Cocotte

Konserten med Franz Ferdinand på Zénith i Lille igår var bra. Nu vill jag bli rockstjärna. Jag tror att alla människor egentligen vill bli rockstjärnor. Att säga "jag vill inte bli rockstjärna" är ungefär samma sak som att säga "det är skönt att ha halsfluss". Att man sedan inte kan sjunga eller spela något instrument, inte tycker om att stå på scen, blir darrig på rösten av att hålla minsta lilla presentation spelar ingen roll. Innerst inne vill alla bli rockstjärnor och vara coola och stå på scenen framför massor av människor som älskar dig och din musik och som hyllar minsta rörelse du gör och minsta ton du tar. Så är det bara. Det är precis som att alla fransmän heter Pierre. Så är det också.

Under en konsert med The Soundtrack of Our Lives på Le Nouveau Casino i Paris var det någon i bandet som sa: "Det luktar som en fransk bordell härinne. Svett, hasch och kärlek." Så luktade det igår också. Så luktar det alltid på franska konserter. Eller i alla fall de konserter jag går på. Det är lite av charmen. Även om jag tycker att det luktar illa.

En läskig grej igår var att en kille som stod framför mig hade jättefett hår. Och han svängde väldigt mycket med håret. Och jag fick för mig att det skulle skvätta massa fett på mig. Jag försökte att inte koncentrera mig på det utan på konserten. Men han hade verkligen äckligt hår. Fast när konserten väl hade börjat glömde jag förstås det. Då stänkte det svett lite här och där men det gjorde inget. Det hör ju till. Precis som haschlukten.