Cocotte

Blandat kackel inte längre från Frankrike

Gårdagens Fête de la musique firade vi i Arras. Kvällen började inte speciellt lovande när regnet föll på Gamla Clio medan vi susade fram på landsvägen mellan sockerbetsfält och krigskyrkogårdar. Men väl framme i Arras klarnade det upp och det blev en klar, om än något kylig, kväll bland musikanterna.

Fête de la musique firade sin 25:e upplaga igår. Det var en idé som drevs igenom av den franske kulturpersonligheten och dåvarande kulturministern Jack Lang i början av 80-talet. Namnet, Fête de la musique, är väl uttänkt. Ordet fête betyder fest men också fira. I sammanhanget blir det dessutom en ordlek eftersom fête uttalas på samma sätt som faites, som är presens av verbet göra. Så fête de la musique skapades som en musikfest, en hyllning till musiken men också som en uppmaning. Gör musik! Musicera! Alla musiker, amatörer som professionella, uppmanades att gå ut och spela på gatorna.

Fête de la musique blev en succé redan från början och firas idag inte bara runt om i Frankrike utan lite här och där runt om i hela världen. Ingen svensk tycks ha nappat på konceptet dock. Kanske räcker det med Små grodorna i musikväg för oss så här i midsommartider.

 
Rockstjärnedrömmen lever, på en trottoar i Arras.

Det fina med Fête de la musique är att alla får vara med. Som sossarnas devis – alla ska med. Fast på riktigt. För alla är med på Fête de la musique. Publiken är lika blandad som de som spelar. Det är trångt och musikutbudet är brett. Man hittar allt från söta fransmän som spelar hemmagjord rock på franska till damerna i kyrkokören. Från cannabistung reggeamusik till barnkören med den sexåriga solisten Léa. Från gymnasiepunkbandet via hobby-dj:n till bartrubaduren och jazzgubbarna. Alla får spela. Och alla får lyssna.

Alla åldrar är ute. Barn, pensionärer, tonåringar och så alla vi som är någonstans mittemellan. Stämningen igår var hög trots kylslagna vindar och det var svårt att låta bli att le när en liten tant med Chanelväska lät sig ryckas med och började sjunga Antisocial ihop med alla andra.

 
Vissa spelar på en scen. Andra direkt på gatan.

Det är förstås i Paris som det händer mest. Men det är inte nödvändigtvis där det är bäst. Man får vara beredd på att trängas och hålla hårt i handväskan sa en kompis om musikfirandet i Paris.

Arras är rätt litet. Men igår var det levande. Vi köpte varsin grillad merguez och öl i plastglas för 2 euro styck och vandrade runt i musiken.

 
Merguezmannen

I Västerås fanns på 80-talet musikdagar, då det spelades både här och var. Proffs, amatörer, rock, klassiskt. Minns jag rätt skickade kulturskolan ut elever att spela flöjt för gamlingar på Södergården. I början var det rätt storslaget, sedan allt mindre och till sist dog det ut. Fransmännen är tydligen uthålligare

Mysigt det verkade. kul att bli länkad på en så bra blogg som din. Tack

barajagjohanna: Jag har aldrig varit i Angers. Vet egentligen ingenting om staden mer än att Cointreau-likören kommer därifrån typ.
Men jag tror säkert att det kan vara en mysig, inte alltför stor stad att läsa franska i. Annars de städer jag kommer att tänka på som kan vara trevliga, med mycket studenter, Toulouse, Bordeaux, Grenoble, Paris...

M: Just att det är 21 juni i hela Frankrike tycker jag är häftigt. Musik överallt. I Västerås finns ju fortfarande Kulturnatten i alla fall.

Therese: Klart att du ska ha en länk:D Jag har bara glömt att göra något åt mina länkar.

Barajagjohanna: A Angers il y a quelques suédois (notamment 3 filles)

Soldat Ragzo: Combien de suédoise? 3 filles? Elles sont trop! ;) Non, ca semble juste.

Barajagjohanna: J'ai des sources sûres :p
Elles sont trainees chez Scania évidemment! C'est d'ailleurs là-bas que j'ai rencontré mes premiers suédois. :)

Soldat Ragzo: Je suis sûr que c'était un expériance très agréable! ;)

C'était génial, il n'y que midsommar qui m'a fait souffrir... (et oui, bière, vin blanc, vin rouge, et aqvavit en même temps ça passe pas :S )