Tidskrävande
Ibland kan jag bli tokig på att allting ska ta så lång tid här. När jag kom tillbaka till Sverige sist jag var hemma bestämde jag mig för att skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Eftersom jag inte hade något jobb verkade det ju rätt rimligt. Jag kollade först in Arbetsförmedlings hemsida och fick där reda på att jag kunde fylla i ett formulär med diverse frågor om mig och mina erfarenheter innan jag tog kontakt med ett kontor så skulle allt gå lite snabbare. Det gjorde jag. Sedan knallade jag in på Arbetsförmedlingen på Stora gatan i Västerås och sa hej jag är arbetslös, vad ska jag göra. Den trevliga damen sa åt mig att vänta lite. Jag hann bara bläddra i några broschyrer om att arbeta i Frankrike innan jag blev kallad och fick träffa en handläggare. Jag sa att jag redan skrivit in mig på Internet. Hon kollade på det jag fyllt i och sa, oj har du gjort allt det här redan. Ja, sa jag. Jag förklarade min situation och hon konstaterade att jag var så pass "självgående" att jag inte behövde någon handledarträff utan vi kunde göra min handlingsplan på en gång. Det hela tog bara några minuter sedan var det klart. Några dagar senare fick jag gå på ett informationsmöte och det var allt.
Frankrike är inte Sverige. På gott och ont. Jag ville undersöka mina möjligheter att skriva in mig på den franska arbetsförmedlingen. Jag vet att det bland annat finns möjlighet att få ersättning för resor till och från anställningsintervjuer och liknande så det är ju dumt att inte försöka. Så jag knallade in på ANPE på rue Gabriel Péri i Saint Quentin. Där var det full action och trots att St Quentin statistiskt sett är ungefär hälften så stort som Västerås var det inte intrycket jag fick. Jag frågade damen i luckan hur jag skulle göra för att skriva in mig. Hon förklarade att jag skulle först ringa ASSEDIC och skriva in mig där och sedan ringa tillbaka till ANPE för att skriva in mig hos dem. Jag fick diverse papper och telefonnummer. Jag ringde ASSEDIC som är franska motsvarigheten till a-kassan ungefär och eftersom det var telefonkö fick jag veta att jag även kunde skriva in mig på Internet. Bra tänkte jag. Det testar jag.
Väl hemma öppnade jag ASSEDICs hemsida. Jag kunde inte skriva in mig eftersom jag inte har något franskt försäkringskassenummer (det håller jag också på att fixa men det är en annan historia). Nähä. Jag ringde upp ASSEDIC igen och fick veta att telefontiden var slut för dagen. Så klart. Nästa dag ringde jag igen. Jag fick veta att jag skulle få diverse papper att fylla i hemskickade och sedan fick jag en tid för ett möte med en handläggare lite drygt två veckor fram i tiden. Sedan var det bara att vänta. Papprena kom efter en vecka. Inskrivningsträffen gick bra efter det att damen gått iväg för att verifiera att Sverige verkligen är med i EU och att jag verkligen får jobba här. Jag fick en ny bunt papper att fylla i och damen förklarade att ANPE skulle kontakta mig och att jag inte behövde kontakta dem. Jag väntade ett par dagar utan att bli kontaktad. Jag ringde ANPE i måndags och fick prata med en förvirrad herre som sa att jag inte fanns med på deras lista över ASSEDIC-inskrivna. Jo det gör jag, sa jag. Till slut hittade han mig och jag fick tid för två olika obligatoriska inskrivningsträffar den 12 oktober. 12 oktober... Så nu är det bara att vänta igen. Och att tro att en inskrivning som arbetssökande ska ta mindre än en månad är att överskatta den franska administrationen.
Frankrike är inte Sverige. På gott och ont. Jag ville undersöka mina möjligheter att skriva in mig på den franska arbetsförmedlingen. Jag vet att det bland annat finns möjlighet att få ersättning för resor till och från anställningsintervjuer och liknande så det är ju dumt att inte försöka. Så jag knallade in på ANPE på rue Gabriel Péri i Saint Quentin. Där var det full action och trots att St Quentin statistiskt sett är ungefär hälften så stort som Västerås var det inte intrycket jag fick. Jag frågade damen i luckan hur jag skulle göra för att skriva in mig. Hon förklarade att jag skulle först ringa ASSEDIC och skriva in mig där och sedan ringa tillbaka till ANPE för att skriva in mig hos dem. Jag fick diverse papper och telefonnummer. Jag ringde ASSEDIC som är franska motsvarigheten till a-kassan ungefär och eftersom det var telefonkö fick jag veta att jag även kunde skriva in mig på Internet. Bra tänkte jag. Det testar jag.
Väl hemma öppnade jag ASSEDICs hemsida. Jag kunde inte skriva in mig eftersom jag inte har något franskt försäkringskassenummer (det håller jag också på att fixa men det är en annan historia). Nähä. Jag ringde upp ASSEDIC igen och fick veta att telefontiden var slut för dagen. Så klart. Nästa dag ringde jag igen. Jag fick veta att jag skulle få diverse papper att fylla i hemskickade och sedan fick jag en tid för ett möte med en handläggare lite drygt två veckor fram i tiden. Sedan var det bara att vänta. Papprena kom efter en vecka. Inskrivningsträffen gick bra efter det att damen gått iväg för att verifiera att Sverige verkligen är med i EU och att jag verkligen får jobba här. Jag fick en ny bunt papper att fylla i och damen förklarade att ANPE skulle kontakta mig och att jag inte behövde kontakta dem. Jag väntade ett par dagar utan att bli kontaktad. Jag ringde ANPE i måndags och fick prata med en förvirrad herre som sa att jag inte fanns med på deras lista över ASSEDIC-inskrivna. Jo det gör jag, sa jag. Till slut hittade han mig och jag fick tid för två olika obligatoriska inskrivningsträffar den 12 oktober. 12 oktober... Så nu är det bara att vänta igen. Och att tro att en inskrivning som arbetssökande ska ta mindre än en månad är att överskatta den franska administrationen.
Kommentarer
Trackback