Intervju imorgon
Det blev att jag gick genom parken och sprang längs med kanalen igår. Sträckan jag sprang var kanske tre kilometer, inte mycket men har bestämt mig för att ta det i etapper. Gick ungefär lika långt. Har insett att man inte kan gå från noll direkt till Paula Radcliffe-formen.
Har skickat iväg en del jobbansökningar och hade innan jag gick ut och sprang igår en föraning om att någon skulle ringa bara för att jag gick ut utan mobilen. Och mycket riktigt, när jag kom hem hade jag ett meddelande från en mademoiselle personalansvarig som undrade om jag kunde komma på intervju. Så imorgon bär det av till Paris för en intervju på ett företag vars kontor ligger en bit bakom Triumfbågen på Avenue de la Grande Armée. Jobbet verkar ok, assistent till personen som ansvarar för Nordeuropa. Vill väl egentligen inte bli "assistent", men det beror på vad det handlar om och vad det kan leda till. Måste ju börja någonstans. De sökte en som kunde svenska, engelska och franska, så jag är inte förvånad över att jag får komma på intervju. Vi får väl se hur det går, jag gillar inte anställningsintervjuer, men ska försöka skärpa till mig och inte stressa upp mig i onödan. Om inte annat så är det ju en bra övning att gå på anställningsintervju i Frankrike.
A brukar komma hem från jobbet på lunchen för att äta här. Men idag hade hans telefonkonferens med Kuwait dragit över så han hinner inte hem. Så jag får väl äta min sallad alldeles ensam då. Måste ut och "powerwalka" (vilket fånig ord, men det låter ju betydligt sportigare än att säga att jag ska gå ut och gå) och sedan läsa på om företaget och förbereda lite frågor.