Cocotte

Idag föll en sten från mitt hjärta. Inte datorproblemsstenen tyvärr, den ligger kvar, men tandläkarstenen. Jag har varit hos tandläkaren. Jag har vetat jättelänge att jag behöver gå till tandläkaren men dum som jag är har jag skjutit upp det gång på gång, under en tid som är alltför lång för att nämna här. Men nu har jag alltså slutligen fattat mod och varit på undersökning. Jag har varit skakis i flera dagar (ja, jag vet att det är fånigt att ha tandläkarskräck men jag har det ändå), men det gick faktiskt bra. Tandläkaren var jättetrevlig (trodde inte att det fanns trevliga tandläkare, trodde att det var en uteslutande ond yrkesgrupp) och tandsköterskan också.

Jag visste att jag hade hål. Och jag vet att när man har hål i tänderna ska man inte vänta med att gå till tandläkaren. Ändå har jag gjort det. Och så har jag känt mig dum för att jag har väntat. Och så har jag väntat lite till för att jag har känt mig så dum som har väntat. En ond cirkel. Inte att rekommendera.

Tre stycken hål hade jag, och det var ju verkligen inte bra, men å andra sidan hade jag målat upp en hel rad olika skräckscenarier där tandläkaren bland annat talade om för mig att jag hade hål i varenda tand och att det enda som återstod att göra var att dra ut alla tänder och ge mig en gom löständer som låg och hackade i ett glas. Så illa var det faktiskt inte. Men jag får komma tillbaka och laga efter att tandläkaren, och jag själv, har kommit tillbaka från semestern. Vi får väl se om jag är lika hyper stressée (tandläkarens ordval) då som jag var idag.

20 euro fick jag för övrigt betala för en undersökning med lite pet, mojs och röntgen och sådant. Fast jag tror att min privata sjukförsäkring (mutuelle) ersätter det.