Cocotte

Marie Söderqvist skriver i Expressen om svenskarnas oartighet och brist på hänsyn. Jag kan inte annat än hålla med. Svenskar är väldigt dåliga på ursäkta sig. Men bra på att knuffas och bufflas. Jag har lagt märke till betydligt mer efter att ha bott i Frankrike och kommit tillbaka till Sverige. Fransmännen må ha sina brister men de är åtminstone artiga och ursäktar sig och säger pardon och excusez-moi för minsta lilla. I Sverige är det vanligare att titta bort och låtsas som ingenting. "Jag märkte ingenting, jag ser ingenting, låt mig vara i fred."
 
Efter att ha tillbringat sex månader i Paris ofta överfulla tunnelbana kom jag till Stockholm. I Paris kan tunnelbaneperrongen vara smockfull, men när dörrarna öppnas lämnas det ändå en gång så att de som ska gå av kan komma av ordentligt innan folk börjar tränga sig in. I Stockholm var tunnelbanan inte ens full men folk som skulle gå på trängde sig in innan de som skulle av hann gå ut. Då blir det propp och folk måste knuffas. Och knuffas gjorde de, men ursäktade sig gjorde de inte. Varje gång vi tog tunnelbanan reagerade jag på att folk gick på innan alla hunnit gå av. Det är korkat, ingen vinner på det. Nu var det i och för sig på sommaren som jag var i Stockholm, så de som trängde sig var kanske turister (som inte kom från London eller Paris) och som inte vet hur man ska bete sig bland folk. Jag har inte tillräckligt mycket erfarenhet från Stockholms tunnelbana för att säga att det alltid är så. Men rent allmänt tycker jag att svenskar (inklusive jag själv många gånger, även om jag har blivit bättre efter att ha bott utomlands) är dåliga på att säga ursäkta och bra på att trängas och på att låtsas som ingenting.