Där skon klämmer
Såg precis en kortfilm på TV5 som hette Fetischisten. Den handlade om en tjej som hade typ tusen skor och en kille som jobbade i en skoaffär och tyckte att tjejens fötter var värsta läckra. Ungefär så. Själv är jag inte fotfetischist. Snarare tvärtom. I alla fall när det handlar om mina egna fötter.
Eftersom mina stövlar gick sönder var jag ute på jakt efter nya skor idag. Rean håller fortfarande på och det borde egentligen inte vara ett omöjligt projekt. Men det gick inget vidare. Varför? Därför att jag inte är någon Carrie i Sex and the city som kan hoppa in i första bästa skoaffär och rycka åt sig ett par Manolo Blahnik som glider Askungeperfekt på foten. Och det är inte bara på grund av begränsad budget och det faktum att det inte finns några Manolo Blahnik i St Quentin.
Nej istället har jag lite av en hatkärlek till just skor. Jag älskar att kolla på skor. Men jag hatar att prova.
Idag var jag på jakt efter ersättare till stövlarna, alltså vinterskor. Därför gick alla lågskor, pumps och sådant bort. Sedan går alla skor med klackar som är högre än en sisådär fyra-fem centimeter bort, för att jag känner mig för lång och dessutom kan jag inte gå ordentligt i dem. Sedan var det en del skor som gick bort för att de helt enkelt inte var snygga eller för att de hade pompom-bollar på sig eller något annat flufffluff. Därefter var det förstås en hel rad som gick bort för att de inte fanns i min storlek. Där har jag i och för sig en liten fördel. För är det så att skohandlaren har brytt sig om att ta hem storlek 41 (vilket de långt ifrån alltid gör här) så brukar de finnas kvar ända in till sista reaprismärkningen. Det är ont om storfotade damer i Frankrike.
I några fall kom jag i alla fall ända fram till storleksetappen. Då är det dags att prova. Ständigt med dessa "hjälpsamma" butiksförsäljare som flåsar en i nacken. Idag provade jag tre par stövlar. Det första paret fick jag inte på foten för att min fot var för hög. Det andra paren fick jag efter en kraftansträngning på foten men sedan kunde jag inte stänga blixtlåset ens i början för att foten var för bred. Det tredje paret kunde jag bara stänga blixtlåset halvvägs för att vaden var för kraftig. Sedan fick jag nog. Och skotjejen som säkert inte var ond egentligen framstod som ett monster i mina ögon när hon log och sa att det problemet hade hon aldrig sett förut och så svassade hon iväg med sina stövlar i storlek 36 där jeansen var instoppade och där det ändå liksom fanns plats för luft mellan vaden och stöveln.
Jag tittade ner på mina slitna jympadojor och tänkte att så här framtiden ut.
Men egentligen vet jag ju att det inte är omöjligt. Jag har hittat skor förut så jag ska väl lyckas igen. Det är bara att jag blir så komplexfylld bredvid de småfotade butiksbiträdena. Jag vill kämpa med blixtlåset i lugn och ro.
Olycklig och klumpfotad som jag kände mig slog till på ett par lyxtofflor för 6 euro på ICA på hemvägen som tröst. ICA heter i och för sig inte ICA här utan E. Lerclec, men det är ungefär same same. Trösttofflorna är trevliga (något för smala men det låtsas vi inte om) fast inte aktuella för utomhusvistelser i dagsläget.
Trösttofflor
Eftersom mina stövlar gick sönder var jag ute på jakt efter nya skor idag. Rean håller fortfarande på och det borde egentligen inte vara ett omöjligt projekt. Men det gick inget vidare. Varför? Därför att jag inte är någon Carrie i Sex and the city som kan hoppa in i första bästa skoaffär och rycka åt sig ett par Manolo Blahnik som glider Askungeperfekt på foten. Och det är inte bara på grund av begränsad budget och det faktum att det inte finns några Manolo Blahnik i St Quentin.
Nej istället har jag lite av en hatkärlek till just skor. Jag älskar att kolla på skor. Men jag hatar att prova.
Idag var jag på jakt efter ersättare till stövlarna, alltså vinterskor. Därför gick alla lågskor, pumps och sådant bort. Sedan går alla skor med klackar som är högre än en sisådär fyra-fem centimeter bort, för att jag känner mig för lång och dessutom kan jag inte gå ordentligt i dem. Sedan var det en del skor som gick bort för att de helt enkelt inte var snygga eller för att de hade pompom-bollar på sig eller något annat flufffluff. Därefter var det förstås en hel rad som gick bort för att de inte fanns i min storlek. Där har jag i och för sig en liten fördel. För är det så att skohandlaren har brytt sig om att ta hem storlek 41 (vilket de långt ifrån alltid gör här) så brukar de finnas kvar ända in till sista reaprismärkningen. Det är ont om storfotade damer i Frankrike.
I några fall kom jag i alla fall ända fram till storleksetappen. Då är det dags att prova. Ständigt med dessa "hjälpsamma" butiksförsäljare som flåsar en i nacken. Idag provade jag tre par stövlar. Det första paret fick jag inte på foten för att min fot var för hög. Det andra paren fick jag efter en kraftansträngning på foten men sedan kunde jag inte stänga blixtlåset ens i början för att foten var för bred. Det tredje paret kunde jag bara stänga blixtlåset halvvägs för att vaden var för kraftig. Sedan fick jag nog. Och skotjejen som säkert inte var ond egentligen framstod som ett monster i mina ögon när hon log och sa att det problemet hade hon aldrig sett förut och så svassade hon iväg med sina stövlar i storlek 36 där jeansen var instoppade och där det ändå liksom fanns plats för luft mellan vaden och stöveln.
Jag tittade ner på mina slitna jympadojor och tänkte att så här framtiden ut.
Men egentligen vet jag ju att det inte är omöjligt. Jag har hittat skor förut så jag ska väl lyckas igen. Det är bara att jag blir så komplexfylld bredvid de småfotade butiksbiträdena. Jag vill kämpa med blixtlåset i lugn och ro.
Olycklig och klumpfotad som jag kände mig slog till på ett par lyxtofflor för 6 euro på ICA på hemvägen som tröst. ICA heter i och för sig inte ICA här utan E. Lerclec, men det är ungefär same same. Trösttofflorna är trevliga (något för smala men det låtsas vi inte om) fast inte aktuella för utomhusvistelser i dagsläget.
Trösttofflor
Kommentarer
Trackback