I ett regnigt Frankrike
Nu är jag tillbaka i Saint-Quentin. Upptäcker att jag har en hel del saker kvar här. Kläder i garderoben, balsam i badrummet, mina kryddor och matlagningsgrejer som han aldrig kommer att använda sig av i köket och en och annan elefant här och var. Mina saker är just nu utspridda på fyra olika ställen. Lite här, lite hos föräldrarna i Västerås, lite i lägenheten i Stockholm och rätt mycket i den uthyrda lägenheten i Göteborg. Jag vet fortfarande inte riktigt var jag ska bo. Vad som ska bli mitt hem. Men det kommer väl. Att fatta beslut om framtiden är kanske inte det jag är allra bäst på här i världen.
Saint-Quentin är sig i alla fall likt. På torget är det julmarknad med skridskobana precis som förra året.
Saint-Quentin är sig i alla fall likt. På torget är det julmarknad med skridskobana precis som förra året.
Julmarknad på torget
I morse sov jag till klockan ett. Det var inte alls meningen. Kanske var jag trött. Men inte så trött. Jag har väl inte åkt hela vägen till Frankrike bara för att sova.
I morgon är det nyårsafton. Då jag ska jag dricka champagne och äta lax.
Annandag jul
Jag skrev nyss ett blogginlägg. Det första på rätt länge. Jag skrev om julen, om lägenheten med utsikt över Västerbron som inte är min, om en resväska och om att prata franska på ett överfullt SJ-tåg mellan Västerås och Stockholm medan VSK vann över Örebro i den klassiska annandagsbandyn.
Sedan tryckte jag på fel knapp och allting försvann. Klantig. Som en ovan.
Och nu är klockan för mycket för att skriva något nytt. Annandagen har tagit slut. Precis som julen. För Elliott var det den allra första. För många av oss andra var det en i raden. Nu får vi vänta ett år till nästa. Jag ser fram emot det. Jag gillar julen.
Imorgon, eller idag beroende på hur man ser det, är det vardag igen. Med tunnelbana, Roslagsbana och jobb, jobb, jobb. Fransmannen åkte tillbaka till sitt land idag på eftermiddagen. Nästa helg är det min tur att ge mig ut i luften. Lågprisflygen är distansförhållandenas bästa vän och det var inte utan anledning jag fick en resväska i julklapp den här julen också.
Sedan tryckte jag på fel knapp och allting försvann. Klantig. Som en ovan.
Och nu är klockan för mycket för att skriva något nytt. Annandagen har tagit slut. Precis som julen. För Elliott var det den allra första. För många av oss andra var det en i raden. Nu får vi vänta ett år till nästa. Jag ser fram emot det. Jag gillar julen.
Imorgon, eller idag beroende på hur man ser det, är det vardag igen. Med tunnelbana, Roslagsbana och jobb, jobb, jobb. Fransmannen åkte tillbaka till sitt land idag på eftermiddagen. Nästa helg är det min tur att ge mig ut i luften. Lågprisflygen är distansförhållandenas bästa vän och det var inte utan anledning jag fick en resväska i julklapp den här julen också.
Tomtefin Elliott brås på sin faster och läser den franska ordboken med stort intresse