Gamla Clio på äventyr
I fredags skrev jag lite kåserande om franska motorvägar, spanska lastbilar, rovfåglar och om hur pålitlig och bra Gamla Clio är. Fast jag hann aldrig publicera inlägget för vår internetuppkoppling slutade att fungera och sedan skulle vi åka söderut för skidåkning.
Så här i efterhand kan jag säga att det var kanske lika bra att inlägget aldrig blev publicerat för att annars hade jag varit tvungen att gå tillbaka och stryka allt som har med Gamla Clios pålitlighet att göra.
På väg ner mot snön och Gérardmer i fredags smäller det plötsligt till. Ett konstigt ljud och sedan börjar Gamla Clio låta annorlunda. Fransmannen som känner sin Clio utan och innan, reagerar direkt och innan vi har kommit till närmaste avfart har han hunnit gå i genom en hel rad olika scenarion om vad som kan ha hänt.
Vi stannar på en typisk motorvägsrastplats med några picknickbord och toaletter som luktar illa. Det regnar lite och börjar bli mörkt. Han rotar runt under huven. Pratar med sin pappa i telefon. Vi bestämmer oss för att åka av motorvägen så snabbt som möjligt utifall Gamla Clio smäller igen och på riktigt den här gången. Vi hamnar lite utanför Verdun. Fredsstaden. Clio låter konstigt, några hästar tycks ha övergett motorn och galopperat bort över åkrarna. Vi undrar om vi rullar på lånad tid och snart måste ringa bärgning eller parkera någonstans och ta tåget. Vi tröstar oss med att vi har nya sovsäckar och varmt te i en termos.
Vi kommer till en stad som heter Pannes. Panne på franska betyder motorstopp, när något ramlar "en panne" går det sönder. Är detta ett tecken?
Efter lite mer funderande från fransmannens sida och ytterligare samtal med pappan bestämmer vi oss för att fortsätta rulla. Vi tar oss till Nancy. Vi passerar Epinal. Vi klarar till och med de slingriga och delvis hala skogsvägarna upp till Gérardmer. Vi kommer fram. Men om det fanns några vilda djur i skogarna vi passerade lär de ha blivit skrämda för livet av Clios buller.
På lördagen har vi en jättefin dag i backen. Dessutom är det nattåkning. Liftarna stänger två. Vi håller ut till midnatt. Snön är perfekt. Jag har inte glömt hur man svänger.
På söndagen startar inte Gamla Clio. Fransmannen börjar plocka isär motorn i en massa delar. Utomhus. Det är minusgrader. Någonstans har en skruv lossnat och skruven har haft sönder något som slitit på något annat. Han plockar bort ett hjul också. Hittar skruven till sist. Spänner något. Skruvar något annat. Plockar ihop allt igen och säger att hon ska nog oss tillbaka också, Gamla Clio. Men om det blir så mycket mer återstår att se.
Med mycket buller fast utan brak rullade vi försikigt tillbaka till Saint Quentin. Och här är jag nu. Rosig om kinderna efter sol, snö och kyla. Tacksam över att ha en händig pojkvän som just nu sitter och funderar på hur han ska göra om Gamla Clio inte startar imorgon när han ska till jobbet. Nu ska jag kolla bilannonser. Sedan ska jag sova. Godnatt.
Så här i efterhand kan jag säga att det var kanske lika bra att inlägget aldrig blev publicerat för att annars hade jag varit tvungen att gå tillbaka och stryka allt som har med Gamla Clios pålitlighet att göra.
På väg ner mot snön och Gérardmer i fredags smäller det plötsligt till. Ett konstigt ljud och sedan börjar Gamla Clio låta annorlunda. Fransmannen som känner sin Clio utan och innan, reagerar direkt och innan vi har kommit till närmaste avfart har han hunnit gå i genom en hel rad olika scenarion om vad som kan ha hänt.
Vi stannar på en typisk motorvägsrastplats med några picknickbord och toaletter som luktar illa. Det regnar lite och börjar bli mörkt. Han rotar runt under huven. Pratar med sin pappa i telefon. Vi bestämmer oss för att åka av motorvägen så snabbt som möjligt utifall Gamla Clio smäller igen och på riktigt den här gången. Vi hamnar lite utanför Verdun. Fredsstaden. Clio låter konstigt, några hästar tycks ha övergett motorn och galopperat bort över åkrarna. Vi undrar om vi rullar på lånad tid och snart måste ringa bärgning eller parkera någonstans och ta tåget. Vi tröstar oss med att vi har nya sovsäckar och varmt te i en termos.
Vi kommer till en stad som heter Pannes. Panne på franska betyder motorstopp, när något ramlar "en panne" går det sönder. Är detta ett tecken?
Efter lite mer funderande från fransmannens sida och ytterligare samtal med pappan bestämmer vi oss för att fortsätta rulla. Vi tar oss till Nancy. Vi passerar Epinal. Vi klarar till och med de slingriga och delvis hala skogsvägarna upp till Gérardmer. Vi kommer fram. Men om det fanns några vilda djur i skogarna vi passerade lär de ha blivit skrämda för livet av Clios buller.
På lördagen har vi en jättefin dag i backen. Dessutom är det nattåkning. Liftarna stänger två. Vi håller ut till midnatt. Snön är perfekt. Jag har inte glömt hur man svänger.
På söndagen startar inte Gamla Clio. Fransmannen börjar plocka isär motorn i en massa delar. Utomhus. Det är minusgrader. Någonstans har en skruv lossnat och skruven har haft sönder något som slitit på något annat. Han plockar bort ett hjul också. Hittar skruven till sist. Spänner något. Skruvar något annat. Plockar ihop allt igen och säger att hon ska nog oss tillbaka också, Gamla Clio. Men om det blir så mycket mer återstår att se.
Med mycket buller fast utan brak rullade vi försikigt tillbaka till Saint Quentin. Och här är jag nu. Rosig om kinderna efter sol, snö och kyla. Tacksam över att ha en händig pojkvän som just nu sitter och funderar på hur han ska göra om Gamla Clio inte startar imorgon när han ska till jobbet. Nu ska jag kolla bilannonser. Sedan ska jag sova. Godnatt.
Kommentarer
Trackback