Cocotte

Jag har tidigare avslöjat att jag kollar på La Nouvelle Star, den franska versionen av Idol, Pop Idol, American Idol och allt vad det heter. Jag vet, det är lite pinsamt, men jag kollar ändå. Bortsett från att programmen är alldeles för långa (tror att det håller på dryga två timmar varje gång, franska tv-shower är i allmänhet långa) tycker jag att det är rätt kul.

Nu är det i alla fall slut för i år. Finalen var förra veckan och det var min favorit Christophe som vann. Det kom inte som någon överraskning. Christophe har bara fått bra betyg av juryn, och det har nästan stått klart redan från början att det var den magre, lite timide studenten med dålig hållning och feminia rörelser som skulle vinna. Sköldpaddan kallar de honom. Han har i de olika programmen mest sjungit sjuttiotalsdisco och smöriga ballader, inget jag skulle lyssna på i vanliga fall, men det är något med Christophe som jag gillar. Kanske är det glasögonen. Kanske är det hans lite puckliga rygg och det faktum att han säger sig hata sport. Eller kanske är det helt enkelt för att han sjunger bra, är musikalisk och verkar trevlig.  

Är ni nyfikna på Christophe kan ni här se honom sjunga Whitney Houston med lite French Touch ("I will sink of you..."). Här sjunger han franske Michel Polnareffs Goodbye Marylou. Här sjunger han någon annan fransk låt och här lite Jacques Brel.

Undrar vad som händer med Christophe nu. Risken finns väl att de har för bråttom med att få ut hans skiva. Det gäller att smida medan järnet är hett men det är inte alltid det som blir bäst. Ofta har de Nouvelle Star-deltagare som lyckats bäst efter att programmet tagit slut har inte varit de som vunnit. Amel Bent till exempel kom trea.

Nej, nu ska jag sluta svamla och gå och dricka te. Mintte. På återseende.