Montmartres heliga hjärta
Sacré-Coeur
Sacré-Coeur är till skillnad från Nôtre-Dame inte en speciellt gammal kyrka. Den påbörjades på 1870-talet och invigdes först efter första världskriget slut. Precis som Eiffeltornet och Centre Pompidou, uppfördes Sacré-Coeur efter ritningarna i det vinnande bidraget i en arkitekttävling. Den vinnande arkitekten hette Paul Abadie. Tyvärr fick han själv aldrig se sin storslagna kyrka stå färdig, han dog redan i byggets inledningsfas.
Sacré-Coeur, det heliga hjärtat, uppfördes delvis som ett avstamp för den tredje republiken och som ett monument över de döda i det fransk-preussiska kriget. Platsen, högst uppe på Butte Montmartre, var omdiskuterad och kritiserad. I Montmartre utspelades många blodiga scener under händelserna i samband med Pariskommunen 1871. Det heliga hjärtat skulle stå för försoning och markera början på en ny epok.
Det heliga hjärtat i vintertid
Sacré-Coeur är alltså inte speciellt gammal, men likväl full av historia. Pampig är den i alla fall och berömd har den blivit. Sacré-Coeur och Montmartres charmiga gator lockar varje år till sig miljontals turister. Lägenheten jag bodde i ligger snett bakom kyrkan, på vägen mot Place du Tertre, konstnärstorget. I området ligger det i princip bara affärer som säljer vykort, nyckelringar med Eiffeltorn och J’aime Paris-tröjor. Servitörerna på restaurangerna är klädda i baskrar och randiga tröjor, och porträttmålarna som sitter på rad ropar på dig att komma och bli avmålad av just dem. De är så turistiskt att det blir charmigt. Fransmännen suckar över trängseln och undrar om turisterna verkligen tror att det är det ”riktiga Paris” de får se när de trängs bland de blinkande Eiffeltornen, porträttmålarna och servitörerna med sina påtvingade baskrar.
En porträttmålare utanför vardagsrumsfönstret
Uppe i Montmartre spelas det på klichéer i högsta grad men det är också lite det som är charmen. Frankrike är världens populäraste turistdestination och Paris är resmålet nummer ett. Turisterna är en del av Paris, liksom klichéerna. Montmartre fyllt av turister är lika mycket ”det riktiga Paris” som en kvartersbistro i elfte, Tuilerierna eller en väskhandlare i Barbès. För det är de olika delarna som gör helheten och helheten som gör staden. Någon gång ska jag kanske slå mig ner på en stol på Place du Tertre och låta en av alla konstnärerna måla av mig och göra mig så där lite snyggare än vad jag i verkligheten är. Så där som bara porträttmålare kan.
På Place du Tertre sitter konstnärerna på rad
Fina bilder & text! Nu blir jag nostalgisk och måste blicka utåt hallen, där sitter mitt porträtt undertecknat med konstnärens namn och 1993, Paris. Ofattbart att det var så länge sedan, jag känner knappt igen mig själv.
Fast om man går ner till gatorna runt Place Abbesses och rue Abbesses nedanför kullen känns det faktiskt mycket mer genuint , där finns betydligt färre turister och turistaffärer utan små mysiga caféer och roliga affärer. Går man ännu lite längre er blir det en aning sunkigt då man hamnar bland sexshoparna på Pigalle. Men mellan Pigalle och Place de Tertre finns en hel del pärlor.
Pistache: Nämen se där, du har redan ett parisporträtt. Jag tycker det är roligt att kolla på konstnärerna och deras modeller och se om det blir likt eller inte. Om det blir fint eller fult...
Therese: Javisst självklart finns det mycket mer av Montmartre än Sacré-Coeur och Place du Tertre. Min kompis lägenhet ligger mitt i smeten (fast han flyttar snart, ska bo kvar i Montmartre men mer åt Chateau Rouge-hållet) och det var just den smeten jag hade lust att skriva om. Viker man av en gata eller två kommer man ifrån de största turisthoperna och man kan nästan låtsas att man är i ett idylliskt Amélie-Paris.
Åh vilken härlig beskrivnig av Montmartre och Paris... :) Det är farligt att komma hit och läsa, jag blir galen och vill bara tillbaka!
Min mamma tvingade både mig och mina syskon till att bli avmålade när vi var där. Man känner sig lite som en apa i bur när man sitter där. Lite roligt också att vi alla tre fick likadana munnar då konstnären tydligen tyckte att vi inte log tillräckligt. (Det är inte så lätt att le när man är uttitad av en massa okända människor.)
barajagjohanna: Javisst är det lovely med Paris. Du bodde ju i Montmartre dessutom så du såg det väl från alla dessa sidor.
Frida: Jag tänkte också på det, att man måste nog vara lite exhibitionistiskt lagd för att gilla att bli granskad både av konstnären plus av alla människor som går förbi. Det måste ju kännas lite jobbigt om alla som går förbi och kollar rynkar på näsan och säger att det inte är likt, medan man själv sitter och inte ser någonting...
När jag blev avmålad var jag så liten att jag inte brydde mig, nu skulle det kännas konstigt att sitta där och posera medan folk går förbi och tittar :-) Fast det är ju en väldigt rolig sak att ha sedan, om det blir likt dvs.
hejsan! jag hade tänkt åka till paris i maj/juni någongång, men oroar mig för att jag inte förstår franska. Vad tycker du, oroar jag mig i onödan eller är de så engelsk-hatande att de bara komma blänga på en?