Fenomenet Louis Vuitton
Ett mysterium inte riktigt i klass med Mona Lisa, men nästan. Hur har dessa fula märkesväskor blivit så världsberömda? Vuittonbutiken på Champs-Elysées sägs vara Paris sjätte mest populära turistattraktion. Så populär att folk köar för att få komma in trots att den allra billigaste lilla saken till salu därinne kostar runt 100 euro.
Kön på bilden är nog ganska representativ. Det är mycket asiater. De är ofta de största Louis Vuittonfansen. De är så mycket fans att de inte får köpa hur många väskor de vill. För att förhindra kopieringar och olaglig återförsäljning i länder där en äkta Vuittonväska kostar tredubbelt så mycket som i Frankrike, försöker LV begränsa inköpen till ett visst antal väskor (eller är det kanske en väska) per asiat. Världen är konstig. Jag har till och med kompisar som tjänat pengar på att "köpa ut" Louis Vuitton-väskor till lyxkonsumtionssugna japaner som uppfyllt sin väskkvot.
Och visst, jag vet att Louis Vuittons väskor inte är "vilka väskor som helst". Det tillverkas till största delen för hand, i Paris dessutom, inte i några låglöneländer. Jag känner en tjej som jobbar som läderutvecklare på Louis Vuitton och hon har förklarat att det är inte vilket skinn som helst som får bli märkesväska. Bara de finaste kossorna, krokodilerna och ormarna är goda nog. Dessutom ska de ibland vara dödade på ett visst sätt för att inte skinnet ska förstöras och så vidare. Bara skinnbehandlingen verkar vara en konstform i sig. Men när jag tittar i Louis Vuitton-butikens skyltfönster kan jag ändå inte låta bli att tycka att det är alldeles snurrigt alltihop.
Okej...jag är ett LV fan....tyvärr har jag ingen LV väska för dom kostar ju sagt skjortan. Men hm....din beskrivning över vilket skinn dom använder och hur dom går till väga dämpade LV känslan en hel del. Den är numera reducerad til:
väskorna är okej...typ.
Alltså jag menade inte att de är styggare mot djuren än några andra väsktillverkare. Tjejen, som för övrigt har ett rätt häftigt jobb, berättade bara om hur det går till när hon åker till Afrika och köper ormhudar och sånt. Det får liksom inte vara kulhål på finaste skinnpartiet...
Jag kunde inte sagt det bättre själv. Jag tycker Louis Vuitton väskor är asfula.Att lägga 15000 kronor på en plastväska verkar helt sinnesjukt, hur rik man än är faktiskt. Jag är allmänt rätt kass på märkesväskor och kläder. Jag köper det jag gillar.
Haha, jag håller med! Och jag blev värsta förvånad över att det kom en asiat och bad mig gå in och köpa Louis Vuitton-plånbok. Jag var helt borta, förstod inte varför, blev lite skraj, sa nej och gick därifrån. :)
Har egentligen ingen kommentar till just detta inlägg. Halkade liksom lite in på din sida för nån vecka sen och kollar sedan dess din sida flera gånger om dagen. Tack för en bra och intressant läsning. Har blivit erbjuden ettjobb i Paris av ett internationellt företag. Men tvekar lite eftersom jag inte kan språket. Visserligen planerar jag självklart att försöka lära mig det om jag flyttar. Men är lite nervös ändå. Ser fram emot att fortsätta läsa dina inlägg. Ha det bra!
Håller med! Fult var ordet, sa Bull.
->Cocotte
du har så rätt, men min längtan efter en LV dämpades iaf. :) och fotot med dom läskiga plastväskorna för 15 000 gjorde sitt till. Du har ju helt rätt -det är läskigt!!*L*
Therese: Jag är också rätt lost när det gäller märkesgrejer. Föredrar att lägga pengar på annat. Men smaken är ju som baken som tur är.
barajagjohanna: Ah, där gick du kanske miste om en liten extrainkomst när du inte köpte plånboken. Men det känns ju liksom inte som det finaste sättet att tjäna pengar på...
Mimmi: Kul att du gillar det jag skriver. Och spännande med jobb i Paris:)
Polly: Men åh, nu blev jag sugen på pollygodisar igen...