Mademoiselle

När jag stod nere vid porten blev jag tilltalad av ett par som vill fråga om en sak. Exusez-moi mademoiselle inledde han frågan, vilket är ett helt normalt sätt att inleda en fråga på i Frankrike där titlar fortfarande är viktiga. Jag blir för det mesta tilltalad mademoiselle men det händer att jag blir kallad madame också. För hur kan folk veta att jag är en mademoiselle? Jag är ändå 25 år och jag skulle egentligen kunna vara gift flera gånger om. Samtidigt gillar jag inte riktigt att bli kallad madame för då känner jag mig gammal. Det låter gammalt med madame tycker jag. För killar är det lättare, de är monsieur i vilket fall som helst. De behöver aldrig byta. Utom möjligen om de vill kallas doktor eller något sådant men det är inte riktigt samma sak.

Egentligen har jag aldrig känt något behov av titlar. Det är ingenting jag saknar i svenskan. I det flesta fall låter det rätt stelt och högtydligt tycker jag. Men det finns faktiskt fall då de är bra att ha. Till exempel om du ser en dam tappa sin halsduk på gatan och du vill tillkalla hennes uppmärksamhet. Då är det ju jättebra att ropa: "Madame!". För vad ropar man på svenska. "Öh, du! Hallå! Hallå! Du där! Ursäkta!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback