulle nog knappt ha köpt dem om de kostade två. Men en euro är ju mindre än vad en bussbiljett kostar. Så egentligen har jag faktiskt redan sparat in mina uggs eftersom jag gick hem från stan (en bussbiljett kostar 1,10 € vilket betyder att jag ligger på 0,10 € plus, de måste jag se till att göra något kul för...). Alltså skorna är ju rätt så fula, men himla varma och sköna. De ser ut ungefär som de på bilden på länken fast mer fejk liksom. Jag vet inte riktigt när jag ska använda dem. När någon bjuder med mig på en alpresa kanske? Undrar när det blir... Just nu går jag runt med dem inne och vill absolut inte ta av mig dem för de är så mjuka och varma.
Sedan köpte jag en polotröja på Etam. En klassisk bra-att-ha-tröja i ett mjuk material och med 70 procent rabatt. En diskborste köpte jag också, fast den var inte på rea. Jag brukar passa på att köpa en diskborste när jag är på Babou eftersom det inte finns bra diskborstar överallt i det här landet där alla tycks diska med svamp.
Det var den readagen. Jag höll mig under tiolappen i alla fall. Men jag fingrade förstås på en del annat jag skulle kunna tänka mig. En grå kappa på Etam (det var 70 % på den också, men jag såg den inte förrän jag närmade mig kassan efter kanske en halvtimmes köande, så då var jag inte beredd att hoppa ur kön för att prova den, finns den inte kvar nästa gång jag kommer så var den inte tänkt för mig). På NafNaf hade de söta koftor men det var bara 30 % rabatt så det kändes inte tillräckligt mycket fynd. Utbudet i Saint Quentins centrum är ganska begränsat, men tillräckligt för att göra mig alldeles trött. Det är jobbigt med rea.
Jag slog till på stort och köpt ett par fejk-Uggs för det lättsamma priset av en euro. 1 €. Knappt tio kronor. Det känns helt okej, ungefär vad jag är beredd att betala för ett par fejkuggs. Jag skulle nog knappt ha köpt dem om de kostade två. Men en euro är ju mindre än vad en bussbiljett kostar. Så egentligen har jag faktiskt redan sparat in mina uggs eftersom jag gick hem från stan (en bussbiljett kostar 1,10 € vilket betyder att jag ligger på 0,10 € plus, de måste jag se till att göra något kul för...). Alltså skorna är ju rätt så fula, men himla varma och sköna. De ser ut ungefär som de på bilden på länken fast mer fejk liksom. Jag vet inte riktigt när jag ska använda dem. När någon bjuder med mig på en alpresa kanske? Undrar när det blir... Just nu går jag runt med dem inne och vill absolut inte ta av mig dem för de är så mjuka och varma.
Sedan köpte jag en polotröja på Etam. En klassisk bra-att-ha-tröja i ett mjuk material och med 70 procent rabatt. En diskborste köpte jag också, fast den var inte på rea. Jag brukar passa på att köpa en diskborste när jag är på Babou eftersom det inte finns bra diskborstar överallt i det här landet där alla tycks diska med svamp.
Det var den readagen. Jag höll mig under tiolappen i alla fall. Men jag fingrade förstås på en del annat jag skulle kunna tänka mig. En grå kappa på Etam (det var 70 % på den också, men jag såg den inte förrän jag närmade mig kassan efter kanske en halvtimmes köande, så då var jag inte beredd att hoppa ur kön för att prova den, finns den inte kvar nästa gång jag kommer så var den inte tänkt för mig). På NafNaf hade de söta koftor men det var bara 30 % rabatt så det kändes inte tillräckligt mycket fynd. Utbudet i Saint Quentins centrum är ganska begränsat, men tillräckligt för att göra mig alldeles trött. Det är jobbigt med rea.
Det luktar...bränt
Alltså äh. Blää. Det är inte min dag idag. Jag fick ett husligt ryck och vill överraska min chéri med nybakta muffins när han kom hem från jobbet. Det gick liksom inte så bra. Istället blev han överraskad av en stark lukt av bränt, en massa rök och en ilsken flickvän som ögonblicket innan han kommit in genom dörren tagit en plåt helbrända muffins ut ur ugnen.
Det blev liksom inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag skyller på den opålitliga gasugnen som inte har någon termostat men däremot ett lynnigt temperament. Fast egentligen var det kanske lite mitt fel också. Jag glömde ju faktiskt att ta ut muffinarna ur ugnen. Men det är bara en bisak i sammanhanget. Mest är det ändå ugnens fel.
På bilden har ändå blixten ljusat upp dem lite. Men det hjälpte inte. Jag har i alla fall en snygg grytlapp. Eller grythandske. Eller vad heter det när det är en grytlapp som man kan stoppa in handen i?
Det blev liksom inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag skyller på den opålitliga gasugnen som inte har någon termostat men däremot ett lynnigt temperament. Fast egentligen var det kanske lite mitt fel också. Jag glömde ju faktiskt att ta ut muffinarna ur ugnen. Men det är bara en bisak i sammanhanget. Mest är det ändå ugnens fel.
På bilden har ändå blixten ljusat upp dem lite. Men det hjälpte inte. Jag har i alla fall en snygg grytlapp. Eller grythandske. Eller vad heter det när det är en grytlapp som man kan stoppa in handen i?
Promenerande
Nej nu är det dags för den dagliga promenaden som har varit rätt så daglig från den dagen som den faktiskt blev daglig. Jag har promenerat alla dagar utom möjligen i söndags då det enda promenerandet i stort sett var från J till tunnelbanan, från tunnelbanan till närmaste pizzera, från närmaste pizzera till närmaste kafé och sedan tillbaka till tunnelbanan igen x antal timmar senare. Jag antar att det inte kan räknas som power walk även om jag fick en massa energi av pizzan...
I lördags gick jag i och för sig inte min vanliga runda men vi gick upp och ner för trapporna till La Butte de Montmartre (kullen som Sacré Coeur ligger på) minst tre gånger och gick rätt mycket i Paris, så det får räknas.
På väg upp mot Montmartre och Sacré Coeur.
Målet närmar sig. Sacré Coeur, det heliga hjärtat, tronar upp sig med alla sina torn. Precis bakom bor vår kompis Thomas, i en prästlägenhet. Fast när han flyttade in plockade han bort alla krucifix. Det fanns till och med en Jesus på korset inne på toan. Okej att man vill tro att Jesus är med en överallt. Men till och med på toa? Är inte det lite att ta i?
I lördags gick jag i och för sig inte min vanliga runda men vi gick upp och ner för trapporna till La Butte de Montmartre (kullen som Sacré Coeur ligger på) minst tre gånger och gick rätt mycket i Paris, så det får räknas.
På väg upp mot Montmartre och Sacré Coeur.
Målet närmar sig. Sacré Coeur, det heliga hjärtat, tronar upp sig med alla sina torn. Precis bakom bor vår kompis Thomas, i en prästlägenhet. Fast när han flyttade in plockade han bort alla krucifix. Det fanns till och med en Jesus på korset inne på toan. Okej att man vill tro att Jesus är med en överallt. Men till och med på toa? Är inte det lite att ta i?
Readags
Begreppet mellandagsrea existerar inte i Frankrike. Däremot finns det något som heter vinterrea, eller les soldes d'hiver. Reabegreppet är ganska reglerat här och det är officell rea två gånger om året. Sommar- och vinterrea. Datumen som rean börjar och slutar på är bestämda av något statligt organ. Vissa år har det varit olika datum i olika städer, men i år är det samma datum överallt. Och det heliga datumet är:
Tamtadadam!
Den 11 januari!
Det vill säga i morgon.
Så då gäller det att vässa armbågarna och göra sig redo för att slita i allt från kläder till dvd-spelare. På tv brukar de visa inslag från reaöppningen på Galeries Lafayette i Paris där friserade damer med Chanelväskor knuffar sig förbi säkerhetsvakterna och springer i full hysteri fram mot reahyllorna. Helt sjukt egentligen.
Jag hade nog inte direkt tänkt shoppa något på rean. Har ju inte så mycket inkomst att sätta sprätt på. Men tänkte ändå bege mig ner på stan i morgon för att andas realuft och vara åskådare. Man vet ju aldrig. Kanske blir det något som slinker med när jag passerar kassan ändå.
Tamtadadam!
Den 11 januari!
Det vill säga i morgon.
Så då gäller det att vässa armbågarna och göra sig redo för att slita i allt från kläder till dvd-spelare. På tv brukar de visa inslag från reaöppningen på Galeries Lafayette i Paris där friserade damer med Chanelväskor knuffar sig förbi säkerhetsvakterna och springer i full hysteri fram mot reahyllorna. Helt sjukt egentligen.
Jag hade nog inte direkt tänkt shoppa något på rean. Har ju inte så mycket inkomst att sätta sprätt på. Men tänkte ändå bege mig ner på stan i morgon för att andas realuft och vara åskådare. Man vet ju aldrig. Kanske blir det något som slinker med när jag passerar kassan ändå.
Biodag
Måndag idag. Eller nästan tisdag ser jag när kollar på klockan. Måndagar är biodag. Vi var och såg Lord of War med Nicolas Cage. Den var bra, men obehaglig. Tänkvärd. Frankrike och de fyra andra permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd fick sig en känga i sluttexterna.
Usch vad jag får ont i magen av vapen.
Usch vad jag får ont i magen av vapen.
Julklappstittande och födelsedagsfirande
Vi har precis kollat på tre avsnitt av A:s julklapp. Den hemliga som jag debutköpte på eBay. Det var nämligen sex dvd med en tecknad tv-serie från åttiotalet - Les mystérieuses cités d'or. A tittade på den när han var liten och sedan dess har han varit fascinerad. Jag upptäcker. Det är liksom lite barnsligt. Ganska gulligt. Med en spännande historia. Jag har nu sett av 6 av 39 avsnitt. Får se om jag orkar hela vägen fram.
Nu är det dags för tre avsnitt av Sex and the city. Varje fredag är det tre avsnitt. Jag brukar oftast missa dem, men inte idag.
I morgon blir det Paris och födelsedagsmiddag. Tanken var från början att vi skulle vara i födelsedagsbarnets lilla lägenhet vid Montparnasse. Men även om vi inte är alltför många blir det för trångt. I Paris kostar varje kvadratmeter dyrt så då får man ofta bo trångt. Själv hade jag tretton väldisponerade kvadratmeter när jag bodde i Paris. Som tur var har vi en annan kompis som har haft lite mer tur. Han bor i en stor trea precis bredvid Sacré Coeur. Det är egentligen lägenheter reserverade för Sacré Coeurs präster. Men som tur var för honom är de inte tillräckligt många präster och han kunde flytta in i den möblerade lägenheten som med parismått mätt måste betraktas som nästan gratis. Ibland är det bra att ha en kristen kusin. Och en kompis med en kristen kusin. Födelsedagsfesten är flyttad till hans lägenhet.
Nu är det dags för tre avsnitt av Sex and the city. Varje fredag är det tre avsnitt. Jag brukar oftast missa dem, men inte idag.
I morgon blir det Paris och födelsedagsmiddag. Tanken var från början att vi skulle vara i födelsedagsbarnets lilla lägenhet vid Montparnasse. Men även om vi inte är alltför många blir det för trångt. I Paris kostar varje kvadratmeter dyrt så då får man ofta bo trångt. Själv hade jag tretton väldisponerade kvadratmeter när jag bodde i Paris. Som tur var har vi en annan kompis som har haft lite mer tur. Han bor i en stor trea precis bredvid Sacré Coeur. Det är egentligen lägenheter reserverade för Sacré Coeurs präster. Men som tur var för honom är de inte tillräckligt många präster och han kunde flytta in i den möblerade lägenheten som med parismått mätt måste betraktas som nästan gratis. Ibland är det bra att ha en kristen kusin. Och en kompis med en kristen kusin. Födelsedagsfesten är flyttad till hans lägenhet.
Helgdag
Hallå är det helgdag i Sverige idag? Det är det inte här. Här det bara helgdag den 25 december och 1 januari under julhelgerna. Varken annandagen eller trettondagen räknas som något som det är värt att ta ledigt för. Inte julafton heller för den delen. Men det är ju ingen officell helgdag i Sverige heller väl. Bara att de flesta inte jobbar då ändå. Inte speciellt logiskt egentligen...
I Frankrike får man däremot lite helgdagar som vi inte får i Sverige. Den 8 maj firar man krigssegern 1945, den 14 juli nationaldagen, den 15 augusti är det Assomption (det är något kristet, jag vet ärligt talat inte riktigt vad det är, kanske borde ta reda på det), 1 november Toussaint (alla helgona) och 11 november är en annan krigsrelaterad helgdag men för första världskriget den här gången.
Jag tror att det var allt. Sedan finns ju påsken också. Då är man ledig på måndagen. Påskmåndagen, eller annandag påsk är det nog i Sverige. Och så finns det säkert någon mer helgdag jag glömt. Första maj och kristihimmelfärd och så.
För ett antal år sedan instiftade Frankrike 35-timmars arbetsvecka. För många har de inneburit att de har fortsatt jobba lika många timmar som innan men har ett visst antal lediga dagar, så kallade RTT (réduction du temps de travail) att ta ut under året. Perfekt för att fixa till en långhelg eller något annat trevligt. Det diskuteras rätt mycket om 35-timmarsveckan verkligen har fått den effekt som det var tänkt från början och om man inte borde instifta 40-timmarsvecka igen. Frågan är bara om fransmännen är beredda att släppa sina RTT-dagar nu när de väl har fått dem. Det är klart att det är skönt att få ta ledigt lite ibland...
I Frankrike får man däremot lite helgdagar som vi inte får i Sverige. Den 8 maj firar man krigssegern 1945, den 14 juli nationaldagen, den 15 augusti är det Assomption (det är något kristet, jag vet ärligt talat inte riktigt vad det är, kanske borde ta reda på det), 1 november Toussaint (alla helgona) och 11 november är en annan krigsrelaterad helgdag men för första världskriget den här gången.
Jag tror att det var allt. Sedan finns ju påsken också. Då är man ledig på måndagen. Påskmåndagen, eller annandag påsk är det nog i Sverige. Och så finns det säkert någon mer helgdag jag glömt. Första maj och kristihimmelfärd och så.
För ett antal år sedan instiftade Frankrike 35-timmars arbetsvecka. För många har de inneburit att de har fortsatt jobba lika många timmar som innan men har ett visst antal lediga dagar, så kallade RTT (réduction du temps de travail) att ta ut under året. Perfekt för att fixa till en långhelg eller något annat trevligt. Det diskuteras rätt mycket om 35-timmarsveckan verkligen har fått den effekt som det var tänkt från början och om man inte borde instifta 40-timmarsvecka igen. Frågan är bara om fransmännen är beredda att släppa sina RTT-dagar nu när de väl har fått dem. Det är klart att det är skönt att få ta ledigt lite ibland...
Saknar självdisciplin och elljusstake
Nä usch nu har jag gett mig på spritpralinerna också. Jag äter liksom chokladen runt om och kastar resten. Måste gömma eller bränna upp chokladasken snarast.
Däremot har jag gått min promenad. Jag upptäckte en bra grej idag. Mössa. Man blir jättevarm om huvudet av det. Varför har jag inte kommit på det förut? Nu ska jag alltid ha mössa på mig när jag går ut. Åtminstone när det snöar.
När jag vandrade ner mot parken såg jag en farbror som plockade ner sina juldekorationer. Det kändes nästan lite sorgligt. Han hade en tomte som liksom klättrade upp på husväggen (han såg lite halvstrypt ut om jag ska vara ärlig, tomten alltså, inte farbrorn) som han lossade och lät falla till marken. Stackars tomten. Jag tror att han dog.
När vi var i Sverige förundrades fransmannen ännu en gång över mängden elektriska adventsljusstakar som vi har i våra fönster. I Frankrike finns inte denna elljusstaketradition som har blivit så stark i Sverige. Däremot blir det mer och mer populärt att dekorera sina hus på utsidan med blinkande girlanger och tomtar som klättrar. I en liten stad i närheten utlyste borgmästaren en tävling där det bäst dekorerade huset respektive balkongen skulle vinna. Det blinkade och lyste som i värsta amerikanska julfilmen.
Att de inte har några elljusstakar i fönstret har nog flera anledningar. Dels är det väl en svensk uppfinning som inte riktigt spridit sig utomlands. Dels har man nog i Frankrike inte samma tradition att ställa saker i fönstrena som vi har i Sverige. I Sverige ställer man ofta blommor, prydnassaker och ljusstakar i fönstret för att det ska se trevligt ut både utifrån och inifrån. I Frankrike är man lite mindre öppna med sina hem, mer måna om att skydda sitt privatliv från insyn. Fönster som inte är igenbommade med fönsterluckor har ofta fördragna gardiner. Vit spets verkar vara en favorit. Antagligen för att det släpper igenom ljuset. Fast speciellt snyggt är det faktiskt inte. Det är i alla fall sällan man kan kolla in hos folk som man faktiskt rätt ofta kan i Sverige.
En annan orsak till bristen på elljusstakar tror jag är att det faktiskt inte är riktigt lika mörkt här på vintern. Trots att jag bor i norra Frankrike är det en ganska stor skillnad på när solen på när solen går upp och ner. Dessutom är fransmännen rätt ekonomiska när det gäller elektricitet. Tycker jag i alla fall. Reklamkampanjer, bland annat från oljekristider, har satt sina spår. "Jag släcker lampan när jag lämnar ett rum" och "jag sänker värmen när jag går hemifrån" är väl inpräntat hos de flesta. Då går det ju inte att lämna elljusstaken på liksom.
Däremot har jag gått min promenad. Jag upptäckte en bra grej idag. Mössa. Man blir jättevarm om huvudet av det. Varför har jag inte kommit på det förut? Nu ska jag alltid ha mössa på mig när jag går ut. Åtminstone när det snöar.
När jag vandrade ner mot parken såg jag en farbror som plockade ner sina juldekorationer. Det kändes nästan lite sorgligt. Han hade en tomte som liksom klättrade upp på husväggen (han såg lite halvstrypt ut om jag ska vara ärlig, tomten alltså, inte farbrorn) som han lossade och lät falla till marken. Stackars tomten. Jag tror att han dog.
När vi var i Sverige förundrades fransmannen ännu en gång över mängden elektriska adventsljusstakar som vi har i våra fönster. I Frankrike finns inte denna elljusstaketradition som har blivit så stark i Sverige. Däremot blir det mer och mer populärt att dekorera sina hus på utsidan med blinkande girlanger och tomtar som klättrar. I en liten stad i närheten utlyste borgmästaren en tävling där det bäst dekorerade huset respektive balkongen skulle vinna. Det blinkade och lyste som i värsta amerikanska julfilmen.
Att de inte har några elljusstakar i fönstret har nog flera anledningar. Dels är det väl en svensk uppfinning som inte riktigt spridit sig utomlands. Dels har man nog i Frankrike inte samma tradition att ställa saker i fönstrena som vi har i Sverige. I Sverige ställer man ofta blommor, prydnassaker och ljusstakar i fönstret för att det ska se trevligt ut både utifrån och inifrån. I Frankrike är man lite mindre öppna med sina hem, mer måna om att skydda sitt privatliv från insyn. Fönster som inte är igenbommade med fönsterluckor har ofta fördragna gardiner. Vit spets verkar vara en favorit. Antagligen för att det släpper igenom ljuset. Fast speciellt snyggt är det faktiskt inte. Det är i alla fall sällan man kan kolla in hos folk som man faktiskt rätt ofta kan i Sverige.
En annan orsak till bristen på elljusstakar tror jag är att det faktiskt inte är riktigt lika mörkt här på vintern. Trots att jag bor i norra Frankrike är det en ganska stor skillnad på när solen på när solen går upp och ner. Dessutom är fransmännen rätt ekonomiska när det gäller elektricitet. Tycker jag i alla fall. Reklamkampanjer, bland annat från oljekristider, har satt sina spår. "Jag släcker lampan när jag lämnar ett rum" och "jag sänker värmen när jag går hemifrån" är väl inpräntat hos de flesta. Då går det ju inte att lämna elljusstaken på liksom.
Vågad julklapp
Har fortfarande inte ätit upp de äckliga pralinerna med sprit i. Men alla andra har jag tuggat i mig. Lika bra att göra sig av med dem så att det nya sunda livet kan börja eller?
Det snöar ute. Fast det är liksom fusksnö. Den blåser runt i luften men lägger sig inte på marken. Det har snöat så hela dagen, men inte en flinga tycks ha nått ända fram. På marken är det grönt.
Nu är det dags för den dagliga promenaden. Som blir daglig från och med idag. Kanske har det nya livet börjat?
Packa upp borde jag göra också. Jag hatar att packa upp. Har en tendens att låta väskan stå halvuppackad alldeles för länge. Jag fick förresten en resväska i julklapp. Alltid en passande present för resande, lite rastlös själ som jag. Den var helt enormt stor. Och röd. Den var faktiskt så stor att jag nästan kunde packa in mig själv i den. Nästan. Inte riktigt.
En trave pocketböcker fick jag också. Och en pyjamas. Någon hushållsvåg har jag inte införskaffat än. Funderar på om jag ska önska mig något annat i julklapp i stället. Än är det ju inte för sent... Kanske en våg för att väga mig själv. Och resväskan. Jag känner ett vågbehov just nu. Vågat va?
Det snöar ute. Fast det är liksom fusksnö. Den blåser runt i luften men lägger sig inte på marken. Det har snöat så hela dagen, men inte en flinga tycks ha nått ända fram. På marken är det grönt.
Nu är det dags för den dagliga promenaden. Som blir daglig från och med idag. Kanske har det nya livet börjat?
Packa upp borde jag göra också. Jag hatar att packa upp. Har en tendens att låta väskan stå halvuppackad alldeles för länge. Jag fick förresten en resväska i julklapp. Alltid en passande present för resande, lite rastlös själ som jag. Den var helt enormt stor. Och röd. Den var faktiskt så stor att jag nästan kunde packa in mig själv i den. Nästan. Inte riktigt.
En trave pocketböcker fick jag också. Och en pyjamas. Någon hushållsvåg har jag inte införskaffat än. Funderar på om jag ska önska mig något annat i julklapp i stället. Än är det ju inte för sent... Kanske en våg för att väga mig själv. Och resväskan. Jag känner ett vågbehov just nu. Vågat va?
Tillbaka
Jaha. Tillbaka i Frankrike. Ingen snö. Inga jobberbjudande som låg och väntade. A har fått ett erbjudande däremot. Men han har ju redan ett jobb. Världen är inte rättvis. Nu har han grym beslutsångest.
Det nya sunda livet har ännu inte börjat. Jag fick en chokladask i julklapp av pojkvännens farmor så nu knaprar jag praliner. Snart är det bara de äckliga med sprit i kvar. Då tar jag nog en paus. Sedan kanske jag ger mig på dem också.
Solen skiner så tänkte bege mig ut och promenera. Hälsa på mina kompisar getterna i parken. Sedan jobbsökande. Har en del att ta igen nu.
Klarade förresten bagagevägningen på Skavsta. Vi hade 31 kilo tillsammans. Och handbagaget brydde de sig inte om att väga.
Det nya sunda livet har ännu inte börjat. Jag fick en chokladask i julklapp av pojkvännens farmor så nu knaprar jag praliner. Snart är det bara de äckliga med sprit i kvar. Då tar jag nog en paus. Sedan kanske jag ger mig på dem också.
Solen skiner så tänkte bege mig ut och promenera. Hälsa på mina kompisar getterna i parken. Sedan jobbsökande. Har en del att ta igen nu.
Klarade förresten bagagevägningen på Skavsta. Vi hade 31 kilo tillsammans. Och handbagaget brydde de sig inte om att väga.
C'est parti...
Väskorna är packade. Femton kilo resväska och tio kilo handbagage. Ryanair brukar vara rätt stränga med sina regler. 7,50 € kilot för övervikt har jag råkat ut för förut och vill gärna slippa. Så vi har vägt oss noga. Själv väger jag mer än väskan. Och mer än innan jul. I morgon börjar det nya hälsosamma livet. Eller i övermorgon kanske...
Nu återstår att packa in oss i bilen och åka i väg till Skavsta. Mamma och pappa flyger Ryanair till Rom, vi till Paris - Beauvais. Två flugor i en smäll. Eller två smällar med en sten som de säger på franska.
Undrar vad jag har glömt. Har jag passet?
Nu återstår att packa in oss i bilen och åka i väg till Skavsta. Mamma och pappa flyger Ryanair till Rom, vi till Paris - Beauvais. Två flugor i en smäll. Eller två smällar med en sten som de säger på franska.
Undrar vad jag har glömt. Har jag passet?
Sverigefierad
Vad konstigt det känns att vi ska åka tillbaka till Frankrike imorgon. Har fått ett mejl från en kompis om att hon ska ordna födelsedagsmiddag i Paris i helgen. Paris? Det känns jättelångt bort. Har blivit helt sverigefierad nu. Jag vill åka längdskidor, inte gå på middag i Paris. Även om det förstås blir trevligt det med. Och på torget i Saint Quentin kan man åka skridskor... Men jag är så dålig på det. Det är bättre att åka skidor i skogen där ingen ser när man ramlar.
Skridskobanan i Saint Quentin. Hej och hå.
Skridskobanan i Saint Quentin. Hej och hå.
Vinter
Idag har jag varit ute och längdskidat. Det var ett tag sedan jag åkte längdskidor sist. Det var i Québec med fransmän som aldrig åkt längdskidor förut. Idag var det på Björnön med en annan fransman som aldrig åkt längdskidor förut. Han ramlade några gånger, knäckte en stav och fick något fel på bindningen. Men annars gick det bra. Jag ramlade bara en gång. I en nerförsbacke. Det går ju inte att stanna de där skidorna. Tyckte att vi var rätt duktiga ändå. Det var härligt vinterväder. Minus sju, sol över Mälaren och snö på träden.
Svensk vinter må vara lång och mörk. Men snö och sol och minusgrader har sin tjusning också. Framförallt när man får komma in och dricka varm choklad efteråt. Och inte behöver vara blöt om fötterna.
Svensk vinter må vara lång och mörk. Men snö och sol och minusgrader har sin tjusning också. Framförallt när man får komma in och dricka varm choklad efteråt. Och inte behöver vara blöt om fötterna.
God röd sås
Den i princip enda post jag hade fått till min svenska adress sedan i somras var en tshirt från Heinz ketchup. Den var apful. Jag kom knappt ihåg att jag tävlat om den. Tävlingen gick ut på att man skulle komma på något som de kunde skriva på ketchupflasksetiketten istället för Tomato Ketchup. Mitt bidrag var oerhört fantasifullt:
"God röd sås"
"God röd sås"
I Sverige
Har inte bloggat på länge. Är fortfarande i Sverige. Har varit mycket resande och ätande men i princip ingen tid framför datorn.
Idag kom vi tillbaka från nyårsfirande i Göteborg. På tisdag är det dags att flyga tillbaka till La France.
Har förstås gjort en massa under julen och borde ha en hel del att skriva. Men kommer inte på någonting alls nu. Så är det. Kanske är jag lite trött så här på årets första dag också.
Såg att mitt senaste inlägg i bloggen var ett testinlägg där det stod "Idag har jag varit på bandy". Skulle visa pappa hur det funkade med bloggen och glömde förstås att publicera efter att jag raderat inlägget. Men jag var på bandy. VSK vann med 10-0. Fransmannen fick en termos av pappa i julklapp så att de skulle kunna dricka glögg. De drack glögg. Jag åt en bandykorv. Den var inte speciellt god, men det hör ju till att man ska äta korv på bandy.
Det är förresten 2006 nu. Tjugohundrasex. Deux mille six. Känn på den.
Idag kom vi tillbaka från nyårsfirande i Göteborg. På tisdag är det dags att flyga tillbaka till La France.
Har förstås gjort en massa under julen och borde ha en hel del att skriva. Men kommer inte på någonting alls nu. Så är det. Kanske är jag lite trött så här på årets första dag också.
Såg att mitt senaste inlägg i bloggen var ett testinlägg där det stod "Idag har jag varit på bandy". Skulle visa pappa hur det funkade med bloggen och glömde förstås att publicera efter att jag raderat inlägget. Men jag var på bandy. VSK vann med 10-0. Fransmannen fick en termos av pappa i julklapp så att de skulle kunna dricka glögg. De drack glögg. Jag åt en bandykorv. Den var inte speciellt god, men det hör ju till att man ska äta korv på bandy.
Det är förresten 2006 nu. Tjugohundrasex. Deux mille six. Känn på den.