Mer byråkratibeklagan

I ett tidigare inlägg beklagade jag mig över den franska byråkratins otymplighet och hur långt tid allting ska ta. Sedan gjorde jag bort mig. Jag hade väntat i flera veckor på min inskrivningstid på den franska arbetsförmedlingen ANPE. Och så blandar jag ihop datumen och går dit en dag för sent. Hur klantigt är inte det? Nästan lika klantigt som när jag höll på att missa min uppkörning för att jag var säker på att den var en halvtimme senare än vad den egentligen var.

Att glömma bort att gå på sina möten är knappast någonting som kommer att effektivisera den franska adminstrationen.

I alla fall så missade jag min träff. Det var klantigt, men gjort är gjort och det är ju inte så mycket att göra åt. Så fort jag upptäckt mitt misstag ringde jag till ANPE för att ursäkta och förklara mig och för att få en ny träff. Trodde jag. Jag var ärlig och sa som det var. (Jag skyllde inte på min bror trots att han sagt att jag fick.) Hade det varit i Sverige tror jag att jag hade fått en ny träff. Tror inte ni det? Men nu är jag ju inte i Sverige utan i Frankrike. Landet vars devis tycks vara "Varför göra det lätt när man kan göra det krångligt". Så istället för att få ett nytt möte inbokat blev jag tillsagd att skicka ett brev till ANPE i St Quentin för att förklara hur det låg till.

Ett telefonsamtal tjänar alltså ingenting till. Det skrivna ordet är kung. Så jag satte mig ner och skrev (med lite hjälp) ett riktigt franskt brev där jag skrev formaliteter som "jag ber er vänligen mottaga mina vänligaste ursäkter, min herre, min dam, mina mest tillgivna hälsningar, mademoiselle Lif" och allt sådant där som de gillar här. Sedan postade jag brevet och nu väntar jag på att de ska motta mina vänliga ursäkter och ge mig en ny träff. Men hur länge ska jag vänta? Snart ringer jag upp igen.

Och jag blir nästan tokig. Hur effektivt är det att skicka ett brev? Okej att det visar på min uppriktighet och att jag ser allvarligt på arbetsförmedlingen tjänster, men vilket slöseri med tid. Brevet ska skrivas, postas, sorteras, hamna i rätt persons postfack, läsas, godkännas, besvaras. Och när det har gått så långt, och om jag överhuvudtaget får ett nytt möte, så lär ju det ligga långt, långt fram i tiden.

Jag ska aldrig mer missa ett möte med draken den franska administrationen.

Just det här med att skriva brev känns som något rätt typiskt franskt. Samma sak var det när jag flyttade från Paris och ville ändra min adress på banken. Jag ringde till banken och sa att jag skulle flytta. "Då måste ni antingen komma in på kontoret eller skicka ett brev", förklarade dem för mig. Eftersom mitt bankkontor låg bredvid mitt jobb gick dit. Där fick jag veta att jag var tvungen att skriva ett brev även fast jag var där. Vad ska jag skriva då, frågade jag. Det slutade med att bankkassörskan dikterade för mig "min herre, min dam, jag undertecknad, mademoiselle blabla, intygar härmed att jag flyttat från följande adress blabla, vänligen mottag mina mest uppriktiga hälsningar min herre, min dam...". Vad är det för fel på en adressändringsblankett? Vem läser alla mina "madame, monsieur..."? Har de inget bättre för sig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback