Et c'est parti...
Nu ska jag åka och tanka (som en vuxen) och sedan tar jag motorvägen till Valenciennes, eller till Marly närmare bestämt för så heter stället dit jag ska. Från Harly till Marly. Håll en tumme för att Gamla Clio är snäll mot mig och inte krånglar. Och fortsätt att håll en tumme för mig och mina intervjuer. Det lär ta hela eftermiddagen, så känner ni att tumhållningen hindrar er på något sätt i ert arbete eller så kan det räcka med en liten tanke på tummen då och då.
A+
(Nej A+ har inget med betyg eller prestation att göra. Det är ett förkortat sätt att à plus som i sin tur är en förkortning av à plus tard som betyder vi hörs senare. Men om jag kan prestera i A+-nivå så vore ju inte det helt fel heller.)
hejsan. det här har egentligen inte nånting med just det här inlägget att göra men jag bara undrar.. hur länge har du bott i frankrike? om några månader ska jag åka dit som au pair och jag är nervös för hur jag ska klara språket.. jag vill ju lära mej o har läst franska här hemma i fem år men det verkar så svårt. hade du läst mkt franska innan du åkte? gick du i skola där? hur kändes det i början när du inte kunde så mkt och hur länge dröjde det tills du kände dig någorlunda säker på språket? din blogg är bra tycker jag, det är kul att läsa andras bloggar som bor utomlands =) //sanna
Hej Sanna!
Jag har bott i Frankrike i flera omgångar. Första gången var efter gymnasiet då jag åkte till Grenoble för att läsa franska. Jag hade läst franska på högstadiet och gymnasiet innan jag åkte men i praktiken kunde jag inte speciellt mycket. Jag hade svårt att förstå vad folk sa och sa fel mest hela tiden.
Hur lång tid det tar innan man kommer in i det beror nog på. I början kan det var lite jobbigt, och man får be folk upprepa och prata långsamt. Men det kommer. Man får inte vara rädd för att säga fel. Perfekt blir man nog aldrig men man får ta det med en nypa salt när folk tittar oförstående eller rättar en.
Det bästa sättet att lära sig är nog att vara i en helt franskspråkig miljö för då är man ju så illa tvungen. Att ha en fransk pojkvän som rättar en är också ett knep;)
Bon courage!