Alla vägar bär till Kina

Pappa ringde och sa hej svejs nu åker jag till Kina.

Linda skickade ett mejl och sa hej svejs snart åker jag till Kina.

På en fest för ett tag sedan träffade jag en fransman som pluggat ett år på KTH i Stockholm och som efter det hade varit på en rätt lång resa runt Kina. Han berättade om när han på något vackert kinesiskt ställe, jag kommer inte ihåg var, såg en tjej som kändes bekant på något sätt. Hon hade med sig två stora killar som såg väldigt starka och lite läskiga ut. Det kom fram två andra killar till tjejen som såg bekant ut och började prata på ett språk som också kändes bekant. Killarna frågade om de inte kunde få ta ett kort på dem tillsammans med tjejen. Det kunde de. Och det var då det gick upp för fransmannen att de pratade svenska. Och att tjejen med de två biffiga killarna i följe var kronprinsessan Victoria. Han sa 'ej Victoria, hon log och sa hej tillbaka. Det var det coolaste ögonblicket på hela kinaresan tyckte fransmannen. Ett år i Stockholm utan en skymt av något levande kungligt. Och så åkte han till Kina och vips traskar Victoria ut mitt framför näsan på honom.

Fast han hade hellre träffat Madeleine la han till senare.

Jag vill också åka till Kina. Inte för att träffa Victoria, utan för att jag vill åka till Kina. Jag skrev till med uppsats om affärsförhandlingar med kineser. Men nu åker alla till Kina utom jag. Jag får nöja mig med en vårrulle på en av stadens otaliga kinarestauranger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback