Dubbelidubb

Jalla, jalla-dvdn bestod av en svensk version med fransk text och en dubbad version. Vi kollade förstås på orginalversionen men efteråt kollade vi in dubbningen bara för att se hur den var. Den var kass. Pappa Fares charmiga, brutna svenska kördes över av en helt vanlig fransk röst. Inte minsta invandrarfranska. Fares Fares dubbades också av en klassisk dubbröst. Dubbrösterna låter alltid likadana. Antagligen är det väl samma då och då. Antalet dubbare måste ju begränsas någonstans. Fast kända skådespelare brukar i alla fall oftast dubbas av samma person, för att det ska bli någorlunda enhetligt. Men det hjälper inte.

Nej, snälla, snälla Frankrike. Sluta dubba. Det är så tråkigt. Och ni kan säkert bli lite bättre på engelska om ni får höra något annat än franska då och då.

Tur att vi var bortresta när M6 visade de två sista avsnitten av Sex and the city. Vi tankade ner dem från nätet för att inte missa dem och fick på så sätt den engelska versionen. Hade vi sett dem dubbade hade vi missat massa nyanser. När Carrie är dubbad och pratar franska hela tiden tappar hennes tafatta försök att säga "bonjour" och hennes utanförskap när alla pratar franska runt omkring all sin tjusning. De är ju omöjligt att dubba. Precis som så mycket annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback