Tour de France
Vi hade ju som sagt Tour de France på besök här för ett tag sedan. Jag visserligen inte i stan, men lite koll har jag ju ändå. De cyklade nämligen förbi bara en liten gata ifrån där vi bor. Längs med Route de Guise och vidare genom den nybyggda rondellen över järnvägs- och kanalbron och så i mål på Champs-Elysées. För jo, vi har faktiskt Champs-Elysées här också. Något mindre pampigt och välbesökt än vad det är i Paris. Glamourfaktorn och lokalhyran per kvadratmeter är något lägre också. Men namnet är detsamma.
--
I väntan på cyklisterna på Les Champs-Elysées de Saint-Quentin
(Korten är tagna av pojkvännen som dagen till ära fick eftermiddagen ledig från jobbet. Det går att klicka för att få en större version.)
Tour de France är ett stort reklamjippo. Dels för alla de företag som sponsrar och har sina reklambilar med snygga tjejer som kastar saker till publiken innan cyklisterna rullar förbi i full fart och dels för städerna där cyklisterna trampar i mål. Etappstäderna. För Saint-Quentin var Tour de France årets stora händelse. Självklart har man velat kosta på. Visa staden från dess bästa sida. På tv såg man stadshuset, glada människor och stranden på torget, som för övrigt var Frankrikes första uppbyggda strand inne i en stad, långt för Paris Plage.
Det var just ur pr-synpunkt som jag förundrades lite över att de valde att låta touren passera just på gatan här vid oss. Om man nu vill visa upp staden från dess bästa sida är det kanske inte här man ska hålla till. Det är nämligen en rätt ful gata, som till största del består av gamla slitna, igenbommade tegelbyggnader som en gång var delar av stadens textilindustri. Nu står de och förfaller. Bokstavligt talat.
Men å andra sidan, någonstans måste de ju passera för att komma i mål. Och staden har gjort sitt bästa för att dölja sina skavanker. Det började med de häckande cyklisterna. Sedan klistrade de upp stora pappersfjärilar på en av de slitna fabriksfasaderna. En gul fjäril, gul som ledartröjan. En grön, som poängtoppströjan. En vit- och rödprickig och så vidare.
Och så en morgon höll jag nästan på att köra av vägen av förvåning. Mitt i gatan hade de plötsligt smällt upp en stor skulptur. En skulptur föreställandes en kamera. En gul kamera med fingrar som knäpper ett kort på just gatan kameran blickar ut över. Jag är visserligen lite osäker på om den gula kameran verkligen gör gatan finare. Men tja, vad ska man säga, den syns ju i alla fall...
Tour de France-kameran är här för att stanna
Haha vilken ful kamera och vilket ställe att smälla upp den på. Men är inte fransmännen rätt förtjusta i såna här projekt? Smälla upp märkliga skulpturer , mastodontmålningar på dammar och sånt.
Therese: Ja, det är de kanske... Jag vet inte riktigt. Mastodontmålningar på dammar låter i och för sig trevligt trevligt.
Det blev visst ett trevligt för mycket. Så himla trevligt ska vi kanske inte ha det...
Men....tror du att jag är avundsjuk eller?!
Jag följer varenda etapp av Tour de France. Nu när jag jobbar blir det långa kvällar och tidiga och tröttmössa på mornarna, eftersom att jag spelar in varenda etapp och kikar när jag kommer hem.
Har följt Touren varenda sommar (på tv) sen 1997.
Galet jag vet *S*
Ha det bra!
*kram*
Mocca: Va? Kollar du på Tour de France? Spelar in till och med. Wow.
Men, är inte det lite tråkigt? De cyklar ju så himla länge... Jag har aldrig kollat, men tyckte ändå det var synd att jag missade de när de var här.