En stövels död kan komma plötsligt

När man köper stövlar för 10 euro räknar man nog inte med att de ska hålla hela livet. Men en säsong borde de väl klara tycker man. Eller två månader är väl i alla fall inte för mycket begärt?

Jag har på senare tid upptäckt att jag ofta blir väldigt blöt om vänster fot när jag är ute och går. Har inte direkt funderat på varför, för det är väl så att man blir lite blöt om foten när det är blött på marken. Men så häromdagen lyfte jag på min stövel och kollade på sulan för att upptäcka att den var helt sprucken. Klart att strumporna dricker vatten om det är hål i sulan. Ett mysterium var uppklarat. Försökte att sätta lite superlim i sprickan och satte rätt mycket superlim på fingrarna och det var verkligen super. Satt som sten. På fingrarna. Sprickan i sulan gick förstås upp så fort jag började gå.

I lördags kväll satt vi i festens slutskede samlade runt den öppna spisen och diskuterade livet, mobiltelefoner, äppeltobak och annat väsentligt. Då hittade jag en plastgrej på golvet. Titta, det ser ut som en del av en sula sa jag och så la jag den på ett bord så att den som tappat den skulle hitta den. När vi gick från festen inledde vi en jakt efter en taxi. Vi var rätt vilsna i ett bostadsområde i Saint-Cloud, en stillsam parisförort, och var tvungna att gå långt och länge innan vi till slut hittade en taxi som kunde ta oss till Malakoff. Jag tyckte att mina skor gjorde ett konstigt ljud men tänkte inte så mycket på det. Sedan frågade någon vad det var som lät ihåligt. Det är jag, sa jag på skoj och knackade mig i huvudet. Och det var ju jag också. Fast inte huvudet, utan klacken. Plastgrejen jag hittat på golvet på festen var förstås sulan till min klack. Nu var klacken bara ihålig och i hårdplast.

Det var trots allt rätt kul att gå och låta ihålig ända långt in i Boulogne-Billancourt. Men kände mig ändå rätt sliten och halt när vi kom hem någon gång då det skulle ha varit gryning om det nu inte vore januari.

Igår slängde jag stövlarna och spräckte mina gråa jeans. Fast jeansen har levt ända sedan Montréal, så de får räknas som uttjänade. Stövlarna blev två månader gamla. Må de vila i frid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback