Kungafeber
Fransmännen är inte direkt kända för att vara några rojalister. Snarare tvärtom. Det hände ju en hel del grejer här i slutet av 1700-talet som ledde till att de antagligen aldrig kommer ha någon prinsessan Madeleine som shoppar Gucciskor.
Så om kungar och drottingar tycker man inget vidare i Frankrike. Med undantag för en period om året. Dagarna runt trettondagen. Då vill plötsligt alla vara kung, eller drottning, och man tuggar med spänning för att få reda på vem den lyckliga är.
Är jag oklar? Jag pratar om tradtionen att äta "la galette des rois", konungakakan. Det är en stor rund platt smördegskaka med mandelmassefyllning. Någonstans inne i mandelmassan ligger en "fève" eller en böna gömd. Fast det är ingen riktig böna utan en liten porslinsfigur av diverse slag. Kakan skärs upp och bitarna fördelas slumpmässigt (hur denna slump ska gå till finns det flera teorier om). Sedan äter man. Försiktigt. Och förväntansfullt. För man vet ju inte var "bönan" ligger gömd.
Den som hittar "bönan" blir utsedd till kung, eller drottning om man föredrar det, och får en tjusig krona i guldpapp som alltid följer med i påsen när man köper en kungakaka.
Jag har hunnit äta en del galetter de tre senaste jularna. Men jag har aldrig blivit den lyckliga som hittar bönan och får sätta på sig den gyllene pappkronan. Fram till igår! Vi var i Arras och hälsade på Damien och hade tagit med oss en galette des rois. Efter en omständig uppskärning tuggade vi andlöst oss i genom våra kakbitar, ständigt uppmärksamma på de andras tuggande. Vem skulle bita i bönan?
Jag kände det som en stor seger när jag satte tänderna i en liten porslinsfigur som föreställde en oxe och en groda, och anspelade på en fabel av Jean de la Fontaine. Sedan fick jag sätta på mig pappkronan och sedan var det inget mer med det. Det var kul så länge det varade i alla fall. Jag kallar mig fortfarande för drottning men pojkvännen säger att man faktikst inte blir drottning på riktigt och för alltid bara för att man biter i bönan. Jag vet inte jag. Jag tyckte mig ana blått blod i ådrorna i morse.
Bilden har jag snott från Krokofanten som också skriver om galettetraditionen. Hon i sin tur har snott bilden från någon annan osv.
Så om kungar och drottingar tycker man inget vidare i Frankrike. Med undantag för en period om året. Dagarna runt trettondagen. Då vill plötsligt alla vara kung, eller drottning, och man tuggar med spänning för att få reda på vem den lyckliga är.
Är jag oklar? Jag pratar om tradtionen att äta "la galette des rois", konungakakan. Det är en stor rund platt smördegskaka med mandelmassefyllning. Någonstans inne i mandelmassan ligger en "fève" eller en böna gömd. Fast det är ingen riktig böna utan en liten porslinsfigur av diverse slag. Kakan skärs upp och bitarna fördelas slumpmässigt (hur denna slump ska gå till finns det flera teorier om). Sedan äter man. Försiktigt. Och förväntansfullt. För man vet ju inte var "bönan" ligger gömd.
Den som hittar "bönan" blir utsedd till kung, eller drottning om man föredrar det, och får en tjusig krona i guldpapp som alltid följer med i påsen när man köper en kungakaka.
Jag har hunnit äta en del galetter de tre senaste jularna. Men jag har aldrig blivit den lyckliga som hittar bönan och får sätta på sig den gyllene pappkronan. Fram till igår! Vi var i Arras och hälsade på Damien och hade tagit med oss en galette des rois. Efter en omständig uppskärning tuggade vi andlöst oss i genom våra kakbitar, ständigt uppmärksamma på de andras tuggande. Vem skulle bita i bönan?
Jag kände det som en stor seger när jag satte tänderna i en liten porslinsfigur som föreställde en oxe och en groda, och anspelade på en fabel av Jean de la Fontaine. Sedan fick jag sätta på mig pappkronan och sedan var det inget mer med det. Det var kul så länge det varade i alla fall. Jag kallar mig fortfarande för drottning men pojkvännen säger att man faktikst inte blir drottning på riktigt och för alltid bara för att man biter i bönan. Jag vet inte jag. Jag tyckte mig ana blått blod i ådrorna i morse.
Bilden har jag snott från Krokofanten som också skriver om galettetraditionen. Hon i sin tur har snott bilden från någon annan osv.
Kommentarer
Trackback