Etre et avoir
En av de första filmerna jag kom att tänka på var den franska dokumentären Être et avoir, eller Att vara och att ha - en lovsång till livet som den fick heta på svenska.
Jag såg den filmen på bio en kväll i Montréal. Det var en fransk kompis som ville gå och se den. Jag hade inte hört talas om filmen innan och kände mig från början inte speciellt lockad av att ge mig ut i den kanadensiska vinterkylan för att gå och se en dokumentärfilm. Dessutom kommer jag ihåg att vi hoppade av på fel tunnelbanestation och var tvungna att gå jättelångt på snöiga, iskalla gator innan vi hittade rätt. Men väl inne på bion tinade jag snabbt upp. För Etre et avoir är en varm film som kan få vilken istapp som helst att smälta.
Filmen följer en skolklass i en liten skola på den franska landsbygden under ett läsår. Man får följa barnens, som är mellan 4 och 11 år, och den vänlige, pedagogiske lärarens vardag. De glada stunderna och de lite mindre glada stunderna.
Det är ingenting för den som är sugen på en actionfilm. Livet i byn går, precis som filmen, i ett makligt tempo. Men filmen är fylld av fina personporträtt, rörande scener, charmiga barn och vackra bilder. Jag gillade den jättemycket.
Etre et avoir spelades in i en liten sömnig fransk by med dryga 200 invånare, närmare bestämt Saint-Etienne-sur-Usson i Auvergne, mitt i Frankrike. Då, den där vinterkvällen i Montréal när jag såg filmen visste jag inte att jag några månader senare skulle träffa en fransman som kom från en annan auvergnsk by, bara några mil från Saint-Etienne-sur-Usson. Det vet jag nu. Och jag har varit i Saint-Etienne-sur-Usson. Två gånger till och med. Första gången fanns där en liten utställning om filmen inne i festsalen, precis bakom den typiska bybaren. Nu, fyra år efter att filmen hade premiär, verkar livet återtagit sin gamla vanliga lugna gång i byn. Filmfestivaler i Cannes och biosuccé med miljontals besökare känns väldigt långt borta när man besöker Saint-Etienne-sur-Usson.
-
Byskolan i Saint-Etienne-sur-Usson, känd från filmen Etre et avoir.
Fotograferad av mig i juli 2006.
Filmen är jättebra tycker jag! Man hoppas bara att alla lärare var som honom, men och andra sidan så har han där helt andra förutsättningar än lärare på förorter till exempel. Vissa scener är bara för gulliga! :-)
Den kan vara bra för att träna franska faktiskt, eftersom det talas inte för fort, och läraren upprepar saker och ting, och man hör eleverna läsa långsamt, och läraren läser upp diktamen och så vidare.
Sen kan man ju alltid rekommendera klassikern Amelie från Montmartre och den nya "En långvarig förlovning" (Un long dimanche de fiançailles). Hade inte sett någon av dom tidigare innan vi såg dom förra året, och jag måste säga att båda är helt lysande...och har man redan sett Amelie, så är den ju värd att se en gång till...=)
Åh, vad mysigt det låter.
Nu funderar jag på om jag inte har sett filmen... det gick en på SVT förut som låter som du beskriver.
Just nu funderar jag förresten på att åka till Paris och söka jobb. Eventuellt plugga på Sorbonne först, för att sedan söka jobb. Jag är så kluven att jag blir galen på mig själv. Och feg, så jag vill inte åka ensam och söka jobb, för jag vet inte hur man gör på franska... :)
hibiscus: Ja han verkar verkligen vara en bra läraren. En sådan som man skulle vilja att alla barn fick ha. Men som du säger så är det långt ifrån alla lärare som har sådana förutsättningar som han har, som har möjligheten att ägna så mycket tid åt varje enskild elev osv.
De små barnen är bara för gulliga! Vissa scener är helt fantastiska.
Mathias: Ja det är två bra filmtips. Håller med! Rekommenderade dem och några till i barajagjohannas blogg. Amélie-filmen har jag sett hundra gånger (minst;) men förlovningsfilmen har jag bara sett en gång, på bio. Jag blev lite besviken faktiskt, men hade antagligen lite väl höga förväntningar. Skulle gärna se om den.
barajagjohanna: Filmen är från 2002 så den kan säkert ha gått på SVT.
Ska du söka jobb i Frankrike finns det en rad olika jobbsökarsidor och liknande, några exempel:
- anpe.fr (franska arbetsförmedlingen)
- monster.fr
- keljob.com
- fusac.fr (för engelskspråkiga)
Tusen tack för din hjälp! Jag gillar Fusac, men hemsidan är lite konstig, bäst att kika i tidningen.
barajagjohanna: Håller med om att hemidan inte är toppen. Tidningen innehåller dessutom fler annonser. Tror att Fusac har olika annonspriser för tidning och internet.
Jag gillar Bessons filmer och i de tidiga som Subway, Stora blå och original-Nikita talar de väl mest franska
konsulten: Ja, Besson! Honom glömde jag:)
Subway var det länge sedan jag såg. Kanske borde se om den. Den är lite 80-talscool.
Jo, Adjani var jäkligt vacker i den också!