Cocotte

Idag är det pannkaksdagen i Frankrike. La Chandeleur heter det men jag kan inte speciellt mycket om traditionen i sig. Vet bara att man får äta pannkakor och det räcker bra. Annette kan lite mer och skriver om det i sin blogg I mitt franska kök.

Vi ska åka till Arras och äta crêpes hos Damien i kväll. Vilket påminner mig om att jag måste knata iväg till affären och köpa Nutella. Sylt har vi ett aldrig sinande lager av hemkokt från Auvergne så det är bara att välja och vraka.

Nu finns det ett nytt vuxenpoängstest som cirkulerar runt i diverse bloggar. Eftersom jag gillar listor och tidigare har fått rätt taskigt med vuxenpoäng tänkte jag att jag skulle ge det ett försök.

Jobb (1p) - Nej, inte just nu, men snart hoppas jag.
Visitkort (1p) - Nej, men jag har haft.
Konferens (1p) - Konferens? Det är när man åker iväg till en konferensanläggning, sover över och äter en massa hela tiden va? Har gjort det ett par gånger i olika studentsammanhang men aldrig i jobb, så jag säger nej.
Bor hos föräldrar (-2p) - Nej, men gjorde det ett tag i våras och somras.
Vara sambo (1p) - Alltså jag bor ju ihop med min pojkvän och vi har till och med skrivit under officiella papper på att vi bor ihop så jag får svara ja. Men det känns ändå inte riktigt på riktigt eftersom jag inte har några saker här förutom ett par väskor kläder.

Nästa helg ska jag åka skidor. Fast inte i Saint Quentin för här finns ingen snö. Bara lite is på trottoarerna som jag halkar på. Och inte i Alperna heller den här gången. Istället ska vi till Gerardmer som ligger i Les Vosges, ett gäng berg i östra Frankrike. Inte jämförbart med Alperna, möjligen med någon del av Sälen. Men vi ska dit mest för att hälsa på fransmannens kusin med flickvän. Jag räknar med att briljera i backen. Eller snarare, jag räknar med att ta mig ner utan att ramla alltför mycket. Jag är ingen Anja Pärson direkt. Men det är alltid trevligt att dricka en varm choklad eller en vin chaud i backen.

Men hallå, vad är det här för snicksnack? Det är väl klart att det är nyttigt med choklad. På alla sätt och vis.

Äntligen. Finally. Finalement. Jag har en ny anställningsintervju. Har varit så dött på den fronten ett tag att jag börjat tro att jag kanske borde bli något annat än vad jag är. Men nu ringde det i alla fall och jag har en intervju för ett jobb i Valenciennes, en rätt ointressant industristad i norra Frankrike nära belgiska gränsen, den 9 februari. Undrar hur jag ska komma dit. Ta tåget? Eller låna gamla Clio?

Valenciennes ligger i det franska departementet Nord. Eller Ch'Nord som man också kan säga, med syftning på den inte alltför vackra dialekt som utövas i regionen. En dialekt med mycket sch-ljud och en del andra konstigheter, oavsett om orden innehåller sch-ljud eller inte. Inte den tjusigaste och mest lättförståeliga franskan enligt mig, men den har sin charm. Och precis som överallt så finns det ju förstås de som pratar med mer dialekt än andra.

Annars vet jag inte så mycket om Valenciennes. Jag frågade A vad han visste om staden. Hans svarade att det är fult och att de har en Toyota-fabrik. Låter lockande.

Nu har jag i och för sig bara en intervju och är fortfarande rätt långt från ett jobb. Det är dessutom bara ett mamma-vik på fyra, fem månader och de verkade ta in rätt mycket folk på intervju eftersom det skulle vara både gruppintervjuer och personliga intervjuer och det fanns två intervjudagar att välja på. Men ett litet steg är det ju. Så håll tummarna och korsa fingrarna för mig.

I min familj har alla bloggar utom mamma. Men hon skriver både ledare och krönikor och gör så mycket annat så hon är ursäktad. Tack vare bloggarna kan jag läsa lite om vad som händer hemma i Västerås och andra kan läsa lite om vad som händer här. Jag får reda på att pappa ska vara reseledare i Kina och att han har blivit med bandyblogg på vlt.se. När vi pratar i telefon kommer ofta tillägget "men det har du kanske redan läst om på bloggen". Fast det är klart, allt som händer hamnar inte ute på nätet, vissa historier transporteras fortfarande via telefon, andra transporteras inte alls. De stannar här. Eller i Västerås.

Bandy-vm pågår. Idag vann Sverige över Vitryssland med 13-1. Det kan inte ha varit en speciellt spännande match att kolla på. Alldeles för mycket utklassning för att det ska vara roligt.

Fransmannen fick äntligen gå på bandy i julas. Denna ädla sport som han har hört så mycket talas om. Det var inte heller någon spännande match. VSK vann med 10-0 över Derby i en oviktig seriematch. Men det var inte så mycket resultatet som räknades. Det handlade mer om att upptäcka bandyvärlden, glögg i julklappstermos, bandykorv och hur det låter när en publik med vantar klappar händerna. Fransmannen hävdar att han inte hade några som helst problem med att följa med i spelet och att han såg var bollen var hela tiden. Själv ser jag sällan bollen. Oftast ser jag den först när den ligger i målet och alla klappar händerna. Med vantar.

Om vad som händer här har jag nog inga historier att berätta idag. Mer än att jag har köpt en kofta på rea. Har pillat på den förut, så idag när det var rea på reapriset fick den följa med hem. I övrigt har jag inte varit ute och sprungit men jag har lagat lasagne.

1. Grab the book nearest to you, turn to page 18, and find line 4.
"Jag tror att varken Julie eller jag skulle ha bytt vår mor mot en annan mor om vi hade fått chansen." (Innan du somnar av Linn Ullman)
2. Stretch your left arm out as far as you can.
Armen är i luften och A frågar vad jag håller på med.
3. What is the last thing you watched on TV? 
Döda poeters sällskap, men kom på att jag sett den så många gånger redan att jag gav upp.
4. Without looking, guess what time it is.
22.50
5. Now look at the clock. What is the actual time? 
22.57 (ha, jag chansade faktiskt rätt vilt)
6. With the exception of the computer, what can you hear?
Teven. A tittar på ett program om folk som fuskar med bidrag och försäkringar och sådant. Ja, riktiga fuskisar är de, de där fransmännen;)
7. When did you last step outside? What were you doing? 
Vi var ute och gick ett par timmar idag på eftermiddagen. Längs med kanalen, på en åker och längs med en gammal järnväg. Här finns bildbevis.
8. Before you started this survey, what did you look at?
Jag var på Pollys blogg och snodde den här listan.
9. What are you wearing?
Svarta tajts eller långkalsonger kanske det är, mörkblåa pyjamasbyxor med små vita stjärnor, svart t-shirt, röd munktröja, eneurosuggs. Jag är hot. (Så att hot att jag tror att det är dags att ta av sig långkalsongerna, jag svettas.)
10. Did you dream last night?
Ja, tror att jag kom ihåg vad det var i morse men inte nu längre.
11. When did you last laugh?
Alldeles nyss när vi gick igenom en del gamla kort på A:s dator.
12. What is on the walls of the room you are in?
Fula gula tapeter med mönster och blommiga bårder. En världskarta. En Québec-flagga. En hatt från Disneyland. Två plastmasker hänger på en krok. Det är inte fint här.
13. Seen anything weird lately? 
Idag har jag bland annat sett en liten kanin som sprang över vägen, en gubbe med en rolig hatt och en rätt annorlunda rondell. Inte så weird kanske, men det var det jag kom på.
14. What do you think of this quiz?
Bättre än Döda poeters sällskap när man har sett den en massa gånger.
15. What is the last film you saw?
Igår såg jag en fransk film som heter Narco och som handlar om en kille som somnar hela tiden och gör en serietidning av sina drömmar. Jag tyckte inte att den var speciellt bra.
16. If you became a multi-millionaire overnight, what would you buy?
En resa. En lång.
17. Tell me something about you that I don't know.
Jag kan vifta på lilltån.
18. If you could change one thing about the world, regardless of guilt or politics?
Ja, eh, skrota alla vapen kanske?
19. Do you like to dance?
Nej.
20. George Bush?
Nej.
21. Imagine your first child is a girl, what do you call her?
Jag vet faktiskt inte. Betyder det inte otur att spekulera om sådant så här?
22. Imagine your first child is a boy, what do you call him? 
Vet inte det heller.
23. Would you ever consider living abroad?
Med tanke på att jag inte bor i Sverige så måste jag säga: javisst självklart.
24. What do you want God to say to you when you reach the pearly gates?
Han kanske kan sjunga "Jag ska öppnat pärleporten så att du kan komma in..." i äkta frälsis-anda, det skulle vara lite kul.
25. 4 people who must also do this meme in THEIR journal:
Måste och måste. Jag tvingar ingen men välkomna att sno.

183 miljoner euro kan man vinna på Euromillions på fredag. Det är 1 675 072 200 kronor enligt Forex. En och halv miljard. Och lite till. Det kan inte var nyttigt att vinna så mycket pengar. Fast det är klart, lite kul skulle det ju vara.

Euromillions slogan är Devenez plus riche que riche - Bli rikare än rik. En miljard sexhundrasjuttiofem miljoner sjuttiotvåtusentvåhundra. Ja, nej det kan ju inte vara nyttigt...

Det är härligt vinterväder ute. Några minusgrader och sol. Fast ingen snö, men det gör inget. Det är lättare att gå utan snö. Har varit ute och gått på en lång långpromenad. Såg hägern igen. Försökte mig på att ta kort på den. Fast innan jag hade hunnit plocka fram kameran och ta bort håret från ögonen hade hägern hunnit veckla ut sina långa vingar och flygit iväg. Typiskt. Tog kort på ett gäng änder istället. De ställde snällt upp på en posering.


Vi spelade på lotto igår igen. Jag vet hur man gör nu. Det var inte så svårt som jag trodde. Fast det hjälpte inte. Inte en siffra rätt den här gången heller. Å andra sidan var det ingen annan som hade alla rätt heller så potten stiger. Nästa fredag kan man vinna 183 miljoner euro. Det skulle jag vilja.

Såg precis en kortfilm på TV5 som hette Fetischisten. Den handlade om en tjej som hade typ tusen skor och en kille som jobbade i en skoaffär och tyckte att tjejens fötter var värsta läckra. Ungefär så. Själv är jag inte fotfetischist. Snarare tvärtom. I alla fall när det handlar om mina egna fötter.

Eftersom mina stövlar gick sönder var jag ute på jakt efter nya skor idag. Rean håller fortfarande på och det borde egentligen inte vara ett omöjligt projekt. Men det gick inget vidare. Varför? Därför att jag inte är någon Carrie i Sex and the city som kan hoppa in i första bästa skoaffär och rycka åt sig ett par Manolo Blahnik som glider Askungeperfekt på foten. Och det är inte bara på grund av begränsad budget och det faktum att det inte finns några Manolo Blahnik i St Quentin.

Nej istället har jag lite av en hatkärlek till just skor. Jag älskar att kolla på skor. Men jag hatar att prova.

Idag var jag på jakt efter ersättare till stövlarna, alltså vinterskor. Därför gick alla lågskor, pumps och sådant bort. Sedan går alla skor med klackar som är högre än en sisådär fyra-fem centimeter bort, för att jag känner mig för lång och dessutom kan jag inte gå ordentligt i dem. Sedan var det en del skor som gick bort för att de helt enkelt inte var snygga eller för att de hade pompom-bollar på sig eller något annat flufffluff. Därefter var det förstås en hel rad som gick bort för att de inte fanns i min storlek. Där har jag i och för sig en liten fördel. För är det så att skohandlaren har brytt sig om att ta hem storlek 41 (vilket de långt ifrån alltid gör här) så brukar de finnas kvar ända in till sista reaprismärkningen. Det är ont om storfotade damer i Frankrike.

I några fall kom jag i alla fall ända fram till storleksetappen. Då är det dags att prova. Ständigt med dessa "hjälpsamma" butiksförsäljare som flåsar en i nacken. Idag provade jag tre par stövlar. Det första paret fick jag inte på foten för att min fot var för hög. Det andra paren fick jag efter en kraftansträngning på foten men sedan kunde jag inte stänga blixtlåset ens i början för att foten var för bred. Det tredje paret kunde jag bara stänga blixtlåset halvvägs för att vaden var för kraftig. Sedan fick jag nog. Och skotjejen som säkert inte var ond egentligen framstod som ett monster i mina ögon när hon log och sa att det problemet hade hon aldrig sett förut och så svassade hon iväg med sina stövlar i storlek 36 där jeansen var instoppade och där det ändå liksom fanns plats för luft mellan vaden och stöveln.

Jag tittade ner på mina slitna jympadojor och tänkte att så här framtiden ut.
 
Men egentligen vet jag ju att det inte är omöjligt. Jag har hittat skor förut så jag ska väl lyckas igen. Det är bara att jag blir så komplexfylld bredvid de småfotade butiksbiträdena. Jag vill kämpa med blixtlåset i lugn och ro.

Olycklig och klumpfotad som jag kände mig slog till på ett par lyxtofflor för 6 euro på ICA på hemvägen som tröst. ICA heter i och för sig inte ICA här utan E. Lerclec, men det är ungefär same same. Trösttofflorna är trevliga (något för smala men det låtsas vi inte om) fast inte aktuella för utomhusvistelser i dagsläget.


Trösttofflor

Ha, jag fick rätt, A hade fel. Det var faktiskt ovanligt mycket folk på bion igår. Kanske 30-40 personer. Så många tror jag aldrig det har varit i salongen någon gång när jag varit på bio i Saint Quentin. Det var bioklubbsfolket. Alla tycktes känna varandra, skakade hand och pussades på kinderna. Innan filmen började pratade bioklubbskillen. Han sa att han skulle fatta sig kort eftersom filmen var lång. Sedan pratade han jättelänge om hur han träffat Liv Ullman, att de bioklubbsmedlemmar som alltid önskar Ingmar Bergman inte var där ikväll och hur glad han var att så många trotsat kylan för 2,5 timmars svenskt otrohetsdrama.

Filmen Trolösa var ingen munter historia. Men jag tyckte den att den var bra. Gripande och bra skådespelare. Fast ibland kändes deras dialog lite väl teater, men så spelade ju skådespelarna skådespelare så då blir det kanske så. Jag var i alla fall aldrig ens nära att somna trots att filmen började sent och var rätt stillsam med en massa prat och närbilder på ansikten.

Igår var jag hos ögondoktorn och räknade med att gå därifrån med recept på glasögon och linser som jag sedan slipper betala tack vara att jag är officiell sambo och kan alldeles gratis ta del av min fransmans prima fina sjukförsäkring som hans jobb betalar. Så här dags idag hade jag räknat med att sitta framför datorn i nya glasisar. Men så blev det inte. Istället måste jag vänta ända till den 14 februari då jag har fått en ny träff hos madame ögondoktor. Hon tyckte att jag såg så illa att hon ville att jag skulle komma en gång till, utan linser. Åh suck, jag är så blind. Fast det var ju ingen nyhet. Och det tror jag det att hon vill att jag ska komma en gång för varje litet besök går på 27 euro. Nu behöver ju jag visserligen bara betala 1 av dessa 27 euro, resten ersätts av franska försäkringskassan (70 procent tror jag att det är) och av vår privata sjukförsäkring. Men madame doktor med privat mottagning kammar in stålar till boet.

För att få en träff hos en ophtalmologist som ögondoktorn så fint heter på franska måste man vara ute i god tid. Några månader innan är ingen underdrift. Igår hade jag tid klockan 18.15 men insåg när jag kom till ett fullt väntrum att det skulle dröja. Någon gång efter sju fick jag gå in till en halvsur madame, som pratade fort för att hon snabbt skulle kunna gå vidare och ta sig an nästa kund.

Hon irriterades över att jag inte visste vad starr heter på franska och gav mig ett recept på ögondroppar för hon tyckte jag såg lite allergisk ut. Jag kände mig inte speciellt allergisk. Kanske var det bara en kompensation för att jag inte kunde få min nya linser nu. Franska doktorer verkar gilla att skriva ut recept. Här tycks många gå till doktorn för minsta lilla snuva för att få diverse dunderkurer utskrivna till sig. (Ja, jag har nog fördomar.) Medicinerna kostar också gratis, såvida man har en hyfsat bra mutuelle, en privat sjukförsäkring.

I övrigt så hade den franska sjukförsäkringskassan ett litet nätt underskott på 11,6 miljarder euro år 2004. Fast det hör kanske inte hit just nu.

Hittade en lista hos Hedgehog in a storm och kopierade friskt.

Four jobs you have had in your life:
1. Biljettförsäljare på Paddan
2. Stagaire marketing på Tetra Pak i Paris
3. Sommarvikarie på VLT
4. Lite av varje på Endorsia.com

Four movies you could watch over and over:
1. Amélie från Montmartre
2. Dumbo
3. Fyra bröllop och en begravning
4. Den spanska lägenheten

Four places you have lived:
1. Rodergatan, Västerås
2. Gamla Masthugget, Göteborg
3. I en billig lägenhet i Montpellier där toan låg i köket, avskild med ett draperi
4. På Boulevard Edouard-Montpetit i Montréal tillsammans med en mexikanska och en fransyska

Four TV shows you love to watch:
1. Sex and the city
2. Star Academy:)
3. Nyheterna (eh, tv show you love to watch, kanske inte, men i Frankrike håller de på så länge så det får räknas)
4.  Är alldeles för avtevetiserad, kommer inte på ett enda program

Four places you have been on vacation:
1. Kuba
2. Auvergne
3. Många bilsemestrar runt om i Europa, ingen plats nämnd, ingen plats glömd
4. Norge

Four websites you visit daily:
1. Hotmail
2 Aftonbladet
3. Blogg.se
4. Le Monde

Four of your favorite foods:
1. Sushi
2. Lasagne
3. Tacos och allt sånt
4. Grillat ute på sommaren

Four places you would rather be right now:
1. På ett jobb
2. I Kina
3. I Paris med trevligt sällskap och massa pengar att göra av med
4. På middag hos M & P

Four bloggers you are tagging:
Pappa
Johan
Jonas
Polly

Voilà.

När man köper stövlar för 10 euro räknar man nog inte med att de ska hålla hela livet. Men en säsong borde de väl klara tycker man. Eller två månader är väl i alla fall inte för mycket begärt?

Jag har på senare tid upptäckt att jag ofta blir väldigt blöt om vänster fot när jag är ute och går. Har inte direkt funderat på varför, för det är väl så att man blir lite blöt om foten när det är blött på marken. Men så häromdagen lyfte jag på min stövel och kollade på sulan för att upptäcka att den var helt sprucken. Klart att strumporna dricker vatten om det är hål i sulan. Ett mysterium var uppklarat. Försökte att sätta lite superlim i sprickan och satte rätt mycket superlim på fingrarna och det var verkligen super. Satt som sten. På fingrarna. Sprickan i sulan gick förstås upp så fort jag började gå.

I lördags kväll satt vi i festens slutskede samlade runt den öppna spisen och diskuterade livet, mobiltelefoner, äppeltobak och annat väsentligt. Då hittade jag en plastgrej på golvet. Titta, det ser ut som en del av en sula sa jag och så la jag den på ett bord så att den som tappat den skulle hitta den. När vi gick från festen inledde vi en jakt efter en taxi. Vi var rätt vilsna i ett bostadsområde i Saint-Cloud, en stillsam parisförort, och var tvungna att gå långt och länge innan vi till slut hittade en taxi som kunde ta oss till Malakoff. Jag tyckte att mina skor gjorde ett konstigt ljud men tänkte inte så mycket på det. Sedan frågade någon vad det var som lät ihåligt. Det är jag, sa jag på skoj och knackade mig i huvudet. Och det var ju jag också. Fast inte huvudet, utan klacken. Plastgrejen jag hittat på golvet på festen var förstås sulan till min klack. Nu var klacken bara ihålig och i hårdplast.

Det var trots allt rätt kul att gå och låta ihålig ända långt in i Boulogne-Billancourt. Men kände mig ändå rätt sliten och halt när vi kom hem någon gång då det skulle ha varit gryning om det nu inte vore januari.

Igår slängde jag stövlarna och spräckte mina gråa jeans. Fast jeansen har levt ända sedan Montréal, så de får räknas som uttjänade. Stövlarna blev två månader gamla. Må de vila i frid.