Ögondoktorn
Igår var jag hos ögondoktorn och räknade med att gå därifrån med recept på glasögon och linser som jag sedan slipper betala tack vara att jag är officiell sambo och kan alldeles gratis ta del av min fransmans prima fina sjukförsäkring som hans jobb betalar. Så här dags idag hade jag räknat med att sitta framför datorn i nya glasisar. Men så blev det inte. Istället måste jag vänta ända till den 14 februari då jag har fått en ny träff hos madame ögondoktor. Hon tyckte att jag såg så illa att hon ville att jag skulle komma en gång till, utan linser. Åh suck, jag är så blind. Fast det var ju ingen nyhet. Och det tror jag det att hon vill att jag ska komma en gång för varje litet besök går på 27 euro. Nu behöver ju jag visserligen bara betala 1 av dessa 27 euro, resten ersätts av franska försäkringskassan (70 procent tror jag att det är) och av vår privata sjukförsäkring. Men madame doktor med privat mottagning kammar in stålar till boet.
För att få en träff hos en ophtalmologist som ögondoktorn så fint heter på franska måste man vara ute i god tid. Några månader innan är ingen underdrift. Igår hade jag tid klockan 18.15 men insåg när jag kom till ett fullt väntrum att det skulle dröja. Någon gång efter sju fick jag gå in till en halvsur madame, som pratade fort för att hon snabbt skulle kunna gå vidare och ta sig an nästa kund.
Hon irriterades över att jag inte visste vad starr heter på franska och gav mig ett recept på ögondroppar för hon tyckte jag såg lite allergisk ut. Jag kände mig inte speciellt allergisk. Kanske var det bara en kompensation för att jag inte kunde få min nya linser nu. Franska doktorer verkar gilla att skriva ut recept. Här tycks många gå till doktorn för minsta lilla snuva för att få diverse dunderkurer utskrivna till sig. (Ja, jag har nog fördomar.) Medicinerna kostar också gratis, såvida man har en hyfsat bra mutuelle, en privat sjukförsäkring.
I övrigt så hade den franska sjukförsäkringskassan ett litet nätt underskott på 11,6 miljarder euro år 2004. Fast det hör kanske inte hit just nu.
För att få en träff hos en ophtalmologist som ögondoktorn så fint heter på franska måste man vara ute i god tid. Några månader innan är ingen underdrift. Igår hade jag tid klockan 18.15 men insåg när jag kom till ett fullt väntrum att det skulle dröja. Någon gång efter sju fick jag gå in till en halvsur madame, som pratade fort för att hon snabbt skulle kunna gå vidare och ta sig an nästa kund.
Hon irriterades över att jag inte visste vad starr heter på franska och gav mig ett recept på ögondroppar för hon tyckte jag såg lite allergisk ut. Jag kände mig inte speciellt allergisk. Kanske var det bara en kompensation för att jag inte kunde få min nya linser nu. Franska doktorer verkar gilla att skriva ut recept. Här tycks många gå till doktorn för minsta lilla snuva för att få diverse dunderkurer utskrivna till sig. (Ja, jag har nog fördomar.) Medicinerna kostar också gratis, såvida man har en hyfsat bra mutuelle, en privat sjukförsäkring.
I övrigt så hade den franska sjukförsäkringskassan ett litet nätt underskott på 11,6 miljarder euro år 2004. Fast det hör kanske inte hit just nu.
Kommentarer
Trackback