Vad har jag gjort som jag är stolt över...
Usch idag har jag inte varit effektiv. Sitter och försöker knåpa ihop svar på diverse HR-frågor som finns på Unilevers franska rekryteringssida. Känner en som känner en som eventuellt kan fixa lite så att min ansökan hamnar lite högre upp i högen. Men i vilket fall så måste jag svara på frågorna på deras hemsida. Frågorna är av typen "beskriv en situation där du har utfört något som du är stolt över", "där du har varit tvungen att hantera en konflikt", "där du har övertygat en eller flera personer", "där du har utfört något som du inte är nöjd med". Ja, översättningen är lite kass, frågorna låter betydligt bättre på franska. Det är väl egentligen inte särskilt svåra frågor, men jag lyckas ändå inte få ihop några svar som jag är nöjd med. Kan ju inte skriva vad som helst heller för om jag kommer på intervu får jag antagligen motivera mina svar. Suck, slår mig fortfarande fram i rekryteringsdjungeln.
Lyssnar på min bästa Kuba-skiva och önskar att jag kunde dansa. Tänker på en bilresa i Kanada. Det var snöstorm, vi rullade i trettio kilometer i timmen på motorvägen men inne i bilen var vi varma tack vare fläkt och kubanska rytmer. Aldrig har jag frusit så mycket som under min vinter i Montréal. Is i ögonfransarna och kaffe som frös till is i muggen innan jag hunnit dricka upp. Samtidigt var det en så vacker vinter, med klarblå himmel, sol, långa dagar (jämfört med Sverige) och mängder av snö.
Igår var det en dokumentär om Kuba på tv. Upptäckte ett nytt yrke. Högläsare i cigarrfabrik. Under tiden som arbetarna rullar cigarrer står det en kvinna och läser högt för dem. För att utbilda. Det kan vara allt möjligt från revolutionspropaganda till råd om hälsa och roliga historier.
En kvinna som rullat cigarrer i 14 år lyfter blicken mot reportern utan att sluta rulla sin tobak och säger att en dag utan högläsning är en tråkigt dag.
Lyssnar på min bästa Kuba-skiva och önskar att jag kunde dansa. Tänker på en bilresa i Kanada. Det var snöstorm, vi rullade i trettio kilometer i timmen på motorvägen men inne i bilen var vi varma tack vare fläkt och kubanska rytmer. Aldrig har jag frusit så mycket som under min vinter i Montréal. Is i ögonfransarna och kaffe som frös till is i muggen innan jag hunnit dricka upp. Samtidigt var det en så vacker vinter, med klarblå himmel, sol, långa dagar (jämfört med Sverige) och mängder av snö.
Igår var det en dokumentär om Kuba på tv. Upptäckte ett nytt yrke. Högläsare i cigarrfabrik. Under tiden som arbetarna rullar cigarrer står det en kvinna och läser högt för dem. För att utbilda. Det kan vara allt möjligt från revolutionspropaganda till råd om hälsa och roliga historier.
En kvinna som rullat cigarrer i 14 år lyfter blicken mot reportern utan att sluta rulla sin tobak och säger att en dag utan högläsning är en tråkigt dag.
Kommentarer
Trackback