Cocotte

Jag har sådana där naglar som växer som gräs och som är väldigt hårda och kan bli i princip hur långa som helst. Jag brukar i och för sig så gott som alltid ha korta naglar för att jag tycker att det är snyggast, fräschast och mest praktiskt. Men nu har jag glömt att kapa av dem på ett tag och de har blivit riktigt långa. Nu borde jag var duktig och fila ner dem en bit och måla på lite nagellack. Då skulle de faktiskt kunna bli rätt snygga. Men jag avskyr att fila naglarna. Det får mig att rysa. Och jag är så dålig på det så det blir aldrig snyggt heller.

Men jag kan inte fortsätta att ha dem så här långa för de är inte alls praktiskt, framför allt inte ur ett tagentbordsperspektiv. Naglarna är i vägen när jag skriver på tangentbordet tycker jag. Och då är de absolut inte extremlånga. Hur gör folk med långa naglar när de använder ett tangentbord? Inte som jag i alla fall. Nej jag tror att jag tar och biter av mina naglar nu.

Imorgon är det helgdag i Frankrike. Det är Toussaint, alla helgons dag. Kyrkogårdarna fylls inte av ljuslyktor men av krysantemum. En gång köpte jag en blomma i inflyttningspresent till en fransman. Det var påsk och jag tyckte att det passade bra att köpa en gul blomma. Presenten fick inte den effekt jag hade hoppas på. Jag hade köpt en krysantemum, en gravblomma. Kanske inte bästa presenten för att fira ett nytt hem.

Eftersom det är helgdag imorgon, och måndag idag, är det inte så många som jobbar idag. Det är en klämdag. Fast i Frankrike säger de inte klämdag, istället pratar de om att faire le pont - bygga en bro. Bygga en bro över den inklämda dagen. Och vandra över den.

Idag har inte var en speciellt aktiv dag. Städat lite. Målat kökstaket. Eller jag som inte är speciellt händig har bara assisterat så gott jag kunde. Målat lite längs listerna. Sökt ett par jobb. Tittat på tv. Nu är det Il n'y a que la verité qui compte (Bara sanningen räknas) på TF1. Smörigt program med personer som vill säga förlåt, återförenas med någon från sin barndom och sådant där. Väldigt dramatiskt... Lite obehagligt.

Imorgon blir det Lille och Franz Ferdinand. Jag håller på och försöker övertala A och D att vi ska åka till IKEA utanför Lille innan. Bara för att det är kul att gå på IKEA. Se lite svenska flaggor och köttbullar. Får se hur det blir. Nu måste jag återgå till teven för att se på mormorn som hoppas återförenas med sitt förlorade barnbarn.

Toapappret i Frankrike är i princip alltid rosa. Varför vet jag inte riktigt. Jag tycker det känns lite porrigt med rosa toapapper. Men idag har jag upptäckt något ännu värre. Vi köpte ett storpack toapapper som det var specialerbjudande på. Jättespännande. När jag öppnade förpackningen upptäckte jag att det var parfymerat. Och inte lite heller. Lotionné står det. Så det är inte bara parfyrmerat utan behandlat med en lotion också. Hjälp. Vad tjänar allt detta till? 

Vår toalett är väldigt liten. Det är bara en toalettstol, en hylla och fula småblommiga tapeter. Inget mer. Badrummet ligger bredvid. Jag ställde ordentligt upp alla 32 rullarna i staplar på hyllan över toaletten. Men problemet är att nu stinker det toalettpapperparfym därinne. Och det luktar inte gott. Bara mycket. Varför inte bara låta toalettpappret vara naturvitt och låta bli att dekorera det med "roliga" tryck, färger och parfymer. Jag förstår inte. Kan inte marknadsförarna och produktutvecklarna hitta på något bättre att syssla med? Toapapper är inte kul. Det är ingen idé att försöka spexa till det. Toapapper är ändå bara toapapper.

Vi har varit och handlat på E Leclerc. Jag har numera ett Leclerc-kort. Som ICA-kort fast coolare, eftersom det är franskt. Fast det står inte mitt namn på kortet utan A:s. När jag visade mitt svenska id-kort blev damen i kassan tveksam och frågade om ingen av oss hade ett fransk id-kort. Svenska id-kort är inget bra utomlands. Inte körkortet heller, i alla fall inte i Frankrike. På mitt id-kort står det Handelsbanken med stora bokstäver. Handelsbanken står större än mitt namn. Fransmännen tittar på det lilla kortet (franska id-kort har samma storlek som gamla svenska körkort, och de franska körkorten är helt enorma, i papper, och de behåller samma körkort, med samma foto, hela livet) och frågar vad Handelsbanken är för något. Även om det står This is a certified Swedish identity card på baksidan brukar det inte hjälpa. Och mitt körkort, det lilla rosa plastkort, tycker de inte ser förtroendeingivande ut. Här har alla ett id-kort. Inte bara körkort. Id-kortet görs inte på banken eller posten utan på La Mairie, hos borgmästaren. Därför är det mer officellt än svenska id-kort. Men det franska körkortet fungerar som en id-handling det också, även om de kan tyckas lite skumt eftersom de flesta är 17-18 år på fotot på sina körkort. Och de flesta ser inte ut som 17-18 hela livet.

Dessutom behöver fransmännen inte visa örat. Lite så där snett i profil som vi får vrida oss. Varken på körkort, id-kort eller pass. Om det inte har ändrats det sista året. Har inte svenska körkort och pass gjorts om för att anpassas till EU-regler? Varför behöver inte Frankrike anpassa sig till EU-regler? Varför får de ha kvar sina stora papperskörkort som viks ihop flera gånger för att gå ner i plånboken?

Sedan finns ju förstås passet. Och det funkar ju. Men det är lite jobbigt att släpa med sig. Vet jag i förväg att jag behöver en id-handling tar jag alltid med mig passet. Trots att jag är ful på kortet.