Cocotte

Igår var jag i Arras och åt moules frites på en restaurang tillsammans med några kompisar. Eller rättare sagt, de åt moules frites (musslor och pommes frites), jag åt lax. Jag tycker inte att musslor är speciellt gott. Det var trevligt i alla fall. Vi var kvar på restaurangen till någon gång efter elva och sedan gick vi och körde radiobilar på torget. Det var ett tillfälligt tivoli på plats, une fête foraine, och det fick förstås inte missas. Radiobilar på franska heter autos tamponneuses. Tampon betyder stämpel, ett ord som illustrerar rätt bra det eviga radiobilskrockandet. Våldsamt men kul.

Appropå musslor och loppmarknaderna jag skrev om nedan så är det i helgen dags för årets upplaga av La Braderie de Lille, Lilles största folkfest. En helg om året, oftast första helgen i september, förvandlas nästan hela Lille till en enda jättestor loppmarknad. Stadens invånare gör trottoaren till sin och säljer det de har att sälja. Braderiet pågår från lördag eftermiddag till söndag midnatt, utan uppehåll. Staden fylls av folk, två miljoner besökare brukar det pratas om, det är trångt och det finns mycket att titta på.

 
Braderie de Lille 2005

En sak som hör till La Braderie de Lille är att äta just moules frites. Och att dricka öl. Helst öl från norra Frankrike, som Ch'ti, men egentligen går det bra med vilken öl som helst. En lite annorlunda tradition är att efter det att man har ätit upp sina musslor kastar servitören musselskalen på en hög på gatan. När braderiet har hållt på ett tag är staden full av enorma musselskalsberg. Den restaurang som har störst musselhög vinner. Det är en rätt kul tradition, men musselbergen luktar sådär gott i braderiets slutfas.

---
Ett av musselbergen, efter bara några timmars braderie.

Ordet braderie kommer tydligen ursprungligen från flamländskans braaden som betyder ungefär steka. Det var tidigare vanligt att folk sålde stekt fisk och kött på gatan under braderiet. Och gillar man inte musslor finns det fortfarande en hel del annat man kan äta också. Ofta i stort format.

 
Jättedos bacon till en jättetartiflette

 Jag var på La braderie de Lille förra året. Det är roligt att ha sett det. Vi tog sista tåget hem och kunde inte uppleva hela braderienatten, men under tiden vi var där var det på vissa ställen nästan hysteriskt mycket folk. Det gick inte att komma fram. Den bästa delen av braderiet får man oftast uppleva när man kommer bort en liten bit från själva centrum. Mitt inne i centrum är det nämligen mest professionella marknadsförsäljare med det vanliga krimskramset, men när man kommer i från dem och tagit sig förbi de dyra antikvitetsförsäljarna, kommer man till kvarter där invånarna har tömt sina vindar och säljer allt de inte behöver och lite till direkt på gatan.

Dagen efter braderiet är tradionellt sett en dag då man inte jobbar. Det gäller långt ifrån alla företag, men här i Saint-Quentin är många lediga på måndag. Då har nämligen Saint-Quentin sitt eget braderie. La braderie de Saint-Quentin. Fast det är egentligen inte ens jämförbart med Lilles version.