Cocotte

Gamla Clio bråkar. Bilen alltså. Hon (på franska heter bil voiture och det är ett feminint ord, därför blir bilen en hon) tänder bara lysena på ena sidan utvändigt och inte alls invändigt. Ibland önskar man att en bil vore som en dator. När den låser sig och något går snett är det bara att starta om och sedan funkar allt igen.

Nu är ju inte Gamla Clio min bil utan pojkvännens. Och de har avverkat många kilometer och betydligt värre fel än så här tillsammans så det ska nog lösa sig. De känner varandra utan och innan. Han känner varje skruv, säkring och mutter, hon känner hans händer, fötter och sittben.

Uppdatering: Javisst. Nu kom han in och säger att Gamla Clio funkar igen. Jag fick en lång förklaring om vad som var fel och hur han kom fram till att det var just det som var fel. Jag kan inte återge förklaringen för att jag glömde lyssna i mitten. Jag tittade på elschemat han ritade upp, nickade och skrattade på rätt ställe. Men obs, överskatta mig inte. Jag har läst samhällsprogrammet på gymnasiet så det är inte meningen att jag ska förstå elscheman och hur saker och ting fungerar. Huvudsaken är väl att Gamla Clio är på banan igen. Alla nöjda och glada. Nattinatt.