Cocotte

Grannens bil har tydligen blivit stulen på parkering här utanför i natt. Jag hörde hur han pratade högt i trapphuset i morse och sedan såg jag honom åka iväg i en polisbil. (Känner mig som värsta kärringen som spionerar på mina grannar, men jag bara råkade höra faktiskt.)

Vi bor inte i några vilda kvarter, men tyvärr är det väl så att stölder sker överallt. Även där man minst anar det.

Själv har jag klarat mig hyfsat bra från stölder i mitt liv. (Tar i trä.) Jag blev rånad på min lilla guldelefant som jag alltid bar om halsen när jag var i Havanna. En kille på cykel svängde förbi och slet av mig halsbandet. En väl inövad rörelse från hans sida, det gick snabbt och allt jag hade kvar av min konfirmationspresent var lite röda märken på halsen. Det var sorgligt, men lite får jag skylla mig själv, självklart ska man inte bära guldsmycken i fattiga städer.

Sedan har jag blivit bestulen på två cyklar. Den första stod parkerad i trädgården hos mina föräldrar i Västerås. Jag polisanmälde och någon vecka senare hittade jag den igen när jag kollade igenom polisens stulna-cykel-lager.

Den andra cykeln blev stulen en natt i Göteborg. Någonstans mellan en after work på Bitter, ett besök på en pub jag glömt vad den heter och en sen utgång på Excet låste jag fast min cykel vid en lyktstolpe. När jag skulle hämta den var den inte kvar. Ilsket gick jag hem och på vägen ringde jag nog väckte en och annan stackare för att beklaga mig.

Dagen efter hittade jag min cykel igen. Den stod fastlåst vid en lyktstolpe. Inte samma lyktstolpe som jag trodde att jag låst fast den vid dock. Jag skyller på den onda cykelmaffian som förflyttar cyklar i göteborgsnatten. För inte kan det väl ha varit det där extra glaset alkohol som inverkade på mitt cykelparkeringsminne?