Cocotte

Jag lyckades ju missa min träff på den franska arbetsförmedlingen. Igår fick jag äntligen svar på mitt ursäktsbrev och fick ett brev med en kallelse till två nya möten. Ett den 4 november och ett den 8. Jag kommer inte ta fel på datumen den här gången. Problemet är bara att veckan när den 8 november infaller har A semester och vi hade tänkt åka ner till hans föräldrar i Clermont Ferrand. Det har varit bestämt sedan länge. Därför ringe jag till ANPE för att kolla om det inte skulle gå att ändra det där mötet. Efter mina tidigare bakslag vet jag hur det funkar och jag hade inte speciellt mycket hopp om att det skulle vara möjligt. Det var det förstås inte heller. I och med att jag redan hade ändrat mötestid en gång så är det inte möjligt att ändra igen. "C'est impossible mademoiselle. Impossible." Om jag har en anledning som verkligen kan anses som gilitig får jag skriva ett brev (nähä?) till mitt ANPE-kontor och förklara mig samt skicka med intyg och dokument som understryker min anledning.

Och allt detta för ett möte med en person som inte kommer kunna hjälpa mig med någonting. Som inte vet vad Sverige är för någonting. Som kommer att förklara för mig att ANPE:s jobberbjudanden finns på Internet. Som kommer fråga om jag vet vad Internet är för något. Och som kommer att skriva in mig i en dator och ge mig några papper, ta en kopia på mitt CV och det är allt. Jag har ingen a-kassa. Jag är ingen ond människa som vill utnyttja det franska systemet. Jag blir frusterad. Jag blir trött. Jag kommer att få stanna i St Quentin själv några dagar och sedan ta tåget (sju timmar) ner till Clermont istället för att åka bil med A. Allt detta för en halvtimmes inskrivningsmöte som inte tjänar någonting till.