Nostalgiblogg tillägnad Andrea
När jag var 19 bodde jag i Montpellier och läste franska några månader. Det var väl inga speciellt seriösa studier utan mer för att komma bort lite, åka utomlands och lära sig att klara sig själv. Vissa kallar det CSN-charter. Jag kallar det en nyttig erfarenhet och ett minne för livet.
I fredags var jag tillbaka i Montpellier. Gjorde en liten nostalgitur runt mina gamla kvarter. Visade fransmannen var jag bodde, vart jag brukade gå och vad jag gjorde då. Det känns som länge sedan nu. Staden var sig lik förutom att spårvägen som höll på att byggas när jag bodde där nu var färdig och blåa spårvagnar rullade över Place de la Comédie.
Vår hyresvärd var en gammal krutgumma, som tittade skeptiskt på vår inredning när hon kom för att hämta hyran. Vi hyrde möblerat men plockade bort alla spetsdukar och tantdraperier och ersatte dem med lite mer personliga saker som en uppblåsbar fåtölj, polisplast och en plansch med gröna gubbar.
Bortsett från en mindre trevlig incedent på min födelsedagsfest då några busar slog sönder vår ytterdörr och det faktum att det inte fanns något fungerande element i lägenheten utan vi var tvungna att sova med långkalsonger och plugga med fingervantar så trivdes vi bra på Adam de Crap.
Och Andrea, om du läser det här, Mustafa, Ahmed och alla de andra finns kvar. De hälsar att de saknar dig.
I fredags var jag tillbaka i Montpellier. Gjorde en liten nostalgitur runt mina gamla kvarter. Visade fransmannen var jag bodde, vart jag brukade gå och vad jag gjorde då. Det känns som länge sedan nu. Staden var sig lik förutom att spårvägen som höll på att byggas när jag bodde där nu var färdig och blåa spårvagnar rullade över Place de la Comédie.
Place de la Comédie
Jag gav det här inlägget rubriken Nostalgiblogg tillägnad Andrea, för det var Andrea jag tänkte på när jag gick längs med Boulevard Gambetta på väg mot den lite speciella lägenheten som vi delade. Jag och Andrea lärde känna varandra i Grenoble där vi läste franska en termin. Vi kände båda två att en termin i Frankrike inte riktigt räckte men vi var sugna på att se något nytt. Därför packade vi våra väskor och tog tåget till Montpellier och hamnade efter en del krångel i en billig lägenhet på rue Adam de Craponne med glasfasad mot gatan, väggar som inte gick upp till taket och toan i köket, bakom ett draperiet.
. 
. Vår gamla gata, också känd som Rue Adam de Crap och vår gallerbeklädda gamla lägenhet
Vår hyresvärd var en gammal krutgumma, som tittade skeptiskt på vår inredning när hon kom för att hämta hyran. Vi hyrde möblerat men plockade bort alla spetsdukar och tantdraperier och ersatte dem med lite mer personliga saker som en uppblåsbar fåtölj, polisplast och en plansch med gröna gubbar.
Bortsett från en mindre trevlig incedent på min födelsedagsfest då några busar slog sönder vår ytterdörr och det faktum att det inte fanns något fungerande element i lägenheten utan vi var tvungna att sova med långkalsonger och plugga med fingervantar så trivdes vi bra på Adam de Crap.
Och Andrea, om du läser det här, Mustafa, Ahmed och alla de andra finns kvar. De hälsar att de saknar dig.
Gatan som lät så mycket mer än man skulle kunna tro
När vi gick genom staden såg jag flera stycken som var som jag var då. I det stora shoppingcentret Polygone tog vi rulltrappan ner till mataffären Inno för att köpa tackpresent till morbrorn som lånat ut sin spanska lägenhet såg jag två svenska tjejer som var och handlade mat och dryck. På kvällen skulle de på fest. De letade efter vinhyllan. Jag hörde dem och sa att det var längst in till vänster. Vissa saker har jag inte glömt även om det var ett tag sedan jag var som dem.
Café Joseph fylls nu av nya utländska studenter
Café Joseph fylls nu av nya utländska studenter
Kommentarer
Postat av: Therese
Skulle kunna bli nåt likande om jag gör en tripp till Sevilla där jag pluggade spanska för 7 år sen och festade betydligt mer än idag. Fast min lägenhet där verkar ha haft lite bättre standard än er.
Jag har aldrig varit i Montpellier men jag skulle vilja åka dit för jag har fått för mig att det är en väldigt vacker stad.
Postat av: Anonym
Även den som bara varit i Montpellier en gång för att fira en 20-årsdag blir smått nostalgisk. Hoppas Andrea hittar din blogg.
Postat av: Anonym
hi hi, Andrea har hittat din blogg. Sköna Montpellier visst blir man nostalgisk, och kluven; känns som igår men ändå inte. Sara, däremot är alltid lika aktuell:)
Trackback