Cocotte

I somras när jag var hemma hos mina föräldrar upptäckte vi sudoku. I början fattade vi inte riktigt utan fyllde i siffror lite på måfå och satt sedan och suddade när det inte gick ihop. Sedan fattade vi principen. Och tjusningen. Resten av sommaren hördes ofta "om ettan ska vara där, då är nian där och då kan inte femman vara där..." från en terrass på Rodergatan. Jag har aldrig blivit ett riktigt sudokufan men har jag väl börjat på en ruta så kan jag inte sluta förrän jag har löst den. Om jag så ska slita mitt hår.

Nu ordnar SvD Sveriges första sudokumästerskap. Någon som känner sig manad? Själv är jag för dålig. Sist försökte jag och A oss på DN:s "supersvåra" nätsudoku. Och misslyckades. Jag slet mitt hår. Som matadoren i tjuren Ferdinand. (Ja, nästan i alla fall.) Men ändå lyckades jag få två fyror i samma ruta. Sedan dess har jag inte gjort några nya försök. Det får räcka med att vara betapet- och bloggberoende.