Mousseux cheap
Hihi vi firar en viss nyinköpt Golf med mousserande vin.
Jag är ingen finsmakare. Jag älskar champagne. Men billigt mousserande vin för en knapp euro slinker också ner utan problem.
Skål!
Jag är ingen finsmakare. Jag älskar champagne. Men billigt mousserande vin för en knapp euro slinker också ner utan problem.
Skål!
Mardi gras
Inne på vår lilla toalett har vi inte bara silverfiskar, vi har en kalender också. En brandmanskalender.
Det låter kanske lite suspekt med bilder på brandmän inne på toan, men faktum är att kalendern inte innehåller så mycket läckra brandmän utan mer bilder på brandstationen, brandbilar och lite fakta om stadens brandkår och eldsvådor. Inte så spännande alltså. Jag köpte den av en brandman som kom och plingade på dörren. Har lite svårt att säga nej till brandmän som plingar på dörren, ler och säljer kalendrar, så jag köpte en. Priset fick jag bestämma själv. Brandmannen fick fem euro. Kalendern är ful. Brandmannen var söt. Hoppas mina pengar kommer till nytta i några välgörande brandmannaändamål i alla fall.
I vilket fall som helst så kollade jag precis på kalendern och såg att det idag är Mardi gras. Mardi betyder tisdag och gras betyder fet. Fet tisdag. Fettisdag! Fettis-dag! Idag får man äta semlor. Problemet är bara att jag inte har några semlor. Och jag har ingen jättelust att baka semlor just idag för det kommer bara sluta med att jag och A äter upp alla semlor och blir alldeles för semliga för att det ska vara nyttigt. Semlorna får nog vänta. Kan kanske ha en fettistorsdag istället?
Men smaklig semla på er, alla ni som tar fettisdagen på allvar.
Det låter kanske lite suspekt med bilder på brandmän inne på toan, men faktum är att kalendern inte innehåller så mycket läckra brandmän utan mer bilder på brandstationen, brandbilar och lite fakta om stadens brandkår och eldsvådor. Inte så spännande alltså. Jag köpte den av en brandman som kom och plingade på dörren. Har lite svårt att säga nej till brandmän som plingar på dörren, ler och säljer kalendrar, så jag köpte en. Priset fick jag bestämma själv. Brandmannen fick fem euro. Kalendern är ful. Brandmannen var söt. Hoppas mina pengar kommer till nytta i några välgörande brandmannaändamål i alla fall.
I vilket fall som helst så kollade jag precis på kalendern och såg att det idag är Mardi gras. Mardi betyder tisdag och gras betyder fet. Fet tisdag. Fettisdag! Fettis-dag! Idag får man äta semlor. Problemet är bara att jag inte har några semlor. Och jag har ingen jättelust att baka semlor just idag för det kommer bara sluta med att jag och A äter upp alla semlor och blir alldeles för semliga för att det ska vara nyttigt. Semlorna får nog vänta. Kan kanske ha en fettistorsdag istället?
Men smaklig semla på er, alla ni som tar fettisdagen på allvar.
Se det snöar
Nämen, det snöar ute. Riktigt rejält också. Det var inte igår jag såg snö. Några små snöskurar har det kommit den här vintern men det ligger aldrig kvar någon längre tid.
Fast lite typiskt är det att det snöar just idag när jag ska ut och köra bil. Med tanke på hur det gick sist jag var ute och körde så känner jag onda föraningar. Nu kommer jag väl köra in i någon eller så kommer någon köra in i mig. Först och främst ska vi se om Gamla Clio behagar starta.
Dessutom får jag inte ha mina linser på mig och med mina glasögon ser jag som en kratta. Ska kanske kolla om det går att ta bussen ut dit på något sätt i alla fall.
Det är skillnad på när det snöar här och när det snöar i Sverige. I Sverige har man vinterdäck det har man inte här. I Sverige är folk dessutom mer vana vid snö, här blir det kaos på en gång.
Nej, med närmare eftertanke blir det nog bussen ändå. A ringde precis och sa att det var så halt att till och med han tyckte att det var lite läskigt. Och han hade sprillans nya däck och är mycket mer körvan än vad jag är.
Typiskt bara att jag valt den optiker som ligger absolut allra längst bort. Den ligger på helt andra sidan av stan, i ett stort köpcentrum mitt på en åker, bland veteodlingar och sockerbetor.
Fast lite typiskt är det att det snöar just idag när jag ska ut och köra bil. Med tanke på hur det gick sist jag var ute och körde så känner jag onda föraningar. Nu kommer jag väl köra in i någon eller så kommer någon köra in i mig. Först och främst ska vi se om Gamla Clio behagar starta.
Dessutom får jag inte ha mina linser på mig och med mina glasögon ser jag som en kratta. Ska kanske kolla om det går att ta bussen ut dit på något sätt i alla fall.
Det är skillnad på när det snöar här och när det snöar i Sverige. I Sverige har man vinterdäck det har man inte här. I Sverige är folk dessutom mer vana vid snö, här blir det kaos på en gång.
Nej, med närmare eftertanke blir det nog bussen ändå. A ringde precis och sa att det var så halt att till och med han tyckte att det var lite läskigt. Och han hade sprillans nya däck och är mycket mer körvan än vad jag är.
Typiskt bara att jag valt den optiker som ligger absolut allra längst bort. Den ligger på helt andra sidan av stan, i ett stort köpcentrum mitt på en åker, bland veteodlingar och sockerbetor.
Guld i hockey sur glace
Nu är det slut på OS. Ett bättre avslut för Sverige än ett OS-guld i hockey gick väl knappast att få.
Jag tittade på så gott som hela matchen. Dagen till ära hade jag möblerat med blå soffa och gula tapeter. Jag hade förstås sportiga kläder, flaggan i högsta hugg och ropade sportiga ord som heja, kom igen, men foppa vilken soppa, mål och jaaa och sådant.
Jag tittade på så gott som hela matchen. Dagen till ära hade jag möblerat med blå soffa och gula tapeter. Jag hade förstås sportiga kläder, flaggan i högsta hugg och ropade sportiga ord som heja, kom igen, men foppa vilken soppa, mål och jaaa och sådant.
Sedan när Sverige hade vunnit åkte vi inte runt stan med Gamla Clio och tutade, viftade med flaggan och skrek Suède, Suède. Men det hade vi faktiskt kunnat gjort eftersom Gamla Clio nu är lagad och back on track igen. Det var bara vår egen stillsamhet som hindrade oss.
När Nicklas Lidström gjorde mål sa den franske kommentatorn att nu sitter folk framför tv-apparaterna i den lilla svenska staden Vasteras och jublar. Och det gjorde de också...
A, som ville briljera med sina svenskakunskaper, tänkte skicka ett sms till France Télévision för att tala om att man faktiskt inte säger Vasteras utan Vesteross, men han hittade inte numret så det fick vara.
Det var ju förstås lite synd om finnarna. Hade inte Sverige varit med i finalen hade jag hejat på dem. Mest för Saku Koivus skull. Han spelar i Montréal Canadiens och var, tillsammans med Ruben, en av mina favorithjältar när jag bodde over there.
När Nicklas Lidström gjorde mål sa den franske kommentatorn att nu sitter folk framför tv-apparaterna i den lilla svenska staden Vasteras och jublar. Och det gjorde de också...
A, som ville briljera med sina svenskakunskaper, tänkte skicka ett sms till France Télévision för att tala om att man faktiskt inte säger Vasteras utan Vesteross, men han hittade inte numret så det fick vara.
Det var ju förstås lite synd om finnarna. Hade inte Sverige varit med i finalen hade jag hejat på dem. Mest för Saku Koivus skull. Han spelar i Montréal Canadiens och var, tillsammans med Ruben, en av mina favorithjältar när jag bodde over there.
Lilla pippin 2
Ja just ja. Lilla pippin ja. Den åkte in i ugnen. Och blev en poulet rôti. Eller något liknande i alla fall. Det tog så långt tid att när den väl var klar var jag så hungrig att jag hade kunnat äta vad som helst. Dessutom hade ett antal apéritifer i väntans tider satt sin verkan så jag vet inte om jag var i det bästa tillståndet för att avgöra om den var lyckad eller inte. Men inte helt misslyckad i alla fall.
Nu hör jag bakom ryggen att Finland har gjort mål i hockeyn. Ajaj. Ska nog titta lite. Frankrike var för övrigt inte ens med i OS-hockeyn. De blev utslagna i kvalet. Av Kazakstan.
Nu hör jag bakom ryggen att Finland har gjort mål i hockeyn. Ajaj. Ska nog titta lite. Frankrike var för övrigt inte ens med i OS-hockeyn. De blev utslagna i kvalet. Av Kazakstan.
Les César du Cinéma
Den franska motsvarigheten till Oscarsgalan, la nuit des César, visas just nu på Canal+. Även vi som inte betalar för Canal+ och som vanliga fall bara får titta på kanalen ett par timmar om dagen får se Césargalan.
De battre mon coeur s'est arrêté kammar hem storkovan. De är på sex eller sju pris redan, och det är inte slut än. Hugh Grant fick ett hederspris och höll ett långt tal på knackig, men charmig franska.
Galan började inte på utsatt tid för att ett gäng franska scenarbetare (les intermittents du spectacle) hindrade produktionen. De strejkar och protesterar mot att det inte finns något socialt skyddsnät för folk som jobbar med film och som bara har tillfälliga kontrakt under tiden som filminspelningen varar. Då och då reser sig någon upp i publiken och skriker något och sedan blir han eller hon bortburen. Fast det får vi inte direkt se i tv. Vissa visar sitt missnöje i tacktalen, andra är bara glada och nöjda och säger merci beaucoup.
Skådespelaren och regissören Valérie Lemercier, som jag gillar, håller i det hela. Carole Bouquet är juryns ordförande och tjusig som alltid. Men som de flesta galor tycker jag att det blir lite långt och tjatigt. Upptäcker att jag inte har sett speciellt många av de prisade franska filmerna. Det får det bli ändring på.
De battre mon coeur s'est arrêté kammar hem storkovan. De är på sex eller sju pris redan, och det är inte slut än. Hugh Grant fick ett hederspris och höll ett långt tal på knackig, men charmig franska.
Galan började inte på utsatt tid för att ett gäng franska scenarbetare (les intermittents du spectacle) hindrade produktionen. De strejkar och protesterar mot att det inte finns något socialt skyddsnät för folk som jobbar med film och som bara har tillfälliga kontrakt under tiden som filminspelningen varar. Då och då reser sig någon upp i publiken och skriker något och sedan blir han eller hon bortburen. Fast det får vi inte direkt se i tv. Vissa visar sitt missnöje i tacktalen, andra är bara glada och nöjda och säger merci beaucoup.
Skådespelaren och regissören Valérie Lemercier, som jag gillar, håller i det hela. Carole Bouquet är juryns ordförande och tjusig som alltid. Men som de flesta galor tycker jag att det blir lite långt och tjatigt. Upptäcker att jag inte har sett speciellt många av de prisade franska filmerna. Det får det bli ändring på.
Lilla pippin
Men hjälp. Jag har en hel kyckling i kylen. Vad ska jag göra med den?
Man pratar mycket om kycklingar och andra pippifåglar i Frankrike just nu. Men ingen talar om hur man ska laga till dem. Jag får nog ringa mamma. Eller så får Adrien ringa sin mamma. Hon bor på landet och gräddar hönor som kommer direkt från farmorn mittemot så hon har säkert några knep. Själv är jag mer van vid kycklingar som skurits ner till filéer eller andra mindre pippiliknande smådelar.
Vi har en snurra-kyckling-funktion i ugnen också. Den kanske borde provas?
Lilla pippin. Vad ska det bli av dig?
Man pratar mycket om kycklingar och andra pippifåglar i Frankrike just nu. Men ingen talar om hur man ska laga till dem. Jag får nog ringa mamma. Eller så får Adrien ringa sin mamma. Hon bor på landet och gräddar hönor som kommer direkt från farmorn mittemot så hon har säkert några knep. Själv är jag mer van vid kycklingar som skurits ner till filéer eller andra mindre pippiliknande smådelar.
Vi har en snurra-kyckling-funktion i ugnen också. Den kanske borde provas?
Lilla pippin. Vad ska det bli av dig?
Mera guld
Har varit ute i solen och promenerat och kommer hem för att upptäcka att Sverige har tagit ännu ett OS-guld. Anna-Carin. Skidskytte. Det är ju helt fantastiskt vad duktigt.
I medaljligan ligger Sverige nu sexa. Frankrike, som också har haft ett bra OS, är delad tia. Jag sniffar seger i den interna landskampen.
A har försökt laga Gamla Clio. Det har inte gått så bra. Det är något krux med bränsleförsörjningsgrejset. Jag kan inget om motorer, men har hjälpt till lite, lite och nu luktar jag diesel.
Nu ska jag ut och upptäcka ännu en ny värld - bilskrotar.
I medaljligan ligger Sverige nu sexa. Frankrike, som också har haft ett bra OS, är delad tia. Jag sniffar seger i den interna landskampen.
A har försökt laga Gamla Clio. Det har inte gått så bra. Det är något krux med bränsleförsörjningsgrejset. Jag kan inget om motorer, men har hjälpt till lite, lite och nu luktar jag diesel.
Nu ska jag ut och upptäcka ännu en ny värld - bilskrotar.
Curling
Fransk tv visar förstås inte damcurlingfinalen. I Frankrike bryr man sig inte om curling. Inte ens under OS.
Tack vare Eurosport kan jag ändå kolla in curlingdamerna. Vissa delar av matchen visas varvat med konståkning och reklam. Problemet är bara att jag inte kan reglerna. Jag vet inte vad det går ut på. Så det är inget kul.
Men de svenska damerna ser propra och nyslingade ut. Tillsammans med konståkningen är det nog den enda vintersporten där deltagarna är sminkade. Bortsett från vissa ritade flaggor på kinder och så. Jag är lite besviken på skorna dock. Trodde att de skulle ha curlingkängor.
Tack vare Eurosport kan jag ändå kolla in curlingdamerna. Vissa delar av matchen visas varvat med konståkning och reklam. Problemet är bara att jag inte kan reglerna. Jag vet inte vad det går ut på. Så det är inget kul.
Men de svenska damerna ser propra och nyslingade ut. Tillsammans med konståkningen är det nog den enda vintersporten där deltagarna är sminkade. Bortsett från vissa ritade flaggor på kinder och så. Jag är lite besviken på skorna dock. Trodde att de skulle ha curlingkängor.
Jag och min skrivbordsstol
Jag hade fått en ny kommentar på en gammal bild i min bilddagbok idag. Bildtexten löd "Jag och min skrivbordstol".
I kommentaren stod det: "Var finns dessa stolar att inhandla tro?"
Bilden såg ut så här:
I kommentaren stod det: "Var finns dessa stolar att inhandla tro?"
Bilden såg ut så här:
Svaret blev:
"Just den här stolen är en unik modell som inte är till salu i dagsläget. Liknande modeller, av varierande kvalitet, finns att få tag på i Frankrike."
Bilden är tagen av pappa hemma i Västerås i julas. Vi är i det rum som en gång var mitt flickrum. Numera är det pappas arbetsrum.
När jag skrev "det rum som en gång var mitt flickrum" kände jag mig plötsligt jättegammal. Men det är jag kanske också? Snart kanske jag börjar med uttryck som "jag minns hur det var på den gamla goda tiden" och "det var bättre förr".
"Just den här stolen är en unik modell som inte är till salu i dagsläget. Liknande modeller, av varierande kvalitet, finns att få tag på i Frankrike."
Bilden är tagen av pappa hemma i Västerås i julas. Vi är i det rum som en gång var mitt flickrum. Numera är det pappas arbetsrum.
När jag skrev "det rum som en gång var mitt flickrum" kände jag mig plötsligt jättegammal. Men det är jag kanske också? Snart kanske jag börjar med uttryck som "jag minns hur det var på den gamla goda tiden" och "det var bättre förr".
Ny stjärna?
Den franska varianten av Idol, Nouvelle star, har påbörjat sin tredje fjärde omgång. Jag såg delar av det igår. Ibland är det tacksamt att franska teveprogram är så långa, jag missade både början eftersom vi inte hade ätit klart, och en stor del i mitten eftersom vi åkte iväg och hämtade hem Gamla Clio, men hann ändå se alldeles lagom mycket. Gamla Clio bogserade vi hem med hjälp av en lånad skåpbil. Det är egentligen inte riktigt tillåtet att bogsera med lina här, men det gick bra. Vi åkte sent när det var lugnt ute. Vi fick hem henne utan att linan gick av, puttade upp henne på en parkeringsplats och hann se slutet av Nouvelle star där en rund afrohårfrisörska fick juryn att börja gråta.
Jag har aldrig sett svenska Idol, men när jag bodde i Montréal följde jag och mina två roommates American Idol. Det gick på onsdagkvällar och jag kommer ihåg att jag oftast var rätt sliten just på onsdagar eftersom tisdagarna var en partydag med Mardi Retro på Café Campus. Jag bodde ihop med en fransyska och en mexikanska och vi hejade alla tre på Ruben. Ruben var stor, söt och charmig, och han sjöng fint. Men om det har blivit något av honom efter American Idol vet jag inte. Och jag bryr mig inte en om att ta reda på det. Ruben intresserar mig inte nu, men då, de där onsdagkvällarna i den gråa soffan i källarlägenheten på Boulevard Edouard Montpetit, då var han vår kung.
Jag har aldrig sett svenska Idol, men när jag bodde i Montréal följde jag och mina två roommates American Idol. Det gick på onsdagkvällar och jag kommer ihåg att jag oftast var rätt sliten just på onsdagar eftersom tisdagarna var en partydag med Mardi Retro på Café Campus. Jag bodde ihop med en fransyska och en mexikanska och vi hejade alla tre på Ruben. Ruben var stor, söt och charmig, och han sjöng fint. Men om det har blivit något av honom efter American Idol vet jag inte. Och jag bryr mig inte en om att ta reda på det. Ruben intresserar mig inte nu, men då, de där onsdagkvällarna i den gråa soffan i källarlägenheten på Boulevard Edouard Montpetit, då var han vår kung.
Anja est parfaite
Jaaa! ANJA! Guld! Hurra! Grattis!
Den franske kommentorn kallar henne för "acier suédois" (svenskt stål) och ropar "kom igen Sverige!", på svenska!
En fransk slalomåkerska säger att Anja är "une bête" (betyder ungefär monster, odjur, något stort och starkt) och är dubbelt så stor som henne. Hon var värd det Anja. Det tycker nog alla.
Sporttidningen L'Equipe toppar sin internetsida med rubriken "Anja est parfaite". Kan inte annat än hålla med. Perfekt.
Den franske kommentorn kallar henne för "acier suédois" (svenskt stål) och ropar "kom igen Sverige!", på svenska!
En fransk slalomåkerska säger att Anja är "une bête" (betyder ungefär monster, odjur, något stort och starkt) och är dubbelt så stor som henne. Hon var värd det Anja. Det tycker nog alla.
Sporttidningen L'Equipe toppar sin internetsida med rubriken "Anja est parfaite". Kan inte annat än hålla med. Perfekt.
En panne
En kort sammanfattning av eftermiddagen:
Jag tog bilen in till stan.
Jag tog bussen hem från stan.
Någonstans däremellan slutade Gamla Clio att fungera.
Just då när det hände var det förstås inte så kul. Men så här i efterhand kan jag konstatera att jag hade rätt tur ändå, det hade kunnat var betydligt värre. Jag är glad och tacksam över en massa saker, bland annat:
- att hon stannade precis efter en hårt trafikerad sexvägskorsning, och inte mitt i
- att hon stannade på ett av få ställen i stan där det finns en cykelfil så att jag hann svänga av lite och inte stå mitt i vägen
- att jag hade mobilen med mig och kunde ringa A
- att A kunde låna den potieniella Golfen och komma till undsättning
- att det fanns en parkeringplats en bit bort dit vi kunde putta henne efter att A rotat runt i motorn iklädd kostym, slitit sitt hår och ropat "putain, dis-moi ce que tu as" till bilen ett par gånger (bilen svarade aldrig)
- att jag kunde uträtta mina ärenden ändå, med hjälp av apostlahästarna.
Lite mindre glad är jag över att jag hade på mig ballerinaskor med svarta tunnstrumpor i. Trots att det inte är någon snö är det liksom vinter ute. Läxa till nästa gång blir att alltid ha ett par raggsockor till hands vid utflykter med opålitlig bil.
Jag tog bilen in till stan.
Jag tog bussen hem från stan.
Någonstans däremellan slutade Gamla Clio att fungera.
Just då när det hände var det förstås inte så kul. Men så här i efterhand kan jag konstatera att jag hade rätt tur ändå, det hade kunnat var betydligt värre. Jag är glad och tacksam över en massa saker, bland annat:
- att hon stannade precis efter en hårt trafikerad sexvägskorsning, och inte mitt i
- att hon stannade på ett av få ställen i stan där det finns en cykelfil så att jag hann svänga av lite och inte stå mitt i vägen
- att jag hade mobilen med mig och kunde ringa A
- att A kunde låna den potieniella Golfen och komma till undsättning
- att det fanns en parkeringplats en bit bort dit vi kunde putta henne efter att A rotat runt i motorn iklädd kostym, slitit sitt hår och ropat "putain, dis-moi ce que tu as" till bilen ett par gånger (bilen svarade aldrig)
- att jag kunde uträtta mina ärenden ändå, med hjälp av apostlahästarna.
Lite mindre glad är jag över att jag hade på mig ballerinaskor med svarta tunnstrumpor i. Trots att det inte är någon snö är det liksom vinter ute. Läxa till nästa gång blir att alltid ha ett par raggsockor till hands vid utflykter med opålitlig bil.
Sportlov
Det är sportlov här. Inga skolpoliser med muntra neonvästar vid övergångsställena i morse. Inget buss- och bilkaos vid femtiden utanför högstadiet mittemot. Däremot är det kanske långa liftköer i Alperna men där är ju inte jag.
Ska till optikern nu. Får se om jag är en riktig minus åtta eller inte. I vilket fall som helst är det tur att tekniken har gått framåt och de kan göra tunna glas även för oss som är mycket närsynta. Annars skulle jag få rejäla flaskbottnar. Har packat checkhäfte, försäkringspapper med procentsatser, ögondokorpapper och lite andra papper som jag ska kopiera av en annan anledning. Hoppas jag inte glömt något. Nu går jag ut till Gamla Clio som väntar troget på parkeringen.
Ska till optikern nu. Får se om jag är en riktig minus åtta eller inte. I vilket fall som helst är det tur att tekniken har gått framåt och de kan göra tunna glas även för oss som är mycket närsynta. Annars skulle jag få rejäla flaskbottnar. Har packat checkhäfte, försäkringspapper med procentsatser, ögondokorpapper och lite andra papper som jag ska kopiera av en annan anledning. Hoppas jag inte glömt något. Nu går jag ut till Gamla Clio som väntar troget på parkeringen.
Hårigt och harigt
Jag känner att jag är i stort behov av en klippning, une coupe, a haircut. Mitt hår är för långt, för slitet, för burrigt och alldeles för fnasigt torrt. Kommer inte ens ihåg när det var jag klippte mig sist vilket nog måste tolkas som ett tecken på att det börjar bli dags.
Jag har rätt mycket hår. Det blir gärna väldigt stort. Stort så att det blir hår med ansikte, istället för ansikte med hår. Eller nej, nu låter det som att jag pratar om ansiktsbehåring, men jag pratar om helheten, att håret på huvudet tar överhanden och hela personen förvandlas till en massa hår. Det gillar inte jag. Samtidigt gillar jag mitt tjocka, lockiga hår också, på många sätt, för det är ju liksom jag. Fast bekväm som jag är sätter jag oftast upp håret. Då slipper jag bekymra mig för att det ska leva sitt egna lilla liv där uppe på toppen.
Jag gillar inte direkt att gå till frisören. Så jag brukar skjuta på det. Jag brukar alltid känna mig så ful och lurad när jag kommer ut. Just för att jag är lite obekväm i frisörssalongsmiljö så passar de på. De luriga frisörerna. Sist jag klippte mig gick det till så här:
- Ditt hår är väldigt torrt, det behöver verkligen en inpackning, ska jag göra en inpackning?
- Jaha, ja, om det behövs är det kanske bäst ja.
- Jag behöver ha i mousse för att få fram lockarna. Ska jag ha i lite mousse?
- Jaha, ja, om du tycker att det behövs kan du väl ha det. Gör som du vill.
Sedan går jag till kassan och till priset som satt på fönstret har det lagts till en extraavgift för långt hår, extraavgift för två stycken inpackning och extraavgift för hårmousse. Det slutar på det dubbla. Jaha, ja, om det är så vill ni ha det ja så halar väl jag fram visakortet. Jaha, tack och hej, och vi ses aldrig mer.
Men nästa gång jag klipper mig hade jag tänkt att försöka låta bli att låta mig luras. Vi får väl se hur det går.
Dessutom hatar jag när frisörer vill föna och dona med håret så det blir alldeles fluffigt och jag känner mig som en bortkommen pudel på hundtrim. En fyndig parisfrisör sa att de nog skulle bli tvungna att öppna båda entrédörrarna för att jag skulle komma ut med allt mitt hår. Jag låtsades inte ens skratta.
Nej efter så mycket hårprat och med digitalkameran bredvid mig känner jag att jag får stå mitt kast och visa mitt ovårdade burr. Det är hyfsat platt ikväll så den allra starkaste pudel-på-väg-till-hundtrimskänslan vill inte infinna sig just nu. Däremot är jag minst lika trött som jag ser ut så jag ska genast gå och lägga mig.
Imorgon ska det kapas och putsas.
Jag har rätt mycket hår. Det blir gärna väldigt stort. Stort så att det blir hår med ansikte, istället för ansikte med hår. Eller nej, nu låter det som att jag pratar om ansiktsbehåring, men jag pratar om helheten, att håret på huvudet tar överhanden och hela personen förvandlas till en massa hår. Det gillar inte jag. Samtidigt gillar jag mitt tjocka, lockiga hår också, på många sätt, för det är ju liksom jag. Fast bekväm som jag är sätter jag oftast upp håret. Då slipper jag bekymra mig för att det ska leva sitt egna lilla liv där uppe på toppen.
Jag gillar inte direkt att gå till frisören. Så jag brukar skjuta på det. Jag brukar alltid känna mig så ful och lurad när jag kommer ut. Just för att jag är lite obekväm i frisörssalongsmiljö så passar de på. De luriga frisörerna. Sist jag klippte mig gick det till så här:
- Ditt hår är väldigt torrt, det behöver verkligen en inpackning, ska jag göra en inpackning?
- Jaha, ja, om det behövs är det kanske bäst ja.
- Jag behöver ha i mousse för att få fram lockarna. Ska jag ha i lite mousse?
- Jaha, ja, om du tycker att det behövs kan du väl ha det. Gör som du vill.
Sedan går jag till kassan och till priset som satt på fönstret har det lagts till en extraavgift för långt hår, extraavgift för två stycken inpackning och extraavgift för hårmousse. Det slutar på det dubbla. Jaha, ja, om det är så vill ni ha det ja så halar väl jag fram visakortet. Jaha, tack och hej, och vi ses aldrig mer.
Men nästa gång jag klipper mig hade jag tänkt att försöka låta bli att låta mig luras. Vi får väl se hur det går.
Dessutom hatar jag när frisörer vill föna och dona med håret så det blir alldeles fluffigt och jag känner mig som en bortkommen pudel på hundtrim. En fyndig parisfrisör sa att de nog skulle bli tvungna att öppna båda entrédörrarna för att jag skulle komma ut med allt mitt hår. Jag låtsades inte ens skratta.
Nej efter så mycket hårprat och med digitalkameran bredvid mig känner jag att jag får stå mitt kast och visa mitt ovårdade burr. Det är hyfsat platt ikväll så den allra starkaste pudel-på-väg-till-hundtrimskänslan vill inte infinna sig just nu. Däremot är jag minst lika trött som jag ser ut så jag ska genast gå och lägga mig.
Imorgon ska det kapas och putsas.
Dålig hållning
Sedan jag flyttade till Frankrike har jag fått sämre hållning. Istället för att sträcka på huvudet kollar jag ner i marken. Det låter kanske inte så festligt, men det är nödvändigt. För så fort jag kollar upp för att le mot min omgivning så händer det. Jag kliver i skiten.
Idag gjorde jag det igen. Halkade i en hundbajs. Trottarerna tycktes extra nedbajsade idag. Kanske strejkar renhållningsarbetarna? Som tur var regnade det så jag hittade snabbt en vattenpöl som jag kunde blöta foten i. Det är värre när det är torrt ute och det inte finns en fontän i sikte.
Jag har ingen statistik att luta mig mot, men jag har en känsla av att en stor andel av de benbrott som sker på franska gator är hundbajsrelaterade.
På tal om hundbajs läste jag boken A year in the merde av Stephen Clarke när jag var relativt nyinflyttad parisare. Den handlar om en engelsman som flyttar till Paris för att jobba och om hur han brottas med de franska egenheterna. Den är helt osannolik och bitvis lite väl överdriven, men kul läsning.
Boken som från början mest skrevs flr författarens parisvänner har fungerat så bra att det förra året kom en uppfäljare, Merde Actually, fast den har jag inte läst. Kanske ska kolla upp om den finns på eBay nu när jag håller på att utveckla ett beroende. På amazon.com hittar jag även In the merde for love, förstår inte riktigt om det är ännu en ny bok, eller samma bok med en annan titel.
Och ja, merde på franska betyder skit men det visste ni säkert redan.
Idag gjorde jag det igen. Halkade i en hundbajs. Trottarerna tycktes extra nedbajsade idag. Kanske strejkar renhållningsarbetarna? Som tur var regnade det så jag hittade snabbt en vattenpöl som jag kunde blöta foten i. Det är värre när det är torrt ute och det inte finns en fontän i sikte.
Jag har ingen statistik att luta mig mot, men jag har en känsla av att en stor andel av de benbrott som sker på franska gator är hundbajsrelaterade.
På tal om hundbajs läste jag boken A year in the merde av Stephen Clarke när jag var relativt nyinflyttad parisare. Den handlar om en engelsman som flyttar till Paris för att jobba och om hur han brottas med de franska egenheterna. Den är helt osannolik och bitvis lite väl överdriven, men kul läsning.
Boken som från början mest skrevs flr författarens parisvänner har fungerat så bra att det förra året kom en uppfäljare, Merde Actually, fast den har jag inte läst. Kanske ska kolla upp om den finns på eBay nu när jag håller på att utveckla ett beroende. På amazon.com hittar jag även In the merde for love, förstår inte riktigt om det är ännu en ny bok, eller samma bok med en annan titel.
Och ja, merde på franska betyder skit men det visste ni säkert redan.
Dumma fransmän
Men neeej. Svensken faller på mållinjen. Fransmannen är starkare och snor bronset. Kommentatorerna är upphetsade och ropar oui, oui. Jag ropar nej, nej. Fast inte lika högt.
När skidskytteåkarna närmar sig upploppet och känner att krafterna börjar ta slut och att den andra är starkare, undrar om de då någonsin funderar på att plocka fram bössan och skadeskjuta den andra bara lite, lite. Det är nog väldigt förbjudet. Men någon måste väl ha tänkt tanken någon gång? Idrott är ju trots allt på blodigt allvar.
Nej, nu måste jag kila.
När skidskytteåkarna närmar sig upploppet och känner att krafterna börjar ta slut och att den andra är starkare, undrar om de då någonsin funderar på att plocka fram bössan och skadeskjuta den andra bara lite, lite. Det är nog väldigt förbjudet. Men någon måste väl ha tänkt tanken någon gång? Idrott är ju trots allt på blodigt allvar.
Nej, nu måste jag kila.
Skidskytte och lite annat
Pojkvännen har kundbesök och äter trerätters lunch på ett slott. Själv har jag ätit pasta med ketchup enligt GI-konstens alla regler.
På tv är det skidskytte. Först tänkte jag att det var en rätt konstig sport men så kom jag på att det kanske är den mest naturliga os-grenen av alla. Ut och skida i skogen, kasta sig ner på marken, skjuta en björn, en älg eller en pricktavla och så skida vidare. Det är på riktigt. Äkta vildliv fast på låtsas. Inga piruetter eller curlingsopande.
Frankrike ligger före Sverige i medaljtabellen. Chirac är i Indien. Skakar händer och säljer flygplan. 43 Airbus ska de ha indierna. Själv undrar jag hur många händer Chirac skakat i sitt liv. Ju mer jag tänker på det desto trassligare blir det. Alla dessa händer.
Jag läser Linna Johanssons blogg från Turin. Kul att läsa om OS ur ett litet annorlunda perspektiv.
Sverige och Frankrike slåss om bronset i skidskytte. Nästan så att jag måste titta. Heja, heja. Sedan ska jag ut på diverse ärenden. Mer om det senare. Kanske.
På tv är det skidskytte. Först tänkte jag att det var en rätt konstig sport men så kom jag på att det kanske är den mest naturliga os-grenen av alla. Ut och skida i skogen, kasta sig ner på marken, skjuta en björn, en älg eller en pricktavla och så skida vidare. Det är på riktigt. Äkta vildliv fast på låtsas. Inga piruetter eller curlingsopande.
Frankrike ligger före Sverige i medaljtabellen. Chirac är i Indien. Skakar händer och säljer flygplan. 43 Airbus ska de ha indierna. Själv undrar jag hur många händer Chirac skakat i sitt liv. Ju mer jag tänker på det desto trassligare blir det. Alla dessa händer.
Jag läser Linna Johanssons blogg från Turin. Kul att läsa om OS ur ett litet annorlunda perspektiv.
Sverige och Frankrike slåss om bronset i skidskytte. Nästan så att jag måste titta. Heja, heja. Sedan ska jag ut på diverse ärenden. Mer om det senare. Kanske.
Om bilar
Trots att Gamla Clio fick en ny (begagnad) rem av något slag till sin motor i helgen lutar det åt att hon kommer att bli utbytt. Mot en Golf. Fast det är inte helt klart än. Inga papper är underskrivna och inga händer är skakade. Det är en kollega till A som ska sälja sin Golf från 2001 och den verkar fin och bra.
Jag har börjat bli en hejare på att tolka bilannonser. Inte helt lätt i början. Alla förkortningar och koder gör att det blir nästan som ett eget språk. Golf IV TDi 130 cv sport plus bv6 01, 96000 km, 5p, ttes opt, clim, ja, TBE, ct ok, gtie 6M. Ja och så vidare. Jag förstår allt. I princip. Undrar om jag kan lägga till det som nytt språk på mitt cv....
Vad som ska hända med Gamla Clio är ännu oklart. Hon har ju rullat rätt långt. Börjar närma sig 30 000 mil, vilket är rätt mycket för en liten dam som hon. Men än är hon inte helt pensionsfärdig. Och som sagt, inga händer är skakade än.
Jag har börjat bli en hejare på att tolka bilannonser. Inte helt lätt i början. Alla förkortningar och koder gör att det blir nästan som ett eget språk. Golf IV TDi 130 cv sport plus bv6 01, 96000 km, 5p, ttes opt, clim, ja, TBE, ct ok, gtie 6M. Ja och så vidare. Jag förstår allt. I princip. Undrar om jag kan lägga till det som nytt språk på mitt cv....
Vad som ska hända med Gamla Clio är ännu oklart. Hon har ju rullat rätt långt. Börjar närma sig 30 000 mil, vilket är rätt mycket för en liten dam som hon. Men än är hon inte helt pensionsfärdig. Och som sagt, inga händer är skakade än.
Räddaren i nöden
Man tager vad man haver, sa Kajsa Warg.
Jag har ingen kavel så jag tog till flaskan.
Jag har ingen kavel så jag tog till flaskan.
Silverfiskar
Nej usch. Upptäckte precis en silverfisk på vår toalett. Inte en sådan här Silverfisk dock. Det hade nog varit snäppet trevligare, även om jag helst föredrar en helt silverfiskfri toa. Vår toa är väl ungefär en kvadratmeter stor, så jag vill helst vara ensam därinne.
Jag har ingen aning om vad silverfisk heter på franska. Det tycks inte heta silverfisk i alla fall. Varken silver (argent) eller fisk (poisson) ledde till någon reaktion hos pojkvännen. När jag sa "sådana där äckliga små odjur som blir till en blöt fläck när man dödar dem" verkade han förstå i alla fall. Han har också sett dem. Dödar du dem, frågade jag. Nej det är klart att jag inte gör, svarade han, de gör ju inget, de är ju bara gulliga.
Silverfiskar är nog rätt mycket. Snabba, ljusskygga och vinglösa insekter som lever i två till åtta år och byter skinn upp till åtta gånger under sitt liv är de till exempel. Insekter som har existerat i 300 miljoner år, äter mjäll och klister och lägger ungefär 100 ägg i sprickor är de också. Men gulliga? Gulliga är de inte. Och jag vill inte ha dem på min toa. Men, men, hellre på toan än i köket i alla fall. Och hellre silverfiskar än råttor. Eller kackerlackor.
Uppdatering: Nu har jag googlat på poisson d'argent (silverfisk) och fick massor av träffar så det heter silverfisk på franska också. Eller lépisme. Men det är överkurs.
Jag har ingen aning om vad silverfisk heter på franska. Det tycks inte heta silverfisk i alla fall. Varken silver (argent) eller fisk (poisson) ledde till någon reaktion hos pojkvännen. När jag sa "sådana där äckliga små odjur som blir till en blöt fläck när man dödar dem" verkade han förstå i alla fall. Han har också sett dem. Dödar du dem, frågade jag. Nej det är klart att jag inte gör, svarade han, de gör ju inget, de är ju bara gulliga.
Silverfiskar är nog rätt mycket. Snabba, ljusskygga och vinglösa insekter som lever i två till åtta år och byter skinn upp till åtta gånger under sitt liv är de till exempel. Insekter som har existerat i 300 miljoner år, äter mjäll och klister och lägger ungefär 100 ägg i sprickor är de också. Men gulliga? Gulliga är de inte. Och jag vill inte ha dem på min toa. Men, men, hellre på toan än i köket i alla fall. Och hellre silverfiskar än råttor. Eller kackerlackor.
Uppdatering: Nu har jag googlat på poisson d'argent (silverfisk) och fick massor av träffar så det heter silverfisk på franska också. Eller lépisme. Men det är överkurs.
Dubbelidubb
Jalla, jalla-dvdn bestod av en svensk version med fransk text och en dubbad version. Vi kollade förstås på orginalversionen men efteråt kollade vi in dubbningen bara för att se hur den var. Den var kass. Pappa Fares charmiga, brutna svenska kördes över av en helt vanlig fransk röst. Inte minsta invandrarfranska. Fares Fares dubbades också av en klassisk dubbröst. Dubbrösterna låter alltid likadana. Antagligen är det väl samma då och då. Antalet dubbare måste ju begränsas någonstans. Fast kända skådespelare brukar i alla fall oftast dubbas av samma person, för att det ska bli någorlunda enhetligt. Men det hjälper inte.
Nej, snälla, snälla Frankrike. Sluta dubba. Det är så tråkigt. Och ni kan säkert bli lite bättre på engelska om ni får höra något annat än franska då och då.
Tur att vi var bortresta när M6 visade de två sista avsnitten av Sex and the city. Vi tankade ner dem från nätet för att inte missa dem och fick på så sätt den engelska versionen. Hade vi sett dem dubbade hade vi missat massa nyanser. När Carrie är dubbad och pratar franska hela tiden tappar hennes tafatta försök att säga "bonjour" och hennes utanförskap när alla pratar franska runt omkring all sin tjusning. De är ju omöjligt att dubba. Precis som så mycket annat.
Nej, snälla, snälla Frankrike. Sluta dubba. Det är så tråkigt. Och ni kan säkert bli lite bättre på engelska om ni får höra något annat än franska då och då.
Tur att vi var bortresta när M6 visade de två sista avsnitten av Sex and the city. Vi tankade ner dem från nätet för att inte missa dem och fick på så sätt den engelska versionen. Hade vi sett dem dubbade hade vi missat massa nyanser. När Carrie är dubbad och pratar franska hela tiden tappar hennes tafatta försök att säga "bonjour" och hennes utanförskap när alla pratar franska runt omkring all sin tjusning. De är ju omöjligt att dubba. Precis som så mycket annat.
Schlager
Den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen (nätt litet ord) pågår har jag förstått av att surfa runt på kvällstidningarnas hemsidor. Tyckte att det var rätt utdraget och tråkigt när det bara var en tävling men nu är det visst flera stycken. Verkar tjatigt.
I Frankrike är inte Schlagerfestivalen något som man bryr sig speciellt mycket om. Förra året hade de någon slags uttagning på teve med fem bidrag och de skickade iväg ett rätt skruttigt bidrag som hamnade långt ner i listan. Efter Sverige tror jag. Fast till skillnad från Sverige behöver Frankrike inte delta i någon kvalificeringstävling. De har sin givna plats i finalen. Precis som de franska bönderna har sin givna plats i EU:s bidragspolitik. Eller nej, nu tappade jag spåret. Men helt rättvis är det väl inte riktigt att Frankrike som knappt bryr sig inte behöver kvala medan andra länder, som Sverige, där schlagern är värsta grejen riskerar att inte få vara med alls i finalen.
De franska schalgerbidragen brukar oftast bestå av smäktande ballader. På franska förstås, även om man nu får sjunga på engelska också. Frankrike har kammat hem segern i eurovisionsfinalen fem gånger räknar jag ut efter en titt på den här sidan. Men det var mest i eurovisionens ungdom. Senast vinsten var 1977 då Marie Myriam sjung L'oiseau et l'enfant.
1974 som är ett stort år i svensk eurovisionshistoria eftersom det var då ABBA vann med Waterloo var Frankrike inte ens med. Man drog sig ur tävlingen eftersom den hölls samma dag som presidenten George Pompidous begravning. Vem vet, hade inte Pompidou begravts just den dagen hade kanske det franska bidraget La vie à vingt-cinq ans som skulle ha framförts av sångaren Dany vunnit och ändrat hela ABBA:s och därmed också Sveriges historia. Men det är nog inte speciellt troligt...
Andra franska schlagervinnare genom tiderna är:
André Claveau med Dors, mon amour, 1958
Jacqueline Boyer med Tom Pilibi, 1960
Isabelle Aubert med Un premier amour, 1962
Frida Boccara med Un jour, un enfant, 1969
Så, nu har jag allmänbildat mig lite på fransk eurovisionsschlagerhistoria. Nu ska jag kolla på Jalla, jalla som dök upp i brevlådan idag. Hurra för eBay!
I Frankrike är inte Schlagerfestivalen något som man bryr sig speciellt mycket om. Förra året hade de någon slags uttagning på teve med fem bidrag och de skickade iväg ett rätt skruttigt bidrag som hamnade långt ner i listan. Efter Sverige tror jag. Fast till skillnad från Sverige behöver Frankrike inte delta i någon kvalificeringstävling. De har sin givna plats i finalen. Precis som de franska bönderna har sin givna plats i EU:s bidragspolitik. Eller nej, nu tappade jag spåret. Men helt rättvis är det väl inte riktigt att Frankrike som knappt bryr sig inte behöver kvala medan andra länder, som Sverige, där schlagern är värsta grejen riskerar att inte få vara med alls i finalen.
De franska schalgerbidragen brukar oftast bestå av smäktande ballader. På franska förstås, även om man nu får sjunga på engelska också. Frankrike har kammat hem segern i eurovisionsfinalen fem gånger räknar jag ut efter en titt på den här sidan. Men det var mest i eurovisionens ungdom. Senast vinsten var 1977 då Marie Myriam sjung L'oiseau et l'enfant.
1974 som är ett stort år i svensk eurovisionshistoria eftersom det var då ABBA vann med Waterloo var Frankrike inte ens med. Man drog sig ur tävlingen eftersom den hölls samma dag som presidenten George Pompidous begravning. Vem vet, hade inte Pompidou begravts just den dagen hade kanske det franska bidraget La vie à vingt-cinq ans som skulle ha framförts av sångaren Dany vunnit och ändrat hela ABBA:s och därmed också Sveriges historia. Men det är nog inte speciellt troligt...
Andra franska schlagervinnare genom tiderna är:
André Claveau med Dors, mon amour, 1958
Jacqueline Boyer med Tom Pilibi, 1960
Isabelle Aubert med Un premier amour, 1962
Frida Boccara med Un jour, un enfant, 1969
Så, nu har jag allmänbildat mig lite på fransk eurovisionsschlagerhistoria. Nu ska jag kolla på Jalla, jalla som dök upp i brevlådan idag. Hurra för eBay!
Boule för vikingar
Fransmännen kallar curling för "la pétanque viking" - vikingboule. Tja, varför inte. Även om vikingparallellen känns lite uttjatad så är faktiskt inte curling helt annorlunda från boule. Det handlar ju om att putta bort och komma nära. Fast i curling dricker man inte pastis, men det gör kanske inte pensionärsboulespelarna i Sverige heller? Kan förstås tyckas lite orättvist att inte boule/pétanque är en OS-gren. För det är det väl inte? Det kanske blir. Med tanke på västvärldens åldrande befolkning.
La bella lingua...
Åh italienare som pratar franska. Jag smälter.
Världens bästa mamma
Jag är en av alla dem som har världens bästa mamma. Ja, min är förstås allra bäst men jag kan ha förståelse för att inte alla håller med mig på den punkten.
Häromdagen skrev jag om att jag borde ha en anteckningsbok i handväskan för att slippa anteckna saker på gamla kvitton och annat oordnat. Vad dyker upp i brevlådan idag om inte en liten söt anteckningbok från Ordning & reda och en lapp där det stod:
Hej!
Ett bidrag till din handväska. Jag valde den slanka linjen, säg till om du vill ha en biffigare sak.
Kram M.
Hur gulligt är inte det då?
Tack så mycket!
Häromdagen skrev jag om att jag borde ha en anteckningsbok i handväskan för att slippa anteckna saker på gamla kvitton och annat oordnat. Vad dyker upp i brevlådan idag om inte en liten söt anteckningbok från Ordning & reda och en lapp där det stod:
Hej!
Ett bidrag till din handväska. Jag valde den slanka linjen, säg till om du vill ha en biffigare sak.
Kram M.
Hur gulligt är inte det då?
Tack så mycket!
Jalla, jalla
Ha! Nu har jag gjort mitt andra eBay-inköp. Jag börjar bli professionell. Jag köpte filmen Jalla, Jalla med fransk text alternativt fransk dubbning. Dubbningen går bort, men texten får stanna. Perfekt för det något avstannade "lära-ut-svenska-projektet". En euro kostade den. Plus porto. Hoppas den kommer fort. Helst imorgon. Eller på lördag. Men så fort går det kanske inte...
Pingviner
Gaypingviner. Det är ju lite gulligt. Men det är klart att det kanske inte är speciellt kul för djurparkschefen som vill ha pingvinbebisar.
Appropå pingviner så har den franska filmen Pingvinresan (La marche de l'empereur) premiär i Sverige i dagarna. Det har blivit den mest framgångsrika franska filmen i USA någonsin. Större än Amélie från Montmartre. Jag har inte sett den. Trots att jag gillar pingviner. Mest av allt gillar jag förstås Papa Pingouin, men jag tror inte att han är med i filmen.
Om man gillar fransk film och bor i Göteborg så finns det förresten en fransk bioklubb, Ciné-club français, som visar filmer på Hagabion. Det kan vara ett tips. Jag tror inte att jag har sett något program för våren än. Brukar får dem på mejl. Men det har kanske inte kommit igång än. Det brukar vara på onsdagkvällar i alla fall. Brukar inte vara så dyrt heller.
Appropå pingviner så har den franska filmen Pingvinresan (La marche de l'empereur) premiär i Sverige i dagarna. Det har blivit den mest framgångsrika franska filmen i USA någonsin. Större än Amélie från Montmartre. Jag har inte sett den. Trots att jag gillar pingviner. Mest av allt gillar jag förstås Papa Pingouin, men jag tror inte att han är med i filmen.
Om man gillar fransk film och bor i Göteborg så finns det förresten en fransk bioklubb, Ciné-club français, som visar filmer på Hagabion. Det kan vara ett tips. Jag tror inte att jag har sett något program för våren än. Brukar får dem på mejl. Men det har kanske inte kommit igång än. Det brukar vara på onsdagkvällar i alla fall. Brukar inte vara så dyrt heller.
Dags att syna och bli synad
Igår var jag hos ögondoktorn. Jag hade tid klockan 16. Jag kom väl fem i eller så, i lagom tid helt enkelt. Det hade jag inte mycket för. Väntrummet var proppfullt och jag han läsa tre Elle, en Vogue och några gamla Femme Actuelle innan jag fick komma in klockan 18. I väntrummet var det varmt och bredvid mig satt ett par som hånglade hela tiden så att det sörplade. Jag försökte att inte störa mig på slurpet, det var ju trots allt Alla hjärtans dag. Men lite obekvämt var det. Jag ville mumla ”get a room” men lät bli. Sedan fanns där en gubbe som hade läskig hosta, två söta små tanter, en livlig treåring och lite annat smått och gott. Folk kom och gick förstås. Så är det med väntrum.
Jag kom in till den inte alls trevliga, men något stressade och väldigt överbelastade ögondoktorn. Fick kolla i lite maskiner. Läsa siffror. Kolla trycket i ögonen. Allt i superspeed. Sedan droppade hon i grejer som sved utan att säga vad det var och så fick jag gå tillbaka till väntrummet med rinnande ögon och utan spegel. Hon hann trycka in en fyra patienter till eller så innan jag fick gå in igen. Hon kollade med lite andra maskiner och sa att allt var bra förutom att jag var mycket mer närsynt än vad jag hade linser för. Sedan skrev jag en check på 45 euro, fick recept på glasögon och linser och så var det klart. Häpp.
Gick in på toan men där fanns inte heller någon spegel. Jag ville bara kolla hur jag såg ut eftersom ögonen runnit så mycket men det gick visst inte. Så jag gick ut på stan. Gick in i mataffären Monoprix. Kände plötsligt att jag inte såg mycket alls. Hittade en spegel och upptäckte att jag istället för blåa ögon bara hade pupiller. Enorma pupiller. Hu, inte undra på att folk kollade konstigt. Jag blev bländad av mjölkdisken, tiitade ner och gick hem.
Gick in på toan men där fanns inte heller någon spegel. Jag ville bara kolla hur jag såg ut eftersom ögonen runnit så mycket men det gick visst inte. Så jag gick ut på stan. Gick in i mataffären Monoprix. Kände plötsligt att jag inte såg mycket alls. Hittade en spegel och upptäckte att jag istället för blåa ögon bara hade pupiller. Enorma pupiller. Hu, inte undra på att folk kollade konstigt. Jag blev bländad av mjölkdisken, tiitade ner och gick hem.
När jag kom hem kollade jag lite noggrannare på papprena jag fått och upptäckte att hon höjt min styrka från -5,75 och -6 till -8 och -8,5. Kors. Inte visste jag att jag såg så dåligt. Jag gör ju ändå linskoll hos optikern i Sverige var sjätte månad eller så och han har inte sagt något. Sist jag var där bad jag i och för sig om starkare linser för att jag såg lite kasst så då fick jag starkare, men inte så himla mycket starkare. Tycker att det är skumt och det tyckte optikern som jag var hos idag också så jag ska gå tillbaka dit på synkoll på onsdag. Det är ett stort projekt det här med synen.
Dryga två enheter. Är inte det jättemycket? Jag menar jag kan ju utan problem läsa textremsan på tv (om nu inte allt vore dubbat i Frankrike), läsa vägskyltar och när någon skriver på en tavla. Men kanske har jag vant mig vid att se lite halvdåligt. Jag är konfunderad.
Dryga två enheter. Är inte det jättemycket? Jag menar jag kan ju utan problem läsa textremsan på tv (om nu inte allt vore dubbat i Frankrike), läsa vägskyltar och när någon skriver på en tavla. Men kanske har jag vant mig vid att se lite halvdåligt. Jag är konfunderad.
Hjärtetiden är över
Igår var det Alla hjärtans dag. Då ska man vara i en parrelation. Är man inte det ska man helst gömma sig.
Förra året bodde jag i Paris i Alla-hjärtans-dagstider. Min lägenhet låg bredvid en blomsteraffär. Jag hade inte tänkt så mycket på att det var Alla hjärtans dag förrän jag kom hem från jobbet någongång efter sju och upptäckte att det var kö långt ut på gatan hos floristen vars butik för det mesta brukade vara rätt tom. Alla stressade sistaminuten-parisare slogs om de sista rosorna.
Själv gick jag förbi kön av suckande människor och in till min lilla lägenhet på sjunde våningen med utsikt över Paris takåsar. Lämnade av lite saker och skuttade ner de sju våningarna igen för att ta tunnelbanan till Montparnasse. Där jag åt en god, men helt hjärtfri, sushi tillsammans med fyra kompisar. Två som var tillsammans men som inte är det längre. Och två som kanske hade kunnit bli tillsammans om den ena av de två hade fått bestämma.
I år blev det ingen sushi utan vanlig grönsakssoppa. Jag åt bara lite soppa för att lämna plats för mycket tårta. Jag bakade nämligen en ganska ful, men god, hjärttårta till mitt hjärta. Min Valentin. Han säger sig inte vara så mycket för det här med Alla hjärtans dag och så, men lite tårta tackade han förstås inte nej till.
Förra året bodde jag i Paris i Alla-hjärtans-dagstider. Min lägenhet låg bredvid en blomsteraffär. Jag hade inte tänkt så mycket på att det var Alla hjärtans dag förrän jag kom hem från jobbet någongång efter sju och upptäckte att det var kö långt ut på gatan hos floristen vars butik för det mesta brukade vara rätt tom. Alla stressade sistaminuten-parisare slogs om de sista rosorna.
Själv gick jag förbi kön av suckande människor och in till min lilla lägenhet på sjunde våningen med utsikt över Paris takåsar. Lämnade av lite saker och skuttade ner de sju våningarna igen för att ta tunnelbanan till Montparnasse. Där jag åt en god, men helt hjärtfri, sushi tillsammans med fyra kompisar. Två som var tillsammans men som inte är det längre. Och två som kanske hade kunnit bli tillsammans om den ena av de två hade fått bestämma.
I år blev det ingen sushi utan vanlig grönsakssoppa. Jag åt bara lite soppa för att lämna plats för mycket tårta. Jag bakade nämligen en ganska ful, men god, hjärttårta till mitt hjärta. Min Valentin. Han säger sig inte vara så mycket för det här med Alla hjärtans dag och så, men lite tårta tackade han förstås inte nej till.
Pupill
Kom ut från ögondoktorn efter två och en halvtimmes väntetid med pupiller stora som femtioöringar och ett recept på väldigt mycket starkare linser och glasögon än vad jag har nu. Det känns sådär. Visste ju att jag var lite halvblind men inte så himla blind.
Apropå femtioöringar så är de gamla vanliga silverfemtioöringarna snart inte giltiga längre. Det hade jag inte en aning om innan en kassörska på ICA Maxi gav mig en lektion när jag var hemma i julas. Att jag skulle ha några reserver av ogiltiga sedlar i byrålådan däremot verkar inte speciellt troligt.
Nu ska jag vila mina pupiller. Jag ser läskig ut.
Apropå femtioöringar så är de gamla vanliga silverfemtioöringarna snart inte giltiga längre. Det hade jag inte en aning om innan en kassörska på ICA Maxi gav mig en lektion när jag var hemma i julas. Att jag skulle ha några reserver av ogiltiga sedlar i byrålådan däremot verkar inte speciellt troligt.
Nu ska jag vila mina pupiller. Jag ser läskig ut.
Allez la Suède
Åh vad duktiga de svenska sprintstafettlöparna är. Dubbelt guld! Och vips gick vi om Frankrike i medaljligan. Hurra!
Idag är det Alla hjärtans dag. Det ska jag fira med att gå till ögondoktorn. Jag får inte ha linserna på mig så går runt och känner mig ful i mina gamla brillor. Hoppas att det går vägen den här gången. Jag vill ha nya glasögon nu. Nu.
Idag är det Alla hjärtans dag. Det ska jag fira med att gå till ögondoktorn. Jag får inte ha linserna på mig så går runt och känner mig ful i mina gamla brillor. Hoppas att det går vägen den här gången. Jag vill ha nya glasögon nu. Nu.
Jeux olympiques
OS pågår. Om det nu var någon som inte märkt det. Frankrike har lyckats skrapa ihop två medaljer. Sverige har ingen. Jag känner mig underlägsen.
Igår i bilen slog jag över till France Info, nyhetsradiokanalen, och hamnade mitt i upploppet i en längdskidåkningsuppgörelse. Till en början var kommentatorerna exhalterade för det fanns faktiskt en möjlighet att Frankrike skulle ta sin första OS-medalj i längdskidåkning någonsin. Fast det stod ganska snabbt klart att så inte var fallet. Istället tycktes gulduppgörelsen stå mellan en italienare och en svensk, Anders Ssodergränn. Ja, heja Anders Södergren ropar jag så högt att jag nästan överröstar Gamla Clios buller.
Kommentatorn pratar lite runtomkring om lite allt möjligt och säger att det nu inte är många meter kvar till mål och att det fortfarande står mellan Anders Schlodren och italienaren. Det är en hård kamp säger radiogubben. Men det verkar som att svensken har vunnit. Ja, hurra, allez la Suède, ropar jag. Radiogubben harklar sig lite och säger att nej, först nu passerar de mållinjen, och den olympiska mästaren i 30 kilometer är... (lång paus)... ryssen, ja det är ryssen som vinner, före norrmannen.
Va? Vi två i bilen tittar oförstående på varandra. Var kom ryssen ifrån? Svensken hade ju så gott som vunnit sa radiogubben och så kommer det en ryss. Och en norrman.
Det är lite oordning i radion ett tag. Någon annan kommer in och intervjuar den franske killen som vann störtloppet. Sedan går de tillbaka till längdskidåkningen där kommentatorn ursäktar sig och säger att han satt lite illa till för att se upploppet.
Satt lite illa till? Och ändå kommenterade han med en sådan inlevelse?
Jag känner mig snuvad på en guldmedalj. Av France Info. Kan man överklaga?
Igår i bilen slog jag över till France Info, nyhetsradiokanalen, och hamnade mitt i upploppet i en längdskidåkningsuppgörelse. Till en början var kommentatorerna exhalterade för det fanns faktiskt en möjlighet att Frankrike skulle ta sin första OS-medalj i längdskidåkning någonsin. Fast det stod ganska snabbt klart att så inte var fallet. Istället tycktes gulduppgörelsen stå mellan en italienare och en svensk, Anders Ssodergränn. Ja, heja Anders Södergren ropar jag så högt att jag nästan överröstar Gamla Clios buller.
Kommentatorn pratar lite runtomkring om lite allt möjligt och säger att det nu inte är många meter kvar till mål och att det fortfarande står mellan Anders Schlodren och italienaren. Det är en hård kamp säger radiogubben. Men det verkar som att svensken har vunnit. Ja, hurra, allez la Suède, ropar jag. Radiogubben harklar sig lite och säger att nej, först nu passerar de mållinjen, och den olympiska mästaren i 30 kilometer är... (lång paus)... ryssen, ja det är ryssen som vinner, före norrmannen.
Va? Vi två i bilen tittar oförstående på varandra. Var kom ryssen ifrån? Svensken hade ju så gott som vunnit sa radiogubben och så kommer det en ryss. Och en norrman.
Det är lite oordning i radion ett tag. Någon annan kommer in och intervjuar den franske killen som vann störtloppet. Sedan går de tillbaka till längdskidåkningen där kommentatorn ursäktar sig och säger att han satt lite illa till för att se upploppet.
Satt lite illa till? Och ändå kommenterade han med en sådan inlevelse?
Jag känner mig snuvad på en guldmedalj. Av France Info. Kan man överklaga?
Oordnande ord
Jag borde alltid ha ett anteckningsblock i handväskan. Fast det har jag förstås inte. Det är inte ens alltid jag har handväska. Har jag tur har jag en penna. Ibland har jag nio. Nio pennor och inget anteckningsblock. Det slutar alltid med att jag skriver något på gamla kvitton, ett hörn av en tidning eller på ett glansigt godispapper där inget fastnar. Sedan glömmer jag bort att jag har skrivit något. Hittar det långt senare och fattar ingenting.
Städade lite i handväskan och hittade ett kvitto där det stod "6 miljoner skraplotter om dagen" och en nummerlapp från franska arbetsförmedlingen där jag kladdat dit "Mamman med grönt hår och skrikande ettåring. Är hon här i förebyggande syfte? Skaffa jobb först, sedan barn. Inte tvärtom." På samma lapp har jag skrivit "jag - självgående projekt?", "plantan lika död som arbetsmarknaden", "% St Quentin" och "glöm inte stämpeln". Jag hade rätt mycket väntetid på arbetsförmedlingen. Men inte så mycket skrivutrymme. Och inte så mycket ordning i huvudet heller.
Borde kanske lägga ner en liten anteckningsbok i väskan nu på en gång för att se om det möjligen kan leda till någon ordning bland orden och framtiden.
Städade lite i handväskan och hittade ett kvitto där det stod "6 miljoner skraplotter om dagen" och en nummerlapp från franska arbetsförmedlingen där jag kladdat dit "Mamman med grönt hår och skrikande ettåring. Är hon här i förebyggande syfte? Skaffa jobb först, sedan barn. Inte tvärtom." På samma lapp har jag skrivit "jag - självgående projekt?", "plantan lika död som arbetsmarknaden", "% St Quentin" och "glöm inte stämpeln". Jag hade rätt mycket väntetid på arbetsförmedlingen. Men inte så mycket skrivutrymme. Och inte så mycket ordning i huvudet heller.
Borde kanske lägga ner en liten anteckningsbok i väskan nu på en gång för att se om det möjligen kan leda till någon ordning bland orden och framtiden.
Gamla Clio på äventyr
I fredags skrev jag lite kåserande om franska motorvägar, spanska lastbilar, rovfåglar och om hur pålitlig och bra Gamla Clio är. Fast jag hann aldrig publicera inlägget för vår internetuppkoppling slutade att fungera och sedan skulle vi åka söderut för skidåkning.
Så här i efterhand kan jag säga att det var kanske lika bra att inlägget aldrig blev publicerat för att annars hade jag varit tvungen att gå tillbaka och stryka allt som har med Gamla Clios pålitlighet att göra.
På väg ner mot snön och Gérardmer i fredags smäller det plötsligt till. Ett konstigt ljud och sedan börjar Gamla Clio låta annorlunda. Fransmannen som känner sin Clio utan och innan, reagerar direkt och innan vi har kommit till närmaste avfart har han hunnit gå i genom en hel rad olika scenarion om vad som kan ha hänt.
Vi stannar på en typisk motorvägsrastplats med några picknickbord och toaletter som luktar illa. Det regnar lite och börjar bli mörkt. Han rotar runt under huven. Pratar med sin pappa i telefon. Vi bestämmer oss för att åka av motorvägen så snabbt som möjligt utifall Gamla Clio smäller igen och på riktigt den här gången. Vi hamnar lite utanför Verdun. Fredsstaden. Clio låter konstigt, några hästar tycks ha övergett motorn och galopperat bort över åkrarna. Vi undrar om vi rullar på lånad tid och snart måste ringa bärgning eller parkera någonstans och ta tåget. Vi tröstar oss med att vi har nya sovsäckar och varmt te i en termos.
Vi kommer till en stad som heter Pannes. Panne på franska betyder motorstopp, när något ramlar "en panne" går det sönder. Är detta ett tecken?
Efter lite mer funderande från fransmannens sida och ytterligare samtal med pappan bestämmer vi oss för att fortsätta rulla. Vi tar oss till Nancy. Vi passerar Epinal. Vi klarar till och med de slingriga och delvis hala skogsvägarna upp till Gérardmer. Vi kommer fram. Men om det fanns några vilda djur i skogarna vi passerade lär de ha blivit skrämda för livet av Clios buller.
På lördagen har vi en jättefin dag i backen. Dessutom är det nattåkning. Liftarna stänger två. Vi håller ut till midnatt. Snön är perfekt. Jag har inte glömt hur man svänger.
På söndagen startar inte Gamla Clio. Fransmannen börjar plocka isär motorn i en massa delar. Utomhus. Det är minusgrader. Någonstans har en skruv lossnat och skruven har haft sönder något som slitit på något annat. Han plockar bort ett hjul också. Hittar skruven till sist. Spänner något. Skruvar något annat. Plockar ihop allt igen och säger att hon ska nog oss tillbaka också, Gamla Clio. Men om det blir så mycket mer återstår att se.
Med mycket buller fast utan brak rullade vi försikigt tillbaka till Saint Quentin. Och här är jag nu. Rosig om kinderna efter sol, snö och kyla. Tacksam över att ha en händig pojkvän som just nu sitter och funderar på hur han ska göra om Gamla Clio inte startar imorgon när han ska till jobbet. Nu ska jag kolla bilannonser. Sedan ska jag sova. Godnatt.
Så här i efterhand kan jag säga att det var kanske lika bra att inlägget aldrig blev publicerat för att annars hade jag varit tvungen att gå tillbaka och stryka allt som har med Gamla Clios pålitlighet att göra.
På väg ner mot snön och Gérardmer i fredags smäller det plötsligt till. Ett konstigt ljud och sedan börjar Gamla Clio låta annorlunda. Fransmannen som känner sin Clio utan och innan, reagerar direkt och innan vi har kommit till närmaste avfart har han hunnit gå i genom en hel rad olika scenarion om vad som kan ha hänt.
Vi stannar på en typisk motorvägsrastplats med några picknickbord och toaletter som luktar illa. Det regnar lite och börjar bli mörkt. Han rotar runt under huven. Pratar med sin pappa i telefon. Vi bestämmer oss för att åka av motorvägen så snabbt som möjligt utifall Gamla Clio smäller igen och på riktigt den här gången. Vi hamnar lite utanför Verdun. Fredsstaden. Clio låter konstigt, några hästar tycks ha övergett motorn och galopperat bort över åkrarna. Vi undrar om vi rullar på lånad tid och snart måste ringa bärgning eller parkera någonstans och ta tåget. Vi tröstar oss med att vi har nya sovsäckar och varmt te i en termos.
Vi kommer till en stad som heter Pannes. Panne på franska betyder motorstopp, när något ramlar "en panne" går det sönder. Är detta ett tecken?
Efter lite mer funderande från fransmannens sida och ytterligare samtal med pappan bestämmer vi oss för att fortsätta rulla. Vi tar oss till Nancy. Vi passerar Epinal. Vi klarar till och med de slingriga och delvis hala skogsvägarna upp till Gérardmer. Vi kommer fram. Men om det fanns några vilda djur i skogarna vi passerade lär de ha blivit skrämda för livet av Clios buller.
På lördagen har vi en jättefin dag i backen. Dessutom är det nattåkning. Liftarna stänger två. Vi håller ut till midnatt. Snön är perfekt. Jag har inte glömt hur man svänger.
På söndagen startar inte Gamla Clio. Fransmannen börjar plocka isär motorn i en massa delar. Utomhus. Det är minusgrader. Någonstans har en skruv lossnat och skruven har haft sönder något som slitit på något annat. Han plockar bort ett hjul också. Hittar skruven till sist. Spänner något. Skruvar något annat. Plockar ihop allt igen och säger att hon ska nog oss tillbaka också, Gamla Clio. Men om det blir så mycket mer återstår att se.
Med mycket buller fast utan brak rullade vi försikigt tillbaka till Saint Quentin. Och här är jag nu. Rosig om kinderna efter sol, snö och kyla. Tacksam över att ha en händig pojkvän som just nu sitter och funderar på hur han ska göra om Gamla Clio inte startar imorgon när han ska till jobbet. Nu ska jag kolla bilannonser. Sedan ska jag sova. Godnatt.
Et c'est parti...
Okej, efter några ombyten är jag nu påklädd. Det blev svarta byxor, svart kavaj och en grå t-shirt med något spetsaktigt på. Lite tråkigt men känner mig mer bekväm i det än i kjol, så så får det bli. Basta.
Nu ska jag åka och tanka (som en vuxen) och sedan tar jag motorvägen till Valenciennes, eller till Marly närmare bestämt för så heter stället dit jag ska. Från Harly till Marly. Håll en tumme för att Gamla Clio är snäll mot mig och inte krånglar. Och fortsätt att håll en tumme för mig och mina intervjuer. Det lär ta hela eftermiddagen, så känner ni att tumhållningen hindrar er på något sätt i ert arbete eller så kan det räcka med en liten tanke på tummen då och då.
A+
(Nej A+ har inget med betyg eller prestation att göra. Det är ett förkortat sätt att à plus som i sin tur är en förkortning av à plus tard som betyder vi hörs senare. Men om jag kan prestera i A+-nivå så vore ju inte det helt fel heller.)
Nu ska jag åka och tanka (som en vuxen) och sedan tar jag motorvägen till Valenciennes, eller till Marly närmare bestämt för så heter stället dit jag ska. Från Harly till Marly. Håll en tumme för att Gamla Clio är snäll mot mig och inte krånglar. Och fortsätt att håll en tumme för mig och mina intervjuer. Det lär ta hela eftermiddagen, så känner ni att tumhållningen hindrar er på något sätt i ert arbete eller så kan det räcka med en liten tanke på tummen då och då.
A+
(Nej A+ har inget med betyg eller prestation att göra. Det är ett förkortat sätt att à plus som i sin tur är en förkortning av à plus tard som betyder vi hörs senare. Men om jag kan prestera i A+-nivå så vore ju inte det helt fel heller.)
Gamla Clio vår vän
Gamla Clio bråkar. Bilen alltså. Hon (på franska heter bil voiture och det är ett feminint ord, därför blir bilen en hon) tänder bara lysena på ena sidan utvändigt och inte alls invändigt. Ibland önskar man att en bil vore som en dator. När den låser sig och något går snett är det bara att starta om och sedan funkar allt igen.
Nu är ju inte Gamla Clio min bil utan pojkvännens. Och de har avverkat många kilometer och betydligt värre fel än så här tillsammans så det ska nog lösa sig. De känner varandra utan och innan. Han känner varje skruv, säkring och mutter, hon känner hans händer, fötter och sittben.
Uppdatering: Javisst. Nu kom han in och säger att Gamla Clio funkar igen. Jag fick en lång förklaring om vad som var fel och hur han kom fram till att det var just det som var fel. Jag kan inte återge förklaringen för att jag glömde lyssna i mitten. Jag tittade på elschemat han ritade upp, nickade och skrattade på rätt ställe. Men obs, överskatta mig inte. Jag har läst samhällsprogrammet på gymnasiet så det är inte meningen att jag ska förstå elscheman och hur saker och ting fungerar. Huvudsaken är väl att Gamla Clio är på banan igen. Alla nöjda och glada. Nattinatt.
Nu är ju inte Gamla Clio min bil utan pojkvännens. Och de har avverkat många kilometer och betydligt värre fel än så här tillsammans så det ska nog lösa sig. De känner varandra utan och innan. Han känner varje skruv, säkring och mutter, hon känner hans händer, fötter och sittben.
Uppdatering: Javisst. Nu kom han in och säger att Gamla Clio funkar igen. Jag fick en lång förklaring om vad som var fel och hur han kom fram till att det var just det som var fel. Jag kan inte återge förklaringen för att jag glömde lyssna i mitten. Jag tittade på elschemat han ritade upp, nickade och skrattade på rätt ställe. Men obs, överskatta mig inte. Jag har läst samhällsprogrammet på gymnasiet så det är inte meningen att jag ska förstå elscheman och hur saker och ting fungerar. Huvudsaken är väl att Gamla Clio är på banan igen. Alla nöjda och glada. Nattinatt.
Kyssar i massor
Eftersom det snart är jul har jag gjort julgodis idag. Negerkyssar. Fast det är nog inte politiskt korrekt att säga negerkyssar. Mintkyssar ska man säga. Men jag har alltid sagt negerkyssar. Och precis som det är svårt att lära en gammal hund att sitta är det svårt att lära mig att säga mintkyssar.
Det är rätt enkelt att göra ne...mintkyssar. Två äggvitor vispas pösigt sedan har man i tre droppar pepparmintolja och en hel massa florsocker (7 deciliter sa mamma att det stod i receptet men jag var tvungen att ha i mer för att kunna forma kyssarna). Sedan rullar man smeten till bollar som man plattar ut och droppar därefter på kyssäkta smält mörk choklad. Efter det får man låta dem stelna ett tag om man inte vill ha mjuka kyssar.
Även om A har som princip att skaka hand med sina kollegor istället för att kindpussas på mornarna får han ta med sig en massa kyssar till jobbet i morgon. Annars är risken stor att jag äter upp alla och jag frestas inte riktigt av tanken av att ha ätit nästan en hel påse florsocker. Smaken är desto mer frestande för en godisgrisig sockerknarkare som jag.
Det är rätt enkelt att göra ne...mintkyssar. Två äggvitor vispas pösigt sedan har man i tre droppar pepparmintolja och en hel massa florsocker (7 deciliter sa mamma att det stod i receptet men jag var tvungen att ha i mer för att kunna forma kyssarna). Sedan rullar man smeten till bollar som man plattar ut och droppar därefter på kyssäkta smält mörk choklad. Efter det får man låta dem stelna ett tag om man inte vill ha mjuka kyssar.
Även om A har som princip att skaka hand med sina kollegor istället för att kindpussas på mornarna får han ta med sig en massa kyssar till jobbet i morgon. Annars är risken stor att jag äter upp alla och jag frestas inte riktigt av tanken av att ha ätit nästan en hel påse florsocker. Smaken är desto mer frestande för en godisgrisig sockerknarkare som jag.
Ersättning
Vi var på Stade de France i december och såg en show om Jules Verne och vulkaner. Problemet var bara att showen var obefintlig och att publiken buade så högt så att även om berättaren haft något att säga hade det varit svårt att höra. Eftersom flera tv-kanaler var inblandade som sponsorer fick man på tv bara se förarbeten till showen, hur nyskapande och genomarbetat det var. Inslag från själva genomförandet och publikens visslande och buande försökte man dölja. Däremot var debatten rätt frisk på olika forum och liknande. Folk som åkt långt och betalat dyra pengar för att få se en show som marknadsförts som det mest storslagna som någonsin skådats på Stade de France men som sedan visade sig bestå av några ljuseffekter på ett lakan kände sig lurade.
Vi hade i och för sig inte betalat våra biljetter och inte heller åkt särskilt långt. Men det kändes ändå lite snopet att det aldrig tog fart.
Stade de France blev antagligen attackerat av klagobrev och samtal efter de fyra föreställningar som runt 80 000 personer bevistade. Därför var de illa tvungna att lägga upp på sin hemsida en adress dit man kunde skriva för att klaga och för att bli ersatt. Självklart skrev inte Stade de France att adressen var till för att klaga, det är inte bra marknadsföring. Istället stod något i stil med: "Bevistade du showen Un voyage au centre de la terre? Har du några åsikter som du vill att vi ska ta del av? Skicka dina kommentarer till följande adress, endast brev med kopior på biljett besvaras."
Ett fint sätt att låta bli att skriva "vi vet att Un voyage au centre de la terre var skit. Skicka en kopia på era biljetter så ska vi ersätta er".
Vi har skickat våra biljetter. Som ersättning blev vi erbjudna följande alternativ:
- Fotboll Frankrike - Slovakien
- Rugby Frankrike - Italien
- Rally på is, Trophée Andros
- Friidrott Golden League
Jag har redan sett en fotbollsmatch på Stade de France. En oavgjord vänskapsmatch mellan Frankrike och Sverige förra året. Rugby och rally tycker jag inte är så kul. Men friidrott gillar jag. Fast då får man vänta ända till i juli. Men det kan det ju vara värt. Sist jag var på friidrott var på DN-galan med pappa en gång för rätt många år sedan. Vi satt vid trestegsgropen där en okänd ung svensk satte personligt rekord i varje hopp. Han hette Christian Olsson och skulle komma att hoppa mycket längre.
Vi hade i och för sig inte betalat våra biljetter och inte heller åkt särskilt långt. Men det kändes ändå lite snopet att det aldrig tog fart.
Stade de France blev antagligen attackerat av klagobrev och samtal efter de fyra föreställningar som runt 80 000 personer bevistade. Därför var de illa tvungna att lägga upp på sin hemsida en adress dit man kunde skriva för att klaga och för att bli ersatt. Självklart skrev inte Stade de France att adressen var till för att klaga, det är inte bra marknadsföring. Istället stod något i stil med: "Bevistade du showen Un voyage au centre de la terre? Har du några åsikter som du vill att vi ska ta del av? Skicka dina kommentarer till följande adress, endast brev med kopior på biljett besvaras."
Ett fint sätt att låta bli att skriva "vi vet att Un voyage au centre de la terre var skit. Skicka en kopia på era biljetter så ska vi ersätta er".
Vi har skickat våra biljetter. Som ersättning blev vi erbjudna följande alternativ:
- Fotboll Frankrike - Slovakien
- Rugby Frankrike - Italien
- Rally på is, Trophée Andros
- Friidrott Golden League
Jag har redan sett en fotbollsmatch på Stade de France. En oavgjord vänskapsmatch mellan Frankrike och Sverige förra året. Rugby och rally tycker jag inte är så kul. Men friidrott gillar jag. Fast då får man vänta ända till i juli. Men det kan det ju vara värt. Sist jag var på friidrott var på DN-galan med pappa en gång för rätt många år sedan. Vi satt vid trestegsgropen där en okänd ung svensk satte personligt rekord i varje hopp. Han hette Christian Olsson och skulle komma att hoppa mycket längre.
Aaaah ah ah ah ah Esteban, Zia, Tao, les Cités d'Or
Enfant du soleil,
tu parcours la terre, le ciel,
cherche ton chemin,
c'est ta vie, c'est ton destin,
et le jour, la nuit,
avec tes deux meilleurs amis,
à bord du grand Condor,
tu recherches les Cités d'Or
(aaah ah ah ah ah
Esteban, Zia, Tao, les Cités d'Or)
Enfant du soleil,
ton destin est sans pareil,
l'aventure t'appelle,
n'attends pas et cours vers elle
(aaah ah ah ah ah
Esteban, Zia, Tao, les Cités d'Or)
Lyssna här. Värsta bra. Det är inledningssången till Les mystérieuses cités d'or. Den tecknade serien som jag budade hem på eBay innan jul. Nu ska vi kolla på ett par avsnitt.
tu parcours la terre, le ciel,
cherche ton chemin,
c'est ta vie, c'est ton destin,
et le jour, la nuit,
avec tes deux meilleurs amis,
à bord du grand Condor,
tu recherches les Cités d'Or
(aaah ah ah ah ah
Esteban, Zia, Tao, les Cités d'Or)
Enfant du soleil,
ton destin est sans pareil,
l'aventure t'appelle,
n'attends pas et cours vers elle
(aaah ah ah ah ah
Esteban, Zia, Tao, les Cités d'Or)
Lyssna här. Värsta bra. Det är inledningssången till Les mystérieuses cités d'or. Den tecknade serien som jag budade hem på eBay innan jul. Nu ska vi kolla på ett par avsnitt.
Fånkö
Sitter i telefonkö. Får lyssna på jazzig hissmusik och då och en dam som säger att jag fortfarande står i kö. På svenska och på franska. Jag ringer till svenska ambassaden. Inte trodde jag att det skulle vara så omöjligt. Snart ger jag upp.
"Du står fortfarande i kö, men vi tar emot ditt samtal så fort en operatör blir ledig."
"Nous avons encore des nombreux appels, veuillez patienter quelques instants s'il vous plaît."
Pom, pom, pom..
"Du står fortfarande i kö, men vi tar emot ditt samtal så fort en operatör blir ledig."
"Nous avons encore des nombreux appels, veuillez patienter quelques instants s'il vous plaît."
Pom, pom, pom..
Crêpes i stora lass
Idag är det pannkaksdagen i Frankrike. La Chandeleur heter det men jag kan inte speciellt mycket om traditionen i sig. Vet bara att man får äta pannkakor och det räcker bra. Annette kan lite mer och skriver om det i sin blogg I mitt franska kök.
Vi ska åka till Arras och äta crêpes hos Damien i kväll. Vilket påminner mig om att jag måste knata iväg till affären och köpa Nutella. Sylt har vi ett aldrig sinande lager av hemkokt från Auvergne så det är bara att välja och vraka.
Vi ska åka till Arras och äta crêpes hos Damien i kväll. Vilket påminner mig om att jag måste knata iväg till affären och köpa Nutella. Sylt har vi ett aldrig sinande lager av hemkokt från Auvergne så det är bara att välja och vraka.
Mera vuxenpoäng
Nu finns det ett nytt vuxenpoängstest som cirkulerar runt i diverse bloggar. Eftersom jag gillar listor och tidigare har fått rätt taskigt med vuxenpoäng tänkte jag att jag skulle ge det ett försök.
Jobb (1p) - Nej, inte just nu, men snart hoppas jag.
Visitkort (1p) - Nej, men jag har haft.
Konferens (1p) - Konferens? Det är när man åker iväg till en konferensanläggning, sover över och äter en massa hela tiden va? Har gjort det ett par gånger i olika studentsammanhang men aldrig i jobb, så jag säger nej.
Bor hos föräldrar (-2p) - Nej, men gjorde det ett tag i våras och somras.
Vara sambo (1p) - Alltså jag bor ju ihop med min pojkvän och vi har till och med skrivit under officiella papper på att vi bor ihop så jag får svara ja. Men det känns ändå inte riktigt på riktigt eftersom jag inte har några saker här förutom ett par väskor kläder.
Jobb (1p) - Nej, inte just nu, men snart hoppas jag.
Visitkort (1p) - Nej, men jag har haft.
Konferens (1p) - Konferens? Det är när man åker iväg till en konferensanläggning, sover över och äter en massa hela tiden va? Har gjort det ett par gånger i olika studentsammanhang men aldrig i jobb, så jag säger nej.
Bor hos föräldrar (-2p) - Nej, men gjorde det ett tag i våras och somras.
Vara sambo (1p) - Alltså jag bor ju ihop med min pojkvän och vi har till och med skrivit under officiella papper på att vi bor ihop så jag får svara ja. Men det känns ändå inte riktigt på riktigt eftersom jag inte har några saker här förutom ett par väskor kläder.
Vara förlovad (1p) - Nej.
Vara gift (2p) - Inte det heller.
Skild (3p) - Nix pix.
Äga villa (2p) - Inte en villa, så långt ögat kan nå, men rätt så många droppar regn, hela daaan. Mörkgråa dagar, seglar förbi. Vintern är rätt lång tralala... Nej, förlåt nu kom jag av mig.
Ha en bil (1p kombi + 1p) - Nej, men pojkvännen har gamla Clio som jag kan få låna ibland.
Hund (1p) - Nej. Nöjer mig med att titta på hundarna som promeneras i parken. Gillar han med pälskragen bäst.
Lån (1p) - Javisst. CSN forever, and ever, and ever.
Gemensam ekonomi (1p) - Nej, jag är en snyltare som varken betalar hyra eller räkningar. Jag är ond.
Pensionsspara (1p) - Nej men stopp och belägg. När man är 25 ska man väl inte låsa fast pengar i tråkiga pensionsfonder. Det är bara onda banktanter som luras och säger att det är bra för då får de provision.
Storhandla (1p) - Ja, det händer. Men inte så ofta.
ICA-kundkort (1p) - Nej men Carte Leclerc och Carte Auchan, fast de är inte i mitt namn så det räknas inte säger vi.
Använda rabattkuponger (2p) - Ja i tanken. Men har nog i princip aldrig lyckats i praktiken.
Äga hushållsassistent (1p) - Nej, men en stavmixer till soppa och smoothies.
Äga diskmaskin (1p) - Nej.
Dubbelsäng (2p) - Ja, jag sover i en 1,60-säng. Fast den är inte min.
Ha julgran på julen (2p) - Nej, är inte hemma på julen.
Gråa hår (1p) - Nej.
Celluliter (1p) - Det beror nog på hur nära man tittar.
Prenumerera på morgontidning (1p) - Nej, inte i Frankrike. Men har alltid gjort det i Sverige. I love morgontidning.
Lösa sudoko (1p) - Javisst, det har hänt.
Välja att inte svara i telefon (2p) - Alltså, ja det har kanske hänt. På mobilen. Men det är inte ett vuxentecken tycker jag, snarare tvärtom, att man inte vågar ta tag i problemen eller har gett ut sitt nummer till någon man inte borde.
Vara gift (2p) - Inte det heller.
Skild (3p) - Nix pix.
Äga villa (2p) - Inte en villa, så långt ögat kan nå, men rätt så många droppar regn, hela daaan. Mörkgråa dagar, seglar förbi. Vintern är rätt lång tralala... Nej, förlåt nu kom jag av mig.
Ha en bil (1p kombi + 1p) - Nej, men pojkvännen har gamla Clio som jag kan få låna ibland.
Hund (1p) - Nej. Nöjer mig med att titta på hundarna som promeneras i parken. Gillar han med pälskragen bäst.
Lån (1p) - Javisst. CSN forever, and ever, and ever.
Gemensam ekonomi (1p) - Nej, jag är en snyltare som varken betalar hyra eller räkningar. Jag är ond.
Pensionsspara (1p) - Nej men stopp och belägg. När man är 25 ska man väl inte låsa fast pengar i tråkiga pensionsfonder. Det är bara onda banktanter som luras och säger att det är bra för då får de provision.
Storhandla (1p) - Ja, det händer. Men inte så ofta.
ICA-kundkort (1p) - Nej men Carte Leclerc och Carte Auchan, fast de är inte i mitt namn så det räknas inte säger vi.
Använda rabattkuponger (2p) - Ja i tanken. Men har nog i princip aldrig lyckats i praktiken.
Äga hushållsassistent (1p) - Nej, men en stavmixer till soppa och smoothies.
Äga diskmaskin (1p) - Nej.
Dubbelsäng (2p) - Ja, jag sover i en 1,60-säng. Fast den är inte min.
Ha julgran på julen (2p) - Nej, är inte hemma på julen.
Gråa hår (1p) - Nej.
Celluliter (1p) - Det beror nog på hur nära man tittar.
Prenumerera på morgontidning (1p) - Nej, inte i Frankrike. Men har alltid gjort det i Sverige. I love morgontidning.
Lösa sudoko (1p) - Javisst, det har hänt.
Välja att inte svara i telefon (2p) - Alltså, ja det har kanske hänt. På mobilen. Men det är inte ett vuxentecken tycker jag, snarare tvärtom, att man inte vågar ta tag i problemen eller har gett ut sitt nummer till någon man inte borde.
Putsa fönster (1p) - Ja det har jag gjort. Men är rätt dålig på det. Fläckiga balkongfönster är ett bevis.
Svampplockning (2p) - Nej. Men varför inte? Tror inte det finns så mycket svamp här i krokarna men i Sverige skulle jag kunna tänka mig det.
Långfärdsskridskor (1p) - Nej det har jag aldrig provat. Men skulle kunna tänka mig det också om jag vet säkert att isen är jättetjock.
Parmiddag (1p) - Jag har varit på middagar där det har varit par. Men parmiddag? Vad är det för fånigt ord? "Välkomna på paaarmiddag..." Det låter minst lika fult som tjejmiddag. Skrota.
Vinprovning (1p) - Nej men är inte helt främmande inför det heller. Skulle gärna lära mig mer om vin, sac à vin som jag är...
Danskurs (1p) - Nej, men kanske skulle behöva. GIllar inte att dansa.
Partaja till gamla 70-talshits. Obs! Gäller ej om du är bög. (1p) - Det tror jag inte. Eller jo, Les mardis rétro på Café Campus i Montréal. Men Café Campus är nog så långt ifrån vuxenpoäng man kan komma...
Dricka konjak alt. calvados till kaffet (1p) - Nej, jag provar ibland hos mamma och pappa men tycker inte att det är gott.
Däcka före 23.00 dagligen (1p) - Nej, men det kanske vore bra?
Föredra soffan hemma före krogen/puben med bästa kompisarna (1p) - Nej det tror jag inte. Men det beror väl på sammanhanget.
Spela Bingolotto (1p) - Nej. Finns Bingolotto fortfarande förresten?
Tycka att Ernst Kirchberger är en riktig pudding (1p) - Vem är det? Måste googla... Hittar inga bilder på denne man, det måste vara felstavat. Jag svarar nej. Låter inte som en pudding.
Ha höftproblem (1p) - Nej tack och lov.
Köa till Allsång på Skansen kl 7 på morgonen (2p) - Haha, klockan 7 på morgonen? Det finns det väl ingen som gör, eller?
Bli förundrad över "ungdomen idag" (2p) - Javisst, jag är en riktig gnällkärring.
Svampplockning (2p) - Nej. Men varför inte? Tror inte det finns så mycket svamp här i krokarna men i Sverige skulle jag kunna tänka mig det.
Långfärdsskridskor (1p) - Nej det har jag aldrig provat. Men skulle kunna tänka mig det också om jag vet säkert att isen är jättetjock.
Parmiddag (1p) - Jag har varit på middagar där det har varit par. Men parmiddag? Vad är det för fånigt ord? "Välkomna på paaarmiddag..." Det låter minst lika fult som tjejmiddag. Skrota.
Vinprovning (1p) - Nej men är inte helt främmande inför det heller. Skulle gärna lära mig mer om vin, sac à vin som jag är...
Danskurs (1p) - Nej, men kanske skulle behöva. GIllar inte att dansa.
Partaja till gamla 70-talshits. Obs! Gäller ej om du är bög. (1p) - Det tror jag inte. Eller jo, Les mardis rétro på Café Campus i Montréal. Men Café Campus är nog så långt ifrån vuxenpoäng man kan komma...
Dricka konjak alt. calvados till kaffet (1p) - Nej, jag provar ibland hos mamma och pappa men tycker inte att det är gott.
Däcka före 23.00 dagligen (1p) - Nej, men det kanske vore bra?
Föredra soffan hemma före krogen/puben med bästa kompisarna (1p) - Nej det tror jag inte. Men det beror väl på sammanhanget.
Spela Bingolotto (1p) - Nej. Finns Bingolotto fortfarande förresten?
Tycka att Ernst Kirchberger är en riktig pudding (1p) - Vem är det? Måste googla... Hittar inga bilder på denne man, det måste vara felstavat. Jag svarar nej. Låter inte som en pudding.
Ha höftproblem (1p) - Nej tack och lov.
Köa till Allsång på Skansen kl 7 på morgonen (2p) - Haha, klockan 7 på morgonen? Det finns det väl ingen som gör, eller?
Bli förundrad över "ungdomen idag" (2p) - Javisst, jag är en riktig gnällkärring.
0-15 p "INTE gammal"
16-25 p " börjar barka ditåt..."
Över 25 p "Nu är du där"
Ja en hel del poäng lyckades jag skramla ihop faktiskt. Och så fort jag hittar ett riktigt jobb och får en lite mer stabil situation ska ni se att poängen kommer att rasa in. Kling, kling.
Över 25 p "Nu är du där"
Ja en hel del poäng lyckades jag skramla ihop faktiskt. Och så fort jag hittar ett riktigt jobb och får en lite mer stabil situation ska ni se att poängen kommer att rasa in. Kling, kling.
Skiii
Nästa helg ska jag åka skidor. Fast inte i Saint Quentin för här finns ingen snö. Bara lite is på trottoarerna som jag halkar på. Och inte i Alperna heller den här gången. Istället ska vi till Gerardmer som ligger i Les Vosges, ett gäng berg i östra Frankrike. Inte jämförbart med Alperna, möjligen med någon del av Sälen. Men vi ska dit mest för att hälsa på fransmannens kusin med flickvän. Jag räknar med att briljera i backen. Eller snarare, jag räknar med att ta mig ner utan att ramla alltför mycket. Jag är ingen Anja Pärson direkt. Men det är alltid trevligt att dricka en varm choklad eller en vin chaud i backen.
Fast det är klart, det är ju något särskilt med Alperna. Kanske blir det en liten sväng dit också. Så småningom. Någon nytta ska man väl ha av att bo i Frankrike.
Fast det är klart, det är ju något särskilt med Alperna. Kanske blir det en liten sväng dit också. Så småningom. Någon nytta ska man väl ha av att bo i Frankrike.
Vaddå onyttigt?
Men hallå, vad är det här för snicksnack? Det är väl klart att det är nyttigt med choklad. På alla sätt och vis.
Äntligen
Äntligen. Finally. Finalement. Jag har en ny anställningsintervju. Har varit så dött på den fronten ett tag att jag börjat tro att jag kanske borde bli något annat än vad jag är. Men nu ringde det i alla fall och jag har en intervju för ett jobb i Valenciennes, en rätt ointressant industristad i norra Frankrike nära belgiska gränsen, den 9 februari. Undrar hur jag ska komma dit. Ta tåget? Eller låna gamla Clio?
Valenciennes ligger i det franska departementet Nord. Eller Ch'Nord som man också kan säga, med syftning på den inte alltför vackra dialekt som utövas i regionen. En dialekt med mycket sch-ljud och en del andra konstigheter, oavsett om orden innehåller sch-ljud eller inte. Inte den tjusigaste och mest lättförståeliga franskan enligt mig, men den har sin charm. Och precis som överallt så finns det ju förstås de som pratar med mer dialekt än andra.
Annars vet jag inte så mycket om Valenciennes. Jag frågade A vad han visste om staden. Hans svarade att det är fult och att de har en Toyota-fabrik. Låter lockande.
Nu har jag i och för sig bara en intervju och är fortfarande rätt långt från ett jobb. Det är dessutom bara ett mamma-vik på fyra, fem månader och de verkade ta in rätt mycket folk på intervju eftersom det skulle vara både gruppintervjuer och personliga intervjuer och det fanns två intervjudagar att välja på. Men ett litet steg är det ju. Så håll tummarna och korsa fingrarna för mig.
Valenciennes ligger i det franska departementet Nord. Eller Ch'Nord som man också kan säga, med syftning på den inte alltför vackra dialekt som utövas i regionen. En dialekt med mycket sch-ljud och en del andra konstigheter, oavsett om orden innehåller sch-ljud eller inte. Inte den tjusigaste och mest lättförståeliga franskan enligt mig, men den har sin charm. Och precis som överallt så finns det ju förstås de som pratar med mer dialekt än andra.
Annars vet jag inte så mycket om Valenciennes. Jag frågade A vad han visste om staden. Hans svarade att det är fult och att de har en Toyota-fabrik. Låter lockande.
Nu har jag i och för sig bara en intervju och är fortfarande rätt långt från ett jobb. Det är dessutom bara ett mamma-vik på fyra, fem månader och de verkade ta in rätt mycket folk på intervju eftersom det skulle vara både gruppintervjuer och personliga intervjuer och det fanns två intervjudagar att välja på. Men ett litet steg är det ju. Så håll tummarna och korsa fingrarna för mig.