Åh eau

Therese skriver i sin blogg om svenskar som tror att allt vatten söder om Trelleborg är förpestat och bör undvikas till varje pris.

För mig låter det väldigt stenålder att det skulle stå i guideböcker att vattnet i Sydeuropa inte går att dricka. Att det inte smakar som i Sverige däremot, det kan jag förstå. Sverige är helt fantastiskt på den punkten. Där är vattnet i kranen alltid kallt och alltid gott. Så är det långt ifrån överallt. 

I Frankrike är kranvattnet helt okej. Trots det köper genomsnittsfransmannen 150 liter vatten i flaska per år. Antagligen för smaken. Eller av gammal vana från tiden då vattnet inte var så nyttigt att dricka.

Hos oss är det bara en av medlemmarna i hushållet som dricker köpevatten. Det är ångstrykjärnet.

Vattnet här i Saint-Quentin är väldigt kalkrikt. Använder man inte antikalkmedel i tvättmaskinen och flaskvatten till strykjärnet riskerar de att kalka ihop och gå sönder. Kalk är jobbigt. Det blir avlagringar överallt. Dessutom smakar det inte toppen. Man måste låta vattnet rinna ett tag för att det ska sluta vara vitt och ljummet.

Bästa knepet är att ha en flaska vatten i kylskåpet. Då är det kallt och när vattnet stått ett tag smakar det mindre. Eller kanske inbillar jag mig bara. Man vänjer sig rätt snabbt vid smaken av vattnet.

Sedan varierar smaken och kvaliteten rätt mycket mellan olika städer och regioner. I Paris är vattnet helt okej, det smakar inte som i Sverige men det är godare än här, hos pojkvännens föräldrar på landet i Auvergne är vattnet minst lika gott som i Sverige.

La bonne eau javel calcaire de St Q 
Kalkvattenscoctail i Saint-Quentin

Kommentarer
Postat av: Therese

Det där med kalkrikt vatten tror jag är en vanesak. Större delen av min uppväxt har jag bott i Uppsala och jag älskar verkligen vattnet där. Gillar även skånskt och gotländskt vatten som är så där härligt kalkrikt. Men sen är det ett elände i hushållsapparater. Man får ständigt kalka av kaffebryggaren i Uppsala annars kalakar den igen. Jag tycker också att håret blir lite skumt när man tvättar det i kalkrikt vatten.
Mina föräldrar kommer i morgon och jag kan garantera att dom inte kommer att dricka ur Madridkranen och kommer att bli smått chockade att mina barn gör det.

Postat av: Emelie

Vattnet är inte gott överallt i Sverige. Där jag kommer ifrån, trakten kring Lund, är vattnet inte alls gott. Det smakar klor och har nån unken svampaktig bismak. När jag hälsar på mina föräldrar dricker jag numera alltid flaskvatten, för jag har vant mig av med det äckliga kranvattnet.

Jag har haft fördomen om att det inte går att dricka sydeuropeiskt kranvatten. När jag var i Rom i somras övergav jag den fördomen, eftersom det fanns små dricksvattenkranar överallt i hela stan. Jag såg att alla människor gick och drack av det där, och fyllde på sina tomma vattenflaskor, så efter halva vistelsen vågade jag också prova. Gott, rent och friskt! Såna kranar borde vi ha här i Sverige också.

2006-05-12 @ 22:58:16
Postat av: Cocotte

Therese: Mitt hår är lite skumt. Ska nog skylla det på kalket:)

Emelie: Jaha där ser man, vattnet är gott nästan överallt i Sverige bore jag ha skrivit. När jag är hemma brukar jag tänka på att vattnet är gott och att det inte luktar klor som här men så är det inte överallt alltså. Vattnets kvalitet och smak varierar verkligen mycket från ett ställe till ett annat.
Mysigt med dricksvattenkranar i Rom. Det kommer jag inte ihåg från när jag var där, men kanske beror det på att det mest regnade då och vi inte var så törstiga:)

2006-05-13 @ 14:30:42
URL: http://cocotte.blogg.se
Postat av: Fred

Jag bräftar att vattnet inte är gott överallt i Sverige. I Uppsala och Skåne är vattnet kalkrikt. Men man vänjer sig.

Du har rätt: det försvinner något av klorlukten när man låter vattnet stå!

2006-05-14 @ 09:59:18
URL: http://www.lugnetochfred.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback