Om en timme går tåget

Ok, nu bär det snart av till Paris och anställningsintervjun. Kläderna känns fortfarande inte hundra men det får gå. Hu, undrar varför just anställningsintervjuer gör mig så nervös. Det är väl för att det handlar om mig och om vad jag vill och kan, och när jag själv är lite osäker på vad det är jag egentligen vill så blir det krångligt. Gillar bättre att lyssna på andra än att prata om mig själv. Nu måste jag försöka intala mig själv hur bra jag är och hur bra jag passar för det här jobbet, så att jag jag senare kan övertyga chefen och HR-människorna.

 

L'Arc de Triomphe, here I come. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback