Borde verkligen gå ut och springa
Var ute och sprang med A igår. Det gick jättedåligt. Jag blev sur på mig själv för att det gick så himla dåligt. Lät säkert det gå ut onödigt mycket över honom att jag var sur för att jag var så dåligt.
Jag vet ju egentligen att det inte är så konstigt att det går dåligt att springa när jag inte har sprungit på länge, men sex kilometer borde man ju klara utan att få andnöd efter två och bli tvungen att börja gå med sitt knallröda, bultande ansikte. Och nej, vi sprang inte fort utan lunkade långsamt.
Tänkte ge mig ut på samma runda idag. Antingen gå snabbt eller försöka springa. Genom parken och vidare längs med kanalen. Föredrar att springa i skogen där det inte är så mycket folk som ser en när man flåsar runt. Men här finns inte direkt någon skog där man kan svettas ostört. I skogsdungarna längs med den nationella vägen i utkanten av stan står tjejer och väntar på kunder. Ofta står det bilar parkerade så det verkar vara en ganska lönsam verksamhet. Men från att springa i de skogarna avstår jag gärna.