Cocotte

Igår var det den franska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen på tv. Som jag har nämnt tidigare är fransmännen betydligt mindre intresserade av detta evenemang än vad svenskarna tycks vara. De svenska kvällstidningarna (och kanske också det svenska folket?) verkar ha drabbats av någon slags schlagerhysteri som aldrig tycks ta slut. Hur länge ska det hålla på? Jag har trots allt flyttat till främmande land men lyckas ändå inte undvika att få reda på detaljer om Carolas bantning och att Roger Pontare har konstiga kläder på sig i år också.

Den franska schlageruttagningen var rätt tam. Den bestod av tre moment. Först var det en sorts talangjaktstävling som visades på lokaltv där en jury valde ut ett antal representanter från Frankrikes alla delar. Sedan var det igår en direktsänd final på France3 där de olika lokalrepresentanterna tillsammans sjöng diverse kända franska sånger i mer eller mindre lyckade arrangemang. Sedan valde juryn ut tio slutliga finalister och om jag förstod det hela rätt så kunde man ringa in och rösta på sin favorit. Hur man skulle kunna skaffa sig en favorit vet jag inte riktigt eftersom att de mest sjöng tillsammans hela tiden. Kanske är det meningen att jag som bor i Picardie ska hålla på tjejen som representerade Nord-Pas de Calais-Picardie?

Jag kollade bara lite halvt eftersom jag tittade på en film på en annan kanal samtidigt så jag vet inte vem som vann. Men jag vet att priset för den som vann var att få åka till Aten och tävla med en sång skriven av Corneille.  Corneille som är en rätt trevlig soul- och r&bsångare var där igår och sjöng låten. Den var rätt trist. Jag glömde bort att lyssna efter tag. Ingen catchy melodi och varken jag eller A förstod ett ord av texten för han mumlade så.

Nä, om Frankrike vinner i Aten då ska jag nog äta upp mina skor.