Cocotte

Promenad i parken med solen i ögonen och vinden i ryggen. Jag knäpper upp jackan. Det tunna islager som täckt delar av kanalen har spruckit upp i tusentals solglittrande bitar. Jag möter rätt mycket folk. Är jag den enda som valt att ha vinden i ryggen? Alla tycks ha hundar. Små fåniga hundar med skotskrutiga tröjor och stora långhåriga med munkorg. Jag märker att jag anpassar både tempo och gångstil efter musiken jag lyssnar på. Sätter den snabbaste låten på repeat och går förbi alla hundägare.

Jag tittar efter hägern men ser honom inte. Däremot tycks djurparken ha köpt in en ny ponny. En fläckig.

Jag möter en stilig herre med hatt. Han har en smal hund utan päls som matchar sin husse med skinnjacka och pälskrage. Pälskrage på en hund utan päls. Jag kan inte låta bli att le. Den stilige herren ler också och säger bonjour. Sedan ropar han på sin hund som heter något konstigt som jag glömmer lika fort som jag hör det.

Alla hälsar på alla i parken när solen skiner och isen på kanalen spricker i tusentals bitar.