Från Västmanland till Auvergne
Jag lovade en bild av utsikten från terrassen eller sovrumsfönstret i sommartid. Men det går inte. Inga bilder gör den rättvisa. Huset ligger på en höjd. I ensamt majestät blickar det ut över Puy de Dôme-departementets kuperade jordbrukslandskap och ner över den fridfulla byn med sin stenkyrka i mitten. Man ser långt. Åt alla håll. I förgrunden finns solrosfälten, som när som helst kommer slå ut och i samlad trupp vrida sina gula blomblad mot solen. I bakgrunden anar man Centralmassivets berg och sedan länge slocknade vulkaner. Mitt i Frankrike. Mitt i lugnet. Men långt ifrån mitt i smeten.
Men som sagt, något utsiktskort lyckades jag inte ta. Kanske har pappa lyckats bättre. Pappa Razzo kallar vi honom. Han har ständigt kameran redo. Knäpper och knäpper. Sådan far, sådan dotter tycker fransmannen som suckar varje gång jag plockar fram kameran. Jag tycker att jag skulle kunna knäppa mycket mer.
Föräldramötet gick bra i alla fall. Kommunikationen var inte helt okomplicerad, men det gick. Mina föräldrars skolfranska är inte alldeles igenrostad. Med hjälp av den och de franska föräldrarnas ansträngning att tala långsamt och förklarande samt mina och fransmannens översättningar fram och tillbaka, på franska, engelska och svenska, klarade vi oss bra. Jag tror att alla är nöjda och glada, utom möjligen vissa släktingar som hade hoppats att vi skulle offentliggöra en förlovning och bjuda dem på bröllop i Sverige. En annan gång kanske.
Jag tror att det var en upplevelse för mina föräldrar. Precis som det var för mig första gången jag var där för snart tre år sedan och som det egentligen fortfarande är för mig varje gång jag kommer dit. Det är annorlunda trots allt. Vi är inte från landet. Vi har inte en stor och samlad släkt. Vi har inga gamla lador med skördetröskor och gamla, uttjänta bilar. Vi är inte från Frankrike.
Mina föräldrar har rest en hel del i Frankrike. Bilat genom igenbommade sömniga franska byar. Nu har de fått möjligheten att få komma bakom de stängda fönsterluckorna i en by dit turister inte hittar. Och kommer man bakom en lucka öppnar sig genast flera. För i byn bor inte bara föräldrarna utan även far- och morföräldrar och en hel bunt morbröder och mostrar. Det har sin charm. Bylivet.
Och så maten förstås. Den franska maten. Mer om den någon annan gång, det här inlägget är redan för långt.
Det luktade lavendel
Hallonen var mogna i trädgården
Solros på franska heter tournesol eftersom de vrider sig efter solen. Men jag undrar om det inte är efter utsikten de egentligen vrider sig...
Till Auvergne
Min pojkvän är från landet. Jag är från stan. Eller ja, jag är från ett villaområden i utkanten av Västerås. Kanske inte så himla mycket stad jämfört med Paris eller Shanghai, men jämfört med där han kommer ifrån är det city.
Han kommer från en så där typisk liten pittoresk fransk by. Som ser ut ungefär så som jag alltid tänkt mig att franska små byar ska se ut. När vi träffades, i Kanada, visade han en bild på utsikten från sitt sovrumsfönster i föräldrahemmet och sa att han brukade titta på den då och då när han längtade hem. Jag trodde inte riktigt på honom först. Trodde att han bara hade skrivit "pittoresk fransk by" på Google och sedan klickat på bildsökning. Men utsikten från sovrumsfönstret visades sig faktiskt vara på riktigt.
Så här ser det ut i november. Efter helgen får ni kort på hur det ser ut i juni. Nu åker vi.
Pratade precis med mina föräldrar. De var i Albertville. De sa att folk parkerade hur som helst i Albertville. Det kändes synnerligen trevligt att säga "vi ses i morgon" innan vi la på.
Men alltså, jag kan inte tyska
Alltså, eh, pappersmanualen till GPS:en är på tyska. Manualen på cd-skiva är på tyska eller spanska. Jo, jag har läst tyska i skolan. Men nej, jag fattar ingenting. Dessutom är jag inte det minsta tekniskt begåvad. Jag behöver bruksanvisningar. Till och med till Kinderägg. En vanlig vägatlas är kanske inte så dumt trots allt...
Bedienungsanleitung. Jaha, ja tack. Om du säger det så.
Bedienungsanleitung. Jaha, ja tack. Om du säger det så.
Fotboll, fotboll överallt
Jag gillar fotboll. I måttliga mängder och när det är något lag jag gillar som spelar. Men jag undrar över en sak. Hur överlever de som inte gillar fotboll i dessa tider? De som är fotbollskräksjuka, bollenallergiska, lagsportshatare och allt vad det heter.
Idag såg jag på lunchnyheterna igen. Inte på ettan den här gången utan på tvåan. De 22 första minuterna av nyhetssändningen handlade bara om fotboll. Jag behövde inte ta tid. De har en klocka i bild. 13.22 lämnade man fotbollen och gick över till de belgiska flickorna. I 22 minuter visades det jublande fransmän på Champs-Elysées, jublande fransmän i Marseille som hyllade sin Zizou, jublande fransmän i Boulogne-sur-Mer som hyllade sin Ribéry, besvikna spanjorer i Madrid, besvikna spanjorer och jublande fransmän i städer vid spanskfranska gränsen och på spanska restauranger. Och så vidare. Ni fattar grejen.
Sedan var det vanliga nyheter en liten stund och sedan sa nyhetsankaret att nu var det minsann dags för dagens vm-nyheter. Alltså fotboll ur ett mer sportsligt perspektiv. Som att alla jublande fransmän inte skulle räcka.
Chirac pratade i tv häromdagen. Självklart fick han frågan om han tittade på fotboll och självklart svarade Chirac att han stödde det franska laget och att han hoppades få se det i vm-final. Mot Brasilien.
För att Frankrike ska kunna möta Brasilien i vm-finalen måste Chirac använda alla de skumraskmetoder och kontakter han har på lager. Och lite till. Frankrike och Brasilien möts i kvartsfinalen. På lördag. Någon vinner, någon försvinner. Vi kommer att vara i Auvergne då. De svenska föräldrarna ska träffa de franska föräldrarna för första gången. Det kommer bli språksvårigheter. Men förhoppningsvis trevligt.
Om Chiracs politik, hans trovärdighet och ärlighet kan man tycka mycket. Pratar fint gör han i alla fall. Han har en mjuk röst. Jag skulle kunna tänka mig att ha honom som godnattsageläsare. Fast på avstånd. Kanske kan han stå utanför mitt fönster och läsa saga?
Idag såg jag på lunchnyheterna igen. Inte på ettan den här gången utan på tvåan. De 22 första minuterna av nyhetssändningen handlade bara om fotboll. Jag behövde inte ta tid. De har en klocka i bild. 13.22 lämnade man fotbollen och gick över till de belgiska flickorna. I 22 minuter visades det jublande fransmän på Champs-Elysées, jublande fransmän i Marseille som hyllade sin Zizou, jublande fransmän i Boulogne-sur-Mer som hyllade sin Ribéry, besvikna spanjorer i Madrid, besvikna spanjorer och jublande fransmän i städer vid spanskfranska gränsen och på spanska restauranger. Och så vidare. Ni fattar grejen.
Sedan var det vanliga nyheter en liten stund och sedan sa nyhetsankaret att nu var det minsann dags för dagens vm-nyheter. Alltså fotboll ur ett mer sportsligt perspektiv. Som att alla jublande fransmän inte skulle räcka.
Chirac pratade i tv häromdagen. Självklart fick han frågan om han tittade på fotboll och självklart svarade Chirac att han stödde det franska laget och att han hoppades få se det i vm-final. Mot Brasilien.
För att Frankrike ska kunna möta Brasilien i vm-finalen måste Chirac använda alla de skumraskmetoder och kontakter han har på lager. Och lite till. Frankrike och Brasilien möts i kvartsfinalen. På lördag. Någon vinner, någon försvinner. Vi kommer att vara i Auvergne då. De svenska föräldrarna ska träffa de franska föräldrarna för första gången. Det kommer bli språksvårigheter. Men förhoppningsvis trevligt.
Om Chiracs politik, hans trovärdighet och ärlighet kan man tycka mycket. Pratar fint gör han i alla fall. Han har en mjuk röst. Jag skulle kunna tänka mig att ha honom som godnattsageläsare. Fast på avstånd. Kanske kan han stå utanför mitt fönster och läsa saga?
Smittan
Nej. Någon blogginspiration vill inte infinna sig. Dessutom verkar det som om vi fått virus. Jag och min dator alltså. Förhoppningsvis ska vi vara botade nu. Men det var jobbigt att vara smittad. Jobbigt för oss båda.
Jag har varit berövad på min copy/paste-funktion i flera dagar. Det är fruktansvärt. Har upptäckt att jag har ett starkt kåppipejstberoende. När det inte har funkat har jag nästan gått och blivit knäpp. Jag drömmer om ctrl+c och ctrl+v. Högerklickar i fantasin. Sjukt är vad det är. Smittat.
Stackars datorn har säkert inte haft det lätt den heller. Den har fått utstå alla möjliga tryck och frustrationer. Jag till och med slet loss Print screen-knappen, eftersom datorn bara klistrade in print screen istället för det jag kopierat. Det hjälpte inte det heller. Jag är inte säker på att vi är friska än. Men vi mår lite bättre. Avhållsamhet är nyttigt ibland.
Tvättsvampsbob tröstar alltid.
Jag har varit berövad på min copy/paste-funktion i flera dagar. Det är fruktansvärt. Har upptäckt att jag har ett starkt kåppipejstberoende. När det inte har funkat har jag nästan gått och blivit knäpp. Jag drömmer om ctrl+c och ctrl+v. Högerklickar i fantasin. Sjukt är vad det är. Smittat.
Stackars datorn har säkert inte haft det lätt den heller. Den har fått utstå alla möjliga tryck och frustrationer. Jag till och med slet loss Print screen-knappen, eftersom datorn bara klistrade in print screen istället för det jag kopierat. Det hjälpte inte det heller. Jag är inte säker på att vi är friska än. Men vi mår lite bättre. Avhållsamhet är nyttigt ibland.
Tvättsvampsbob tröstar alltid.
Bob l'Eponge carré, Bob l'éponge carré, Bob l'Eponge carréééé
Ouiii
Allez les Bleus !
Allez les Bleus !
Allez les Bleus !
3-1
3-1
3-1
Zidane är kanske inte för gammal trots allt...
Allez les Bleus !
Allez les Bleus !
3-1
3-1
3-1
Zidane är kanske inte för gammal trots allt...
Zidanes inspark
När Zinedine Zidane blev utbytt i slutminuterna av Frankrikes match mot Sydkorea blev han förbannad.
Varför han var förbannad vet jag inte riktigt. Kanske var han förbannad på den franske tränaren Domenech för att han blev utbytt och inte fick spela som han ville, kanske var han förbannad på domaren som gett honom ett gult kort som innebar att han inte skulle få spela i nästkommande match mot Togo eller kanske var han förbannad på sig själv för att han inte gjort några mål eller spelat så bra som han ville i en match som skulle kunna vara hans sista på de stora arenorna. Kanske var han förbannade på alltihop på en gång. Förbannad var han i alla fall. Det syntes mycket väl på bilderna vi fick se i tv. Han kastade sitt svettband med en arg gest, gick förbi Domenech utan en blick och utan ett ord, rakt ner i omklädningsrummet.
Väl nere i omklädningsrummet var han tydligen fortfarande förbannad. Så förbannad att han sparkade sönder en dörr. Med tanke på hans kontrakt med Real Madrid och på all den reklam som han är med i hela tiden borde det i och för sig inte vara några problem för Zidane att ersätta kostnaden för en insparkad dörr. Men han slapp betala. Den ansvariga för Leipzigs stadium tyckte tydligen att det var lite kul att få en dörr insparkad av en så pass känd lirare som Zidane. Istället för att begära ersättning tänker han sätta en liten skylt på dörren där det står något i stil med ”Insparkad av Zidane”.
Det var i alla fall vad de sa på tv-nyheterna idag. Jag vet inte om det är helt sant. Om någon har vägarna förbi Leipzigs fotbollsarenas omklädningsrum kanske ni kan se efter?
Varför han var förbannad vet jag inte riktigt. Kanske var han förbannad på den franske tränaren Domenech för att han blev utbytt och inte fick spela som han ville, kanske var han förbannad på domaren som gett honom ett gult kort som innebar att han inte skulle få spela i nästkommande match mot Togo eller kanske var han förbannad på sig själv för att han inte gjort några mål eller spelat så bra som han ville i en match som skulle kunna vara hans sista på de stora arenorna. Kanske var han förbannade på alltihop på en gång. Förbannad var han i alla fall. Det syntes mycket väl på bilderna vi fick se i tv. Han kastade sitt svettband med en arg gest, gick förbi Domenech utan en blick och utan ett ord, rakt ner i omklädningsrummet.
Väl nere i omklädningsrummet var han tydligen fortfarande förbannad. Så förbannad att han sparkade sönder en dörr. Med tanke på hans kontrakt med Real Madrid och på all den reklam som han är med i hela tiden borde det i och för sig inte vara några problem för Zidane att ersätta kostnaden för en insparkad dörr. Men han slapp betala. Den ansvariga för Leipzigs stadium tyckte tydligen att det var lite kul att få en dörr insparkad av en så pass känd lirare som Zidane. Istället för att begära ersättning tänker han sätta en liten skylt på dörren där det står något i stil med ”Insparkad av Zidane”.
Det var i alla fall vad de sa på tv-nyheterna idag. Jag vet inte om det är helt sant. Om någon har vägarna förbi Leipzigs fotbollsarenas omklädningsrum kanske ni kan se efter?
Midsommarhelg i Aisne
Så var midsommarhelgen till ända. Vi har haft besök i helgen. Därav inget bloggande.
Det blev ett ganska lugnt midsommarfirande för vår del. Var visserligen bjuden till ett svenskt midsommarfirande i en park i Paris, men bestämde mig för att stanna här. På midsommarafton fikade jag med en svensk tjej som bor i Amiens och hennes svenska franska bulldogg Olle. Vi fann varandra på ett svenskt-franskt forum. Två svenskor i Picardie. Hur hamnade vi här?
Hon frågade mig om det här var den tråkigaste regionen i hela Frankrike. Vad svarar man på det? Tidningen Le Nouvel Observateur har i en undersökning rankat de olika franska departementen utifrån en rad olika kriterier. Aspekter som levnadskostnad, miljö, hälsa, ekonomisk dynamism, kulturellt utbud, vårdutbud, utbildningsnivå, väderförhållanden och så vidare tas upp. I den slutliga, totala rangordningen hamnar departement jag bor i, Aisne, på plats 96 av 96. Sist. Sämst. Dessutom är landskapet platt och erbjuder i princip bara åkrar. Inga berg, inget hav, nästan inga sjöar. Så ja, vad svarar man?
Amiens ligger visserligen i departementet Somme, och de hamnade "bara" på 87:e plats.
I övrigt blev det ingen typisk midsommarmat till slut. Trots att det går att hitta både sill och knäckebröd i affären.
Vas-y, Wasa
Jordgubbar blev det i alla fall. Framför fotbollen. Frankrike mötte Togo. Jag tänkte skriva något fyndigt om att jordgubbarna var lika vattniga som det franska spelet men jag låter bli. Jordgubbarna var vattniga, de smakade ingenting. Kanske är det slut på jordgubbssäsongen här. Frankrike slog Togo. Fattas bara annat. Många av spelarna i Togos lag spelar i Frankrike. Ofta i division 2 eller ännu lägre. Därmed är det inte slut på den franska insatsen i VM. Än så länge.
Tyskland blev för svårt för svenskarna. Ingen överraskning, men trist ändå.
Igår hade vi tänkt bjuda ut våra gäster på en picknick i parken. Då spöregnade det hela dagen. Istället blev det picknick på vardagsrumsgolvet. Aisne hamnade inte på plats 88 av 96 i väderrankingen av en slump.
Alternativ picknick
Det blev ett ganska lugnt midsommarfirande för vår del. Var visserligen bjuden till ett svenskt midsommarfirande i en park i Paris, men bestämde mig för att stanna här. På midsommarafton fikade jag med en svensk tjej som bor i Amiens och hennes svenska franska bulldogg Olle. Vi fann varandra på ett svenskt-franskt forum. Två svenskor i Picardie. Hur hamnade vi här?
Hon frågade mig om det här var den tråkigaste regionen i hela Frankrike. Vad svarar man på det? Tidningen Le Nouvel Observateur har i en undersökning rankat de olika franska departementen utifrån en rad olika kriterier. Aspekter som levnadskostnad, miljö, hälsa, ekonomisk dynamism, kulturellt utbud, vårdutbud, utbildningsnivå, väderförhållanden och så vidare tas upp. I den slutliga, totala rangordningen hamnar departement jag bor i, Aisne, på plats 96 av 96. Sist. Sämst. Dessutom är landskapet platt och erbjuder i princip bara åkrar. Inga berg, inget hav, nästan inga sjöar. Så ja, vad svarar man?
Amiens ligger visserligen i departementet Somme, och de hamnade "bara" på 87:e plats.
I övrigt blev det ingen typisk midsommarmat till slut. Trots att det går att hitta både sill och knäckebröd i affären.
Vas-y, Wasa
Jordgubbar blev det i alla fall. Framför fotbollen. Frankrike mötte Togo. Jag tänkte skriva något fyndigt om att jordgubbarna var lika vattniga som det franska spelet men jag låter bli. Jordgubbarna var vattniga, de smakade ingenting. Kanske är det slut på jordgubbssäsongen här. Frankrike slog Togo. Fattas bara annat. Många av spelarna i Togos lag spelar i Frankrike. Ofta i division 2 eller ännu lägre. Därmed är det inte slut på den franska insatsen i VM. Än så länge.
Tyskland blev för svårt för svenskarna. Ingen överraskning, men trist ändå.
Igår hade vi tänkt bjuda ut våra gäster på en picknick i parken. Då spöregnade det hela dagen. Istället blev det picknick på vardagsrumsgolvet. Aisne hamnade inte på plats 88 av 96 i väderrankingen av en slump.
Alternativ picknick
Musikfest
Idag är det årets längsta dag. Det firar man i Frankrike med en musikfest. Fête de la musique. Musik överallt. På gatorna. I själen.
Dagen till ära har vädret slagit om och blivit fult. Efter att ha varit fint hur länge som helst. Så kan det gå. Nu ska jag inte sitta framför skärmen längre utan bege mig ut i musiken.
Dagen till ära har vädret slagit om och blivit fult. Efter att ha varit fint hur länge som helst. Så kan det gå. Nu ska jag inte sitta framför skärmen längre utan bege mig ut i musiken.
Lunchberget
Ja, jag vet att jag inte borde klaga på de franska kommentatorernas uttal av de svenska efternamnen. Det är förstås fullkomligt omöjligt att veta hur man uttalar Källström om man aldrig har lärt sig svenska. Det finns bara en kommentator som brukar kunna uttala hyfsat rätt och som dessutom brukar briljera med lite svenska utrop som "Kom igen Anja!" och "Heja Sverige". Det är Gérard Holtz. Hans hemlighet? Han är tydligen gift med en svenska.
Igår i alla fall hade TF1 två kommentatorer. Varav den ena var Arsène Wenger. Arsenals tränare. Ljungbergs tränare. Han uttalade Ljungberg ungefär som man ska. Den andra filuren däremot han sa Lunchberg. Med ett tonande ch-ljud, som i manger. Wenger brydde sig inte om att korrigera honom. Vem bryr sig egentligen? Förutom jag alltså. Jag är säker på att de svenska sportnissarna uttalar de franska namnen rätt taffligt de med. Jag tyckte bara att det var så gulligt med Lunchberg. Såg liksom framför mig ett berg med lunch springa omkring. Aptitligt. Precis som Ljungberg.
Igår i alla fall hade TF1 två kommentatorer. Varav den ena var Arsène Wenger. Arsenals tränare. Ljungbergs tränare. Han uttalade Ljungberg ungefär som man ska. Den andra filuren däremot han sa Lunchberg. Med ett tonande ch-ljud, som i manger. Wenger brydde sig inte om att korrigera honom. Vem bryr sig egentligen? Förutom jag alltså. Jag är säker på att de svenska sportnissarna uttalar de franska namnen rätt taffligt de med. Jag tyckte bara att det var så gulligt med Lunchberg. Såg liksom framför mig ett berg med lunch springa omkring. Aptitligt. Precis som Ljungberg.
Papa Pingouin version 2006
Jag har tidigare skrivit om låten Papa Pingouin som var Luxemburgs bidrag i Schlagerfestivalen 1980. En sådan fantastisk låt är förstås ständigt aktuell men faktum är att i år är den till och med lite mer aktuell än vanlig. Det har nämligen kommit ut en ny version av Papa Pingouin. Det är inte Sophie et Magaly och deras körande pingviner som har dammat scenkostymerna. Tyvärr inte. Istället är det en grupp som kallar sig Pigloo som har gjort Papa Pingouin i en mycket barnvänlig och modern tappning. Inte lika bra som originalet tycker jag. Framförallt saknar jag pingvinkören. Men Papa Pingouin är ju pappa pingvin och han blir aldrig dålig.
Lyssna på pappa pingvin och se söt pingvinvideo här!
När jag ändå var inne på pingvintemat passade jag för övrigt på att adoptera pingvinen nedan. Jag tyckte att han var söt...
Lyssna på pappa pingvin och se söt pingvinvideo här!
När jag ändå var inne på pingvintemat passade jag för övrigt på att adoptera pingvinen nedan. Jag tyckte att han var söt...
Var kommer du ifrån?
När folk frågar var jag kommer ifrån brukar jag säga gissa. Folk gissar väldigt ofta på Sverige. Konstigt ofta faktiskt. De finns ju så många länder i världen. Varför gissar de alltid på Sverige?
Att de inte gissar på att jag är amerikan eller brittisk beror nog på hur jag pratar. De hör att jag har en germansk accent. De hör också att jag inte är tysk. Men holländsk skulle jag väl kunna vara? Eller norsk? Dansk? Finsk? Finska är i och för sig inget germanskt språk men det vet de flesta fransmän inget om.
Sedan är det väl det där med att jag är lång, blond och blåögd också. Det spelar in. Jag lever upp till myten. Dessutom är jag rätt kraftigt byggd. Som en viking. Jag är stark. Jag kan bära tunga resväskor och en och annan italienare på ryggen. Men det kan väl holländskor också? Och norskor?
---
Uppvärmning inför VM-grenen Kast med halvstor italienare, Kanada 2002
Att de inte gissar på att jag är amerikan eller brittisk beror nog på hur jag pratar. De hör att jag har en germansk accent. De hör också att jag inte är tysk. Men holländsk skulle jag väl kunna vara? Eller norsk? Dansk? Finsk? Finska är i och för sig inget germanskt språk men det vet de flesta fransmän inget om.
Sedan är det väl det där med att jag är lång, blond och blåögd också. Det spelar in. Jag lever upp till myten. Dessutom är jag rätt kraftigt byggd. Som en viking. Jag är stark. Jag kan bära tunga resväskor och en och annan italienare på ryggen. Men det kan väl holländskor också? Och norskor?
--- Uppvärmning inför VM-grenen Kast med halvstor italienare, Kanada 2002
Och de ständiga vikingparellellerna är jag lite trött på. "Ni vikingar klarar väl av lite kyla?" "Ta lite mer vodka, du är väl en riktig viking?" "Dina förfäder högg ju huvudet av folk och drack deras blod med sugrör, jag hoppas att du inte tänker göra detsamma med mig." Typ. Pojkvännen får ofta mejl från kompisar där de frågar hur "hans viking" mår. Och nej, jag har aldrig utgett mig för att vara en viking. Det behövs liksom inte. Sverige - Norden - Viking, den slutsatsen verkar komma naturligt för de flesta. Men det är klart, hade jag varit liten och nätt hade jag säkert inte fått höra det lika ofta.
Om vi svenskar är vikingar, vad kan man kalla fransmännen för då? Jag behöver lite motvikt.
Om vi svenskar är vikingar, vad kan man kalla fransmännen för då? Jag behöver lite motvikt.
Match nul
Match nul. Så heter oavgjord match på franska. Nul betyder oavgjord men det kan också betyda usel eller värdelös. Det här var en match nul i båda bemärkelserna. Frankrike - Sydkorea 1-1. Kanske är det slutet för Frankrike i det här VM:et.
- Il faut arrêter de se prendre pour des stars quand on ne l'est pas, sa pojkvännen buttert och gick och la sig.
Vi måste sluta tro att vi är de stjärnor som vi inte längre är.
När man ser spelarnas och det franska landslagets tränare Domenechs ansikten efter matchen står det klarare än någonsin att fotboll inte är någon lek. Det är allvar. Kanske inte blodigt allvar, men allvarligt är det. Jaja, koreanerna borde vara rätt glada i alla fall.
- Il faut arrêter de se prendre pour des stars quand on ne l'est pas, sa pojkvännen buttert och gick och la sig.
Vi måste sluta tro att vi är de stjärnor som vi inte längre är.
När man ser spelarnas och det franska landslagets tränare Domenechs ansikten efter matchen står det klarare än någonsin att fotboll inte är någon lek. Det är allvar. Kanske inte blodigt allvar, men allvarligt är det. Jaja, koreanerna borde vara rätt glada i alla fall.
Kära Word
Det har varit lite dåligt med bloggandet nu ett tag. Jag har rätt många halvfärdiga inlägg. Med halvfärdigt menar jag att inlägget är färdigt i huvudet men inte nedskrivet. De allra flesta halvfärdiga inlägg blir förstås aldrig helfärdiga. Och de flesta helfärdiga inlägg har aldrig varit halvfärdiga. Men vem bryr sig egentligen.
Jag skriver på något annat. I Word. Färgglada Word. Jag har lust att stänga av Words stavningskontroll. Gång på gång markeras mina meningar gröna. Jag högerklickar. Word säger: ”fragment consider revising”. Word säger att mina meningar inte är riktiga meningar utan fragment. Fragment. Delar. Men bästa Word. Mina meningar är inga fragment. Det är så jag skriver. Kort. Hackigt. Tvekande. Osäkert. Och det tänker jag fortsätta med. Just nu i alla fall. Varför måste varje mening ha ett verb? Ett subjekt och ett predikat? Det går ju så bra ändå. Eller hur?
Undrar om det kanske är dags att gå och lägga sig när det har gått så långt att man börjat prata med Word.
När jag sluter ögonen ser jag vågiga gröna understrykningar.
Jag skriver på något annat. I Word. Färgglada Word. Jag har lust att stänga av Words stavningskontroll. Gång på gång markeras mina meningar gröna. Jag högerklickar. Word säger: ”fragment consider revising”. Word säger att mina meningar inte är riktiga meningar utan fragment. Fragment. Delar. Men bästa Word. Mina meningar är inga fragment. Det är så jag skriver. Kort. Hackigt. Tvekande. Osäkert. Och det tänker jag fortsätta med. Just nu i alla fall. Varför måste varje mening ha ett verb? Ett subjekt och ett predikat? Det går ju så bra ändå. Eller hur?
Undrar om det kanske är dags att gå och lägga sig när det har gått så långt att man börjat prata med Word.
När jag sluter ögonen ser jag vågiga gröna understrykningar.
Snedsteg
Jag skulle ut och springa.
Istället har jag bakat kladdkaka.
Vad var det som gick snett?
Istället har jag bakat kladdkaka.
Vad var det som gick snett?
89, åttionio, quatre-vingt-neuf
89 minuter. Åttionio. Åtta nio. Quatre-vingt-neuf.
Så länge fick vi vänta på målet. Ljungberg. Mål. Jaaa!
Pappa skrek rakt ut, ensam inför öppen dörr ut mot försommarnatten. Det var nästan så att det hördes ända till Place de l'Hôtel de Ville i Saint-Quentin och Café Albert dit vi hastigt och lustigt fick åka när det visade sig att matchen bara visades på Canal+.
Pojkvännen sa:
- Ton papa doit être fou maintenant. (Din pappa måste vara galen nu. Galen som i galet glad och upphetsad.)
- Hör du inte hur han skriker, sa jag.
Jag hade med mig en svensk flagga i handväskan. I åttionionde minuten vågade jag veckla ut den och vifta lite. Bortsett från min flagga och kompisens gulblåa solglasögon inköpta i Gamla Stan av en försäljare från Mauretanien som pratade lika bra franska som han själv, var det synbara intresset för matchen lika svalt som sommarkvällen i Picardie.
Det var tur att ingen fick för sig att spela biljard i åttionionde minuten
De franska kommentatorerna kan förstås inte säga Källström. De säger Kallschtrom. Och de säger aldrig Zlatan eller Henke. Bara Ibrahimovic och Larsson. Fast det hörde inte vi i vilket fall som helst. Vi kollade på tv utan ljud. I baren spelades Lene Marlin och franska åttiotalshits.
I fransk press beskrivs matchen som en match mellan två lag som mest av allt inte ville förlora. Första halvlek beskrivs som så tråkig att det enda vackra som hindrade åskådarna från att somna var det stora antalet svenska, kvinnliga supporters på läktarna. Sedan står det lite om Ibrahimovic som byttes ut, om omtalade bråk inom laget och om Ljungberg och målet. Artikeln avslutas med att nu väntar England för la mystérieuse équipe suédoise. Det mystiska svenska laget. Vad ska de göra härnäst?
Så länge fick vi vänta på målet. Ljungberg. Mål. Jaaa!
Pappa skrek rakt ut, ensam inför öppen dörr ut mot försommarnatten. Det var nästan så att det hördes ända till Place de l'Hôtel de Ville i Saint-Quentin och Café Albert dit vi hastigt och lustigt fick åka när det visade sig att matchen bara visades på Canal+.
Pojkvännen sa:
- Ton papa doit être fou maintenant. (Din pappa måste vara galen nu. Galen som i galet glad och upphetsad.)
- Hör du inte hur han skriker, sa jag.
Jag hade med mig en svensk flagga i handväskan. I åttionionde minuten vågade jag veckla ut den och vifta lite. Bortsett från min flagga och kompisens gulblåa solglasögon inköpta i Gamla Stan av en försäljare från Mauretanien som pratade lika bra franska som han själv, var det synbara intresset för matchen lika svalt som sommarkvällen i Picardie.
Det var tur att ingen fick för sig att spela biljard i åttionionde minuten
De franska kommentatorerna kan förstås inte säga Källström. De säger Kallschtrom. Och de säger aldrig Zlatan eller Henke. Bara Ibrahimovic och Larsson. Fast det hörde inte vi i vilket fall som helst. Vi kollade på tv utan ljud. I baren spelades Lene Marlin och franska åttiotalshits.
I fransk press beskrivs matchen som en match mellan två lag som mest av allt inte ville förlora. Första halvlek beskrivs som så tråkig att det enda vackra som hindrade åskådarna från att somna var det stora antalet svenska, kvinnliga supporters på läktarna. Sedan står det lite om Ibrahimovic som byttes ut, om omtalade bråk inom laget och om Ljungberg och målet. Artikeln avslutas med att nu väntar England för la mystérieuse équipe suédoise. Det mystiska svenska laget. Vad ska de göra härnäst?
En bön inför kvällens match
Jag fick ett mejl med en bön inför kvällens matchen. Jag antar att det är det enda som återstår nu. Att be. Åtminstone om det ska bli någon vm-final mellan Sverige och Frankrike. Just nu ligger vi i alla fall lika i måltabellen. Noll noll, noll noll.
Forward vår som är i anfallet
Henke varde ditt namn
Zlatan din like
Se dina inlägg,
såsom i himmelen så ock på marken
Vårt dagliga mål ge oss idag och markera deras mittfält,
såsom ock vi markerar att vi stöttar de gulbå
och inled oss inte i underläge,
utan fräls oss ifrån Roque Santa Cruz.
Ty bollen är din och Mellberg och målvakten i evighet.
Allbäck.
Forward vår som är i anfallet
Henke varde ditt namn
Zlatan din like
Se dina inlägg,
såsom i himmelen så ock på marken
Vårt dagliga mål ge oss idag och markera deras mittfält,
såsom ock vi markerar att vi stöttar de gulbå
och inled oss inte i underläge,
utan fräls oss ifrån Roque Santa Cruz.
Ty bollen är din och Mellberg och målvakten i evighet.
Allbäck.
Barbapapa
Läste en artikel i Le Monde om kineserna i Belleville i Paris. Tänkte att jag skulle skriva något om det, delvis eftersom jag bodde i de kvarteren när jag var i Paris. Men orkade inte riktigt. En annan gång kanske. Dessutom hittar jag inte de bilder jag ville visa.
Istället hittade jag en rad olika bilder på diverse Barbapapaprylar. Jag ser Barbapapa överallt. Jag tror att det hela började ungefär i samma veva som den här msn-konversationen jag hade med min käre bror. Det gör i och för sig ingenting. Att jag ser Barbapapa vart jag än går menar jag. Jag gillar Barbapapa.
Barbashoppingbag
Istället hittade jag en rad olika bilder på diverse Barbapapaprylar. Jag ser Barbapapa överallt. Jag tror att det hela började ungefär i samma veva som den här msn-konversationen jag hade med min käre bror. Det gör i och för sig ingenting. Att jag ser Barbapapa vart jag än går menar jag. Jag gillar Barbapapa.
Barbashoppingbag
Jag har alltid trott att Barbapapa var fransk. Men så läste jag att han var japan. Kan verkligen en rosa pappa med ett så franskt namn som Barbapapa vara japan tänkte jag. Det krävde närmare efterforskning.
Barbalampa
När jag skriver att Barbapapa är ett franskt namn betyder inte det att det finns en massa fransmän som heter Barbapapa, utan att ordet Barbapapa syftar på orden barbe à papa som betyder pappas skägg men som också är det franska namnet på sockervadd. Sockervadd ser ju ut som en pappas skägg. Inte min pappas dock. Han har inget skägg. Säger man barbe à papa fort blir det barbapapa. I Frankrike är dessutom sockervadd oftast rosa, och då ser det ut som Barbapapa. Eller Barbapapa ser ut som sockervadd.
Barbe à papa, barbapapa, sockervadd
Barbapapa är sockervadd. Sockervadd är barbapapa. Men är Barbapapa fransman eller är han japan?
Barbatröjor
Barbalampa
Barbe à papa, barbapapa, sockervadd
Barbapapa är sockervadd. Sockervadd är barbapapa. Men är Barbapapa fransman eller är han japan?
Barbatröjor
Jag kollade in Barbapapas hemsida och hos min vän Wikipedia och upptäckte att böckerna om Barpapapa skrevs i Paris, men de tecknade filmerna gjordes i Japan. Alltså är han lite av båda. Kanske har han dubbelt pass. Eller kanske kommer han från Barbaland och har ett barbapass Jag tror inte Barbapapa behöver någon nationalitet för att veta sin identitet. Han kan ju i vilket fall som helst förvandla sig till vad han vill och smälta in lite överallt.
Barbaväska och barbaplånböcker
Barbaväska och barbaplånböcker
Här finns en bra barbasida där man bland annat kan läsa barbaböcker, lära sig mer om barbabarnen och möta personerna bakom Barbapapa.
Ha en bra barbakväll allihop, nu ska jag laga lasagne. Barbalasagne blir det nog.
Ha en bra barbakväll allihop, nu ska jag laga lasagne. Barbalasagne blir det nog.
Lostbabbel
Min bror skriver i VLT om Lost. Jag tycker att det är intressant, men samtidigt inte förvånande, att Lost har ett så pass utbrett liv på Internet vid sidan av själva tv-serien. Måste erkänna att det kliar lite i fingrarna av lust att surfa in på programmets hemsida, på Lostpedia eller något Lost-forum någonstans för att snoka runt men jag måste hejda mig. Jag vill inte få reda på något om avsnitten jag inte sett.
Vi fick låna dvd-boxen med första säsongen av Lost från Elliotts föräldrar (kolla förresten in de senaste bilderna för att se hur stor han har blivit). Vi fastnade direkt och slukade ganska snabbt alla 24 avsnitten plus allt extramaterial och precis som jag hade förutspått fick man långt ifrån svar på alla mysterier. Istället väcktes nya frågor. Hela tiden dessa frågetecken som gör att man måste kolla vidare. Efter att den sista dvd:n var färdigtittad, tittade vi på varandra och suckade. - Jaha, nu får vi sitta här som två stora frågetecken och vänta på säsong två.
Den andra säsongen har redan visats i sin helhet i USA tror jag. Här har i Frankrike har den inte ens börjat. Inte vad jag har sett i alla fall. Men å andra sidan har jag ingen lust att se den på tv här. Att övergå till den dubbade versionen när man börjat se originalversionen är extra irriterande. Väntar nog hellre på nästa dvd-box i så fall. Och låter bli att skriva "Lost Season 2" på Google trots att det kliar.
Lite Lost-störd har jag faktiskt blivit. När jag flög sist kunde jag inte låta bli att snegla lite på mina medpassagerare. Hur skulle det vara att tillbringa sitt liv på en öde ö med dem? Vilka hemligheter satt de och tryckte på? Vilka gåtor och mysterier? Tankarna avbröts rätt snabbt när piloten talade om att det var tolv grader i Göteborg och att de räknade med att hålla den beräknade ankomsttiden. Antalet mystiska öar av Lost-karaktär mellan Beauvais och Landvetter är väl kanske inte så stort trots allt.
Vad döljer personen framför?
Vi fick låna dvd-boxen med första säsongen av Lost från Elliotts föräldrar (kolla förresten in de senaste bilderna för att se hur stor han har blivit). Vi fastnade direkt och slukade ganska snabbt alla 24 avsnitten plus allt extramaterial och precis som jag hade förutspått fick man långt ifrån svar på alla mysterier. Istället väcktes nya frågor. Hela tiden dessa frågetecken som gör att man måste kolla vidare. Efter att den sista dvd:n var färdigtittad, tittade vi på varandra och suckade. - Jaha, nu får vi sitta här som två stora frågetecken och vänta på säsong två.
Den andra säsongen har redan visats i sin helhet i USA tror jag. Här har i Frankrike har den inte ens börjat. Inte vad jag har sett i alla fall. Men å andra sidan har jag ingen lust att se den på tv här. Att övergå till den dubbade versionen när man börjat se originalversionen är extra irriterande. Väntar nog hellre på nästa dvd-box i så fall. Och låter bli att skriva "Lost Season 2" på Google trots att det kliar.
Lite Lost-störd har jag faktiskt blivit. När jag flög sist kunde jag inte låta bli att snegla lite på mina medpassagerare. Hur skulle det vara att tillbringa sitt liv på en öde ö med dem? Vilka hemligheter satt de och tryckte på? Vilka gåtor och mysterier? Tankarna avbröts rätt snabbt när piloten talade om att det var tolv grader i Göteborg och att de räknade med att hålla den beräknade ankomsttiden. Antalet mystiska öar av Lost-karaktär mellan Beauvais och Landvetter är väl kanske inte så stort trots allt.
Vad döljer personen framför?
Allez les Bleus !
På tv spelas Marseillaisen. Snart smäller det. Folk har gått hem tidigare från jobbet, gatorna töms på folk, landet håller andan.
Det är snart avspark för Frankrikes första match i fotbolls-VM.
Hur ska det gå? Är Zidane för gammal? Ska unge Franck Ribéry hålla måttet?
Nu börjar det. Och här sitter jag och tittar på fel skärm. Sådan är jag.
Av någon anledning tittade jag på TF1:s (en tv-kanal) lunchnyheter idag. Jag vet inte varför, deras lunchnyheter gör mig alltid irriterad. Man får liksom aldrig några nyheter. Idag inledde de som alltid med vädret. Sedan var det dryga 20 minuter inför Frankrikes match. 20 minuter. Visst var det kul att se franska fans klätt i blått ända in till kalsongerna och som med tuppar på huvudet sjöng "On va manger les petits suisses". (Det betyder "Vi ska äta upp de små schweizarna", men på franska får det en dubbel innebörd eftersom en petit suisse inte bara är en liten schweizare utan också en sorts yoghurt.) Men inte i 20 minuter. Därefter fortsatte "nyheterna" i bästa Landet runt-anda, med reportage om gamla som har de varmt på sina ålderdomshem, kyrkor som behöver renoveras och byar där lastbilarna kör för fort. Efter en dryg halvtimme var jag less och då hade jag fortfarande inte fått några "riktiga" nyheter.
Nej, om man skulle kolla lite på den där matchen i alla fall. Det franskalandskapet landslaget kallas för Les Bleus - de blåa. Därav inläggets titel och dagens tre viktigaste ord: Allez les bleus !
Det är snart avspark för Frankrikes första match i fotbolls-VM.
Hur ska det gå? Är Zidane för gammal? Ska unge Franck Ribéry hålla måttet?
Nu börjar det. Och här sitter jag och tittar på fel skärm. Sådan är jag.
Av någon anledning tittade jag på TF1:s (en tv-kanal) lunchnyheter idag. Jag vet inte varför, deras lunchnyheter gör mig alltid irriterad. Man får liksom aldrig några nyheter. Idag inledde de som alltid med vädret. Sedan var det dryga 20 minuter inför Frankrikes match. 20 minuter. Visst var det kul att se franska fans klätt i blått ända in till kalsongerna och som med tuppar på huvudet sjöng "On va manger les petits suisses". (Det betyder "Vi ska äta upp de små schweizarna", men på franska får det en dubbel innebörd eftersom en petit suisse inte bara är en liten schweizare utan också en sorts yoghurt.) Men inte i 20 minuter. Därefter fortsatte "nyheterna" i bästa Landet runt-anda, med reportage om gamla som har de varmt på sina ålderdomshem, kyrkor som behöver renoveras och byar där lastbilarna kör för fort. Efter en dryg halvtimme var jag less och då hade jag fortfarande inte fått några "riktiga" nyheter.
Nej, om man skulle kolla lite på den där matchen i alla fall. Det franska